Barometerns politiske chefredaktör Per Dahl tar idag upp frågan om Climategate och dess betydelse för Köpenhamnsmötet. ”Historien ger många exempel på hur det skapats samförstånd och politisk slagkraft kring hypoteser som måst förkastas – alltifrån katolska kyrkans linje om jorden som universums centrum till Stalins påbjudna Lysenkobiologi. Om nu mycket allvarliga brister i detta visar   →

Nu har även Rajendra Pachauri blandat sig in i Climategate. Läs hans uttalande på Andrew Revkins blogg. Jag gillar formuleringen: ”There is, therefore, no possibility of exclusion of any contrarian views, if they have been published in established journals or other publications which are peer reviewed”. Stephen Schneiders berömda citat får plötsligt en ny mening:   →

Medan vattnet fortsätter att skvalpa över i den brittiska ankdammen och svallvågorna sprider sig över hela världen, dyker en ny potentiell skandal upp på andra sidan jorden. NIWA, Nya Zeelands National Institute of Water and Atmospheric research, anklagas för att ha ”masserat” temperaturdata för att de ska visa en uppvärmning under 1900-talet. Enligt NIWA ser   →

En intressant rapport om Eric Steigs Antarktis-studie finns att läsa på australiensiska Herald Sun. Författen är Andrew Bolt. Största problemet? Om detta är sant och vetenskapliga rön formas för att passa ens hypoteser, vad händer med förtroendet för vetenskapen?