Ett litteraturhistoriskt klimatnedslag

Här följer ett gästinlägg av Stig H. Moberg (presentation nedan):

Fältskärn

Elsa Widding ger i sin bok Klimatkarusellen en utmärkt sammanfattning av vår klimathistoria sedan den senaste istiden. Som hon visar finns mycken dokumentation om hur allvarligt det varit för mänskligheten när kyla drabbat jorden; hungersnöd och annan misär har varit oundvikliga konsekvenser av kylan. När jag läste Elsas kapitel om vår klimathistoria kom jag att tänka på Zacharias Topelius och hur detaljerat han skrev om hur nöden drabbade Europa, speciellt de nordiska länderna, under 1600-talets sista decennium. Boken jag syftar på är ”Fältskärns berättelse”. I mitt bibliotek har jag en utgåva från 1908 i sju små band (Bonniers). Boken är indelad i ett antal ”cykler” och ”berättelser”.

Det avsnitt jag nu tänker på finns i Sjätte berättelsen i andra cykeln. Det är kapitlet ”Stora hungersnöden” och berör just slutet av 1600-talet då lilla istiden ännu inte nått sitt slut. Topelius har där som den historiker han var lagt in en redogörelse för den aktuella periodens väderförhållanden och dess följder för människorna i Finland och andra länder, detta som bakgrund till vad fältskären har att berätta. Hans främsta källor var kyrkoböckerna, särskilt de från de finska församlingarna, men även från andra historiker som t.ex. Anders Fryxell hämtade han kunskap.  Han anför en del källkritiska kommentarer, men anser uppenbarligen att han kan lämna en trovärdig bild av de svåra, verkliga förhållandena under den aktuella tiden. Intressant är hur han fångat klimatets och vädrets kraftiga naturliga växlingar. Ett visst år kan uppvisa såväl långvarig kyla som intensiv hetta och torka. Svåra år kan följas av goda för att återigen följas av flera dåliga. Intressant är också att han återkommande nämner både skogsbränder och vulkanutbrott.

Som komplement till det Elsa och andra skrivit om hur mänskligheten upplevde lilla istiden kanske några citat från Topelius kan vara av intresse med tanke på dagens klimatdebatt för den som  inte har sin ”Fältskärns berättelse” aktuell.

I citaten som nu följer har jag moderniserat stavningen men i övrigt inte ändrat språkstilen, ”kommo” istället för ”kom” etcetera behålls. Jag behåller också Topelius stavning av kunganamn. Här ett första citat:”Slutet av Carl XI:s regering hemsöktes av en lång rad missväxter, förorsakade av ovanliga rubbningar i årstidernas regelbundna gång. Alltifrån 1688, då den första missväxten inträffade, och sedan jämnt stigande alla de nästföljande åtta åren syntes naturen likasom bragt ur sin jämvikt.”

Sedan följer en beskrivning av de åtta åren. Detta drabbades man av: ”Sommaren 1689 var ovanligt het och hösten så torr, att säden förtvinade och folket ofta måste färdas flera mil för att vattna sin boskap och mala sin säd. Därpå följde en sträng vinter med sådan hungersnöd i Dalarne, att stora skaror utvandrade därifrån för att söka ny och bättre hemvist. Båda åren 1689 och 1690 hemsöktes av farsoter och skogseldar. Året 1691 kom våren tidig och brådstört; redan den 28 april plockades mogna smultron i Stockholm. Under sommaren hörde man mycket stark åska, hagel och störtregn omtalas.”

