Jag väntar vid min mila

sid7

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida –
den käraste, den käraste, med ögon blå.

Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma,
och jag drömde om ett skälvande, gäckande skratt,
jag trodde jag såg den mest älskade komma
genom skogen, över hedarne en snötung natt.

Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort där min koja står,
och höja ett jublande rop mot den kära:
”Välkommen du, som väntats i ensamma år.”

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida –
den käraste, den käraste, med ögon blå.

Dan Andersson

I senaste numret av branschtidningen Process Nordic kan man bland annat läsa följande (klicka för bättre läsbarhet). Den vänstra spalten handlar om att framställa järn via (suck) en vätgasbaserad process med restprodukt vatten istället för koldioxid.

2016-08-30-0001

Tidningen är i övrigt full med liknande saker och teman, liksom exempelvis Skogsindustrins och Kemisternas motsvarande media.

Den högra artikeln är kanske mest anmärkningsvärd – man undrar om de inblandade, och journalisterna inte är medvetna om gamla tiders järnframställnings villkor? Sverige var ju ett tag världsledande, men det berodde ju inte enbart på tillgången på järnmalm, utan absolut främst på tillgången på skog, för framställning av träkol. När man i utlandet utvecklade alternativa processer som Bessemerprocessen och Thomasprocessen, som möjliggjorde användning av stenkol försvann detta försprång.

Områdena runt de relativt små svenska järnbruken lär ha påmint om månlandskap, som en guide på Långbans gruvmuseum (rekommenderas, liksom Nordmarks museum varmt) en gång påpekade för min guidade grupp.

Ja, behövs verkligen en studie om ”fossilt kol” kan ersättas med ”biomassa” (läs träkol)? Jag tror knappast det. Och inte skulle det vara mer än en rännil i sammanhanget. Och var nu inte redan samma biomassa intecknad för bruk som fordonsbränsle?

Ja, det är en märklig historielös grön fantasivärld vissa lever i – tyvärr tror jag desamma snart kommer att vakna upp till en mycket mer reell mardrömsvärld som utvecklas via många parallella skeenden i vårt samhälle.

En vacker visa kan kanske ge tröst och hopp

Dela detta inlägg

29 reaktion på “Jag väntar vid min mila

  1. 2
    Peter Stilbs Inläggsförfattare

    #1 – av erfarenhet så svarar nog inte hon eller någon annan i liknande ställning på mina besvärande email

  2. 3
    Mats G

    Man kan ju undra sig vad ungarna får lära sig i skolan idag. På mellanstadiet fick man åka och lära sig allt om kolmilor och då berätta dem om hur det knappt gick och få tag i ett träd till slut som hotade hela verksamheten. inkl järnbruken. Sen fick man göra sin egen mini kolmila och man var fachinerad att man fick till det och var väldigt stolt över den lilla kolbiten man producera. sen fick man äta kolbullar eller vad det hette. Så en annan kan knappast missa vad som händer om man börjar med biokol igen…

  3. 4
    tty

    Jag har tittat litet på SSAB/Vattenfalls tjusiga broschyrer och jag måste säga att jag har svårt att tro att det är mer än spel för gallerierna (eller rättare sagt för politikerna). Det rör sig alltså inte ens om en ”feasibility study” utan en ”pre-feasibility study” vilket väl innebär en förstudie till en förstudie vad det nu kan vara.
    Det är i och för sig sant att det i princip går att använda vätgas i stället för kol för att reducera järnmalm. Det kräver dock framställning och hantering av vätgas i en skala vida större än som någonsin har skett i det förflutna, och dessutom oerhörda mängder elenergi. Detta eftersom det bara är elektrolysmetoden som kan producera väte utan (direkt) användning av fossilt bränsle. Idag fraamställs ca 96% av allt väte från naturgas, olja eller kol, 4% genom elektrolys. Och då skulle ändå den totala vätgasproduktionen på alla sätt och för alla ändamål i Världen idag inte på långt när räcka att ersätta kolet vid stålproduktion ens med 100% effektivitet.

    Och sedan kommer den stora kuggfrågan (som SSAB inte ens nämner vad jag kan se). Kolet tillsätts inte bara för att reducera järnoxiden till järn. Stål är en legering av järn och kol. Kol måste alltså tillsättas till järnet när det är i flytande form och justeras till rätt halt, annars är det inte stål man framställer. Hur detta skall göras ”koldioxidfritt” fattar inte jag (och troligen inte SSAB heller).

