Rockefeller och klimathotet – Del 4 – Romklubben och miljörörelsen

Miljöfrågan får sitt genombrott

”Man is now degrading his environment at a terrifying rate. The cumulative effects of advancing technology, massive industrialization, urban concentration, and population growth have all combined . . . not only to create imminent danger to the quality of human life, but even to pose threats to life itself.” (Rockefeller Foundation, Annual Report 1969)[1]

I mars 1963 stod Rockefellerfamiljens Conservation Foundation som arrangör för den första internationella konferensen som specifikt behandlade koldioxidens inverkan på klimatet. Här samlades sju forskare som under det föregående decenniet utvecklat teorin (däribland Gilbert Plass, David Keeling och Bert Bolins kollega Erik Eriksson) med bidrag från den amerikanska militären. Resultaten från David Keelings mätning av koldioxidnivåerna i Mauna Loa kunde nu bekräfta en stigande trend. Det diskuterades på konferensen hur detta skulle kunna resultera i en temperaturökning som kunde få negativa följder och man föreslog en vetenskaplig kommitté som skulle utreda konsekvenserna.

Roger Revelle blev ordförande för gruppen, vars resultat presenterades i president Lyndon Johnsons miljörapport 1965. Johnson höll samma år ett tal om koldioxidens inverkan på klimatet där han yttrade:

“This generation has altered the composition of the atmosphere on a global scale through radioactive materials and a steady increase in carbon dioxide from the burning of fossil fuels.”

Hans talskrivare Richard Goodwin hade noggrant förberett språket i talet tillsammans med inrikesminister Stewart Udall och Laurance Rockefeller.[2] Laurance var som en av USA:s mäktigaste inom naturvårdsområdet djupt involverad med landets politik inom området. Efter att ha påverkat landets ledning påbörjades förberedelser för att föra ut miljö- och befolkningsfrågorna till de breda folklagren. En av pionjärerna var svensk-amerikanen Georg Borgström som under ett drygt decennium hade varnat för konsekvenserna av människans rovdrift på planeten och förespråkat hård barnbegränsning, rättvis fördelning av resurserna samt även inrättandet av en världsregering.

Laurance Rockefeller - conexión OVNI

Laurance Rockefeller

1963 hade Rockefeller Foundation avsatt 600 000 dollar till etablerandet av Center for Population StudiesHarvard University. Detta center skulle, förutom undervisning, specifikt arbeta med projekt som handlade om hur befolkningsproblemet kunde lösas genom olika former av befolkningskontroll.[1] Centret startades 1964 med Roger Revelle som föreståndare.[2] Klimatfrågan började nu sammanföras med skräcken för en otyglad befolkningstillväxt i förhållande till planetens bärkraft. En minskad befolkning betydde mindre koldioxidutsläpp.

1967 föreslogs av brittiska diplomaten William Penney att en miljökonferens skulle hållas i FN:s regi. Penney var den brittiska atombombens upphovsman och banden mellan britterna och amerikanarna var starka. Det blev dock Sverige som gjorde den officiella förfrågan i generalförsamlingen i december 1967 genom Sverker Åström. Bakgrundsdokumentet som skrevs av Hans Palmstierna inkluderade oron för vad ökade koldioxidutsläpp skulle kunna leda till. Palmstierna var aktiv som opinionsbildare och populariserade därefter miljöfrågorna genom sin storsäljande bok Plundring, svält, förgiftning. USA ställde sig välvilliga till förslaget, vilket inte är så förvånande då det hade tillkommit i ett diplomatiskt samspel mellan Sverige och dem själva. Valet av värdland för konferensen var förmodligen ingen slump utan noggrant övervägt, då USAs egna initiativ ofta möttes med misstro från många av utvecklingsländerna. Stockholm blev då ett idealt val för amerikanerna, med tanke på Sveriges goda rykte i tredje världen.

club-of-rome_560x374x90

Året efter, 1968, skapades den mäktiga miljötankesmedjan Romklubben av italienska biltillverkaren Fiats andreman Aurelio Peccei och OECD:s vetenskapliga chef Alexander King, med bidrag från Fiats chef, Giovanni Agnelli (1921-2003).

Agnelli, som sågs som den mäktigaste kapitalisten i Italien och var nära allierad med David Rockefeller, satt med i Chase Manhattans rådgivande kommitté. Peccei hade 1965 tilldragit sig intresse från den amerikanska utrikesministern Dean Rusk (tidigare styrelseordförande för Rockefeller Foundation) under ett tal han höll inför bankirorganisationen ADELA i Buenos Aires. Talet handlade om globala kriser som befolkningsexplosionen, miljöförstöring, klyftan mellan nord och syd samt behovet av en ny industriell elektronisk revolution med långsiktig planering på global nivå. Detta intresserade också Djerman Gvishiani från Sovjetunionen.[1] Ett internationellt samarbete påbörjades mellan öst och väst som kom att lägga grunden till Romklubben och institut som IIASA i Laxenburg (Österrike) och IFIAS i Stockholm. Systemteoritikern och cybernetikern Erik Jantsch[2] vidareutvecklade Pecceis idéer (”Framework for initiating systems-wide Planning on a world scale”) under en konferens vid Academia dei Lincei i Rom i april 1968. Mötet beskrevs som en flopp och ingen enighet kunde nås, men några av deltagarna, Peccei, King, Jantsch, Hasan Özbekhan, bestämde sig för att gå vidare och tog sig namnet Club of Rome.

villaserbelloni

Villa Serbelloni, Bellagio, Rockefeller Foundation

Ett av de avgörande mötena för Romklubbens tillblivelse, ”Working Symposium on Long-Range Forecasting and Planning”, ägde rum den 27 oktober till 2 november 1968 vid Rockefeller Foundations konferensanläggning i Villa Serbelloni Bellagio, Italien.[1] Mötet, som organiserades av OECD  och resulterade i Bellagiodeklarationen om planering, handlade om behovet av att planera och skapa ett futuristiskt samhälle. Här medverkade ett flertal av Romklubbens blivande förgrundsfigurer.[2]

Romklubben fick, efter en oorganiserad start, en mer fast grund 1970. Redan några år tidigare hade behovet av ett mer detaljplanerat samhälle diskuterats vid konferensen ”Conditions for World Order” i Villa Serbelloni (finansierad av Congress for Cultural Freedom (en CIA-finansierad frontorganisation), Ford Foundation och American Academy of Arts and Sciences). Det konstaterades då att:

”The establishment of world order depends not only on its intrinsic desirability and feasibility, but also the support of men and groups who decide to dedicate themselves to achieving this goal. Growing industry of developed and underdeveloped societies begin to realize the urgent need of world order, the viability of its creation, and the fact that it can be achieved through the adoption of measures that are reasonable, by itself, no government will be able to escape public pressure to restore order in the world …

“It is the intellectuals play a crucial role in the formation of pressure groups in favor of world order … the establishment of world order requires the mobilization of groups dedicated to international pressure for the gradual implementation of world order … negotiated the establishment of world order is theoretically possible and feasible, given that, ultimately, the likely effects of a nuclear conflagration made it a viable alternative to the peaceful solution of contemporary problems.”

