En obekväm resa – del 4

Så kom det stora avslöjandet. Jag var inbjuden till en disputationsfest som ägde rum i källaren på Café Broadway i Norrköping. Nästan exakt två år senare skulle jag uppträda med mitt band på samma plats. Det var min favoritpub och det hela hade en stor symbolisk betydelse för mig. Vi inledde med att framföra låten “Merchants of Doom” vilken var en passning till dem som säljer domedagen för ekonomisk och politisk vinning. Det var också riktat till ordföranden i den mäktiga tankesmedja som arbetat i bakgrunden för att lägga krokben för mig. På disputationsfesten fick jag veta att han hade ringt upp opponenten kvällen innan disputationen. Han ville uppenbarligen påverka opponenten till att behandla avhandlingen extra ovarsamt. Bara den saken var graverande. Det slutade dock inte där. Nu fick jag veta att spelet bakom kulisserna hade varit mer omfattande än så. Jag blev omskakad men inte överraskad.

Efter disputationen hade jag lyckats få en tjänst som vikarierande universitetslektor. Under några år hade jag gett en seminarieserie om cybernetik och transhumanism på ett kultur- och medieprogram som hade blivit mycket uppskattad. Här fick jag inledningsvis nya möjligheter. Dörrarna stängdes annars för mig och kontoret på min gamla arbetsplats fick snabbt städas ur. På mitt avslutningssamtal efter doktorandåren fick jag veta att halva avdelningen hade varit i uppror över min avhandling. Det var inte direkt en plats där jag var välkommen och klimatet kändes isande kallt.

Nu fick jag dock chansen att utveckla en ny seminarieserie om hållbar utveckling. Påbud hade kommit uppifrån om att ämnet skulle ingå i det kultur- och medieprogram som jag undervisade inom. Med mina erfarenheter från miljö- och energiområdet sågs jag som lämplig att driva detta. Jag hade dock sett med avsmak hur detta ämne behandlades ensidigt och sällan problematiserades. Istället för att bedriva någon indoktrineringsundervisning ville jag därför lyfta fram vad hållbar utveckling innebar konkret utifrån olika perspektiv. Jag ville att studenterna kritiskt skulle granska begreppet istället för att kopiera politiskt korrekta floskler om den sköna hållbara framtiden. Verkligheten är sällan synonym med den politiska visionen.

En uppgift gick ut på att granska både Al Gore’s “En obekväm sanning” och “The Great Global Warming Swindle”. De fick granska det vetenskapliga underlaget och i vilken kontext som de hade producerats. Detta väckte många slumrande sinnen. Jag tog också upp begreppet utifrån miljörörelsen och storföretagens perspektiv och de ekonomiska incitament som fanns invävda. Mitt tillvägagångssätt kom dock inte att bli mottaget med någon större entusiasm hos de mer miljötroende lärarkollegorna. Speciellt handlade detta om att miljörörelsen inte gavs den sedvanliga hjälteglorian. Några kollegor hade till och med propagerat för att studenterna skulle uppmanas att mer aktivt ta aktivistrollen. De skulle ut och rädda världen. Jag häpnade över det ovetenskapliga förhållningssättet. Några av mina studenter hamnade sedan i blåsväder när de presenterade ett projekt “En bekväm sanning” där de vågade utmana överdrivna och verklighetsfrämmande budskap från miljöorganisationer. Är det rätt att skrämma våra barn och skapa ångest för livet självt? Projektet fick till och med mediauppmärksamhet: http://folkbladet.se/nyheter/en-bekvam-sanning-6397529.aspx Greenpeace blev förstås inte glada. Inte kunde väl de överdriva sitt budskap?

På min kollegas disputationsfest var jag uppklädd i smoking och satt och samtalade med några gamla kollegor. Det var först en trivsam stämning i den trånga källarlokalen. Den kändes dock hotad när min första bihandledare, som jag hade brutit med 2010, kom fram till mig och satte sig. Han hade något att berätta. Han hade i samband med disputationen uppträtt på ett hårt och fientligt sätt. Nu backade han dock och bad försiktigt om ursäkt när jag påpekade hur jag hade upplevt situationen. Det var dock inte därför han ville samtala med mig. Han fortsatte istället med att säga att han inte höll med om de idéer som fanns inom Romklubben om att en världsregering var nödvändig för att stävja klimathotet.

