Varför en forskare förkastar klimatprognoserna

Mototaka

Här följer ett gästinlägg av Dan Ahlmark om en omtalad bok av en japansk modellerare och oceanograf, dr Mototaka Nakamura.

Dagens klimatmodeller påminner mig om läget i början av 70-talet, när man på företagsekonomins område var fascinerad av möjligheten att göra modeller av ett företags omvärld och med hjälp av dessa (och matchning med företagets resurser) kunna välja den bästa strategin för företaget. Man förstod inte, att bara en tillräckligt detaljerad och rättvisande modellering av omvärlden – och större företag kan vara aktiva inom många produktområden – är ett oerhört stort projekt. Omfånget och kvaliteten på nödvändigt underlag och kravet på precision och tillförlitlighet hos de ofta mycket komplexa modeller, som är nödvändiga på olika områden, skapade oerhörda problem att nå syftet att vara en god grund för återkommande strategiska beslut. Så dylika meningslösa projekt drevs i företagsvärlden, tills följderna av den första oljekrisen helt klart illustrerade, att mindre förutsägbara omvärldsförändringar omedelbart gör, att sådana strategimodeller inte kan fungera tillfredsställande. Trots sin komplexitet är de ändå alldeles för enkla och representerar inte verkligheten väl. Men under åren innan uppfattningen om strategiska modeller som framtiden för företagets strategiska beslutsfattande kollapsade, var prestigen hos berörda konstruktörer mycket hög och tron på den nya metodiken väl etablerad inom delar av akademin, konsultvärlden och många stora företag.

Confessions

VILKEN KVALITET HAR KLIMATMODELLERNA?
Idag har modelltron gällande prognoser av världens temperatur påverkad av CO2-nivån sedan länge dominerat klimatvetenskapen. Och beträffande ett kanske ännu mera komplext område än företagsstrategi tror sig specialister kunna förutsäga utfall i framtiden. En japansk, mycket välrenommerad forskare, dr Mototaka Nakamura, med en bakgrund i oceanografisk och meteorologisk flödesdynamik tog dock i en bok utgiven i juni bestämt avstånd från dagens tro på utnyttjade klimatmodeller. Titeln är ”Bekännelser av en klimatvetenskapare: hypotesen om global uppvärmning har inte bekräftats”. Boken är tyvärr ännu inte översatt till engelska, men beskrivningar av dess innehåll finns idag i artiklar. Innehållet och citaten nedan är från en artikel av T. Thomas (1).

Bland de allmänna hindren för att förutsäga världens temperaturutveckling finns naturligtvis osäkerheten gällande intensiteten av framtida solstrålning. Antagandet om ett konstant värde övertygar inte beroende på den rätt korta period omfattande och tillförlitliga mätningar skett gällande bestrålningen av jorden. Ett annat generellt hinder är, att de mycket mera komplicerade och detaljerade modeller avseende olika klimatområden, som är nödvändiga, kräver en sådan ökning av datorkapaciteten, att den idag inte kan uppfyllas.

Den verklighet modellskaparna brottas med kan beskrivas som ett icke-linjärt kaotiskt system med mängder av återkopplingar mellan ingående processer. Komplexiteten är så hög, att möjligheten att utforma långsiktiga prognoser på god grund kan ses som omöjlig med dagens kunnande. Därför betecknar Nakamura dagens prognosmodeller som ”leksaker” och ”oanvändbart skräp eller värre…när de utnyttjas för prognostisering av klimatet”. Många etablerade klimatforskare torde inte invända mot karakteristiken av den verklighet forskarna försöker modellera, även om åsikterna sedan skiljer sig beträffande föreliggande modeller. Nakamura redovisar som skäl för sin åsikt, att ytterst viktiga klimatprocesser och återföringar/återkopplingar helt saknas i modellerna, medan andra processer är så dåligt modellerade, att de är totalt oanvändbara för prognosändamål.  Eftersom han själv är en avancerad modellbyggare, har han inte några problem att förstå konstruktionerna av modellerna, och försökte även på ett område som havsströmmar förbättra deras funktion – men gav upp. Han skriver att modellerna där ”result in a grotesque distortion of the mixing and transport of momentum, heat and salt, thereby making the behaviour of the climate simulation models utterly unrealistic”.

Andra brister han pekar på gäller en bristande representation av aerosolförändringar, som skapar moln. Det gäller alltså en ytterst viktig faktor för uppvärmningen av jorden. En annan svaghet avser bristande förståelse för de faktorer, som skapar återkopplingar orsakade av snöns/isens reflektionsförmåga. Det har betydelse, eftersom denna svaghet gör det omöjligt att förutsäga klimatvariationer i högre latituder ”and thus the entire planet”. Oförmågan att korrekt fastställa effekter av vattenånga är en annan faktor.