Detta var som hämtat från tankarna som hade formulerats i Rockefeller Brothers Funds ”Special Studies Project”. Romklubben blev ett verktyg som började agera för att genomföra den ”önskvärda” förändringen; ett globalt systemskifte för att hantera globala kriser som överbefolkning och resursbrist. Romklubbens filosofi var byggd på systemteori/cybernetik med grund i Ludwig von Bertalanffys syn på världen som ett slutet system med ömsesidigt beroende delar, vilka enligt Romklubben var i behov av central styrning – ett teknokratiskt system med en futuristisk önskan att kunna förutspå och hantera framtidens utmaningar. Systemteoretikerna använde sig även av John von Neumanns idéer om att kontrollera världen genom att göra matematiska beräkningar om framtidens utveckling. Detta låg till grund för den datamodellering som senare kom att användas som politiskt påtryckningsmedel för att motivera ett globalt systemskifte.

venrock

 

Redan 1946 hade Laurance Rockefeller bildat Rockefeller Brothers Inc. som investerade i nya teknologier, särskilt i informationsteknologi. 1969 omvandlades företaget till Venrock, som blev en viktig finansiär till Silicon Valley och datarevolutionen. Dessa investeringar åtföljdes av Laurance’ stöd till ett antal New Age-gurus och organisationer där den teknologiska revolutionen gavs nyandliga kläder. Dessa tankar skulle senare omfamnas av Romklubbsmedlemmar, såsom systemfilosofen Ervin Laszlo i den mer andligt inriktade systerorganisation han skapade, Club of Budapest, vars målsättning var att skapa ett globalt medvetande med hjälp av ett teknologiskt sammanflätande av mänskligheten.

Romklubbens uttalade syfte är: ”to promote understanding of the global challenges facing humanity and to propose solutions through scientific analysis, communication and advocacy.” Målet var skapandet av en planetär civilisation.

Banden till Rockefellerfamiljen var täta. Till Romklubbens exekutiva styrelse rekryterades Carrol Louis Wilson från MIT. Han var bekant med Gvishiani från sitt arbete i FN och hade tidigare ingått i RBF:s ”Special Studies Project”. Dessutom var han en ledande figur i Rockefellerdominerade Council on Foreign Relations. Förutom att, tillsammans med Jay Forrester, ha varit inblandad i tillblivelsen av Romklubbens legendariska bok Tillväxtens Gränser - som utkom lagom till Stockholmskonferensen 1972 – förde han på allvar upp klimatfrågan på den internationella dagordningen under upptakten till Stockholmskonferensen, genom att arrangera de två konferenserna ”Study of Critical Environmental Problems” i Williamstown (1970) och ”Study of Man’s Impact on Climate” (1971). Dessa initierades av Woods Hole Oceanographic Institute, där Wilson var styrelsemedlem, och genomfördes i samarbete med MIT.[1]

Konferensrapporterna anges ofta som källa till det publika intresset för den framväxande klimatpolicyn och var enligt klimatforskaren och författaren av klimatkapitlet, William Kellogg, obligatorisk läsning för alla deltagare vid Stockholmskonferensen. Till konferensen i Williamstown (SCEP) hade Wilson samlat 40 vetenskapsmän och experter från ett antal discipliner med syftet att ”höja andelen informerad publik samt att få till stånd en vetenskaplig diskussion och aktionsplan som rörde globala miljöproblem”. I frågan om klimatet ville forskningsgruppen försöka hitta hävstångseffekter där relativt små mänskliga miljöpåverkande faktorer kunde få en stor och globalt klimatpåverkande effekt. Målet för ”Study of Man’s Impact on Climate” (SMIC), som den andra konferensen kom att heta, var att tjäna som en auktoritativ källa till i stort sätt alla frågor som rörde klimatförändringar och närliggande områden. Den arrangerades symboliskt nog i Svante Arrhenius’ födelseort Wijk  utanför Uppsala. Ännu fanns det motsättningar om det var koldioxidutsläpp eller aerosoler (sotpartiklar) som var det stora problemet. Aerosolerna ansågs ge upphov till nedkylning medan koldioxiden var uppvärmande. Slutsatsen blev hursomhelst att människan påverkade klimatsystemet genom förbränning av fossil energi. Underlaget skapade ingen större uppmärksamhet under Stockholmskonferensen men skulle snart komma till användning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Wiks slott

Rockefeller Foundation och Ford Foundation startade 1969 sina miljöprogram, “Quality of the environment”. Nu påbörjades ett mer aktivt arbete med att sprida miljömedvetenhet till de bredare folklagren.

Som radikal gren av den tidigare överklassdominerade naturvårdsrörelsen sjösattes 1969 Friends of the Earth med hjälp av finansiering från oljebolagsmagnaten Robert O Anderson. Ordföranden David Brower hämtades från anrika Sierra Club.[1] Romklubbens ordförande Aurelio Peccei ingick i styrelsen. FoE kom nu att locka ungdomar som stred mot etablissemanget utan att förstå vilka som egentligen drog i trådarna. Under 1970-talet skulle kärnkraften och kärnavfall bli en måltavla för deras engagemang. Brower hade också uppmuntrat Paul Ehrlich att skriva den storsäljande boken The Population Bomb. Ehrlich kom att popularisera Fairfield Osborns (tidigare ordförande för Conservation Foundation) befolkningsskräck från boken Our Plundered Planet från 1948.

Befolkningsfrågan gick som tidigare hand i hand med miljöfrågan. Friends of the Earth tilltalade de radikala som annars skydde Rockefellers inflytande över politik och näringsliv. Detta förhållande med oheliga allianser skulle bestå och utvecklas. En massiv kampanj med domedagslarm om svältdöd och framtida katastrofer spreds därefter i medierna. Paul Ehrlich spådde att hundratals miljoner skulle svälta ihjäl under 1970- och 80-talet.

earth day

För att skapa en större miljömedvetenhet arrangerades Earth Day för första gången den 22 april 1970. Senatorn Gaylord Nelson stod som upphovsman medan Anderson återigen lättade på plånboken. Det blev födelsen av den moderna miljörörelsen. Här samlades anti-krigsrörelsen, marxister, hippies och andra radikaler. De var representanter för den nya ”revolutionen”.[1] Samhället var i förändring och det gamla bröts snabbt sönder. Det var vägen in i det nya systemet. Bland aktivisterna fanns en ny generation Rockefellers som spred det nya budskapet om miljömedvetenhet, feminism, new age, fri sex och global rättvisa (bland annat döttrarna till David; Abby, Neva Goodwin och Eileen). Revolutionen skedde dock till stor del uppifrån och var inte gräsrotsledd. Den moderna miljörörelsen var tillkommen genom den besuttna överklassens assistans och populariserade de egna malthusianska idéerna. Snart skulle de kopplingarna glömmas bort. Radikalerna skulle skrika slagord mot samma krafter som skapat dem. De var de nyttiga idioterna. Den destruktiva bilden av människan som en farsot för planeten åt sig in i folksjälen. Under en kort tid skapades mängder med nya radikala organisationer med miljön på agendan. Greenpeace blev tillsammans med Friends of the Earth de mest tongivande.