Topelius fortsätter: ”År 1692 i april kom en så hård köld att man dess like aldrig mindes på den årstiden…Många människor fröso ihjäl. I mellersta Europa föll en ovanlig mängd snö, varpå följde översvämningar och jordbävningar. År 1693 var vintern mycket kall, våren och sommaren mycket heta…Etna och Hekla sprutade eld. Förebuden hopade sig. I Sverige föll hög snö i maj, men därefter kommo torka och hetta hela sommaren igenom…”

Vi närmar oss nu de för perioden sista svåra åren. Jag citerar:

”År 1694 inträffade täta jordbävningar i södern, dyr tid och hungersnöd i mellersta Europa. I det lysande rika Paris skola det året 92 000 människor ha omkommit av svält och sjukdomar…Året 1695 gick in med en vinter så kall, att man ej visste dess make sedan 1658, då Carl X tågade över Bält…Många fröso ihjäl: Finlands kyrkoböcker omtala huru vargarna angrepo människor hemma i husen. I Portugal och Spanien dogo en tredjedel bland boskapen. På denna vinter följde en sen och kall vår … och på denna vår följde en kall och regnig sommar. Säden kom ej till mognad; på åkrarna sågs några få gröna strån och för övrigt svarta jorden, varför detta år var känt under namn av ”stora svartåret”…i början av september gjorde frosten slut på den halvmogna växten. Nöden tog till…”

Topelius beskriver ingående hur bristen på spannmål förde stor nöd med sig och kommer sedan in på det följande året: ”Året 1696 ingick med olika, men ej mindre ovanliga förebud. Vintern blev så mild som en vår. Redan den 2 februari såg man vid Stockholm fingerslångt gräs…Men den 7 mars kom kölden tillbaka, alla sjöar och fjärdar isbelades ånyo så starkt, att man åkte över dem fram och tillbaka. Vårsädet var förstört, höstsädet hade multnat i jorden…Sommaren blev kylig. Natten mot 8 augusti var i somliga trakter av Finland en så stark frost, att sädesaxen funnos om morgonen överdragna med tjock is. Fyra nätter å rad efter den 22 augusti kom en ny frost, som gjorde slut på återstoden…Däremot blev hösten så mild, att man i Stockholm åt mogna smultron den 1 september och friska hallon den 10 oktober. Skörden blev nästan ingen…”

Sedan berättar Topelius hur Carl XI gjorde försök att mildra den kritik han fick utstå från befolkningen: ”…ty allt folk kastade ansvaret för sin nöd på honom…” Kungen ställde en stor mängd spannmål till förfogande till lågt pris, men ”det förslog inte långt”. Författaren fortsätter:

”Ty nu – från michaëli 1696, hela året 1697 och inpå det följande – blev en sådan hård och allmännelig nöd i hela Norden, att man dess like aldrig upplevat…”

Topelius beskriver sedan ingående vilka hemska konsekvenser det blev det året. Folk svalt och dog i mängder i sökandet efter mat och värme. Ett av hans exempel må nämnas: ”…På elva mil norr om Stockholm, säger ett samtida vittne, sågs vid vägarna högst få levande människor, blott här och där utmärglade varelser, vilka sutto vid ihjälhungrade djurs kroppar…”.  Han sammanfattar efter att ha nämnt detaljerade siffror på avlidna i finska städer och bygder: ”I runt tal uppskattas Finlands hela människoförlust under det enda året 1697 till 100 000 och för alla tre hungersåren till minst 150 000 döde… [av en befolkning på ungefär en halv miljon]…”

Efter de många svåra åren följde en lång period med varmare väder och gynnsamma skördebetingelser. De nordiska folken återhämtade sig stegvis genom beslutsamt eget arbete. Man slapp kylans förlamande verkan och tog till vara på de möjligheter som värmen förde med sig.

Anpassning har alltid varit nödvändig och något som mänskligheten i alla tider varit bra på. Går vi fram till vår egen tid vet vi inte om vi kommer att gå in i en ny liten istid med sannolikt katastrofala följder eller om vi kommer att gynnas av ett några grader varmare klimat än vi har nu.  Vi råder inte över klimatet och de mycket varierande väderförhållanden som naturligt följer.

Topelius har några tänkvärda avslutande ord i kapitlet om den stora hungersnöden där han konstaterar att man i det hårt prövade Norden reste sig när ett bättre väders livsgivande krafter kom under 1600-talets sista år: ”Vilken lärdom för alla tider! Så sant är det, att förlorad är blott den som sig själv förlorar!”

