En klimatskeptiker läser Ulf Danielsson

Ulf Danielsson är professor i teoretisk fysik i Uppsala och en av våra främsta populärvetenskapliga författare. Han är också en av de många vetenskapsmän som är genuint oroliga för att vår användning av fossila bränslen kommer att leda till en klimatkatastrof. Denna oro har fått honom att skriva en fantastisk bok om jorden – Vårt klot så ömkligt litet.

Enligt vad han skriver i det första kapitlet så var det oron för klimatförändringar, eller snarare det som ofta förkortas CAGW, Catastrophic Anthropogenic Global Warming, som fick honom att skriva boken. Trots att det var klimatfrågan som föranledde skrivandet och trots att jag har helt andra uppfattningar om vad som är det omedelbara klimathotet så är det helt klart att Ulf Danielsson skrivit en utomordentligt intressant och tankeväckande bok.

Som titeln anger är det en bok om planeten Tellus, en planet som vid en viss tid befinner sig i vad astronomer kallar den beboeliga zonen runt en stjärna i en galax någonstans i något universum. Det fascinerande med denna planet är att där finns det liv. Att planeten just nu domineras av en enda art är ur Ulf Danielssons perspektiv inte ointressant, men som jag läser boken, så är det livet på planeten Tellus som är det centrala.

I delar av boken är perspektivet just så kosmiskt som det förra stycket antyder. I andra delar är perspektivet mer jordnära och Ulf Danielsson har mycket att berätta om vad vi vet om vår jord och om hur kunskapen vuxit fram. Han skriver om äldre tiders sjöfarare och om de vindar som förde dem till de önskade resmålen, och även om hur det så småningom växte fram en förståelse för varför det blåser som det gör.

Han skriver också om några av de yttre och inre hot som vi lever under. De naturkatastrofer som vi ofta läser om är stormar, jordbävningar och vulkanutbrott. Dessa har främst en lokal påverkan men stora vulkanutbrott har ibland fått global påverkan, detta genom att orsaka kyla som exempelvis den fimbulvinter som tycks ha inträffat under Julianus regeringstid i det bysantinska riket. Det som ger upphov till denna kyla är främst de stora mängder svaveldioxid som under en tid reflekterar en stor del av det solljus som annars skulle ha värmt jorden.

Av de utifrån kommande hoten är det några som handlar om vår omedelbara närhet. Det kan handla om att det faller ner en stor bumling av sten eller is som exempelvis orsakar en tre år lång vinter. Man tror ju att det var vad som hände för 65 miljoner åt sedan och det kan ha räckt för att utplåna dinosaurierna.

Som bekant har även solen sina fläckar, och dessa berättar i sin tur att det pågår annat i jordens solens inre än att väte omvandlas till helium. En del av dessa aktiviteter orsakar ibland riktade utbrott vars verkningar ibland träffar jorden. Dessa skulle knappast hota livet på jorden, men de skulle kunna slå ut en hel del av vår moderna infrastruktur vilket skulle drabba mänskligheten hårt.

Ett annat hot skulle kunna vara en supernova ”i vår del av Vintergatan” eller en ännu kraftigare explosion i en annan galax, men huvudregeln är nog att om vi alls ska oroa oss så är det de närmaste hoten som vi ska bekymra oss om.

Det, åtminstone för mig centrala kapitlet i boken heter den djupa tiden och är det kapitel där Ulf Danielsson skriver om jordens historia i ett kosmiskt perspektiv. Det handlar bland annat om kontinenters rörelse över jordytan, om hur de ibland varit samlade till en enda superkontinent, omgiven av ett antal ”små öar” och hur denna sedan splittras i flera mindre. Hur kontinenter rör sig så att gamla sund sluts och nya öppnas vilket ger upphov till en helt förändrad dynamik i haven.och därmed ett helt annat klimat.

Ulf Danielsson nämner men gör ingen riktigt stor sak av de geofysiska förändringar som jag tror haft störst betydelse för dagens klimat. Det handlar om hur först Drakes sund öppnades och därmed möjliggjorde den cirkumpolära strömmen i Södra Ishavet med den påföljande långsamma nedisningen av Antarktis och senare hur Nord- och Sydamerika förenades vid Panamanäset vilket stängde av den ”tropiska förbindelsen” mellan Stilla Havet och Atlanten.