1971 bildades Climate Research UnitUniversity of East Anglia i England av Graham Sutton och Lord Zuckerman. Finansieringen kom från BP, Shell Oil och Rockefeller Foundation. Institutet blev knappt 40 år senare mycket uppmärksammat efter Climategateskandalen 2009.

maurice-strong-stockholm

Maurice Strong (1929-2015)

Sekretariatet för Stockholmskonferensen kom att ledas av en vän till David Rockefeller och Carrol Wilson, Maurice Strong (1929-2015). Han agerade också generalsekreterare för konferensen. Finansiering till sekretariatet kom från Rockefeller Foundation där Strong satt i styrelsen (1971-1976) tillsammans med John D. III, hans son John D. IV (1937-) och även den senare klimatskeptikern Frederick Seitz (president för Rockefeller University).[1] I den amerikanska delegationen, som leddes av Conservation Foundations tidigare ordförande Russell Train (senare WWF och RBF), ingick även Laurance Rockefeller. Sverige och ordföranden, riksdagens talman Ingemund Bengtsson fick spela andrafiolen.

Delar av arrangemanget och agendan utvecklades på Aspen Institute och genom den 1971 bildade organisationen International Institute for Environmental Affairs (IIEA). I styrelsen för IIEA ingick bland annat Robert O Anderson, Roy Jenkins, Joseph Slater, Maurice Strong, Robert McNamara och Jack Raymond. McNamara var nytillträdd chef för Världsbanken och hade dessförinnan varit försvarsminister. Maurice Strong satt även med i styrelsen för Aspen Institute. Det var en tätt sammansatt grupp med otaliga länkar mellan de olika styrelserna.

Mycket kritik riktades från utvecklingsländerna mot konferensen, som ansågs alltför inriktad på industriländerna behov. Misstanken fanns att dessa ville begränsa u-ländernas utveckling och minska befolkningstillväxten. Genom Founex-konferensen 1971 som Strong arrangerade tillsammans med Barbara Ward (1914-1981) lades dock grunden för ett samarbete, samtidigt som konceptet om en hållbar utveckling tog form. Genom avtalets utformning garanterades att en ekonomisk utveckling kunde gå hand i hand med naturvård.

Brittiska ekonomen och fabianisten Barbara Ward och René Dubos från Rockefeller University (1901-1982) skrev också ett ramverk till konferensen, Only One Earth: The Care and Maintenance of a Small Planet. Detta skedde genom IIEA och finansierades av Ford Foundation och Världsbanken. Dubos hade medverkat med material till Bellagiomötet 1968 och ingick i styrelsen till Planetary Citizens (med rötterna i Teilhard de Chardins filosofi). Samma år, 1972, utkom Romklubbens Tillväxtens Gränser med sina pessimistiska och malthusianska dataprojektioner om framtidens utveckling. Lösningen som predikades var ett systemskifte till global förvaltning och nolltillväxt.

FN:s miljökonferens ledde fram till Stockholmsdeklarationen samt att FN:s miljöprogram UNEP startade med Maurice Strong som ordförande. Det påbörjades dessutom datainsamling om klimatet i samarbete mellan FN-organisationerna UNEP, WMO och ICSU.

Det blev också ett tillfälle för de nya radikala miljöorganisationerna att börja utöva påtryckningar. Stockholmskonferensen skapade ett miljöforum för NGOs och aktivistgrupper. Det skapades också en alternativ konferens med inresta proffsaktivister. På Skarpnäcks flygfält utanför Stockholm byggdes ett tältläger av ett antal organisationer som bildats under hippie-eran.[1] Där ingick amerikanska hippiekollektivet Hog Farm. Det var en brokig blandning av freds- och miljöaktivister, kommunister, hippies, missbrukare och lokal ungdom. De protesterade bland annat mot USAs krig i Vietnam och var anti-imperalister. Som vanligt under denna tid så uppstod starka skiljelinjer mellan de olika grupperna.[2] Där syntes inte mycket av den globala enighet som annars predikades. Radikalernas jobb var att protestera mot att besluten inte var tillräckligt långtgående och att kriserna var värre än politikerna ansåg. Deras fiender var de superkapitalister som ytterst hade finansierat både dem och den idévärld som de levde i. De var den kontrollerade oppositionen. Med tiden kom detta att professionaliseras ännu mer och kom att utgöra den globala miljö- och motrörelsen som fanns med vid varje stor konferens. Det skulle dock dröja till slutet av 80-talet innan klimatfrågan stod på deras agenda.

Trilateralerna gör entré

“The international equivalents of our domestic needs are similar: the gradual shaping of a community of  the developed nations would be a realistic expression of our emerging global consciousness; concentration on disseminating scientific and technological knowledge would reflect a more functional approach to man’s problems, emphasizing ecology rather than ideology; both the foregoing would help to encourage the spread of a more personalized  rational humanist world outlook that would gradually replace the institutionalized religious, ideological, and intensely national perspectives that have dominated  modern  history.” (Zbigniew Brzezinski)

Året efter konferensen grundade David Rockefeller och Harvardprofessorn Zbigniew Brzezinski Trilaterala Kommissionen. Där ingick såväl Carrol L. Wilson som Maurice Strong. Trilateralerna fick en central roll i att genomföra agendan tillsammans med Romklubben under de kommande decennierna. Deras mål är att utifrån trilateralernas analyser nå konsensus om lösningen på identifierade problem. Detta rör områden som internationell handel, miljöproblem, brottsbekämpning, befolkningskontroll och bistånd till utvecklingsländer. Enligt David Rockefeller bör de skarpaste hjärnorna i världen ansvara för hanteringen av framtidens problem.

trilateral

Trilaterala Kommissionen bildades utifrån Rockefellers önskan om att utöka samarbetet i en annan privat elitklubb, Bilderberggruppen, till andra regioner än Europa och Nordamerika. Senare har organisationen utökats till fler regioner i världen. Förutom David Rockefellers egna medel hämtades finansiering från bland annat Ford Foundation och Kettering Foundation. Medlemmarna är handplockade av David Rockefeller och är hämtade från politikens och näringslivets toppskikt. Här samlades och influerades toppar från näringsliv och politik från USA, Europa och Japan. Snart skulle de besätta viktiga poster i den amerikanska presidentadministrationen och den europeiska gemenskapen. En stor andel av ordförandena för EU-kommissionen var medlemmar av Trilaterala Kommissionen. Filosofin vilade bland annat på Brzezinskis bok Between Two Ages. Denna beskrev framväxten av ett samhälle i förändring med målsättningen om att skapa ett enat världssamfund under ett elitstyre (teknokrati). Ideologin var tydligt sammanlänkad med Romklubbens synsätt.

1976 gav kommissionen ut rapporten Reform of International Institutions som föreslog ett styrsystem för ömsesidigt beroende stater. Detta var baserat på ett trefaldigt system med en liten inre informell grupp, en bredare grupp med de större länderna samt en formell implementering av besluten genom existerande eller nya universella institutioner.[1] Detta realiserades genom bildandet av G7/8-gruppen, G20 och deras samarbeten med otaliga globala institutioner. Initiativtagarna var tungt förankrade i trilateralerna. G7/8 utvecklades till en proto-världsregering där många viktiga globala beslut och åtgärder sedan dess har haft sin grund. Trilaterala Kommissionen finansierades de kommande åren av Rockefeller Brothers Fund, Ford Foundation och Rockefeller Foundation.