Wardenclyffe

Romklubben har sammanträde – The Club of Rum. Micael Zetterberg, Ola Blomkvist, Emil Åström och doktorn själv.

Han berättade också att det var självaste ordföranden för Romklubben som hade kontaktat opponenten, han hade dessutom ringt både min förre bihandledare samt betygsnämndens ordförande. Mitt grävande hade inte uppskattats och det hade även levererats hot om att gå till rektorn. Det Jag hade retat upp krafter som var experter på lobbyism och nätverkande. Detta utnyttjades förstås. Kontakterna hade varit speciellt goda med Linköpings Universitet. Bara ett par år tidigare hade ordföranden blivit promoverad till teknologie hedersdoktor. Samtidigt fick jag bekräftat att mina beskrivningar av den politiska process som han hade varit en del av var återgiven på ett välgrundat sätt.

Något som hade varit tydligt med processen var de inslag av strategisk planläggning som hade funnits med. Det var grundat i teorier om att skapa en önskad framtid genom att kontrollera viktiga noder i ett nätverk av organisationer och individer. Det önskade framtidsscenariot bestämdes i förväg och de medverkande aktörerna arbetade därefter med att förverkliga visionen. En facilitator arbetade med att få gruppen mot samma mål. Detta tänkande var bland annat en del av GLOBEs filosofi. Det var även något som hade anammats av flera andra intressenter som den nederländska staten, Unilever och EU-kommissionen. Med rätt input skulle det önskade utfallet nås. Genom att känna till vad framtiden hade i sitt sköte kunde rätt investeringar göras. För de som hade helhetsperspektiv över processen betydde det en kassako. Det var grundat i systemteori, cybernetik och managementteorier. Den nederländska staten benämnde det Transition Governance och var en del i att skapa den nya sköna gröna världen – Det hållbara paradiset.

Nätverk

Sammankopplade nätverk opererade under hela den politiska processen. I GLOBEs fall kunde en beställare komma med en önskan om en reglering, aktivistorganisationer påbörja aktioner för att lyfta problemet, forskningsinstitut leverera data som bekräftade allvaret medan politikerna i nätverket arbetade för dess genomförande. Nästan som ett självspelande piano. Finansieringen kom bland annat från stiftelser som även dessa ingick i strukturen. Speciellt hade European Climate Foundation växt fram som en finansiell källa. De gav pengar till GLOBE, aktivistorganisationerna, tankesmedjor (som Romklubben) och forskningsinstituten. Men även EU-kommissionen och nederländska staten var stora finansiärer. Det hela liknade en teaterpjäs med skådespelare som på övertygande sätt spelade sina roller. Vissa nyckelaktörer satt på flera platser i nätverket och kunde medverka till att bevilja sig själva pengar.

Det var också byggt på tanken att alla som ingick skulle nå egen vinning. Flera agendor kunde löpa parallellt. Det var dock inte svårt att förstå att den som var facilitator hade mest att tjäna. Det var också likt en svartmagisk formula högst manipulativt. Civilsamhällets representanter i EU-konsultationerna var exempelvis ofta NGOs som var betalda av EU-kommissionen eller medlemsländernas regeringar. De var där för att kunna ge legitimitet och visa att folkets röst hade tagits i beaktande. De rapade dock oftast upp det som kommissionen önskade höra. Dumt att bita den hand som föder dig.

Kort efter min disputation började jag arbeta med en engelsk version av min avhandling. Speciellt gällde detta kapitlet om klimatet. Jag fick i samband med detta tillgång till en privatforskares arkiv och assistans. Han bodde i Schweiz och jag bjöds ned dit för att skriva när jag inte hade undervisning. Vid ett tillfälle hade han arrangerat ett möte med en företrädare för Internationella miljövårdsunionen (IUCN). Jag tog med min avhandling som gåva och fick tillfälle att ta upp de nätverk jag hade analyserat. Jag berättade om de stiftelser med rötter i olje- och bilindustrin som hade medverkat med att bygga upp hotbilden. Jag hade också sett hur IUCN medverkat. Bland annat hade deras tidigare chef Ashok Khosla även varit ordförande i Romklubben. IUCN var också en partner till GLOBE. Detta gjorde mig nyfiken på vad han hade att säga. Det visade sig att jag hamnat mycket nära den inre kretsen.