Något som jag verkligen uppskattar i denna bok är de avsnitt där människor förekommer. Det kan handla om gamla greker, spanska och portugisiska sjöfarare, polarforskare eller tidiga naturvetenskapsmän. Trots att jag själv intresserat mig för vetenskapshistorien så fick även jag lära mig ett par nya namn. Ett intressant sådant var den baskiske(?) sjöfararen Andrès de Urdaneta som genom att segla tillräckligt långt norrut var den förste europé som lyckades segla från Asien till Amerika över Stilla Havet.

Men till kärnfrågan, klimathotet, inbillat eller verkligt. Ulf Danielsson skriver om tidigare katastrofer där stora delar av livet på jorden dött ut. Som jag läste det så innehöll alla dessa tidigare katastrofer en kraftig nedkylning även om några också innehållit en påföljande uppvärmning. Det jag förstått av jordens klimathistoria är dock att det är de varma perioderna som har varit gynnsamma för livet, medan de kalla varit svåra. Detta gäller även för mänskligheten under det som kallas holocen, d.v.s. tiden efter den senaste istiden.

Det som långsiktigt avgör om jorden blir varmare eller kallare är strålningsbalansen, d.v.s. skillnaden mellan den strålningsenergi som jorden mottar ifrån solen och den strålningsenergi som jorden strålar ut i universum. De två faktorer som avgör hur mycket energi som kommer in i systemet är dels hur starkt solen lyser, dels hur mycket av det som inte reflekteras utan som faktiskt värmer jorden. Ett faktum som spelar en ganska stor roll i Ulf Danielssons framställning är att solen långsamt blir allt starkare, något som kommer att fortsätta i kanske 6 miljarder år till.

Såvitt jag kan förstå så antar Ulf Danielsson en i stort sett linjär ökning från säg 32% svagare för 4 miljarder år sedan till dagens styrka. Det skulle innebära att den för 250 miljoner år sedan lyste 2% svagare än idag. Denna skillnad är viktig för honom eftersom det ger honom en möjlighet att bemöta det argument som vi skeptiker ofta anför nämligen att koldioxiden tidigare varit många gånger högre än vad den är idag.

När det gäller den andra faktorn, det som brukar kallas planetens albedo så är det något som inte spelar lika stor roll i boken. Det nämns främst i samband med istider där det kan spela en viktig roll främst när det börja frysa och istäcket brer ut sig och därmed ökar albedot (d.v.s. den del av srålningen som reflekteras). Jag kan naturligtvis minnas fel, men jag kan inte påminna mig att han alls berör den andra faktor som påverkar albedot, nämligen molnigheten.

(Något som jag saknar i boken är ett index som skulle göra det möjligt att hitta det man söker. Det skulle antagligen räcka långt med ett index över namn som förekommer.)

Ett viktigt faktum när det gäller jordens strålningsblans är att instrålningen kommer ifrån en himlakropp med en yttemperatur av nära 6000 grader medan utstrålningen sker ifrån en mycket mycket svalare himlakropp. Detta innebär att en stor andel av den inkommande strålningen består av synligt ljus, som lätt passerar atmosfären, medan utstrålningen består av för oss osynligt infrarött ljus. En viktig effekt av detta är att entropin i utstrålningen är högre än i instrålningen, något som gör livet möjligt.

Även det infraröda ljuset skulle lätt passera genom en atmosfär bestående enbart av kväve och syre, men eftersom det finns molekyler med mer än två atomer så fångas en del av strålningen upp under försöket att stråla ut i rymden. Det finns också moln som hindrar både in- och utstrålning.

Med utgångspunkt enbart ifrån den inkommande energin har man räknat ut att utan en atmosfär skulle jorden ha en yttemperatur av 254 grader Kelvin eller -19 grader Celsius. Att jorden alls är beboelig beror därför på att vi har en atmosfär och att den innehåller växthusgaser. Den viktigaste av dessa är vattenångan och den näst viktigaste är koldioxid. Det finns uppskattningsvis 16 gånger fler vattenmolekyler i atmosfären än vad det finns koldioxidmolekyler.

En viktig skillnad är att medan en enskild koldioxidmolekyl stannar ungefär 5 år i atmosfären så stannar vattenmolekylen vanligen inte mer än ett par veckot. En annan skillnad är att eftersom koldioxid är så pass långlivad så är den ganska jämt fördelad i atmosfären, medan vattnet inte är det. Det finns av lättförståeliga skäl mycket mer vattenånga i atmosfären över ett tropiskt hav än över en torr öken. Dessutom blir luften kallare högre upp vilket innebär att vattenångan kondenserar på några tusen meters höjd.