Men frånvaron av en god representation av havsströmmarnas effekter är av särskild betydelse. Dessa har ju mycket stor betydelse – mycket större än de mindre förändringarna av värmelagringen i atmosfären. På några års sikt spelar de en viktigare roll för klimatet än förändringar i atmosfären. Bristerna i modellkonstruktioner av främst havsströmmarna avspeglar helt enkelt konstruktörernas bristande kunskap och förståelse för den flödesdynamik, som är aktuell. Ett problem, som nu inte bemästras, är att – precis som i atmosfären – flödena i mindre skala ofta tenderar att motverka de större.

Alla simuleringsmodeller innehåller samband, där man måste sätta in (kalibrera) olika parametervärden för att nå ett acceptabelt resultat. Det är ett finsnickeri, som tar tid, och kontrollen av rimligheten i värdesättningen kan vara svår. Och värden, som är rimliga vid en viss tidpunkt, kanske inte alls är det några perioder senare i simuleringen. Eftersom vi här betraktar resultat av simuleringar gällande många decennier, finns alla möjligheter, att sådana parameterfel i sig förvrider resultatet. Det gäller särskilt, om skillnaden mellan start- och slutvärden är liten.  Nakamura nämner molnbildning i sammanhanget, och säger att även små förändringar i till exempel molntäckning eller minskning av den genomsnittliga storleken av molnens partiklar helt kan uppväga uppvärmningseffekten av en fördubblad CO2-nivå. Svårigheterna att idag simulera molnpartiklarna korrekt är så stora, att hans slutsats blir: ”Accurate simulation of cloud is simply impossible in climate models…”. Modellbyggarna har därför satt in egenvalda värden.  Om man lämnar atmosfären och istället betraktar havsströmmar är läget inte bättre. Kalibrering av havsmodellerna i ett visst avseende sägs leda till deformation i ett annat. Nakamura anser att speciellt inverkan av vattenånga är ett problem, särskilt som en ansenlig del av den globala uppvärmningen orsakas av förändringar av den ångan. Men alla modeller representerar dessa processer dåligt. Positiv återkoppling från CO2-ökningar skapas därför manuellt, samtidigt som forskarna negligerar andra återkopplingar med motsatt inverkan.

UTNYTTJADE OCH SKAPADE DATASERIER
Fram till att satellitmätningar började användas, baserades globala medeltemperaturer sedan 1890 på temperaturmätningar, som knappast täckte 1/20 av världen. Det vi har är regionala data från Europa, Nordamerika och vissa delar av Asien. Det innebär att data om världens temperatur innan industrialiseringen saknas, och att därför mål i förhållande till den nivån inte är meningsfulla. Beträffande de data, som används som underlag för modellsimuleringarna, finner även Nakamura att dessa ibland (ofta?) falsifierats genom att man justerat tidigare decenniers data för temperaturen i syfte att erhålla en senare uppvärmning. Att sådant beteende hos klimatforskarna inte är ovanligt omvittnas i den klimatskeptiska litteraturen, och i en artikel i Klimatupplysningen belyste jag bara ett exempel på den metodik, som utnyttjas (2). Datafrågor behandlas av Nakamura dock mycket knapphändigare än egenskaperna hos klimatmodellerna. Hans allmänna slutsats här är att ”global surface mean temperature –change data no longer have any scientific value and are nothing except a propaganda tool to the public”.

SLUTSATSER
Mot bakgrund av de ovan angivna bristerna i själva modellerna är det inte förvånande, att Nakamura anser att dessa inte är tillfredsställande validerade. Med hänsyn till svagheterna ovan finner han inga skäl att tro, att modellernas resultat är korrekta. Han säger, att det är omöjligt att ens förutse riktningen av en förändring i klimatsystemet beroende på den förvrängning av verkligheten, som orsakas av svagheterna i utnyttjade modeller. Särskilt bristande återkopplingar nämns då som en vanlig deformation. Huvudproblemet är naturligtvis förenklingarna och den otillräckliga realismen i nu existerande modeller. Beträffande förmågan att rätt bedöma inverkan av CO2 orsakad av just människan bedömer Nakamura den som otillräcklig beroende på bristerna i dagens kunskap och teknologi. Gällande effekten av en fördubbling av CO2-nivån accepterar han slutsatsen av de experter han anser vara tillförlitliga. Dessa har då funnit, att temperaturökningen blir en halv grad (Celsius).