Familjen Rockefeller

Hattparad från 1937 med familjen Rockefeller

När jag nämnde Rockefellers namn för honom fick jag veta att han så sent som veckan innan hade pratat med en av familjemedlemmarna. Deras pengar finansierade många av IUCNs program. Han ville inte direkt ta till sig av mina uppgifter och ville tona ned deras roll. Det gedigna skriftliga materialet berättade dock något helt annat. När vi satt vid matbordet för att äta berättade han att flera av Romklubbens företrädare hade suttit vid samma matbord som jag själv nu gjorde. Däribland Ashok Khoslas efterträdare vid ordförandeposten, en mästare i talets gåva med goda kontakter, nätverksproffset Anders Wijkman.

Vi hade också ett samtal om befolkningstillväxten. Det var tydligt att han delade den syn på människan som fanns i både elitkretsar och miljörörelse. Planeten skulle räddas från människans destruktiva kraft. Mänsklighetens största fiende var människan.

Dr Strangelove

Dr. Strangelove

Under översättningsarbetet fick jag tillfälle att gå in djupare på några områden som jag inte haft möjlighet att belysa innan. Det gällde rötterna till klimathotet och de nätverk av organisationer och individer som hade agerat. Det gick att härleda en stor andel av de viktigaste företrädarna till University of Chicago, tidskriften Bulletin of the Atomic Scientists och de forskare som medverkat i Manhattanprojektet. En gemensam nämnare är återigen Rockefellerklanen som både äger universitetet och som sedan start medverkat till att finansiera tidningen. Jag gick igenom en stor del av tidningens utgåvor från 40- och 50-talet och de målsättningar som lyftes fram. Skaparna av atombomben gick efter att bomben detonerat ut och varnade för sin egen skapelse. Det hela gav dock möjligheter. För att garantera världsfreden och kontrollera hotet öppnades dörren för drömmen om en världsrepublik. Den förste chefredaktören Eugene Rabinowitch menade att grundandet av tidningen var “en konspiration för att bevara civilisationen genom att skrämma människan till rationalitet”. För att illustrera hotbilden skapades Domedagsklockan. Från början handlade hotet om ett förgörande atomkrig. Jag kunde konstatera att samma aktörer tidigt gått ut och varnat för en klimatapokalyps. Här kan bland annat nämnas inspirationskällan till Dr. Strangelove, Edward Teller.

AI - En ny hotbild.

AI – En ny hotbild.

Idag står Domedagsklockan tre minuter från den globala katastrofen och atomkrigshotet är, från Bulletin of the Atomic Scientists sida, kompletterat med klimathot, bioteknologi, cyberteknologi/AI och geoengineering. Det är hotbilder som alla ber om sin lösning. Metoden följer en känd utpressningstaktik genom att skapa de hot som man därefter varnar för och slutligen erbjuder lösningen på. Det kan inte beskrivas som något annat än en djupt bedräglig maffiametod.

Här fanns även tydliga kopplingar till freds- och miljörörelsen. Båda rörelserna hade haft sin källa bland dessa aktörer och kom att tjäna som “nyttiga idioter” med att pådriva den inre kärnans önskemål. De hade förstås väldigt goda intentioner, men varnade för hoten utan att på allvar förstå vilkas ledband de gick i. Det var förstås inte den bild som fanns bland allmänheten eller inom själva rörelsen.

Min översättning blev dock inte färdigställd i detta läge. Mitt dåvarande samarbete gick inte åt det håll jag önskade. Istället tog jag i april 2013 kontakt med Svenolof Karlsson och frågade om han ville medverka till att ge ut en bok som kunde ”förändra världen”. Svenolof hade intervjuat mig tidigare och jag kände att han var både pålitlig och sympatisk. Vi hade också mötts i München precis innan disputationen. Han hade gett ut ett stort ett antal böcker och var med detta ett givet val. Efter några månader hörde Svenolof av sig om att han hade finansiering från Per-Olof Eriksson till ett bokprojekt där mitt bidrag skulle passa in och vi började därefter skissa på ett upplägg. Vi träffades på Café Broadway i början av juni. Svenolof tog ansvar för projektet som helhet vilket var helt naturligt med tanke på hans långa erfarenhet. Till projektet tillkom efter en tid även Marian Radetzki med två kapitel. Att jag medverkade i samma projekt som han sågs senare av flera kollegor som mycket upprörande.