Stig H. Moberg

Civilingenjör elektroteknik KTH 1963. Innehaft en rad chefspositioner i
kraftföretag och konsultbolag i Sverige och utomlands. Efter pensioneringen
konsultverksamhet i eget bolag med inriktning på kraftsystemanalys och
projektutveckling. Militärhistorisk författare och f.d. reservofficer.

Dela detta inlägg

29 reaktion på “Ett litteraturhistoriskt klimatnedslag

  1. 1
    Johan M

    ”.. om vi kommer att gå in i en ny liten istid med sannolikt katastrofala följder ..”

    En undran är om klimatet vi hade under 16/1700-talet skulle göra någon skillnad idag. Förra årets torr sommar skulle på 1600-talet vara en katastrof men idag så var dess enda effekt att folk planerade semester i Sverige (vilket de sen ångrade i panik då maj blev kall). Visst är vi fortfarande beroende av vädret för våra skördar men med dagens möjligheter till konstbevattning och väldränerade åkrar så är vi mindre sårbara. Globaliseringen har även gjort att vi i vilket fall som hest importerar stora delar av våra livsmedel och regional missväxt har mindre betydelse. Visst kan det leda till ekonomiska avbräck för enskilda brukare och i mindre utvecklade länder till livsmedelsbrist men det är i alla fall en stor skillnad från situationen för tvåhundra år sedan.

    Vi behöver inte en domedagsprofetia till – utvecklingen på jorden går framåt och vi är bara i början på det bästa århundradet någonsin. Om det skulle bli lite kallare eller varmare är i sammanhanget en försumbar förändring.

  2. 2
    Peter Stilbs

    Mycket intressant och tänkvärt. Det bör påminnas om klimathistoriska böcker av Hubert Lamb (förste chef för CRU, som sedan blev ökänt via senare personer verksamma där) och Brian Fagan. Lamb räknas av vissa som klimatologins fader via sammanställande av enorma mängder väderrelaterad historisk information. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Hubert_Lamb

    Fagan’s böcker är mer populärt skrivna. Sök på ex amazon, så hittar ni dom

  3. 3
    Anders

    [glömde mailen]
    Tack, Stig H Moberg, för den tillbakablicken! Det gäller att ha rätt perspektiv och referenser när man uttalar sig om katastrofer. Utöver den anpassningsförmåga som (överlevande) människor uppvisar vill jag även lyfta de stora växt- och djurrikenas dito.

  4. 5
    Ann lh

    Stig H. Moberg, tack! På den här bloggen går förmodligen våra tankar vidare till hur tacksamma vi bör vara för den utveckling som ägt rum sedan dess med de fossila bränslena och dess välgörande biprodukt CO2 i centrum.
    Men, skulle den här redogörelsen kunna få alla hjärntvättade skolbarn att tänka till? Gretas första predikan på den amerikanska kontinenten innehöll det vanliga, låt de fossila bränslena stanna i jorden. Och, det efter att hon inte låtit sig transporteras dit av roddslavar på ett vikingaskepp eller liknande. Ingen reaktion i svensk media heller vad jag sett.

  5. 7
    Sören G

    Att det var svåra tider med hungersnöd och kyla och snöstormar in i juni under Karl XI:s sista tid hörde jag om när jag gick i skolan runt 1960.
    I slutet av 1600-talet kom också en bestämmelse om att bygga magasin i varje socken för lagring av säd s.k. sockenmagasin. Anledningen var de ofta återkommande missväxtåren och att man behövde ett lager.

  6. 8
    Christer Eriksson

    Ja man kan undra vilket klimat alamisterna vill ha.
    En reflektion,när det är över 25 +så skriker media om extremvärme,när jag växte upp så hette det att vi fått högsommar värme.När det kommer rikligt med regn så är det extremregn.Förr kallades det för rotblöta .Blir det rejäl kyla så är det extrem kyla.
    Det kallades förr för vargavinter.
    Dags för en historiolektion i språkbruk för media.
    Men det är klart rätt språkbruk ger inga krigsrubriker.