En olycksbådande konsekvens av bristerna i modellerna är ett fenomen, som Nakamura pekar på, nämligen att dagens vetenskap gällande global uppvärmning liknar en upp-och –nedvänd pyramid. Resultaten från ett mindre antal klimatmodeller utformade av ett mindre antal forskare är basen och accepteras ofta helt och fullt som grund för många olika klimatprojekt över hela världen. Det innebär, att resultaten från modellerna torde påverka resultaten i mycket klimatforskning. En liknelse jag tror man kan göra avser den amerikanska juristdoktrinen gällande ” Fruit of the poisonous tree”. Alla fakta och bevis, som erhållits genom en icke laglig polisundersökning, tillåts inte visas i rätten (är ju frukten från ett giftigt träd) och får inte påverka det aktuella målet. I klimatsammanhang gäller det då otaliga forskningsresultat, som kanske påverkats och därför förgiftats av kontakten med felaktiga grunddata. Effekterna i andra, tredje eller fjärde led kan därför visa sig bli mycket omfattande. Över hela världen kommer därför universitet, klimatpolitik, ekonomisk politik, otaliga företags strategier samt globala organisationers ställning att påverkas i framtiden, när hypotesen om skadlig global uppvärmning orsakad av människan förkastats.

(1)  https://quadrant.org.au/opinion/doomed-planet/2019/09/a-climate-modeller-spills-the-beans/  Det finns en uppsats på engelska av Nakamura, som vilar på bokens slutsatser, och nu erbjuds i en fri Kindleversion.     
(2) http://www.klimatupplysningen.se/2018/05/08/amerikanska-vaderinstitutets-masserade-data/

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

Dela detta inlägg

50 reaktion på “Varför en forskare förkastar klimatprognoserna

  1. 2
    Mats Rosengren

    Jag minns från min barndom (eller var det ungdom?) hur medierna trumpetade ut om en fantastisk ”världsmodel”, en datorsimulering av allt i hela världen som skulle göra det möjligt att förutspå framtiden! Sedan länge är denna model glömd och begravd!

    Visst, om man kan utveckla en ”klimat simulering” baserad på existerande fysikaliska teorier/hypoteser för atmosfären och dennas reaktion på elektromagnetisk (och partikel!) strålning från solen och motsvarande model sedan väl följer empiriska obsevationer kan de underliggande teorierna/hypoteserna anses bekräftade! Men motsatsen är ju fallet med dessa klimatmodeller som IPCC (mot bättre vetande!) baserar sina uttalande på! Det vore väl en omöjlighet att erkänna sanningen:
    ”Nej vårt arbete har inte lett till något användbart resultat Vi vet fortfarande inte om CO2 halten påverkar klimatet nämnvärt”

  2. 3
    mattias

    Några tänkbara citat som passar bra i sammanhanget:

    ”all models are wrong, but some are useful” George Box
    ”it is difficult to predict – especially the future” Niels Bohr

  3. 4
    Sven Hanssen

    Utmärkt att denna artikel uppmärksammas på KU. Nakamura tar förtjänstfullt upp ett flertal av orsakerna till att befintliga klimatmodeller är utan värde. Det är ett skruvande på påhittade parametrar tills önskad effekt uppnås. Vore enklare att återuppliva att som romarna spå i inälvor från getter.

  4. 5
    Bim

    Ingemar Nordin
    Frågan är, om inte de flesta klimatforskare är väl medvetna om sina brister om att spå framtidens klimat.
    Det är naturligtvis pengar, uppmärksamhet , karriärer och kändisskap som lockar. Paul Ehrlich och Johan Rockström har ju spått fel under hela sina karriärer. Speciellt Paul Ehrlich som har varnat för istid halva karriären och fortsätter på gamla dar med global uppvärmning.
    De skäms inte ett skvatt för att medvetet ljuga människor rakt i ansiktet.
    Så vad är det för människor vi har att göra med egentligen?

  5. 6
    Thorleif

    Det skulle vara extra intressant att få lite baskunskap från de ryska forskare som konstruerat den klimatmodell som ligger närmast verkligheten, dvs utfallet av observationerna! Vad skiljer deras input från övrigas t.ex.

  6. 7
    jensen

    Hypotesen är ju enkel, allomfattande och lättförståelig för gemene man och kvinna, närmast genial.
    Hur kan man då låta högst trovärdiga observationer invalidera den?
    Detta får inte tillåtas, utan mothugg. Genialitet måste försvaras till varje pris. Man bortser från gränsandet till tokeri. ( sarc.)