Jag skrev om mitt kapitel från avhandlingen och stöpte om det i ett mer lättillgängligt format. Jag utvecklade även vissa delar utifrån det jag hade fått fram under översättningsarbetet.

I december 2013, samma vecka som boken släpptes, fick vi debattartikeln “Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin” publicerad i DN. Det innebar en inbrytning på en planhalva som under lång tid hade varit rigoröst skyddad från allt ifrågasättande av de krafter som livnärt sig på klimathotet. Jag kunde nu få in de slutsatser jag hade förhindrats att sprida i samband med disputationen. Det blev en uppgörelse med domedagsindustrin som kom att röra om och orsaka heta känslor. Lite som att sätta foten i en myrstack. Den gav upphov till en armada med arga och hätska kommentarer. Däribland från min gamla institution. Dessutom uppstod stor komik när jag av vissa kommentatorer anklagades för att ha täta band med oljelobbyn och att artikeln liknade ett beställningsarbete från bröderna Koch.

Bröderna Koch

Bröderna Koch

Uppsalainitiativet och Olle Häggström blev också rejält uppretade (vilket inte är så konstigt med tanke på syftet med UI). Bland annat handlade det om att Häggström tyckte att vi skrivit artikeln på ett ohederligt sätt genom att det kunde uppfattas som att Hans Joachim Schellnhuber hade uttalat ett budskap om odemokratiska styrmetoder i klimatets namn. Schellnhuber hade varit deltagare på en konferens, The Great Transformation, där detta diskuterades. Dock gjorde det hela att UI faktiskt kontaktade honom för att ta reda på hans ståndpunkt. Han nekade till detta men till historien hör att Schellnhuber deklarerat en önskan om en världsregering för att stävja klimathotet samt en form av ”väktarråd” bestående av globala ombudsmän som ska föra framtida generationers talan. Detta ställer också frågor om hur demokratiskt detta upplägg faktiskt är. Numera är ju Schellnhuber även klimatrådgivare till självaste påven. Han är också sedan en tid medlem av den alltid närvarande Romklubben. En tankesmedja som i Romklubbsrapporten “The First Global Revolution” skriver att demokratin inte längre är lämpligt för de framtida utmaningarna.

domedagsklockan

Nu uppstod plötsligt medial uppmärksamhet. Boken presenterades några dagar senare under ett presseminarium. Jag blev själv intervjuad av Sveriges Radios engelskspråkiga redaktion. Detta inslag sändes aldrig och jag fick aldrig veta varför. Snabbt hörde även SVT debatt av sig och ville ha med mig i programmet. Omständigheterna ville dock något annat. De hade tänkt placera mig i lag mot meteorologen Pär Holmgren och en företrädare för Greenpeace. Det blev dock problem med genomförandet eftersom företrädaren från Greenpeace inte kunde ta sig i tid till Göteborg på grund av ett snöoväder gjorde det svårt för hennes flygplan att landa. Återigen komik med tanke på organisationens inställning till flygtrafik. I sista stund ställdes dock det hela in på grund av att FRA-frågan sågs som viktigare.

SVT hörde även av sig och ville få mig till studion veckan efter. Eftersom jag var inbokad för att bli intervjuad i “En bok, en författare” dagen efter tackade jag nej. Det var förmodligen klokt med tanke på det som hände i samband med mitt möte med Bodil Appelkvist vid inspelningen av nämnda program. För er som inte läst den historien så finns den här.

Debattartikeln kom även att uppmärksammas på ledarplats i bland annat DN, SvD och Norrköpings Tidningar. Reaktionerna var därefter blandade beroende på vilken ”sida” som läste den. I många fall föreföll det som att recensenterna inte hade läst boken och istället på förhand bestämt sig för att sabla ned innehållet. Bland annat så användes frekvent epitet som ”förnekare” och ”konspirationsteoretiker”. Vi hade dock inte förnekat något i boken utan bara påpekat att de hot som presenteras för mänskligheten har en tendens att överdrivas. De flesta tidningar ignorerade boken helt och hållet. Hedervärt var ändå att Staffan Heimersson i Aftonbladet ansåg att det var höstens viktigaste boksläpp. Den öppna debatt vi efterlyste mötte hårdnackat motstånd men det gick nu att se sprickbildningar på de ”rättrognas” mur.