Trots att det alltså finns mycket mer vatten än koldioxid i atmosfären och att det är vattenångan som ger oss ett uthärdligt klimat så är det i klimatmodellerna koldioxiden som styr, medan vattenångan i huvudsak ses som en ”positiv återkoppling”. För den som dels har den långsamt allt starkare solen i åtanke och dels accepterar antagandet att det är koldioxiden som styr så är det oundvikligt att jorden kommer att bli varmare och att planeten så småningom kommer att bli obeboelig. Den enda frågan är hur lång tid det kommer att ta.

Jag hoppas att jag gjort någorlunda rättvisa åt en välskriven, intressant och spännande bok, och därmed är det dags att ge mitt eget perspektiv på klimatfrågan. Den stora skillnaden är att medan Ulf Danielsson anlägger ett till stor del kosmiskt perspektiv så vill jag anlägga ett mänskligt.

I år är det år 2017. Min farmors morfar föddes år 1790, och hans dotter hann se mig medan hon levde. Det ger ett spann om 217 år bakåt och är som jag ser det en mänskligt överblickbar tid att bekymra sig om. Det jag då ser när jag vänder mig om i min samtid är en jord där antalet människor 7-faldigats på ungefär 100 år, men där befolkningstillväxten bromsat in de senaste decennierna. Jag ser också en jord som blivit 10% grönare de senaste decennierna.

Mitt perspektiv handlar i första hand om mänsklighetens tillvaro under det jag kallar överblickbar tid. Det som då är en central punkt är att överallt där fattigdomen minskats eller ”avskaffats” så har också befolkningsökningen upphört. Den allt överskuggande frågan för mig är därför att förbättra villkoren i den fattiga världen och den viktigaste uppgiften är att ge främst unga kvinnor en riktig skolgång.

För att förbättra levnadsvillkoren krävs det tillgång till billig energi. Idag är fossila bränslen den för många ändamål enda tänkbara energikällan.

Förutom att befolkningsökningen måste hejdas så gäller det att få fram mat åt alla, och det är där som den grönare jorden blir intressant. Det finns två områden där det blivit påtagligt grönare. Det gäller dels torra och halvtorra områden där det jag kallar koldioxidberikningen har gjort att växterna klarar ”vattenstress” bättre, dels gäller det kalla områden långt i norr eller högt uppe på berg där det varmare klimatet givit en längre växtsäsong.

För att avsluta – med det tidsperspektiv om c:a 200 år som jag har så fruktar jag klimatpolitiken mer än en långsam uppvärmning.

Dela detta inlägg

30 reaktion på “En klimatskeptiker läser Ulf Danielsson

  1. 1
    latoba

    Tack Sten Kaijser för ett utomordentligt intressant och välskrivet inlägg. En liten detalj. I meningen ” Som bekant har även solen sina fläckar, och dessa berättar i sin tur att det pågår annat i jordens inre än att väte omvandlas till helium.” Det ska väl stå solen och inte jorden?

  2. 2
    Lars Cornell

    Tack Sten. Den principiella skillnaden mellan din och hans tidshorisont är intressant.

    ”Det skulle innebära att den för 250 miljoner år sedan lyste 2% svagare än idag. Denna skillnad är viktig för honom eftersom det ger honom en möjlighet att bemöta det argument som vi skeptiker ofta anför nämligen att koldioxiden tidigare varit många gånger högre än vad den är idag.”
    Är inte det argumentet felvänt? Om solen lyste svagare då måste koldioxidhalten ha varit ännu högre på den tiden för att förklara den temperatur vi hade då.

    Om nästa istid varar i 80 000 år, hur kommer människan och mänskligheten att se ut då, hur har vi utvecklats under den tiden? Kanske har människan utvecklats till fler raser var och en mer anpassade för jordens olika livsbetingelser.

  3. 3
    Lasse

    Tack för en intressant genomgång.
    Jorden är komplex med många samverkande system. Hur hade temperaturfördelningen sett ut utan havens cirkulation?
    Tar han upp det på ett trovärdigt sätt?