  7. 9
    Lasse

    #6 Thorleif
    Vad som skiljer deras modeller från övrigas.
    BIAS!
    Lite om det brev från 500 forskare som media och FN negligerade:
    https://www.youtube.com/watch?v=FndpWfCUgh0
    Hänvisar till ett epos med mer kritik:
    https://friendsofscience.org/assets/documents/Acturaries_Misguided_Oct_06_2019_FINAL.pdf

    OT Tydligen har vi via medier lurats i en fråga där kostnaderna är skyhögt över klimatfrågan-försvarsfrågan. Ubåt 2014 var känd och inte Rysk. Visar vikten av lite kritisk tänkande!

  8. 10
    jax

    Om de ansvariga för klimatmodellerna har jobbat med modellering på allvar så är de självklart medvetna om bristerna, eller rättare sagt felaktigheterna i modellerna. Speciellt svårt är det när modellens resultat baseras på en liten skillnad mellan stora tal som till exempel instrålning och utstrålning i en klimatmodell. Noggrannheten som krävs är ju extremt hög för att ens kunna säga om det blir varmare eller kallare. Tyvärr redovisas ju aldrig det uppskattade felet i alla dessa klimatmodeller. Det är iofs förståligt då det skulle visa att inga av prediktionerna är signifikanta.

    En annan sak är ju att flödesmodeller inte är särskilt lämpliga för den uppgiften då systemet är alldeles för komplext/kaotiskt.

    En person i en föregående tråd här på KU hävdade ju att IPCC visat att modellerna ger rätt resultat. Konstigt vore det ju annars, det är rätt lätt att kalibrera en modell för erhålla kända resultat, men det finns ju ingen som helst koppling till att den kalibreringen på något sätt är giltig om du ändrar ingående parametrar som t.ex. CO2-halten. Ändras parametrarna krävs naturligtvis en ny kalibrering och den kan inte göras förrän det verkliga resultatet är känt. Och hade inte modellerna förutspått dagens medeltemperaturer något sånär ”rätt” hade vi kanske inte heller haft denna klimathysteri.

  9. 11
    Ulf

    Naturligtvis är modellerna inte mer precisa än Zaida det säger sig själv.
    Grundproblemet är att vi har en uppvärmning och att förklara den och presentera den på ett korrekt sätt är det viktiga.

  10. 12
    Thorleif

    Apropå frukter från det förgiftade trädet!

    Kan det vara så illa att forskarnas klimatmodeller inkluderar ”bevisat” fusk med grunddata avseende temperaturer dels gällande avkylningen efter 40-talets och 60-talets värmeperioder (höjda värden), dels avkylningsperioden efter den medeltida värmeperioden? Något som isf skulle få trendlinjens lutning mer positiv än den i själva verket borde vara.

    Om vi vet att det föreligger fel varför begär inte IPCC efter påtryckningar att man justerar? Kan det sammanhänga med att forskarna anser att ”justeringar” varit nödvändiga? Och vad kommer att ske i M Mann’ s hockeystick-data fall. Slipper han lämna ut sina data? Vad har vi då för trovärdighet i och för forskarsamhället? KORRUPTION BLIR ACCEPTERAT OCH LEGIO!

  11. 13
    Björn

    Framtiden ligger framför oss, om vilken vi inte vet någonting, annat än att den är oundviklig. Det finns alltid ett ”om” med i spelet och det är detta ”om” som måste inträffa, annars ändras utfallet. Det finns så många ”om” som inte inträffar, att det därför aldrig går att förutsäga någonting med säkerhet. Ja, datorerna är egentligen ”leksaker” i händerna på de som tror sig kunna förutsäga framtiden. Det är ungefär som de som med dataprogram tror sig kunna vinna i olika spel. De håller på tills de inser att man aldrig kan vinna i längden mot slumpen.

  12. 14
    Thorleif

    @9 Lasse

    Tack för länkar. Jag har dock sedan tidigare tagit del i Uppropet till FN m.fl vilket jag också stöder. Jag hade dock under rubriken ”Misguided Math” hoppats få reda på lite mer om hur man (modell-konstruktörerna) kommit fram till de höga temperaturerna i modellerna. Vilka huvudvariabler (förutom mer CO2 då) är det som förenklat skapar den output som erhålls, dvs hur översätter de deras matematiska formler till ren svenska om jag säger så?
    Och hur kommenterar man konkurrerande teorier, t.ex logaritmiska (växthus-) effekter av mer CO2? Hur stor betydelse har historiska temp.data t.ex när det gäller signifikanta formel-resultat? Jag känner till den viktigaste av dem, den om klimatets känslighet som är mest omdebatterad. Den faktorn framstår mer som en ”konstant” än en variabel. Hur förklarar man den bakåt när det gäller verkliga observationer? Skillnader i variabeln ”positive feedback-forcing” ifråga om t.ex vattenånga är extra intresssant.