  4. 7
    latoba

    Apropå SvD.
    Jag mailade till SvD :s debattredaktör Carina Stensson. Jag skrev bl a:
    Du som är ansvarig för Debatt i SvD kan du förklara för mig varför det inte förekommer någon debatt om de sk klimathotet eller den förda klimatpolitiken? Varför förekommer inga av våra kunniga klimatforskare med en icke politiskt korrekt uppfattning ….: Jag frågade även varför jag inte får något svar när jag mailar SvD:s journalister.
    Här är svaret jag fick
    Vi har en hel del debattartiklar om klimatpolitik.
    Vi är dock måna om att publicera de som kan styrka att de har en vetenskaplig grund, och uppdaterad kunskap i dessa frågor.
    Om någon inte är med hos oss, kan det bero på flera anledningar, till exempel att de aldrig inkommit med någon text.
    SvD Debatt läser alla insända artiklar och gör en bedömning utifrån både text och skribentens bakgrund, i konkurrens med andra insända artiklar.
    Jag sköter mejlen på debatt@svd.se, och min egen inkorg.
    Inga mejl stryks automatiskt, men det finns spamfilter som kan rensa bort utskick som uppfattas som tex reklam.

  5. 8
    Mats G

    7
    latoba
    ”Vi är dock måna om att publicera de som kan styrka att de har en vetenskaplig grund, och uppdaterad kunskap i dessa frågor.”

    Det här är ju bara blaj. Hur kan de motivera artikeln de just publicera.

  6. 10
    Björn

    Var har Vd Martin Lindqvist på SSAB sitt ursprung när han vurmar för en fossilfri stålframställning? Förstår han inte vad företaget håller på med, eller låssas han bara för att få statliga pengar? Företagsamhet bygger på erfarenhet och tradition och man kan då vidare undra om denne Vd inte är sprungen ur denna tradition.

  7. 11
    tty

    Man undrar onekligen hus SvD och journalisten tänker. Shishmaref Island är kanske inte så välkänd, men Mississippideltat är ju det ”klassiska” exemplet på deltasubsidens, välkänt av alla med elementära geologiska kunskaper och det finns nästan hur mycket information som helst i ämnet lätt åtkomlig.

    Det finns egentligen bara två förklaringar: klipp-och-klistra journalistik helt utan vare sig källkritik eller egna kunskaper eller medveten lögn.

  8. 12
    Salasso

    Vindkraftsbolagen förvandlar vår sista vildmark till spöklandskap. Det hela är bara så galet och meningslöst. Lite hopppfullt är det dock attt Arbetsmiljöverket nu (sent om sider) sätter ned foten. En rad vindkraftsfabrikat uppfyller inte gällande hälso-och säkerhetskrav.

    http://www.friavindar.se/

  9. 13
    Olav Gjelten

    Ett nytt oljefält har hittats vid Lofoten. På grund av det stora fisket där är givetvis motståndet särskilt stort för utvinning av olja just där.
    Nu har oljebolaget kommit på formeln för att få igenom utvinningen på ett sätt att även fisket där är en bagatell. Självklart var argumentet KLIMATET. Artikeln var lång och jag fick inte med mig på vilket sätt.

  10. 15
    Eva

    ”Jag väntar vid min stockeld…”???

    Jag väntar vid min mila heter den. Stockeld är nåt helt annat.

  11. 16
    Eva

    Efter lite googlande så kan jag se att det finns olika uppfattningar om det här. Båda varianterna förekommer.

  12. 17
    Carin S

    Då jag är dotter till en jägmästare så kommer jag väl ihåg hur hemskt det var med alla kalhyggen som kom till. Hur skall man kunna klara sig undan kalhyggen med en ökad efterfrågan på skogsråvara till pappersindustrin, trävaruindustrin, pelletsindustrin samt nu oxå stålindustrin.
    Dessa stora hyggen resulterade I en massa lövsly som var mumsfilibabba för älgarna. Dessa förökade sig ‘en masse’ men vintertid skapade de väldiga betesskador på ungskogen. Lösningen på älgproblematiken blev att plantera in varg.
    Vad gäller lövslyt så sprutades det hormoslyr (fast mest användes på åkrarna, 80%, 10% på banvallarna, ca6 % I trädgårdarna o så sista resten I skogen fast där var det ju farligast…).
    Samma journalistik då som nu och MSM satte agendan. Å så undrar någon varför vissa ifrågasätter sådant som global uppvärmning, the sience is settled, korallblekning, havsnivåhöjningar, smältande isar o annat som ingen riktigt kunnat bevisa beror på ökade CO2 halter.

  13. 18
    Peter Stilbs Inläggsförfattare

    Carin S # 17. Jag är son till en jägmästare (utbildad i Lettland) – som var nära att få sparken från Uddeholmsbolaget i Värmland på 60-talet, för att ha vågat ifrågasätta både Hormoslyr och kalhyggen. Det stannade vid deportation till Forshaga från Uddeholm, och andra arbetsuppgifter, efter en rejäl utskällning.