Priset var dock högt och jag fick en liknande reaktion från kollegiet när bok och debattartikel kom ut som när min avhandling låg uppe för bedömning. Det gjorde att den psykiska pressen under en tid blev tung att bära. Jag hade fått komma ut med mina slutsatser i ett större sammanhang men det skedde till priset av försämrade karriärmöjligheter och att dörrarna återigen stängdes. Några månader senare hade jag inte längre någon tjänst på universitetet. Jag gav min kritiska miljökurs en sista gång. Många studenter visade uppskattning för att de inte matades med de sedvanliga flosklerna. Att vi kritiserade och ifrågasatte istället för att bara svälja. Flera av dem hade också läst Domedagsklockan.

Vis av erfarenhet vet jag att man alltid kommer igen. Tids kommer nya bataljer men motståndet är dömt att vekna allt mer samtidigt som den egna styrkan stärks. Min själ säljer jag aldrig ut.

Jag gjorde mitt arbete för att jag inte hade något alternativ. Det var en historia som var tvungen att skrivas. Resan var dock högst obekväm. Nu är underlaget insamlat och jag arbetar med att genomföra nya mål. Vi behöver en ny historia av mer positivt slag. Där människan är en resurs och inte beskrivs som det stora problemet. Vi är lösningen. Jag vill arbeta för det och ber om ert stöd. Det handlar om vår frihet. Jag vill tacka alla vänliga själar som har bidragit hittills. Nästa gång ska jag berätta mer detaljerat om mina visioner…


Desmogblog beskyller mig för att vara en desinformatör i  “the global warming denial industry”. En verksamhet som sägs vara välsignad och gödd av pengar från de skrupellösa industrialisternas kassakistor. Att gå ut i offentligheten med sin klimathotsskepticism är dock ingen kassako. Mitt arbete sker helt på ideell basis. Jag understöds inte av de gigantiska summor som Rockefellerbröderna ger Al Gore för att sprida sina falska förkunnelser om planetens undergång. Jag bjuds inte in till Prins Charles klimatväckelsemöten för storföretag eller har råd att betala avgift och helikopterresa till World Economic Forums klimathotsträffar. Det är förbehållet den elit som förleder massorna och korrumperar vetenskapen. Ett gäng hycklare med hybris som verkar ha tappat all mänsklig värme.

Inför Parismötet behövs det mer aktivitet. Jag önskar inget mer än att falskspelet ska få ett slut och vill arbeta för det. För det krävs dock resurser. Jag hoppas att flera av er är beredda att ge donationer (av valfri valör) för att ge mer muskler och förmåga till påverkan. Det är tänkt att gå till artiklar, översättningar, nätverksbyggande och informationsspridning. Kanske en biljett till Paris. En önskan finns också att, när så blir möjligt, kunna organisera en konferens där mer balanserade röster kan få komma till tals (inom flera vetenskapliga områden). I slutändan är min förhoppning att genom insamlade medel kunna skapa en stiftelse för att premiera oberoende forskning och sant genialiska förmågor. Det behövs en motvikt i detta samhälle.

Vi kommer förstås aldrig att kunna mäta oss med det klimatindustriella komplexet sett till pengar men vi har något mycket viktigare. En strävan efter sanning och vetenskaplig integritet. I slutändan kan det komma att stjälpa tuvan…

Hjälp till! Donera till föreningen Wardenclyffe. Plusgiro: 74 40 98-5

I saw his face on every channel
His slogans in all the papers
I heard people repeat his words
I saw them shouting, his flag in their hands
I saw him making promises
I heard him talk about life
But I saw his fingers too
They were crossed behind his back
Darling of the TV screen
Manipulator of the purse strings
Master of the spoken word
Jackal with connections
Worshiped by the masses
Leader with ulterior motives
All talk and no do
Is neither a good offense or defense
Get with it boys and girls
Your house needs to be put in order too
Darling of the TV screen
Manipulator of the purse strings
Master of the spoken word
Jackal with connections
Worshiped by the masses
Leader with ulterior motives
His slate clean as snow
Covers over his dark past
To be in league with workers
Pictures he loved to see
But I read in his eyes, promotion reality
He played his part to the end
Shot leaving shambles
Darling of the TV screen
Manipulator of the purse strings
Master of the spoken word
Jackal with connections
Worshiped by the masses
Leader with ulterior motives
Worshiped by the masses
Leader with ulterior motives

Read more: Coroner – Masked Jackal Lyrics | MetroLyrics

 

Dela detta inlägg

44 reaktion på “En obekväm resa – del 4

  1. 1
    JIMMY

    Tack Jacob för diitt grävande i denna bevisade konspiration att överlämna Sveriges självständighet och beskattningsrätten till ej folkvalda bank monopolister under genomskinliga fasaden FNs politiska IPCC.