Utlösande händelse – Energikris

Trilateralerna gjorde entré samtidigt som den första oljekrisen lamslog världen. Det gjorde att de farhågor som varnats för under de föregående åren nu såg ut att realiseras. Allmänheten blev alarmerad även om krisen var politisk och inte hade något med någon riktig bristsituation att göra. Skytteldiplomaten och trilateralen Henry Kissinger var djupt inblandad i händelserna som ledde fram till Jom Kippur-kriget mellan Israel och en koalition av arabländer 6-23 oktober 1973.

oil crisis

Frågan om världens energitillgångar hade redan innan denna händelse behandlats vid Aspens andra internationella miljöworkshop The Environment, Energy and Institutional Structures som arrangerades tillsammans med IIED 1972. Idén till detta kom från Robert O. Anderson personligen och finansierades av Rockefeller Brothers Fund. Även personal från Conservation Foundation var med i samarbetet. Resultatet av workshopen blev att en översikt av globala energirelaterade problem utvecklades. Det producerades också en rapport World Energy, the Environment and Political Action. Konsekvenserna av en eventuell oljekris diskuterades också året efter på Bilderbergmötet i Saltsjöbaden mellan 11-13 maj 1973. Med på mötet var bland annat Zbigniew Brzezinski, Robert O. Anderson, Giovanni Agnelli och Carrol Wilson.

Befolkningsfrågan var fortfarande i fokus. Världen fick i och med energikrisen veta hur ohållbar situationen var. 1973 hölls en workshop på Aspen Institute med anledning av FN-konferensen ”World Population Conference” i Bukarest. På Aspen Institute diskuterades hur stor planetens bärkraft var i förhållande till klimatförändringar, giftiga ämnen, energi, jordar och vatten samt hur sociala och ekologiska problem kunde styras. Året innan hade  Rockefellerkommissionen (under John D. III:s ledning) om befolkningstillväxt rekommenderat att sänka befolkningstillväxten i USA för att minska påverkan på miljö och resurser. Nu skulle den målsättningen föras ut på global nivå.

Maurice Strong och hans senare efterträdare för UNEP, Mostafa Tolba, blev i anslutning till denna workshop undervisade av ett antal ledande experter som Carrol Louis Wilson och René Dubos under ledning av chefen för Aspens klimatprogram Walter Orr Roberts. Strong och Tolba fick även instruktioner av den tyska meteorologen och pionjären inom klimatfrågan, Hermann Flohn. Det hela utmynnade i ett antal rekommendationer för UNEPs fortsatta verksamhet.[1] Roberts, som var medlem av Romklubben, delade synen om behovet av en världsregering och använde sig av vetenskapen för att nå detta mål.

walter orr roberts

Walter Orr Roberts (1915-1990)

Walt was a generalist who understood how science fit into society, an institution builder and an internationalist who used science to further international relations.[1]

 

Walter Orr Roberts, som tidigt blev understödd av Laurance Rockefeller, var ledare för Aspen klimatprogram ”Project on Food, Climate and Environment”. Detta ingick i det större projektet ”The Impact on Man of Climatic Changes” som utfördes i samarbete med Romklubbsanknutna IFIAS i Stockholm, National Center for Atmospheric Research (NCAR) i Boulder och Meteorologiska Institutet i Bonn (där Hermann Flohn verkade).[2]

Klimatprogrammet sponsrades av Rockefeller Foundation och Rockefeller Brothers Fund och utarbetades i Bonn. I detta ingick också underprojekt i Japan och Sovjetunionen. Projektet resulterade i ett antal studier om interaktionen mellan klimatförändringar och livsmedelsproduktion som kom från olika delar av världen. Bland annat Sahel i Afrika och Saskatchewan i Kanada. Denna spridning gav intryck av att det var ett globalt orienterat problem.

Dessa studier användes sedan som indikation på att klimatmässiga avvikelser förekom. Anomalierna höjde allmänhetens medvetenhet om att klimatförändringar kunde vara ett problem. Torka hade förstört skördar i Sovjetunionen och den amerikanska mellanvästern, USA hade drabbats av en ovanligt kall vinter 1971-72, fisket hade kollapsat i Peru gå grund av en El Niño-relaterad händelse och Sahel i Afrika hade hotats av en svältkatastrof på grund av ihållande torka. Priset på spannmål hade dessutom skjutit i höjden. Under ett möte på Rockefeller Foundation i augusti 1974, med experter som Walter Orr Roberts, Stephen Schneider och Lester Brown, rekommenderades nu en internationell koordinering av klimatprognoser för att hantera hotet om ett förändrat klimat.

Den amerikanska utrikesministern Henry Kissinger uppmanade i ett tal till FN:s generalförsamling 1974 ICSU/WMO att utföra bättre forskning om klimatkatastrofer och indikerade USA:s vilja att leda detta arbete. Olof Palme profeterade därefter i Svenska Dagbladet att ett förändrat klimat skulle vara den viktigaste frågan vid sekelskiftet. Han hade djupa insiderkunskaper och var nära vän med Bert Bolin (som snart skulle spela en av huvudrollerna i klimatspelet).[3]

palme

Samma år startade Rockefeller Brothers Fund sitt miljöprogram. Det var en naturlig utveckling efter deras grundläggande arbete med befolknings- och naturvårdsfrågor under de föregående decennierna. Det innebar också att de tillsammans med Rockefeller Foundation stödde uppbyggnaden av Worldwatch Institute som grundades av Lester Brown (medlem av CFR). Worldwatch skulle utveckla ett varningssystem för globala problem och sociala trender och var baserat på samma futuristiska idévärld som Romklubben.[1] Brown ingick också i den futuristiska tankesmedjan World Future Society som grundats 1966 av Edward Cornish och Barbara Marx Hubbard med Maurice Strong och Robert McNamara i styrelsen.

Efter Watergateskandalen och Nixons frånträde som president blev Nelson Rockefeller vicepresident till Gerald Ford. Det var det närmaste Nelson kom sitt mål (och det hade kanske gått vägen om något av de två mordförsöken på Ford hade lyckats).

world future society

1975 hölls konferensen “Crisis and Opportunity” av World Future Society. Den var sanktionerad av familjen Rockefeller med Nelson som öppningstalare. På konferensen diskuterades av ett antal kända futurister hur världen skulle kunna enas under ett gemensamt projekt. En värld i kris skapade möjligheter till att skapa den planetära civilisation med globalt medvetande och en styrande världsorganisation som det propagerades för av deltagarna.[1] En futuristisk utopisk tanke om att skapa ett perfekt ordnat världssystem. Klimathotet blev den kris som kunde motivera de förändringar som önskades. Det omfamnades också under de kommande decennierna av flera av konferensens ledande deltagare.

Det hela var kryddat med en dos nyandlighet och miljöaktivism. Deltagarna var en märklig blandning av futurister, globala planerare och New Age-personligheter. Bland annat systemfilosofen Ervin Laszlo och Jay Forrester från Romklubben samt New Age-personligheten Barbara Marx Hubbard. På konferensen gavs uttryck för drastiska metoder om att sänka befolkningstillväxten och målsättningar om att förändra människan och planeten från grunden.