  4. 4
    Bim

    Sten K.
    Intressant läsning både Ulf Danielssons tankar och dina invändningar.
    Det som slår mig är att vi alla tar det nuvarande livet på jorden som självklart och inte får ändras.
    Det är ju en ganska tidsmässigt snäv och egoistisk tanke, men så klart väldigt mänsklig. Överlevnads instinkten är ju en väldigt viktig egenskap för liv.
    Jag håller med dig i tanken att omsorgen om våra släktingar kan sträcka sig ungefär två hundra år bakåt och då ungefär två hundra år framåt. För vem har sagt att mänskligheten nödvändigt vis skall överleva i evighet. Livet på jorden kommer säkert att överleva det mänskliga livet i en eller en annan form. Eller kanske inte så länge som vi antar. Naturkatastrofer kan ju mycket väl utplåna större delen av det liv vi känner till.
    Jag tycker det är viktigt att göra vårt liv NU så bra det går för hela mänskligheten. Jag vill inte att människor skall skrämmas med inbillade hot och begränsas av gröna stollar som struntar i annat än makt över andra. Det är samma med religoner. Kristendomen med sitt kärleksbudskap som ställt till med så mycket elände på grund av makthunger. Därför trivs kyrkan så bra ihop med miljöpartiet och kommunisterna. Självspäkning av medlemmarna och lyxliv för de styrande. Tvärt emot sitt eget budskap.
    Det betyder att mänskligheten i stort skall sluta att fundera över tillvaron och bli lydiga medborgare som springer runt med plakat med medborgeliga begränsningar.

  5. 5
    tty

    Ett litet påpekande ”Fimbulvintern” var under Justinianus, inte Julianus regeringstid.

    Generellt tycks en svår befolkningskris ha drabbat Europa och kanske i synnerhet Nordeuropa vid denna tid ca 550 e kr. Det var dock kanske inte bara ”Fimbulvinterns” fel utan även en nästan samtidig pestepidemi ”den Justinianska pesten”.

    Här i Skandinavien krympte bebyggelsen i stort sett överallt vid denna tid och hela bygder, som t ex Österbotten, lades mer eller mindre helt öde. År 550 har också av arkeologerna satts som gräns mellan folkvandringstid och vendeltid.

  6. 6
    Björn-Ola J

    ”För att avsluta – med det tidsperspektiv om c:a 200 år som jag har så fruktar jag klimatpolitiken mer än en långsam uppvärmning.”
    Så rätt och det är också den bästa vägen att gå för att argumentera mot klimatalarmismen. Ta fram exempel på vad som kommer att bli reella hot mot mänskligheten,naturen och den biologiska mångfalden när vi desperat försöker att ersätta fossilt bränsle med.. tja.. anything goes… utan en tanke på konsekvenser. Tänk biobränsle exempelvis. Eller vad som kan hända om vi skapar en situation med stor energibrist.

    Biobränsle förresten, en av mina favoriter som jag pekar på i en debatt är reklamen från ett bensinbolag där de skryter om att blanda i tallolja i bensinen och där de visar upp en fin bild på en vacker tallskog. Vad kommer att hända med den vackra skogen brukar jag fråga?

    Men jag är optimistisk ändå. Den teknologiska utvecklingen har alltid räddat oss.

  7. 7
    Sören G

    Viktigt är väl skillnaden mellan klimatmodellerna och den faktiska utvecklingen. Koldioxidens teoretiska påverkan är drygt 1 grad för en fördubbling. Och det tar 200 år med nuvarande ökningstakt. På den tiden hinner den tekniska utvecklingen ta fram ny energikällor. Så det finns ingen anledning till att vi ska späka oss i dag.
    Och det var varmare än nu under det holocenska optimat för 8000-5000 år sedan.

  8. 8
    Björn-Ola J

    När det gäller livets utveckling på jorden så är ju den avtagande koldioxidhalten oroande. Det antropogena tillskottet lär ju inte påverka denna trend på sikt. Men jag antar att det inte är något som Danielsson tar upp i sin bok.

  9. 9
    Ann lh

    Tack, Sten för en intressant genomgång av Ulf Danielssons bok. Det är lätt att ge skrämmande perspektiv om eventuella förändringar framåt i tiden. Det perspektivet lever hela alarmiströrelsen på, medan de undviker att vända på steken, så som Du gjort, och i stället reflekterar över hur livet var och är för dem som inte fått njuta av civilisationens alla möjligheter. Tyvärr har denne Danielsson framstått som en alarmist när han synts i TV-rutan. Det är olyckligt att en person med hans stora och breda perspektiv, inte minst som fysiker med insikt i teknikens alla möjligheter, fastnat i det nutida behovet av att glida med i den politiskt korrekta oron för utvecklingen av det framtida klimatet på jorden.
    Tack återigen för välgörande reflektioner!