    Den viktiga frågan om modellernas validitet borde vara statistiskt tydlig för en läsare. Hur är det här egentligen?

    Rent ”bokstavligt” :) så bör det väl finnas avgörande matematiska skillnader mellan den ryska prognosen och övrigas?

    Som lekman skulle jag vilja ha en A4 sammanfattning av de avgörande formlernas resultat på enkel svenska!

  13. 15
    Jonas B

    Det måste finnas undersökningar på hur väl tidigare klimatmodeller har kunna förutse framtida temperatur. Hur mycket fel hade modellerna som skapades för 10 år sedan i sin prediktion av dagens temperatur? Hur mycket fel hade modellerna som skapades för 20 år sedan? Dessa är väldigt fundamentala frågor när det gäller modellverifiering. Har detta inte gjorts? Har någon länkar till sådana studier?

  14. 16
    pekke

    IPCC vet mycket väl att klimatmodellerna inte fungerar så bra, fast de basunerar inte ut det direkt.

    citat:
    ” Climate models of today are, in principle, better than their predecessors. However, every bit of added complexity, while intended to improve some aspect of simulated climate, also introduces new sources of possible error (e.g., via uncertain parameters) and new interactions between model components that may, if only temporarily, degrade a model’s simulation of other aspects of the climate system. Furthermore, despite the progress that has been made, scientific uncertainty regarding the details of many processes remains. ”

    Citat från sida 824 ( pdf 84 ) FAQ 9.1 WG1AR5

    https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/2018/02/WG1AR5_Chapter09_FINAL.pdf

  15. 17
    Ingemar Nordin Inläggsförfattare

    Jonas B #15

    Redan 2013 påpekade Hans von Storch att 98% av modellerna var fel:

    ”In recent years, the increase in near-surface global annual mean temperatures has emerged as considerably smaller than many had expected. We investigate whether this can be explained by contemporary climate change scenarios. In contrast to earlier analyses for a ten-year period that indicated consistency between models and observations at the 5% confidence level, we find that the continued warming stagnation over fifteen years, from 1998 -2012, is no longer consistent with model projections even at the 2% confidence level. Of the possible causes of the inconsistency, the underestimation of internal natural climate variability on decadal time scales is a plausible candidate, but the influence of unaccounted external forcing factors or an overestimation of the model sensitivity to elevated greenhouse gas concentrations cannot be ruled out. The first cause would have little impact of the expectations of longer term anthropogenic climate change, but the second and particularly the third would.”

    https://www.researchgate.net/publication/255809444_Can_climate_models_explain_the_recent_stagnation_in_global_warming

    https://www.spiegel.de/international/world/interview-hans-von-storch-on-problems-with-climate-change-models-a-906721.html

  16. 18
    Arne Nilsson

    Man kan försöka sia om framtiden. Eller så kan man titta på vad som hänt.
    Frågor att ställa till ”klimatexperter”
    Hur såg norra halvklotet ut för 20 000 år sedan? ie norra USA, Kanada, Grönland, Skandinavien ner till norra Tyskland samt Sibirien.
    Vad hände för mellan 12 000 – 8 000 år sedan?
    Hur har temperaturen utvecklats under de senaste 12 000 åren? Hur kan man veta det?
    Hur var havsnivån för 12 000 år sedan jämfört med nu?
    Har du hört talas om Doggerland?
    Har du hört talas om Fimbulvintern? När inträffade den? Vad var det troliga skälet?
    Vad hände mellan år 1400 och slutet av artonhundratalet?
    Vad hände i februari 1658? I Danmark.
    Hur utvecklades livsvillkoren för befolkningen i Sverige under slutet av 1600-talet och början på 1700-talet? Vad berodde det på?
    Hur mycket har temperaturen ökat mellan 1870 och 1933?
    Hur mycket har temperaturen ökat mellan 1933 och nu?

    Angående koldioxid.
    Hur länge har koraller funnits på jorden? Ungefär?
    Hur klarar sig koraller om havet sjunker eller stiger?
    Vad består Gotland av?
    Vad kan man göra av det som Gotland består av?
    Vad händer om man gör det?
    Vad krävs för att bygga ett vindkraftverk?
    Hur stor är koldioxidhalten i luften idag? I procent.
    Vad händer om koldioxidhalten sjunker under cirka 0, 02 %?
    Jag utgår ifrån att vi som läser här kan svaren.

  17. 19
    LarsF

    #10 jax

    ”Noggrannheten som krävs är ju extremt hög för att ens kunna säga om det blir varmare eller kallare. Tyvärr redovisas ju aldrig det uppskattade felet i alla dessa klimatmodeller. Det är iofs förståligt då det skulle visa att inga av prediktionerna är signifikanta.”