    Hans dåvarande chef var känd för att ha druckit Hormoslyr inför TV-kamerorna.

    På den tiden var det också populärt att slå ut fiskbestånden i tjärnarna med Rotenon, och sen plantera in ”ädelfisk”

  14. 19
    Thomas P

    Thorstein Bergman är egentligen mina föräldrars musik, men det är ett sätt man märker att man börjar bli gammal, att man övertar deras musiksmak.

  15. 20
    Lasse

    Pre feasability studie-det är väl bra att ta det lugnt.
    Bättre det än snabbt och fel.
    Solel kan nu slippa den skatt som EU sades tvinga fram.
    Apple kanske inte applåderar EUs skattebyrå!
    EU verkar spela en viss roll för att röra till det på en högre nivå!

  16. 21
    John Silver

    #11

    tty, du har hälften fel, det är bara medveten lögn.
    Det är vad de explicit får lära sig på Journalisthögskolan (eller Göbbels-Institutet som jag kallar det)

    F.ö. är orden lövsly, skräpfisk och ogräs underbara ord som Filosofie Doktor Josef Göbbels skulle ha varit stolt över.

  17. 23
    Peter Stilbs Inläggsförfattare

    #22 – det står väntar vid stockeld i vers 1 och väntar vid mila i vers 4

  18. 24
    Lars Mellblom

    # 18 Peter Stilbs

    Mindre kalhyggen där man lämnat enstaka stora barrträd, torrakor och framförallt större aspar, är goda biotoper för fauna och flora under många år. Det är en proxy för brandytor. Sv. Jägareförbundet har publicerat studier därom. Det har naturligtvis inget att göra med stolligheterna om att använda träkol vid ståltillverkning, men ordet ”kalhygge” i negativ mening bör användas med försiktighet.

  19. 25
    Peter Stilbs Inläggsförfattare

    #24 – modeordet (floskeln) på 60-talet var ”föryngringsyta”

  20. 26
    Carin S

    # 18 Peter Stilbs
    Då är vi samma tidevarvs barn med våra minnen utav det som pågick då.
    Det var väldigt tuft för de inblandade. Hormoslyr var ju inte rätt men det var samtidigt så typiskt att ge sig på vissa o anse att det var mer skadligt I skogen för barn än att bespruta hemma I trädgården med typ samma skit. Såldes I affären hemma under helt annat namn men 2,4D var hormoslyr liksom 2,4,5T.
    Värre idag är när man genmanipulerar majs för att den skall tåla att besprutas med Monsantos Roundup o sedan kräva skadestånd när denna majs spridit sig till majsbönder som inte köpt denna genmanipulerade produkt.
    Som vanligt är det vi konsumenter som skall luras på alla sätt när Big Food sätter igång.

  21. 27
    Carin S

    # 24 Lars
    De stora karlytorna på -70 talet berodde på att man såg kostnaderna för att köra på samma område minskade då ställtiden var en del. Men så småning om lärde man sig att det planar ut o de stora hyggenas tid var förbi.
    Personligen så gillar jag hyggen för de bjuder på så mycket. Dofterna när solen ligger på, ljuset från solen, utsiktrna, kanske murklor om det är rätt förutsättningar, älgar, rådjur kommer dit när hallon o annat lövsly börjar växa efter något år, plantering av nya träd, ungskog som efter ett antal år kommer upp med sin ljusare grönska. Starten på nytt liv som är så viktigt. Däremot så måste samtidigt vissa biotoper skyddas som våtmarker, riktig gammelskog etc.
    Idag kan jag se de träd som jag planterade som 15-20 åring vara riktigt höga o ganska så stora. Går inte att se ett spår utav de hyggen som vi planterade.

  22. 29
    Håkan Bergman

    Gubbarna uppe på milan har gott självförtroende, det var väl en och annan som rasade rakt ner i ett glödhett helvete, men var milan välbyggd kunde man stå uppe på den. Min morfar, född 1896, excercerade beväring 1914-15, sen blev han inkallad till beredskapen strax efter muck, då fick morfar nog och blev svartkarl, som det hette på den tiden, dvs. han jobbade långt från länsman och andra otrevligheter med just kolning. Det där hängde ju i även ett tag efter kriget, en dag hade morfar vågat sig in till Bräcke för att köpa snus när han kände en hand på axeln och en röst sa – Du kan komma fram nu Gustav, jag har ingen efterlysning på dig längre-. Även länsmän var ju tvungna att förhålla sig till verkligheten.

Kommentarer inaktiverade.