Klimathotet

FN:s klimatpanel presenterade den 27.9  rapporten AR5 Climate Change 2013: The Physical Sience Basis. SPM, rapportens sammandrag för beslutsfattare finns här. En lista och beskrivning av rapportens huvudrubriker finns här. Hela rapporten som sista utkast (final draft) publiceras 30.9 här. Stockholmsinitiativets kommentarer som kommer att uppdateras och fyllas på efterhand hittar du här.

Baserat på vad som kommit ut tidigare angående rapportens innehåll och slutsatser gjorde jag 26.9 följande kommentarer i en intervju med TV4 Nyheter:

Hur allvarligt är klimathotet?
Jag höll på att säga vilket klimathot? Men allvarligt talat, enl. vanligtvis pålitliga läckor presenterar Klimatpanelen imorgon här i Stockholm en bedömning som innebär att förväntad temperaturökning på ca 70 års sikt skruvas ner till mellan 1-2,5 ⁰C. Detta innebär bara fördelar. Och atmosfären är helt enkelt inte så känslig för koldioxidtillskott som man gissat.

Ska man inte ta det på allvar?
Vad man verkligen ska ta på allvar är den politiska hysteri som pågår. El från vindkraft som exporteras till långt under produktionspris. Satsningar på miljöskadliga biobränslen. Målsättningar som fossilfri fordonsflotta till 2030 som beräknas ge ökade bränslekostnader på 40 mdr årligen. En snårskog av svåröverskådliga politiska styrmedel, punktskatter och premier. Ingen fortlöpande konsekvensanalys. Ett ytterst kostsamt politiskt och samhällsekonomiskt experiment. Vem betalar? Du och jag. Konsumenter och skattebetalare. Med klimatnytta lika med noll. Svenska koldioxidtillskott utgör ca 1 ‰ av de globala. Det gäller varumärket säger politikerna. Vad är priset för ett hypotetiskt varumärke?

Ska vi bortse från att jordens temperatur stiger?
Gör den? Klimatpanelen själva medger att det inte skett någon ökning på 17 år. Ingen kan säga varför. Teorierna stämmer inte.

Hur upplyser ni folk om er teori?
Vi jobbar inte med teorier, vi jobbar med fakta. Fakta och vetenskapliga observationer är det man ska utgå ifrån, inte gissningar grundade på uppenbarligen felaktiga premisser. Premisserna måste stämma med observerade fakta. Annars ska de förkastas. Det är ett vetenskapligt arbetssätt som klimatvetenskapen har åsidosatt p g a politiska agendor. Allt detta måste upp på bordet. Och politikerna ska inse att man måste inhämta en ”Second opinion” innan man binder samhället till en invalidiserande operation.

Det stora jobbet nu är att skruva tillbaka alla meningslösa och kostsamma klimatåtgärder. Att rätta till en missuppfattning som redan har blivit väldigt dyr. Det här försöker vi belysa och förklara på vår blogg klimatupplysningen.

Göran  Ahlgren

Vår prof. Ingemar Nordin i debattinlägg i Dagens Industri 27.9:

Debatt: Klimatpanelen styr fel

FN:s klimatpanel styrs ytterst av politiska representanter. Det  bidrar till förvirringen om klimatrapporten som presenteras i dag. En  del politiker vill slå fast en bestämd förklaring till att  temperaturen inte har stigit som väntat. Det är inte så lätt, eftersom  forskarna i panelen inte är ense, konstaterar professor Ingemar Nordin.

Det verkar råda en viss förvirring inom FN:s klimatpanel, IPCC, om vad som är dess budskap denna gång. Å ena sidan står man inför ett ovedersägligt faktum att den globala uppvärmningen upphört under 15–17 år (beroende på vilken databas man väljer att utgå ifrån).

Å den andra sidan har man ingen gemensam syn på vad denna brist på prognostiserad uppvärmning beror på. Detta är det grundläggande dilemmat.

Samtidigt vill man få det hela att framstå som om det råder en närmast total enighet bland vetenskapsmännen: Människans koldioxidutsläpp driver på uppvärmningen. Klimatmodellerna stämmer. Katastrofen närmar sig obönhörligen, precis som vi alltid har sagt. Och så vidare.

Problemet för IPCC är att många politiker och journalister börjar påtala hur självmotsägande alla dessa budskap är. Det senaste i raden står ordföranden Rajendra Pachauri själv för.

För ett halvår sedan sa han i en intervju att det inte har skett någon signifikant ökning av den globala temperaturen på hela 17 år. Häromdagen säger han i en intervju med BBC att han tvärtom inte tror att det har skett någon minskning av den accelererande temperaturökningen. Hur mot-sägelsefull och förvirrande får man egentligen vara och samtidigt vara ordförande för IPCC?

Men även om vi räknar bort Pachauris uttalanden så återstår fortfarande dilemmat att förstå vad som orsakat utplaningen av den globala temperaturen. Om man vill skylla på naturliga faktorer (som havsströmmar, molnbildning, solen, vulkanutbrott, allmänt kaotiska processer) slår detta omedelbart tillbaka på de ”bevis” man tidigare fört fram angående den globala uppvärmningen 1975–2000. Då hette det att inga naturliga faktorer kunde vara starka nog att övertrumfa de mänskliga koldioxidutsläppen. Och man utgick från denna hypotes när man i tidigare rapporter beräknade den klimatkänslighet som skulle ge ungefär tre graders högre temperatur vid en fördubbling av koldioxidhalten.

Men om det nu plötsligt visar sig att naturliga faktorer kan åstadkomma att det inte sker någon uppvärmning trots att koldioxidhalten ökar i snabb takt – ja, då faller alla IPCC:s prognoser om en kommande klimatkatastrof.

Det har också visat sig att 98 procent av dess klimatmodeller inte har förmått att förutspå den stillastående globala temperaturen.

Det troliga är att klimatkänsligheten är grovt överskattad och att det helt enkelt inte kan inträffa någon radikal och snabb ökning av den globala uppvärmningen på grund av kol-dioxid. Allt fler klimatforskare har publicerat nya studier med låga värden på klimatkänsligheten, vilket innebär att de naturliga faktorerna är betydligt viktigare än vad IPCC tidigare hävdat.

IPCC är ett organ som ytterst styrs av de deltagande nationernas politiska representanter. Dessa har under sommaren haft tillfälle att kommentera det sammanfattande dokumentet (SPM). Deras kommentarer återspeglar delvis förvirringen.

En del vill att man ska ange en bestämd förklaring till den utplanade temperaturkurvan – vilket som sagt inte är så lätt eftersom forskarna inte alls är eniga. Andra, exempelvis den tyska miljöpolitikern Hermann Ott, vill att man inte ska låtsas om den alls. Han säger i Der Spiegel: ”Varningen för en klimatförändring kan inte tillåtas bli urvattnad genom att framhäva att någon uppvärmning inte har inträffat de senaste 15 åren. Annars försvinner motiveringen för att fortsätta en sträng klimatpolitik. Klimatpolitiken kräver ett element av fruktan, och utan detta vill ingen politiker mer befatta sig med frågan.”

Mitt eget tips är att klimathotets dagar är räknade.
Ingemar Nordin

En populärvetenskaplig beskrivning av CO2-frågan är Gösta Petterssons bok ”Falskt Alarm”. Och här finns en introduktionsvideo av den klimathotsskeptiska sidan i debatten.