Laszlo  hade även varit redaktör för boken Cosmic Humanism and World Unity som skrevs av filosofiprofessorn Oliver Reiser och utgavs av FN-tankesmedjan World Institute.  Denna var färgad av filosofen Pierre Teilhard de Chardins idéer om Omegapunkten och Noosfären och presenterade en plan för att förändra världen och skapa ett Vishetens tempel (världsregering) med en gemensam religion där människan skulle integreras i det teknologiska systemet. En teknospirituell och transhumanistisk vision där människan skulle uppgraderas och förbättras för att infogas i den stora världsorganismen.[2] Hubbard beskrev senare framväxten av en ny ras, Homo Universalis, genom utvecklandet av ny teknologi och mänsklig kontroll över evolutionen.[3] Religionen sågs som ett medel för att samla massorna och boken utgjorde en plan för ett genomförande av de idéer som fanns inom den futuristiska rörelsen. Det var blåkopian till den Stora Transformationen.

Ervin-Laszlo

Ervin Laszlo

Laszlo, Hubbard och Mayakalenderuttolkaren José Argüelles skulle de kommande decennierna få viktiga roller i att föra ut idéerna till en växande New Age-publik. Klimatförändringar stod högt på agendan. Laurance Rockefeller och hans Fund for the Enhancement of the Human Spirit hade varit aktiva i uppbyggnaden av New Age-rörelsen och stödde organisationer som Esalen Institute (1962), Planetary Citizen och Lindisfarne Association samt ledande profiler inom den nyandliga rörelsen såsom Barbara Marx Hubbard.

Samma år gavs större stöd för koldioxidteorin på klimatkonferensen ”International Symposium on Long-term Cimate Fluctuations”, arrangerad av Climatic Research Unit i Norwich, England. Vägen låg nu öppen för att förankra denna teori djupare i forskarvärlden.

Rockefeller Brothers Fund sjösatte 1976 “The Environmental Agenda Project”. Det var ett projekt som diskuterade de miljöproblem som av ett antal miljöorganisationer hade pekats ut som de viktigaste att åtgärda det kommande decenniet. Här gavs konstruktiva förslag på hur dessa kunde åtgärdas. Miljögrupperna stod alla under Rockefellerfamiljens beskydd och finansiering. Rapporten The Unfinished Agenda publicerades 1977 och innehöll 75 rekommendationer. Bland annat rekommenderade nolltillväxt eller reducering av befolkningen genom preventivmedel, aborter, steriliseringar, försämrade skattevillkor för de med flera barn än ett, uppmuntrande av barnlöshet och en aktiv barnbegränsningspolitik kopplad till den internationella jordbrukshjälpen.[1] Rekommendationer av detta slag hade också tagits upp på World Future Societys konferens.

Miljöagendan blev tydlig i Jimmy Carters presidentadministration, som dominerades av medlemmar från Trilaterala Kommissionen och med Zbigniew Brzezinski som säkerhetsrådgivare. Det spelade ingen roll vilket parti som styrde. Rockefeller hade ändå sina män i administrationen.

Samma år talade Walter Orr Roberts inför ett kongressutskott om behovet att inrätta ett nationellt klimatprogram. Detta förverkligades 1978.[1] Därefter var det dags för att göra det till en internationell angelägenhet.

1980 blev David Rockefeller ordförande för RBF efter Laurance. Detta betydde att John D. Rockefellers favoritbarnbarn nu på allvar tog kommandot. Äldsta brodern, John D. III, hade omkommit i en bilolycka 1978 och Nelson dog i en hjärtattack under en sexakt med sin älskarinna året efter. David slutade 1981 som ordförande för familjens bank Chase Manhattan och kunde nu fokusera på arbetet med miljö, befolkning och klimat.

Samma år utkom den amerikanska presidentrapporten Global 2000 Report som utredde befolkningstrender fram till år 2000. Utsikterna för världen var enligt rapporten dystra. De var helt i linje med Rockefellers syn på hur världen utvecklades. Den var i behov av deras fasta ledning. En föga förvånande slutsats då chefen för kommissionen som författade rapporten var Gerald O. Barney, som hade varit huvudansvarig för RBF:s The Unfinished Agenda. Både Rockefeller Brothers Fund och Rockefeller Foundation hade långtgående planer för att stävja befolkningstillväxten. Redan hade stora summor lagts på preventiva åtgärder i utvecklingsländerna och på biomedicinsk forskning.[2]

Snart skulle dock deras initiativ till att reducera befolkningen i utvecklingsländerna omformas till kampen mot klimatförändringarna och en reduktion av den fossila energianvändningen. Bilden av en överbefolkad jord levde kvar, men slogs nu samman med en kamp mot klimatförändringarna.

(Fortsättning följer…)


Stöd byggandet av stiftelsen Pharos. Akademin och samhället av idag präglas av likformighet, åsiktskorridorer och en alltför utbredd strävan efter politisk (och annan) korrekthet. Vi vill bidra till att öka utrymmet för fritt tänkande och en öppen och levande debatt. Detta ska göras genom egen forskning, utgivning av rapporter, böcker, filmer och anordnande av konferenser. En självständig röst i denna värld av papegojor.

Vi behöver medel för att bygga en organisation som kan höras och synas. En hemsida ska skapas för att samla och sprida mer information. Artikelserien ska översättas och publiceras i Bulletin of the Mad Doctor samt som bok. Ambitionen är också att göra en film där budskapet på ett enkelt sätt kan göras tillgängligt till en större och även yngre publik. Det är viktigt att detta sprids!

Denna artikelserie är en del i kampanjen för att få fyrtornet att lysa. Om du gillar det du läser och vill veta mer så får du gärna visa din uppskattning. Små som stora donationer är välkomna. Redan nu har vi fått ett antal månadsdonatorer (100:-/mån). För dem som blir månadsdonatorer eller ger en engångsdonation över 300:- ingår ett exemplar av den färdiga boken.

För mer information och för att skicka adressuppgifter:jacob@wardenclyffe.se eller inger@wardenclyffe.se 

Ge ditt bidrag till grundläggandet av stiftelsen Pharos. Plusgiro: 74 40 98-5 eller Swish: 0705930936

Stiftelsen Pharos - design: Kimmie Fransson

[1] https://www.rockefellerfoundation.org/app/uploads/Annual-Report-1969.pdf

[2] http://www.dailyclimate.org/tdc-newsroom/2015/02/president-johnson-carbon-climate-warning

[3] https://www.rockefellerfoundation.org/app/uploads/Annual-Report-1963.pdf

[4] https://revelle.ucsd.edu/about/roger-revelle.html

[5] Kanninen, Tapio (2012), Crisis of Global Sustainability (Global Institutions), Routledge

[6] http://leahmacvie.com/my-work/erichjantsch/

[7] Kristiakis, Alexander (2006), How People Harness Their Collective Wisdom and Power to Construct the Future in Co-laboratories of Democracy, IAP

[8] http://files.eric.ed.gov/fulltext/ED044791.pdf

[9] https://www.whoi.edu/fileserver.do?id=20510&pt=10&p=16575

[10] Raymond, Jack (1988), Robert O. Anderson: Oil Man /environmentalist and His Leading Role in the International Environmentalist Movement : a Monograph, Aspen Institute for Humanistic Studies

[11] https://www.numbersusa.org/pages/population-stabilization-and-modern-environmental-movement; http://www.earthday.org/about/the-history-of-earth-day/

[12] https://www.rockefellerfoundation.org/app/uploads/Annual-Report-1971.pdf

[13] Hironaka, Ann (2014), Greening the Globe: world society and environmental change, Cambridge University Press

[14] http://www.stockholmsfria.se/artikel/21512

[15] Colomer, J (2014), How Global Institutions Rule the World, Palgrave Macmillan

[16] Hyman, Sydney (1975), The Aspen Idea,

[17] New York Times (1990), Walter Orr Roberts Is Dead at 74; Expert on Climate’s Effect on Life, artikel i New York Times 14 mars 1990

[18] http://www.ilankelman.org/glantz/Glantz1976IFIAS.pdf

[19] Svenska Dagbladet (1974), Olof Palme: Förändrat klimat är största hotet, Artikel i SVD 27 november 1974

[20] 1984 började de publicera sin kända årsbok State of the World där viktiga miljöproblem som den globala uppvärmningen identifierades.