  10. 11
    Lars Cornell

    #7 Sören G
    ”Koldioxidens teoretiska påverkan är drygt 1 grad för en fördubbling. Och det tar 200 år med nuvarande ökningstakt.”
    Ökningstakten är nu 2.14 ppm/år så det blir nästan 400 år.
    http://www.planetforlife.com/co2history/index.html

    Men jag tror att vi ‘aldrig’ når dit.
    – När koldioxiden ökar i atmosfären ökar även växtkraften vilket innebär att mer koldioxid försvinner tillbaka till jordytan.
    – Med mer koldioxid ökar även den takt med vilken koldioxiden försvinner ned i haven.
    Det har IPCC och SMHI ej beaktat i sina modeller. Resultatet av det blir att ökningstakten stannar av så att vi förmodligen inte når 800 ppm i denna värmeperiod i jordens historia.
    Därmed skulle den fortsatta av människan åstadkomna uppvärmningen stanna under en grad.

  11. 12
    Björn

    Att solen enligt solforskarna lyser starkare idag, beror på ökningen av helium. Det innebär ju inte direkt att solen blir varmare, men ljusstarkare. Men, hur UV-strålningen har förändrats framgår inte. Men genom satelliternas användande som instrumentbärare, kan man se en spektral förändring, speciellt inom området högenergetisk UV. Energin från detta område minskar nu när solen dels går mot ett 11-årsminimum, men också på den totala minskningen av energi under den cykel 24 som vi nu lämnar. Detta är för oss nu levande problematiskt, eftersom ingen nu levande har upplevt tidigare seklers tillstånd med förlorad energi som direkt påverkar stratosfären och därmed jetströmmarna.

  12. 14
    Peter F

    Thomas P,,

    Du gräver djupt för att försöka förstöra den här tråden. Hoppas Du misslyckas lika mycket som Du är misslyckad på den här bloggen. Kryp tillbaka under den där stenen Du har varit på senaste tiden, liksom Dina kompisar på UI.

  13. 16
    Bim

    Alldeles riktigt.
    Thomas, håll dig till UI, om vi vill läsa något av dig kan vi ju gå in där.

  14. 17
    Lars Kamél

    Ulf Danielsson är en person som borde kunna begripa att klimathotet är minst sagt överdrivet. Men han kanske inte vågar tänka några ”hädiska” tankar av rädsla för att det ska bli svårare att få anslag?
    I uttryck som ”positiv återkoppling”, ser vi att ”positiv” kan ha helt olika betydelser. Om vattenånga verkligen vore en positiv (alltså förstärkande) återkoppling, skulle det inte vara positivt (alltså bra) för mänskligheten, för att då skulle verkligen klimatkatastrofen står för dörren.
    Titeln på Danielssons bok antyder att vår planet är liten, öm och att livet lätt kan råka väldigt illa ut. Liten är den kanske. Det beror på vad man jämför med. Men livet klarar sig bra även när en katastrof inträffar. Fem gånger har de flesta livsformer dött ut, men snart har den biologiska mångfalden återhämtat sig. Ja, den har till och med blivit större än tidigare. Livet på den här planeten är väldigt svårt att ta kål på. Det är vad fossila lager i berggrunden visar.

  15. 18
    jensen

    Hållbarhet.

    Ja, vad annat är fossil. Alstras från solen. Och lagras som fossil via djur- och växtvärlden. Blir världens största batteri. Utnyttjas nu till modern energi, och stabiliserar atmosfären betr. CO2..så långt det räcker.
    Dock ingen chans att motverka kommande glacial. Läs WUWT idag, : Paleoclimate Cycles are Key Analogs for present Holocene.