    NOAA ger ju vad gäller El Nino sannolikhet i alla fall, men inte längre än 3-6 månader framåt – för man inser hur snabbt osäkerheten ökar.
    https://www.cpc.ncep.noaa.gov/products/analysis_monitoring/enso_advisory/ensodisc.shtml

    Jo, sannolikhet och matematiska mätfel pga av att ett enda globalt mätvärde enligt uppgift inte kan anges bättre än 0.1 grader C. Dessa fel måste ackumuleras framåt i tiden, så vitt jag förstått om det skall vara matematiskt korrekt.

    Så att 10 år skulle inte kunna anges bättre än +/- 1 grad, 80 år +/- 8 grader C – typ. Så det blir ju tydligt hur stort vansinne det blir att prata antingen 1.5 – 2 0 grader C och liknande, om matematiska mätfelet är så mycket större.

    Försöker få resonemanget bekräftat av flera parter – om det brister någonstans.

    ”Och hade inte modellerna förutspått dagens medeltemperaturer något sånär ”rätt” hade vi kanske inte heller haft denna klimathysteri.”

    Det började väl hyggligt, tyckte man, men de senaste 20 åren ställde till det, så man uppfann ”the pause” osv.
    Så istället för att backa från positionen man nått så tar man desperata åtgärder, som det verkar. Alla som säger annat är ”förnekare”, ”fakta resistenta” och allt sådant.

    Det ger ju i sig att det blir tydligt att det handlar om makt – inte vetenskap.

  18. 20
    Lars-Eric Bjerke

    #15 Jonas B,
    ”Hur mycket fel hade modellerna som skapades för 10 år sedan i sin prediktion av dagens temperatur? …… Har någon länkar till sådana studier?”
    Climate Lab Book gör sådana jämförelser mellan modeller och mätningar, senast uppdaterad i juli 2019. Man visar utfallet av 147 olika modellberäkningar för IPCC´s alla fyra scenarier mot uppmätta värden. Eftersom koldioxidhalten för IPCC´s fyra scenarier inte ännu har börjat skilja sig nämnvärt åt är spridningen år 2019 (ca 0,8 C) ett mått på osäkerheten i modellerna
    http://www.climate-lab-book.ac.uk/comparing-cmip5-observations/

  19. 21
    Daniel Wiklund

    Man kan ju undra om dom som gör dessa modellberäkningar och modeller nånsin hinner gå utanför dörren och uppleva vädret live. Eller dom kanske tittar på datorn för att se hur vädret är

  20. 22
    jax

    #19 LarsF
    Skulle inte tro att man itererar sig 100 år framåt i tiden. Man förutsätter nog en CO2-halt som man tror gälla då, utifrån beräknade utsläpp, sedan gör man en typ ”steady state”-modell som utifrån den förmodade effekten av CO2-halten + den förstärkningseffekt på vattenångan som antas, ger temperaturen. Eller eventuellt en transient modell över en kortare tidsperiod med konstant CO2. Annars blir nog felet ohanterbart även för modellmakarna.

    Tror jag alltså, utan att ha kollat.

  21. 25
    Thorleif

    @8 Astrid Å

    Tack för hjälp igen Astrid. Länken till Lars Kame’l s inlägg jan 2018 var intressant. Han jämför dock bara utfall mellan modeller utan att kommentera skillnader i modellernas input. Han konstaterar slutligen att den ryska INM t.o.m legat under utfallsdata vilket enl honom var anmärkningsvärt (dåligt). Jag saknade INM utfallsdata från ca 2003 och framåt! Varför?

    Annars hade tty en kommentar som just noterade den ryska modellens skillnader; Lägre CO2-påverkan, högre termisk tröghet i haven samt lägre vattenhalt i troposfären.

    Tty’s kommentar motsades dock direkt av en Olle R. Förutom brister kring vulkanutbrott och Enso-variationer noterade Olle R att den ryska modellen hade alltför låga temp.förändringar/decennium jmf med utfall där modellmedel låg nära utfall. Denna jämförelse gäller 1970-2017 (modelldata RCP8.5). Här fattar jag inte riktigt påståendet då rcp8.5 skapades väl först i början av nuvarande sekel? Det är väl härifrån som avvikelsen mellan modell(er) och utfall verkligen är tydlig (hiatusen!). Inser att jag har för ytliga kunskaper……..

  22. 27
    Christer Eriksson

    Väldigt Of
    Aftonbladet har sorg,Deras favoritböcker i klimatcirkusen fick inte Nobels fredspris.
    Bortförklaringarma står som spön i backen

  23. 28
    Johan Montelius

    Modellernas huvudsyfte är att motivera inköp av större datorer. Har man väl fått burkarna så gäller det att man kommer ut med något alarmerande så att investeringen var motiverad.