    Det är ett enormt säkerhetshot och olagaklimathot av gårdagens SVT rapport 19:30 att utmåla köttätande människor och kossor som hot och fiender mot jordens normalt varierade klimat.

    Dessa olaga misantrop hot övergrepp är inte värdigt Sveriges forna land som förr var en rättsstat och fungerande grundlagar samt fungerande SÄPO.

  2. 2
    L

    Det är skrämmande att figurer som Rockström, Wijkman och Eliasson får härja ostörda och till och med tas på allvar av etablissemanget..! Som om ingen hör vad dom egentligen säger..?

    Fortsätt Jacob!

  3. 3
    BD

    Tack Jacob!
    Kan man hämta hela ”en obekväm resa” som pdf för skrämmande läsning i hängmattan?

  4. 4
    Stickan no1

    Skriv om ”En obekväm resa” till ett filmmanus.
    Garanterad succé. Tankegångarna ligger i tiden och du kan faktiskt skriva ”bygger på en sann historia”
    En variant av filmen Snowpiercer men i finrummen. Än mer skrämmande.
    http://www.imdb.com/title/tt1706620/

  5. 5
    pekke

    Upphör aldrig att förvånas över hur trångsynt den akademiska världen är !

  6. 6
    Ragnar Danneskjöld

    Instämmer i hyllningskören till dig Jacob. Modigt gjort! Förr eller senare kommer även det stora flertalet bland allmänheten att ha genomskådat fulspelet bakom klimathotspropagandan. Även om det dröjer så är vinnaren i slutändan alltid sanningen.

  7. 7
    Roland S

    Ta fasta på förslaget från ”Stickan” ovan! Gör ett filmmanus. Hitta en partnergrupp som kan finansiera, så hittar de en manusförfattare. Storyn är spännande och värd att spridas på sätt som slår igenom!
    Jag kommer att kopiera in senaste inlägget på min tidslinje i Fb. (hittade ingen dela-knapp)
    Lycka till!

  8. 10
    Rale

    Apropå film. Såg av en tillfällighet den nya filmen Kingsman. Jag tycker det har varit ovanligt tyst om denna våldsamma men underhållande rulle i media. Kan det bero på detta?:

    http://www.climatedepot.com/2015/03/15/the-movie-kingsman-the-most-subversive-anti-agw-movie/

    I filmen får jag intrycket att bl.a. Obamas huvud exploderar konstnärligt för att han är så ond och stödjer projektet att döda 99.9% av jordens befolkning (= Tellus virus), för att rädda jorden från global uppvärmning.

  9. 11
    Ingvar

    Jacob.
    Otäck läsning. Mycket otäck. Det är mycket starka och välorganiserade krafter. Förstår egentligen inte avsaknaden av motkrafter från tex industrin och affärsvärlden.
    Starkt av dig att jobba vidare.

  10. 12
    Jacob Nordangård Inläggsförfattare

    3#

    Jag har faktiskt tänkt göra en PDF-version. Gör den tillgänglig via min hemsida när den är färdig. Snart läggs också den engelska översättningen av ”Thoughts leading to action” ut.

  11. 15
    Ingemar Nordin

    Jacob,

    Din resa har varit fantastisk, och lärorik. Du har tagit stora risker och har fått betala för dem. Om kanske 10 eller 20 år så kan svenska folket blicka tillbaka på din resa och säga: Se där, där var åtminstone en som stod upp för sanningen i sin doktorsavhandling. Men, Jacob, tills dess handlar det om att överleva.

    Den akademiska världen är oerhört tuff som den är. Och om man har obekväma åsikter så är det knappast till någon hjälp. Du borde ägna dig åt genuscertifierade, post-modernistiska och aktionsinriktade studier – inte utbilda dina studenter i något så gammaldags som kritiskt tänkande! De kan ju bli skadade för livet och börja ifrågasätta alla de goda saker som staten vill att de skall lära sig. De skall framstå som uppkäftiga revoltörer och samtidigt bluddra på som Åsa Romson och de övriga riksdagspartierna när det gäller klimatet. Se bara på vår s.k. ”kulturelit” i Sverige och hur följsamma de är gentemot makten.