  16. 20
    Bengt G.Karlsson

    Det var ett tag sedan jag läste boken, men jag har gjort ett par noteringar från sid 283-84 i Danielssons bok. UD skriver där om att all forskning skall ske förutsättningslöst och att förutfattade meningar skall beivras (Jag har inte den exakta texten här.)
    Det är ju OK. Men sedan fortsätter UD:
    ”I fråga om klimatpåverkan orsakad av människan råder inga tvivel. Den är ett faktum och risken att den får betydande följder för den mänskliga civilisationen om inget görs är överhängande. Den senaste IPCC-rapporten gör det omöjligt att dra någon annan slutsats.”
    Men fortsätter: ”samtidigt handlar det om besvärlig forskning där det i enskilda frågor finns stor osäkerhet
    och anledning att ifrågasätta mer eller mindre etablerade uppfattningar. Men själva poängen är just osäkerheten – en osäkerhet som kan innebära att man både överskattar och underskattar följderna.”
    UD motsäger ju sig själv här.: Forskning skall bedrivas förutsättningslöst – men det gäller inte frågan om klimatpåverkan förorsakad av människan.!

  17. 21
    Erik Lindeberg

    Sten Kaijser: ”Trots att det alltså finns mycket mer vatten än koldioxid i atmosfären och att det är vattenångan som ger oss ett uthärdligt klimat så är det i klimatmodellerna koldioxiden som styr, medan vattenångan i huvudsak ses som en ”positiv återkoppling”.”

    Och vad är felet med det när man skall simulera klimatförändringar som funktion av innehållet av växthusgaser i atmosfären? Koncentrationen av vattenånga är en funktion av temperaturen. Hur tycker att vattenånga borde inkluderas i klimatmodellerna?

    I nästa mening står det: ”… den långsamt allt starkare solen i åtanke och dels accepterar antagandet att det är koldioxiden som styr …” . Dom här två fenomenen har fullständigt olika tidskonstanter och hela mening är omöjlig att förstå. Kan du förtydliga?

    Senare i inlägget står det faktiskt: ”Mitt perspektiv handlar i första hand om mänsklighetens tillvaro under det jag kallar överblickbar tid”. Det kan höras bra ut, men inte när man som Sten Kaijser vill ha ett hejdundrande fossilparty i 200 år och sen överlämna jorden 6 °C varmare jord till våra ättlingar. Tidsperspektivet blir alt för kort och konsekvensen blir fatal. Med det korta tidsperspektivet blir ju också problemen lagring av kärnkraftsavfall försumbara. Det blir cyniskt.

  18. 22
    latoba

    #21
    Det som är cyniskt är att vi med en förda klimatpolitiken vill förhindra att fattiga i utvecklingsländerna får tillgång till stabil och billig energi. Det kan de under överskådlig tid endast få genom att använda fossila bränslen, som vi i västvärlden har gjort för att skapa det välstånd vi nu har.

  19. 23
    Sten Kaijser Inläggsförfattare

    Hej Erik,
    jag kommer att fortsätta på temat för detta inlägg nästa vecka . Då ska du få ett ”riktigt svar” .

  20. 24
    Svempa

    Har läst lite av vad Ulf Danielsson skrivit inom kosmologi och det har inte lockat till ytterligare läsning. Han upprepar mest allmänna åsikter och har inte några egna självständiga vinklar. Och framför allt har han inte den nödvändiga ifrågasättande inställningen som stor fysiker alltid har.

  21. 25
    Thomas P

    Svempa #24 När man skriver populärvetenskap är inte självklart att man skall ha så mycket ”självständiga vinklar”. Sådana är intressanta för den som har bra bakgrundskunskaper och kan se var sådant som allmänt anses vara sant slutar och författarens privata idéer börjar, men för den oinvigde kan det bli rätt förvirrande eller rentav missledande.

  22. 27
    John Silver

    Teoretiska fysiker är just det, teoretiska.
    Utan kontakt med den fysiska verkligheten.

  23. 29
    ms

    ”#22
    Det som är cyniskt är att vi med en förda klimatpolitiken vill förhindra att fattiga i utvecklingsländerna får tillgång till stabil och billig energi. Det kan de under överskådlig tid endast få genom att använda fossila bränslen, som vi i västvärlden har gjort för att skapa det välstånd vi nu har.”

    För många fattiga människor i Afrika (600 miljoner människor på kontinenten beräknas sakna tillgång till el) är fossil energi betydligt dyrare än förnybar. Av dessa 600 miljoner människor lever många på landsbygden utan tillgång till elnät och är därför helt beroende av fotogen för belysning, vilket både är dyrt och ohälsosamt. Solcellsbaserade lösningar är billigare, ger bättre ljus och avger inga skadliga ångor inomhus.

  24. Pingback: 227 år framåt i tiden - Stockholmsinitiativet - Klimatupplysningen

Kommentarer inaktiverade.