  24. 29
    Fredrik S

    Christer Eriksson #26

    Något mer patetiskt och infantilt än delar av svensk MSM får man leta länge efter på vår snart förstörda planet.

    De borde tvingas ut och gräva diken en månad hela bunten.

  25. 30
    Rolf Mellberg

    O.T.
    Läste om tysk psykoterapi om att folk med panik för klimatförändringar kan anses som normala men de som håller sig lugna – d.v.s. är apokalypsförnekare – skall anses som ”terapibehövande”. Se här:
    https://notrickszone.com/2019/10/11/punitive-political-psychiatry-coming-to-germany-leading-journal-defines-climate-science-dissent-a-psychological-disorder/

    Då slog mig följande:
    Jag som anser det ytterst kränkande (hoppas du läser detta nu Martin Hultman, statens hantlangare i förtrycket av oliktänkande) att bli kallad förnekare, överväger att helt byta hållning!?!?!

    Apokalypsförnekare – den stämpeln kan man bära med stolthet.

    Är inte detta en mycket mer slagkraftig benämning än klimathotskeptiker???

    Folks, go for it!!!

  26. 32
    Robert Norling

    29 Rolf M.
    Härligt stämpel att få.
    Apokalypsförnekare sug på den. Nästan som en hedersutmärkelse i dessa klimatångesttider.
    Någon form av medalj borde vi väl kunna få.
    Men inte av Kungen som idag hyllade klimatångesten lilla prinsessa.
    Undrar vad oddsen på betning-sajterna skulle bli – om Jordens snara undergång kunde spelas på.

  27. 33
    Ingvar i Las Palmas

    Rolf #30
    >Apokalypsförnekare
    Ingen dum tanke. Skulle väl kanske vilja byta ut ”förnekare” mot något annat.
    Apokalypstvivlare? Apokalypsmotståndare?
    Eller till något med positiv klang. Framtidsoptimist

  28. 34
    Thorleif

    @8 Astrid Å

    Tack återigen Astrid.

    Att tävla om vilken modell som bäst kan reproducera historiska temp.data innebär uppenbarligen inte att de samma klarar att prognosticera framtiden. Även om den ryska ligger bäst till avviker tydligen en hel del parametrar avsevärt från utfall. Jag hade hoppats på ”lite mer” i linje med Einsteins krav att en 6 åring ska fatta men inte ens kloka Greta kan förklara ☺. Och varför skulle hög reproduktions-förmåga bakåt ge god träffsäkerhet framåt med så många variabler? I synnerhet när man tycks arbeta ”baklänges” genom att iterera slutdata utan att först förstå eller ha en ide’ bakomliggande inbördes mekanismer etc. Men ok det är ett sätt att närma sig flera komplicerade processer. Kan man få veta huvudorsaken (-erna) till varför temp.avvikelsen är så stor fram till idag och hur dessa avvikelser per parameter förändrats år till år sedan startår noll? Länkar? Kan det handla om havens värmeöverföring t.ex? Och det sägs att temperaturkänsligheten i modellerna är alldeles för hög.

  29. 36
    Ulf

    Svar 30

    Varför inte försvenska det? Undergångsförnekare.

    Detta kan nog kompletteras att genom historien har det sällan eller aldrig hänt att predikare av undergång haft rätt. Där undergång faktiskt inträffat har det skett som en stor överraskning för de inblandade oftast pga av sjukdomar.

  30. 38
    Anders

    #35 Sören G skulle vara tecknet för tummen upp! För ”klimatoptimist”

  31. 40
    Staffan Johansson

    I en mening ovan står det:
    ”Att sådant beteende hos klimatforskarna inte är ovanligt omvittnas i den klimatskeptiska litteraturen…”

    (Vad är ‘klimatskeptisk” litteratur för något?)
    Bli kallad för klimatskeptiker är en sak, men
    själv använder jag hellre ordet klimathotskeptiker

  32. 41
    LarsF

    #22 jax – Tack, det låter tänkbart som alternativ till vad jag skrev för att bestämma 1.5 eller 2.0 grader.

    Modellerna producerar ju kontinuerliga kurvor, menar jag. John Christy gjorde medel på över 100 modeller när han visade på hur snett det pekar.

    Och det guppar lite upp och ned i kurvor – så tänker mig att mätfel ändå behöver vara med på något sätt när man gör prognos ut i det okända?
    Att utgå från att – modeller gör 100% rätt – blir rätt konstigt när verkliga mätningar har toleranser som ackumulerar som ett matematiskt mätfel för en period.