    Så, förvänta dig inte något intresse från programansvariga eller från universitetsledning. De må hålla med dig i hemlighet i sak men har absolut inte råd att gå emot den politiska konsensusen.

    Jag stöder gärna ditt projekt.

  12. 16
    latoba

    Jacob Nordangård, du är värd allt stöd. Jag har satt in ett litet men välment belopp på ditt pg. Hoppas att du orkar stå emot etablissemanget. Sådana som du behövs i vårt trångsynta klimatsamhälle.

  13. 17
    Åke S

    Nu blir jag mörkrädd. Kommer med inlägg som ligger utanför tråden – men någon stans måste man komma in.
    Såg på Rapport där man påstod att en köttbit var värre för klimatet än 10 liter bensin. Vad vill stollarna? Skall vi lägga ner allt jordbruk i Sverige därför att kött är så skadligt?
    Funderar på att säga upp min TV-licens – fast jag vill ju se på andra kanaler där det inte finns så många stollar som SVT-journalisterna.
    Men å andra sidan om vi tar in många fler vargar – hybrider menar jag – så kanske att dom kan äta upp alla kossor så att vi slipper det klimathotande köttet.
    Suck!!!!!!

  14. 18
    Henrik

    Jacob; på tal om SVTs en bok en författare så var min far med om en liknande händelse för ett par år sedan. Han hade också sett programmet och fått intrycket att det var ett avslappnat samtal. Intervjuare var ingen mindre än mega-aktivisten Birger Schlaug och har man då skrivit en bok som heter hållbarhetsmyten blir det inget annat än påhopp från första sekund. Min far fick under 30 minuter sitta och försvara sig utan att få prata till punkt.
    Programmet sändes, förmodligen för att SVT kände att intervjun gått deras väg.

    SVT är verkligen helt kapat av aktivister och absolut ingen kritik mot detta släpps igenom…

    Kämpa på Jacob och låt dig inte tryckas ner. Du kommer få MYCKET skit men det är positivt. Värst är om ens texter ignoreras, ungefär som man gjorde med ”hållbarhetsmyten”. Karriär idag gör man på att ljuga så mycket som möjligt och ha ”rätt” åsikter…

  15. 19
    Ingvar

    Hmm.
    Det är många här som hejar på Jacob att fortsätta. Hur många jobbar aktivt med försöka få fram sanningen och påverka förutom att lufta sina åsikter anonymt här?
    Och i så fall hur. Jacob tar en personlig risk. Egentligen har han stuckit ut huvudet alldeles för långt

  16. 20
    Gustav

    Ingvar:
    Håller med om att Jacob har tagit en personlig risk och uppenbarligen stuckit ut ju idet för långt. Själv har jag kommit till slutsatsen att det inte är värt att gå lika långt, jag har till och med sålt ut min själ i vissa avseenden. Försöker istället påverka i mindre omfattning där jag kan och tror att även detta kan ge stora resultat, särskilt eftersom jag fortfarande har möjligheten att påverka ”det andra lägret” då jag inte är lyst i bann offentligt.

  17. 22
    Björn

    Klimatvetenskapen har totalt brutit samman som vetenskap. Det handlar inte om hur många som tycker det eller det, utan om hur sakfrågan belyses ur alla tänkbara aspekter. Hur kan en vetenskapsfråga förhållas objektiv, när endast en del av aspekternas tillåts belysas? Det är inte antalet forskare med samma åsikt som avgör vad som är rätt eller fel, utan om sakfrågan går att bevisa. Eftersom klimatfrågan inte är tillräckligt belyst ur alla aspekter går det inte heller att föra fram bevis. Det går helt enkelt inte att bevisa sakfrågan och då heter det att det är mycket sannolikt att CO2 driver klimatet. Det är en vetenskapens skam att de s.k klimatforskarna har tagit politiken till hjälp för att stöda den obevisade hypotesen om AGW. Det är i detta klimat som Jakob ger sin själ för att bena ut denna symbios mellan de i sakfrågan forskarsvaga och politiker med en dold agenda.