[21] Spekke, Andrew (1975) The Next 25 Years: Crisis and Opportunity

[22] Reiser, Oliver (1975), Cosmic Humanism and World Unity, World Institute Creative Findings, Routledge

[23] http://barbaramarxhubbard.com/ai1ec_event/world-future-society-july-2014-conscious-evolution-2-0/?instance_id=

[24] Gibson, Donald (), Environmentalism: Ideology and Power,

[25] https://www.gpo.gov/fdsys/pkg/STATUTE-92/pdf/STATUTE-92-Pg601.pdf

[26] https://www.rockefellerfoundation.org/app/uploads/Annual-Report-1980.pdf

Dela detta inlägg

38 reaktion på “Rockefeller och klimathotet – Del 4 – Romklubben och miljörörelsen

  1. 1
    Jonas N

    Som vanligt mycket intressant, informativt och välskrivet, Jacob

    Men jag undrar vad du menar med ”Fiats grundare, Giovanni Agnelli (1921-1923).”

    Agnelli dog 2003

    (Och ”Laxenburg” är väl bara en felstavning)

    Sen undrar jag vilken den andra vackra byggnaden är (den i tegel)

  2. 3
    Lasse

    Tack för inblicken i vad som föregått den hysteri som nu råder och på vilka nivåer som gräsrötterna fått näring ifrån.
    Att Palme trodde sig kunna se att klimatet skulle bli det stora problemet år 2000 redan 1975 .
    Fattigdomen, befolkningsexplosionen, miljöproblemen, religiösa krigen i MÖ ,migrationen samt tredje världens alla problem som borta -nej klimatet är bekymret år 2000.
    Var det inte han som utbrast ”det hade jag ingen aning om!”

  3. 4
    Olaus Petri

    Nu vet vi äntligen varför Anders heter Wijkman. :-)

    Tack för intressant läsning Jakob! Välskrivet som vanligt.

  4. 6
    Kenneth Mikaelsson

    Undrar vad det beror på??? :) att ärke jonet TP inte syns till i sådana här trådar… Är det månne att han skäms för sin bakgrund i idiotvänstern kantänka… :)

  5. 9
    Ann lh

    Tack återigen Jacob. Jag ser redan fram emot nästa inlägg!
    Igår kunde vi läsa i Expressen följande visdomsord: ”Vi ska alla ges förmåga att bilda och ombilda vår egen uppfattning i en öppen kritisk debatt där åsikter underbyggs av fakta”. Ingen mindre än allas vår magister Fridolin står för dessa ord. Han erbjuder alltså öppen debatt!
    Visst vore det en upplevelse att ge honom möjlighet att här på bloggen debattera det vetenskapliga underlaget till klimatpolitiken med bland annat Jacobs forskningavslöjanden och t.ex. Gösta Petterssons lättförståeliga inlägg om tvågradersmålet som grund.

  6. 11
    Ingemar Nordin

    Tack Jacob för ditt idoga arbete med att rekapitulera historien bakom klimathotet.

    Man undrar över alla dessa hysteriskt ängsliga rikingar och världspolitiker. Läser de aldrig in sig på området? Eller är fakta alltför tunga för dem och strider mot deras förutfattade åsikter om världens tillstånd? Ständigt upprepar de sina malthusianska mantran om faran för överbefolkning och att planetens resurser skall ta slut i framtiden. Decennium efter decennium. Läste de inte H. Kahn på 70-talet? Läste de aldrig Simons epokgörande verk om ”The Ultimate Resource” i början av 80-talet, dvs att naturresurserna bara blir fler och rikligare? Eller om Simons vad mot alarmisten Erlich som naturligtvis Simons vann?

    Det är bara att konstatera: Världen styrs av grönideologiska och faktaresistenta stollar.

  7. 12
    Björn

    Ingemar Nordin [11]; Det gäller att få stollarna att förstå att de betraktas som stollar.

  8. 13
    Thomas P

    Ingemar #11 ” Läser de aldrig in sig på området? Eller är fakta alltför tunga för dem och strider mot deras förutfattade åsikter om världens tillstånd?”

    Jag ser då inga fakta om koldioxidens effekt på klimatet i Jacobs inlägg. Innebörden i hela hans diskussion blir ju väldigt olika om man antar att CO2 är ett problem eller inte. Allt Jacob gör är att räkna upp en hal massa personer som varit involverade på ett eller annat sätt, inte bedöma om de haft rätt.

  9. 14
    Ingemar Nordin

    Thomas P #13,

    Nej, Jacob diskuterar inte koldioxidens effekt. Min kommentar var bara en reflektion över hur okunniga de rika och de mäktiga verkar vara om befolkningsökning och malthusianska föreställningar om att Resurserna håller på att ta slut. Samt att jag angav ett par standardverk i frågan.

  10. 15
    Johanna

    Vad vill denna långa drapa säga? Annat än att det pågår en jättelik konspiration? Så många namn, så många ord, så lite substans.

  11. 16
    Gunnar Strandell

    Johanna #15
    Substansen ser du i hur omsorg om miljö- och klimat skapat en ideologi som genomsyrar världen och används som maktmedel i sammanhang där de inte hör hemma eller där faktaunderlaget är mycket klent eller t.om. saknas. Det sägs att tron kan försätta berg och jag tycker mig se det hända just nu.

    Det Jacob visar är att en hel del av initiativtagarna och pådrivarna kanske har ett egenintresse att bevaka och inte är så altruistiska som den bild de visar upp.

  12. 18
    Daniel Wiklund

    # 15 Med tanke på hur kort din drapa var så fick du med mycket svammel.

  13. 19
    Thomas P

    Ingemar #14 Jo, vi vet att du hatar malthusianer typ Norman Borlaug, men vad har det med klimatfrågan att göra? Där handlar det inte om fossilbränslena skall ta slut som resurs utan bieffekten av att släppa ut en massa koldioxod.

  14. 20
    Jonas N

    Thomas

    ”.. vi vet att du hatar malthusianer typ Norman Borlaug”

    Bra iaf att du så koncist redovisar att du är totalt oseriös.

    Men ändå, man blir ofta helt paff hur ofta ni skriver totalt och kontrafaktiskt strunt helt öppet ..
    Och du är verkligen inte den ende där!

    Man förmoda att det är det extrema önsketänkeriet som får er att ständigt tappa omdömet så totalt att ni närmast framstår som att leva i en helt egen fantasivärld. Och den ack så utbredda oförmågan att svara ens på enkla raka frågor, eller att uppträda och föra en dialog på ett vuxet sätt understryker ju bara samma bild ytterligare.