  33. 43
    Thorleif

    Det första forskare m.fl gör när de får tag i dataserier är att skapa en linjär modell och därefter lägga till sin beroende variabel, här CO2 och känslighetsfaktorn så att den linjära trenden får det utseende ”de hoppas på”. Övriga variabler anpassas till deras långsiktiga standardvvikelser med lagom inbördes korrelationsavvikelser. FÄRDIG skrek Sigrid som hoppas väcka IPCC i slutet av programmet!

  34. 44
    Thorleif

    Varför ska skeptiker överhuvudtaget ge sig in i en debatt de bara kommer att förlora? Alltså om nomenklaturen! Den bestämmer majoriteten eller maktinnehavaren. Istället bör fokus riktas mot avsaknaden av vetenskaplig offentlig och dualistisk debatt. När man väl når så långt är hälften vunnet och kritikerna tvingas inse att skepticism är och förblir forskarens viktigaste redskap oavsett rätt eller fel. Att hålla på att analysera skeptikerns personlighetsdrag är alarmistens argument liksom våra handlar om maktkoncentration, härskarteknik och skatter osv. Så länge klimatutvecklingen består kommer vi att förlora kampen om den inte kan föras man mot mot man offentligt och på bästa sändningstid. Och det gäller även om folket i majoritet inte tror på alarmisternas undergångs-profetior. Detta eftersom de flesta ändå kommer att acceptera det politiker bestämmer så länge de är i majoritet. MSM kommer att understödja galenskaperna eftersom de saknar flera kompetensområden idag jmf med 30 år sedan (digitaliseringen konsekvenser).

  35. 45
    Sten Kaijser

    Du har både rätt och fel Thorleif,

    vi förlorar inga debatter eftersom ingen vill debattera med oss. Det jag håller med om är att de flesta ”debatter” består av hänvisningar till artiklar eller bloggar, där båda sidor smulat sönder motståndarens argument, och ingen låter sig påverkas.

    Men jag skriver som Christian Azar skrev för 15 år sedan, ”tiden är sanningens bästa vän”. Jag tror att han kommer att få rätt, men inte på det sätt han trodde.

  36. 46
    Björn Eriksson

    #39
    Jag är ingen expert på logik.
    Men jag tror vi kan säga att universum är en räknemaskin som ger ett klimatresultat efter beräkningar med naturlagarna.
    Om vi respekterar universums metod som den mest effektiva går inte universum att beskriva fullständigt med mindre än universum självt.

    Och det är nog inte vad Gödels fullständighetsteorem handlar om. Det handlar om frågor som sldrig kommer få ett svar som naturliga processer inuti ett svart hål.
    Så jag tror inte, tror, att Gödels ofullständighetsteorem kan tillämpas på det faktiska klimatet.

    Klimatmodellerna ger ju svar så jag antar att GOT imte är applicerbart på program som inte fastnat i en evighetsberäkming. Ej expert som sagt.

    Det är filosofiskt lätt att inse att klimatmodeller som dom ser ut idag naturligtvis är i princip värdelösa för att räkna ut framtida faktiska klimatutfall. Man kan studera delsystem men inte den faktiska helhetan.

  37. 47
    Ingemar Nordin Inläggsförfattare

    Björn E #46,

    Nej, Gödels teorem GT) går nog inte att tillämpa på klimatmodeller. GT säger att det finns matematiska sanningar som inte går att bevisa inom matematiken. En sådan kandidat på en matematisk sanning men som ingen lyckades hitta något bevis för under lång tid var Fremats stora sats https://sv.wikipedia.org/wiki/Fermats_stora_sats . Nu är den bevisad. Men enligt GT så finns det andra ”undecidable” satser inom traditionell matematik. Inom klassisk logik så är alla logiska sanningar bevisbara enligt en mekanisk metod.

  38. 48
    St.ljung

    #46

    ”Om vi respekterar universums metod som den mest effektiva går inte universum att beskriva fullständigt med mindre än universum självt.”

    Jag tror faktiskt att det var en av slutsatserna man kunde dra av Gödel ofullständighetsteorem. David Hilbetts program påminner endel om den utopiska drömmen om att förutsäga klimatet med matematiska modeller.

  39. 50
    Thorleif

    @45 Sten Kaijser

    Vet inte om du missförstod mitt inlägg? Men nomenklatura menade jag debatten om -förnekare, -alarmist, -skeptiker osv. Jag syftade inte nomenklatura med den maktelit vi konfronterar.

    Men visst, tiden talar för vår sak. Men är vi nöjda med det? Det var en gång ett ”hearing” med bl.a P Stilbs m.fl inför riksdsgens ledamöter. Jag anser det dags igen.

Kommentarer inaktiverade.