    Skicka ett ex av Topelius bok till Rockström och Pär H.

  7. 9
    Anders Åkesson Moberg

    Hej, Stig.
    Mycket, mycket intressant och tankeväckande. Du har gjort ett lysande jobb och Topelius-citaten gav en mycket bra bild av 1600-talets slut vad gäller klimatet här uppe, även om fokus låg på Finland. Tusen tack för att du delade med dig.
    Hälsningar, Anders M.

  8. 10
    tty

    Den stora svälten i Frankrike på 1690-talet beskrivs av den store franske historikern Le Roy Ladurie i kapitel 2 av hans klassiska ”Times of feast times of famine. A history of climate since the year 1000″. Rekommenderas.

    Han var förresten den förste som kom på att använda datum för vinskördens början (som i många vindistrikt i Frankrike är kända sedan 1500-talet) som proxy för sommarvädret och han var också en pionjär när det gällde att rekonstruera de alpina glaciärernas expansion (och reträtt efter 1850).

  9. 11
    Håkan

    #10 tty

    Som vanligt väldigt intressant kommentar, du verkar väldigt påläst. Man undrar ju om din bildning är relaterat till din profession, eller om du bara är väldigt allmänbildad. Får jag fråga vad du arbetar med? Jag misstänker ibland att det faktum att du skriver under pseudonym beror på att du skulle riskera karriären om du kom ut som skeptiker. Vad mig anbelangar får du gärna fortsätta skriva här som tty, men jag blir lite nyfiken på din bakgrund.

  10. 12
    Kristian Fredriksson

    Att koldioxidhalten sjönk med 10 PPM runt år 1600 tolkar jag som att jordens medeltemperatur sjönk med 0,5 C mycket snabbt just då. Med tanke på att det alltid hävdas att temperaturförändringar aldrig tidigare har skett så snabbt som nu finner jag det här intressant. Jag tror inte att de har några som helst belägg för ett sådant påstående. Jag menar att temperaturkänsligheten hos koldioxidhalten är 20 PPM per 1 C förändring av jordens medeltemperatur.

    https://62e528761d0685343e1c-f3d1b99a743ffa4142d9d7f1978d9686.ssl.cf2.rackcdn.com/files/73913/area14mp/image-20150305-7469-ngznbb.png

  11. 13
    Björn

    Egentligen är det inte konstigt att historien skvallrar, som genom Topelius romaner, där han beskriver mänskliga umbäranden som exempelvis under Lilla istiden. Den kallaste perioden 1645-1715 går under benämningen Maunder minimum. Denna period om 70 år, var solen enligt astronomer fläckfri, alltså fri från synlig magnetisk aktivitet. Enligt solforskare är vi nu återigen på väg in i en liten istid. Alla tecken finns där med få solfläckar, där främst det förändrade mönstret i jetströmmarna är en indikator på en svalnande stratosfär. Få solfläckar medför ett förändrat mönster i solens utstrålade spektrala innehåll, där främst UV som har stark koppling till stratosfärens temperatur, nu reduceras i intensitet.

  12. 14
    Lars-Göran Eriksson

    Tack för en mycket givande och skrämmande inblick i den lilla istidens konkreta konsekvenser för människor och djur. Topelius gjorde ett fantastiskt efterforskningsarbete utan moderna hjälpmedel som borde får alla journalister och klimatistiska akademiker att skämmas. Det som gjorde saken etter värre var den extremt låga CO2 halten i atmosfären. Idag har vi tack och lov en högre och naturen är därmed bättre rustad för att klara av en kommande köldperiod

  13. 15
    Kristian Fredriksson

    Svälten i Europa under den lilla istiden var stor och 1569 till 1608 var den från och till omfattande. Men även i slutet på 1600- talet var det svält i norra Europa och det är ju den svälten som tas upp här i artikeln. En liten nergång i koldioxidnivå kan även ses här men inte alls på samma sätt som före år 1600.

    https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_famines

  14. 16
    Johan M

    #12 Kristian Fredriksson

    Om man vill hitta snabba temperaturförändringar så tror jag isborrkärnor är den klart sämsta proxyn. De siffror man får är naturligtvis ett genomsnitt under långa perioder och mycket pekar väl på”att ju djupare du går desto mer utslätad är de förändringar som vi kan se.