  15. 21
    Daniel Wiklund

    Du Thomas P försöker dribbla bort korten, det är jobbigt för dig att se vilka som ligger bakom den så kallade klimatkrisen.

  16. 22
    JIMMY =längtar att Emigrera

    Tack Jacob Nordangård !!

    Du gör det otacksamma hårda bärande svåra grävande jobbet som en ej köpt av NWO säkerhetstjänst läs SÄPO eller valfria bokstavskombinationer för varje land – borde och skulle naturlig göra där man avslöjar 100% bevisat klockrent landsförräderi !!!samhällsomstörtande verksamhet politiska NGO subversia monopol bank FN karteller som vill förslava hela mänskligheten under en ej folkvald diktat världsregering eller vad riktiga journalister – SVT – SR -MSM media i Sverige skulle göra i en normal demokrati (host LOL) och inte en totalitär MSM demokratur som numera är fallet..

    Därför läser jag numera sedan flera år bara endast utländska frihetliga bloggar och vissa Svenska frihetliga bloggar!! http://antropocene.se/ http://www.morpheusblogg.se/

  17. 23
    Johanna

    Allt detta name-droppande, på personer och organisationer, som ska ha haft samröre/personkopplingar/valfri annan konspirationsteori, under bortåt 60 års tid – det blir ju ett lite löjligt försök att, inte särskilt subtilt, måla upp bilden av en illasinnad plan på world domination.

  18. 25
    Jonas N

    Tja Johanna

    ‘Planen’ rent allmänt bland dessa typer verkar ju vara att försöka manövrera och skaffa sig bka ättre positioner … mha olika ‘organisationer’ och NGOer som får pengar och skaffar sig mer inflytande (och pengar). Det är väl så politiska opportunister alltid gör.Samtidigt som de låtsas att värna om och kämpa för ngt förment behjärtansvärt ändamål som i slutändan inte har ngt reellt med deras insatser att göra ..

    Du verkar argumentera att vad som alla kan se … att det skulle vara en metod att åstadkomma ett visst utfall. Men hur tänker du du då?

  19. 26
    Lasse

    #23 Johanna
    Det är väl viktigt att inse att det inte är en slump att vi får dagens debatt om klimatet-det har förberetts sen länge.
    Temperaturserier misstänks ha manipulerats : https://wattsupwiththat.com/2016/06/16/can-both-giss-and-hadcrut4-be-correct-now-includes-april-and-may-data/
    Vi som är lite mindre alarmistiska har en uppförsbacke-eftersom det mesta handlar om att måla nån på väggen och kalla det vetenskaplig sanning.
    Log när jag såg denna bild införd på UI som ett bevis på att det minsann blir onormalt även på Antarktis:
    http://www.iup.uni-bremen.de:8084/amsr2/extent_s_running_mean_amsr2_regular.png
    Irregulariteten ligger inom ca 15 dar där årets värde ligger mitt på normalen just nu.
    Tittar man på Arktis is så är variationen ca en månad. Vi har samma isläge idag som de tidigare hade normalt den1 juli.

  20. 27
    Inger G.

    Johanna #23, om DE SJÄLVA om och om igen säger och skriver saker som att vi måste ha Global Governance där t ex G20 bestämmer, eller som Rockström skrev förra året att tanken på nationellt självbestämmande är ”obsolet”, hur tolkar du det då?

    Tycker du också att demokrati är förlegat? Eller att det är en ”konspirationateori” när de är helt öppna och tydliga med dessa ambitioner?

  21. 28
    Thomas P

    Jonas #20 ”Bra iaf att du så koncist redovisar att du är totalt oseriös.”

    Och som vanligt diskuterar du inte på något sätt sakfrågan. Visst var jag ironisk, men du vet väl att Borlaug såg sig själv som Malthusian?

  22. 29
    Martin Bergman

    Caroll Quigley var en historiker som beskrev delar av det Jacob beskriver – fast hans redogörelser slutar ungefär där Jacobs börjar och koncentrerar starkt på hur den anglo-amerikanska finanseliten utövade sin geopolitiska makt. Quigley är en erkänd historiker och exempelvis den person som nominerade Clinton till Rhodes Schoolarship – som alltså var den definitiva början på hans karriär. Finns klipp på youtube som sammanfattar hans slutsatser. Där finns även en intervju med Norman Dodd som beskriver de stora stiftelsernas verksamhet. Finns även dokumenterat i en amerikansk statlig utredning under Reece Committee on Foundations. Låter helt galet så klart – men orsaken till att det låter helt galet är så klart att dessa mäktiga lobbygrupper och nätverk definierat och skrivit en stor del av vår historia så som de förmedlas genom skola och media. De har därmed kunnat skapa regler (diskurs) för vad som är rätt och fel, gott och ont. Som vi alla vet är ”klimatförnekare” ett sådant retoriskt begrepp som konstruerats för att misstänkliggöra de som ställer för många obekväma frågor. Vilket åtminstone påminner mig om bruket av ord som ”näthatare”, ”rasister”, ”homofober”, ”abortmotståndare” och ”kvinnohatare”.

  23. 30
    Christopher E

    #29 Martin Bergman

    ”Som vi alla vet är ”klimatförnekare” ett sådant retoriskt begrepp som konstruerats för att misstänkliggöra de som ställer för många obekväma frågor. Vilket åtminstone påminner mig om bruket av ord som ”näthatare”, ”rasister”, ”homofober”, ”abortmotståndare” och ”kvinnohatare”.”

    Så sant. Det där var bra uttryckt.

  24. 31
    Thomas P

    Christopher#Martin Fint sällskap ni ställer er i helt frivilligt.

  25. 32
    Christopher E

    #31 Thomas P

    Vilket magplask du gjorde där på söndagmorgonen :-) . Bra att du oförståndigt bevisar och exemplifierar precis den poäng Martin gjorde. Tydligare blir det inte. Man kunde ana att den skulle gå dig över huvudet, hjärntvättad som du är. Och guilt-by-association är ju klimathotarnas favoritretorik.

    För de som begriper lite mer har alltså listan Martin gav det gemensamt att de tillmälena används för att slippa debatt genom att demonisera motståndaren. Inte minsta nyansering eller problematisering tillåts. Någon som säger att invandring i en kommun överbelastar socialtjänst och bostadstillgång jämförs med dem som anser att finns herrefolk och underlägsna raser. All form av samhällskritik som stoppas att komma fram i traditionell medias PK-filter blir näthat och jämförs därmed med extremism. En vänlig präst som respekterar alla men har samvetssvårt att kombinera homovigslar med sin tro på bibeln som Guds ord jämförs med de dem som misshandlar de med annan läggning i mörka gränder. Och så vidare. Som Martin skrev, ”klimatförnekare” som skällsord på dem som inte finner grunden för ett överhängande kilmathot övertygande faller precis in i det missbruket av ord. Vad det syftar på vet alla, även om vissa låtsas något annat.

    För att hjälpa dig på traven lite med förståelsen; det skulle inte förvåna mig om du någon gång då du tex kritiserat Israels bosättningspolitik blivit avfärdad av någon som rasist/antisemit när du själv tycker dina argument är rationella. Hur känns det? Var lugn för att det finns de som orättfärdigt besmutsats med något från listan ovan som känner likadant.

