Växthuseffekten är en fråga som ofta diskuteras con brio här på KU. Nästan alltid är det då globala genomsnitt för effekten det handlar om. Mycket sällan är det någon som tar upp frågan om hur växthuseffekten ser ut spatialt, alltså hur den varierar geografiskt – och i vad mån detta kan vara viktigt för klimatet.   →

Utbrottet i Hunga Tonga blåste upp 150 miljoner ton havsvatten i form av vattenånga ända till stratosfären, mer än 12 km upp i luften. Det var en 15-20 procentig momentan ökning av vattenånga, som i år fortsätter att stöka till dynamiken i stratosfären och påverka vårt väder. Vi har till att börja med ett ozonhål   →

Thwaites-glaciären på västra Antarktis innehåller enorma mängder is. Den kallas ofta för domedagsglaciären. Om den helt smälter genom att kollapsa och rutscha ut i havet skulle den nämligen kunna höja havsnivån globalt med cirka 2/3 meter. Figur 1. Thwaites glaciär, grundningslinje (brunt) och shelfis till vänster om grundningslinjen. Det röda strecket i iskanten avser en   →

Det har varit en avsevärd uppvärmning i Arktis sedan 1979, långt mer än på andra breddgrader.[1] Detta kallas för den ”arktiska förstärkningen”. Samtidigt har istäcket minskat trendmässigt, särskilt sommartid. Hur kan man förklara dessa förändringar? Vilka krafter driver dem? En standardförklaring är att ett minskat albedo lokalt i Arktis skulle vara orsaken. Ren snö och   →

Ständigt matas vi med påståenden om att isen i Arktis är på väg att smälta bort, och att detta kommer att vara ödesdigert för hela det globala klimatet. Många prominenta alarmister har siat om det isfria Arktis, som ska inträffa än det ena året, än det andra. Men ingen har haft rätt. Isen i Arktis   →

Det finns vissa som längtar mer efter våren än andra just nu. Jag tänker på de 38 polarfararna som är ombord på isbrytaren Oden utanför östra Grönland på ännu en expedition mot Norra ishavet och kanske ända till Nordpolen. Men det går inte så bra för dem. Odens krafter är för svaga för att ta   →

Det klagades bitterligen vid valborgsbrasorna över den kalla våren. Vädergudarna har hela våren varit på fientligt humör mot alla klimatskrymtare i landet och lagade så mars, april och början av maj blev kallare än vanligt. Figur 1. Lufttryck vid jordytan mätt som ett medelvärde för perioden 2022-12-01 till 2023-03-17. Källa: NCEP/NCAR reanalys. Vad är det   →

I en artikel 21 juli skrev jag om klimatutvecklingen på Södra halvklotet, med sjunkande temperaturtrender på Antarktis och Södra oceanen. I artikeln nämndes dock ingenting om avsmältning av glaciärerna på Antarktis. Hur står det egentligen till med det, hur fort smälter de och hur mycket bidrar de till höjningen av havsytan? Utvecklingen på Antarktis följer   →

Det verkar vara en vida utbredd missuppfattning att världens glaciärer, inklusive istäckena på Grönland och Antarktis, är kvarlevor av den senaste istiden. Ja, just missuppfattning. De flesta av dessa glaciärer, förutom då de stora istäckena, är bara några tusen år gamla. Om ens det. Vilket visas av vad som kommer i dagen nu när många   →

Vi får lätt intrycket från media och IPCCs pressreleaser att planeten är på väg mot en klimatologisk katastrof. Värmeböljor, skogsbränder, polarisen försvinner… Men hur ser det ut i verkligheten? – Inte så farligt kan man väl säga. Låt oss helt kort titta på polarisarna. Havsisen fortsätter att öka kring Antarktis, se här: Havsisen kring Antarktis   →