  15. 17
    Rolf Mellberg

    #16 Johan M
    Jag läste i somras en post på Staffan Mörners utmärkta site som just hävdar att co2 i iskärnor diffunderar över tid och att klyvöppningar i fossilerade löv i stället visar mycket större historiska CO2-fluktuatkoner!!!
    Se här: https://klimatforum.com/2019/06/01/hockeyklubborna/

    Jag tänkte: Kan det här verkligen stämma? I så fall är detta skarp ammunition för de som hävdar att havens avgasning är en underskattad faktor.
    Vad tror du?
    Vad tror vi andra som läser detta?

    Det känns som att detta kan vara ett exempel på extremt grupptänkande och enorma mängder prestige som får etablissemanget att bara tvärvägra tänka i nya banor!

    Eller har jag fel?

  16. 18
    Göran Johnson

    Magnus Västerbro har skildrat missväxtåren 1867-1869 i boken Svälten. Inledningen var ett extremt kallt 1867. Det kallas nu ”förindustriell tid”, dvs det normaltillstånd från vilket man räknar uppvärmningen.

  17. 19
    Frej

    Ja ni ser .Vi nådde tippingpoint redan på 1600 talet . Kan det vara så att dom är väl medvetna om våran klimathistoria , och om vi går in i ett solarminimum . Och det blir snabba väder omslag och katastrofala väder händelser Så skyller dom bara på klimat förändringarna ? Det är ju öppet mål , folk i allmänhet tror ju då att det är klimatets straff mot mänskligheten . Dom förklarar ju till och med kyla som i USA förra vintern på klimatet .

  18. 22
    GoranA

    # 17 Rolf Mellberg
    Hur stor betydelse det har vet jag inte men visst är det så att när havet fryser så avsaltas isen något. Om den sedan töar och återfryser ( omkristalliserar sig) sig så minskar salthalten ytterligare eftersom jonerna är i vägen och på det viset separerar vattnet och saltet . En liknande procedur bör ske då snön omkristalliseras till is på ytan och vägen ner i genom isen. Vad jag förstår så är koldioxiden lagrad som bubblor i isen och det är väl troligt en del smiter ut under tiden när isen är i de övre lagren.

  19. 23
    Johan M

    #17 Rolf Mellberg

    Jag tror att bilden på kurvan som visar de två sammanfogade serierna från borrkärnorna och de uppmätta värdena är den mest desinformerande kurvan som finns. Den ger ett ju ett otvetydigt bevis på att någonting dramatiskt har hänt sedan 1800-talet och att vi idag befinner oss i ett katastroftillstånd.

    https://62e528761d0685343e1c-f3d1b99a743ffa4142d9d7f1978d9686.ssl.cf2.rackcdn.com/files/73913/area14mp/image-20150305-7469-ngznbb.png

    Sanningen är kanske inte så enkel och när man börjar skärskåda de osäkerheter som finns vad gäller datering, upplösning och nivå på de data vi har från borrkärnorna så visar det nästan vara bedrägeri att ha dessa kurvor i en och samma graf.

    Att de data vi har från borrkärnor är resultat av medelvärden över kanske hundra år är odiskutabelt. Snabba svängningar är helt borta och det vi ser är en jämn kurva. Att denna kurva dessutom kanske ligger betydligt lägre än de faktiska förhållandena som rådde under de tider som den uppges visa är kanske mer kontroversiellt – dock så finns det många faktorer som skulle kunna förklara varför historiska värden blir för låga.