  26. 33
    Martin Bergman

    Varje samhälle inbegriper en ideologi i form av kultur eller religion. Denna ideologi vidmakthålls genom ett nätverk av maktrelationer. En gång i tiden var det kristendomen och kyrkans organisation i samarbete med nationalstatens tjänstemän som utgjorde detta nätverk. I det samhället kunde man inte kritisera kungen eller prästen eller deras tjänstemän. Den som gjorde det kunde brännas på bål som kättare oavsett hur rationellt denne formulerade sin kritik. Och den stora massan var helt med på det: Men du kan ju inte skända det som är heligt? Hur kan du tro att jorden är rund?

    Voltaire formulerade det på följande vis: Säg mig vem du inte får kritisera så kan jag berätta vem som styr över dig. På hans tid var det ju den katolska kyrkan som Voltaire kallade för ”den skändliga”.

    Förbudet kan ha olika styrka. Beroende på hur pass stor ideologisk makt som intressegruppen utövar. Ta exempelvis feminismen. Deras makt är begränsad för man hamnar inte i fängelse om man kritiserar dem även om Maria Sveland föreslog en sådan lag. Detsamma gäller för abortfrågan och invandringen och klimatfrågan: du kan diskutera dessa ämnen ur en kritisk synvinkel utan att riskera att hamna i domstol. Däremot är det sannolikt att du blir socialt stigmatiserad. Och reglerna för social stigmatisering förmedlas genom MASSmedia. Genom att följa hur våra implicita förebilder agerar i morgonsoffan lär vi oss reglerna för vad man får säga och tycka. På så vis kan massmedia på lång sikt styra och förändra den stora massans åsikter på det sätt som det ideologiska systemets härskare önskar. Och Jacob visar i sin undersökning att den ideologiska makten i dagens värld till stor del innehas av de allra största kapitalägarna. Dessa agerar idag på global skala eftersom nationalstaten förut utgjorde en begränsning för deras verksamhet.

    Den högsta formen av maktutövning är därmed inte makten över att definiera vem som ska hamna i fängelse på grund av sin kritik. Den högsta formen av maktutövning är när den enskilda människan aldrig ens skulle kunna få för sig att frambringa någon kritik. När de betraktar sina förtryckare som sin främsta förebild – som sin välgörare och bästa vän. De kastlösa i Indien hade exempelvis en agitator på 1950-talet som försökte uppvigla dem och förstå att de hade ett människovärde. Han sade ungefär så här: Ni är människor precis som Brahminerna! Men huvuddelen av de kastlösa blev arga och tog avstånd från honom: Vilken dåre! Skulle de vara lika mycket värda som Brahminerna? Till saken hör att Brahminerna en gång i tiden invandrade till Indien som en egen etnisk grupp. De förslavade de inhemska indierna – draviderna – och skapade Hinduismen enligt vilken de själva var mer värda än draviderna. Tre tusen år senare hade draviderna själva assimilerat denna religion och dess värderingar så starkt att de inte ens skulle komma på tanken att agera i sitt eget intresse.

    Dessa mekanismer för maktutövning över massorna praktiseras ännu idag. Framförallt med hjälp av teve.

  27. 34
    Inger G.

    Martin Bergman: mycket välformulerad och nyanserad sammanfattning med bra exempel.

    Detta skulle man vilja spara och citera vid lämpliga tillfällen.

  28. 35
    Josef Boberg

    ”Den högsta formen av maktutövning är när den enskilda människan aldrig ens skulle kunna få för sig att frambringa någon kritik.”

    Jo… – Martin – så är det.

  29. 36
    Jacob Nordangård Inläggsförfattare

    #33 Martin

    Tack för en mycket insiktsfull kommentar.

  30. 37
    Peter Grafström

    #29 Martin Bergman
    Carroll Quigley var bunden till ett gentlemans agreement med Rockefellers för att få del av det angloamerikanska etablissemangens arkiv. Han skulle tona ner Rockefellers betydelse något.
    Hans insats bestod bla i att han blottlade strukturen och medlemmarna i särskilt den brittiska elitens ursprungligen hemliga kretsar. Quigley sade sig sympatisera med deras mål men vände sig mot deras hemlighållande av verksamheten. Verksamheten berör hur angloamerikanerna har skaffat sig hegemoni via centralbankssystemet och via en total kontroll av forskning utbildning politik och medier.
    Hans bok Det Angloamerikanska Etablissemanget skriven 1949 kunde inte ges ut förrän 1981 efter hans död. Den andra boken med avslöjanden av liknande slag obstruerades och originalplåtarna förstördes oförklarligt. När eliterna inte kan beslå en kritisk författare med att ha fel bemöts dom i st med att tigas ihjäl. Det bör man tänka på när man gastar konspirationsteori för att en skribent som är föga känd för fram till synes chockerande uppgifter. Det är källorna man bör kolla inte budbäraren.
    Dom som vet sig gå emot mäktiga aktörer har än starkare motiv för att lägga fram solida referenser och inte sällan finns det uppgifter från de anklagade huvudpersonernas egna memoarer och liknande.
    En sån okänd författare var Ioan Ratiu med The Milner Fabian Conspiracy som knyter samman den delen av det angloamerikanska etablissemanget som Quigley berör med hur andra delar av det etablissemanget var sammanvävt med socialismen i dess olika yttringar. Fabiansocialisten David Rockefeller anges ha skrivit en positivt hållen avhandling om socialism 1936 med hans egna memoarer som källa. Dessutom behandlar han också den av angloamerikanerna understödda radikala islamismen och den planerade
    islamiseringen av Europa. Jacobs omnämnande av en maktens schizofreni med till synes oförenliga motsättningar går igen i de berörda brittiska eliterna. De är dubbelnaturer. Det är inget tecken på förvirring utan en intellektuell elits sluga maktmedel. Det funkar. Folk vill inte tro att brittiska aristrokater sprider Bolshevism vilket dom gjorde. Dom vill inte tro att dom avser minska jordens befolkning kraftigt vilket dom avser. Men än mindre kan dom föreställa síg att brittiska orientalister sen hundra år avsiktligt selekterat och understött bakåtsträvande islamister både som vapen mot konkurrenter och som ett sätt att hålla tillbaka utvecklingen i MÖ. Att muslimska brödraskapet är intimt sammanvävt med västs oligarki och vars ledande figurer lär vara gamla orientaliska finansfamiljer som inte bryr sig ett dyft om religion. MB representerar västs intressen och inte arabiska folks.
    Om man berättar att ayatollah Khomeini (MB) som avbröt den progressiva utvecklingen under Shahen av Iran, var son till en brittisk spion William Richard Williamson född i Bristol av brittiska föräldrar, väcker det förmodligen förvåning men likväl är det sant, trots att de flesta Iranier aldrig fick reda på det. Och hur märkligt att sekulära medelklassiranier lät sig luras att stödja omstörtningarna genom framgångsrik propaganda och understöd från angloamerika.

  31. 38
    ThomasJ

    Tack Jacob för ytterligare läsvärt & lärorikt inlägg ! :)

    Har inte (hunnit) sett det delat på ”FB”, så för säkerhets skull görs det – tål verkligen att spridas/delas.

    Mvh/TJ

Kommentarer inaktiverade.