    Svaret finns kanske om två hundra år då vi kan jämföra de värden som vi har mätt upp i atmosfären och jämfört dessa med de värden vi kan läsa ut från borrkärnor. Jag skulle inte bli förvånad om vi då förstår hur saker verkligen fungerar.

    Någon som var väldigt kritisk till hur borrkärnorna tolkades var Zbigniew Jaworowski.

    https://en.wikipedia.org/wiki/Zbigniew_Jaworowski

  20. 25
    Stig H Moberg

    Som inläggsförfattare tackar jag för de kommentarer som lämnats. Som vanligt har genom dessa intressanta perspektiv belysts. Det är inspirerande!
    Vi kan nog vara överens om att det alltid är viktigt med studier av vår och andras historia i olika avseenden. Det ger oss bättre möjligheter att förstå vår nutid, och gör oss bättre förberedda på vad som kommer att ske i en oviss framtid, och hur vi har att anpassa oss. Klimathistoria är inget undantag, kanske är det viktigare än någonsin att studera den.
    Inlägget gällde svårigheterna under lilla istiden. Just denna klimatologiska period är fascinerande, tycker jag. Varför uppstod den och varade i så där femhundra år? Och varför upphörde den just i mitten av 1800-talet? Och varför har vi fått en förhållandevis långsam global temperaturökning sedan dess, en ökning som dessutom tycks fortgå?
    Själv tycker jag som amatör att det är mycket intressant med alla cykliska processer som direkt och indirekt påverkar klimatet. Förutom de tre välkända Milankovitchcyklerna, tycker jag mig ha sett i rapporter och litteratur ytterligare ett tiotal cykler med perioder från enstaka år till tusentals år och ännu längre. Ja visst, en hel del talar för att Maunder Minimat har spelat en roll för uppkomsten av lilla istiden , men vilken inverkan har alla de andra cyklerna haft? I vilka faslägen befann de sig och hur var deras relativa påverkansmöjligheter? Och vilken var den aggregerade effekten av dessa cykliska faktorer under lilla istidens olika sekler?
    Uppenbarligen finns ännu inga bra förklaringar till lilla istidens uppkomst och förlopp. Klimatologer, astronomer, oceanografer, fysiker, matematiker m.fl. oberoende forskare har spännande forskningsuppgifter framför sig. För dem som för alla oss andra gäller Topelius ord: ”…förlorad är blott den som sig själv förlorar!” Opolitiserad vetenskap är vad vi behöver!

  21. 26
    PWTec

    Det är mycket bra att lära av historien. Vi har väldigt dåligt minne. Klimathysterikerna utnyttjar detta hela tiden.
    Tony Heller tycker jag har många bra inlägg när det gäller historiska fakta. I och med att USA har så bra historik från väderstationer – tror att det är från 1895, så kan man enkelt kolla och vederlägga mycket fake-news.
    Han visarexempel på både extrem värme och kyla från tidigt 1900-tal. Ett exempel här om värmen i Juli som var ”Den högst uppmätta någonsin”
    https://www.youtube.com/watch?v=uMldKLR0Vwc

  22. 27
    Patrik H

    #16 och #17
    Jag har också funderat på tillförlitligheten av isborrkärnor för att bestämma CO2 och gjort några korta försök att hitta artiklar på diffusionshastigheten utan resultat. Från forskning runt friktion mot snö så är tesen att det finns ett tunna lager (antal nm) vatten på ytan ner till ca -30 C (bra korrelation mot uppmätta värden). Detta innebär att det skulle kunna ske en betydande transport av CO2 i detta vattenskikt (och förmodligen i korngränserna) vilket slätar ut korvorna mer eller mindre.

  23. 29
    Daniel Wiklund

    Väldigt intressant att ta del av klimathistoria. Läser i dagens tidning om Greta, den 111-e artikeln om Greta. Läser att hon välkomnades till FN av Maria FE, ordförande för FN-s generalförsamling. Hoppas att Greta där berättar lite om Sveriges och Nordens klimathistoria.

Kommentarer inaktiverade.