  18. 23
    Gustav

    Ingvar:
    Jo typ. Det är därför jag tycker Thomas Ps närvaro är värdefull hårt på bloggen. Man Ian ha honom att träna sig på för att se hur ens framtoning går hem på andra sidan.

  19. 24
    latoba

    Vad kan man göra för att påverka? Jag skickade två mail idag. Ett till Peter Alestig med anledning av hans artikel i SvD Näringsliv idag: Lösningar finns, men politisk vilja saknas och ett till redaktören Eva Burman i Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning med anledning av en starkt ensidig artikel av journalisten Annika Clemens från Sörmlands Nyheter som hon låtit publicera, I den artikeln får bl a Barbara Evans klimatkommunikatör på Världsnaturfonden och Anders Wijkman oemotsagda yttra sig,

  20. 25
    Gunnar Strandell

    Jacob!
    Citat:
    ”Han berättade också att det var självaste ordföranden för Romklubben som hade kontaktat opponenten, han hade dessutom ringt både min förre bihandledare samt betygsnämndens ordförande. Mitt grävande hade inte uppskattats och det hade även levererats hot om att gå till rektorn.”

    Det förefaller mig som att detta agerande är synnerligen otillbörligt för en hedersdoktor och att Universitetet borde ta avstånd från det och överväga att dra tillbaka utnämningen. För det kan väl inte vara så att man i Lysenkos anda välvilligt ser på när politiska makthavare försöker strypa den fria forskningen i dess grundläggande funktion med att ta fram fakta. Om det går att styrka påståendena i citatet bör det föras fram i ljuset och den ”utmärkte retorikern” konfronteras.

  21. 27
    Jonas N

    Gunnar S #25

    Jag håller helt med. Och jag anser att Anders Wijkman bör ställas mot väggen och avkrävas ett svar angående detta. Jag tror iofs inte att man kan återta en utmärkelse som ‘hedersdoktor’, men menar istället att just denna gör att han Linköpings Universitet borde se extra allvarligt på saken.

    Det kommer förstås inte att leda till någonting, och Wijkman (plus inblandande) kommer att hävda att det bara rörde sig om intresse och nyfikenhet. Men visst är det anmärkningsvärt med en global aktiviströrelse, där en av nätets överste-spindlar finner det föranlett att personligen gå efter enskilda skeptiska röster och försöka sabba för dem på denna nivå.

    Det visar om något hur mycket smutsig politik där faktiskt ligger bakom klimathysterin och vad sådana som Thomas jobbar idogt för … och som Gunbo tycker inte skall kritiseras, utan snarare de som sätter ljuset på det hela.

  22. 28
    Ingemar Nordin

    Gunnar S #25 & Jonas N #27,

    Nja, jag tror inte att det är en framkomlig väg att ställa någon mot väggen, i vart fall inte offentligt. Anklagelsen vilar på hörsägen och det är bara för de inblandade att blåneka.

    Det är ju helt korrekt annars att Anders W är apostroferad i avhandlingen (se exempelvis fig 11 ovan). Jag skrev även om Anders W i mitt första inlägg om avhandlingen http://www.klimatupplysningen.se/2012/12/16/ordo-ab-chao/ . Så det kan ju mycket väl tänkas att han har synpunkter på den. Men det rakryggade hade förstås varit om Anders W. hade kommit till disputationen och passat på att komma med eventuella invändningar då. Att han inte gjorde det, utan istället enligt uppgift har ”samtal” med handledare etc, visar ju enligt min mening att han inte hade något sakligt att invända mot avhandlingen.

  23. 29
    Gustav

    Ingemar N:
    Jag är inte så säker på att alla inblandade skulle neka. Att stå för att man blivit uppringd av en viss person med ett visst ärende är inte lika graverande som det Jacob försökt göra. Tror absolut att det är värt att utforska.

  24. 30
    Gunnar Strandell

    Ingemar Nordin #28
    Jag skrev faktiskt ”Om det går att styrka påståendena…”
    Sen gör jag skillnad på att konfrontera en person med fakta och ”Att ställa någon mot väggen”.

    Det kan ju visa sig att det finns en rationell och godtagbar förklaring bakom de fakta som föreläggs.

  25. 31
    Sven Dahlqvist

    Hej,
    Jag har följt denna blogg under en tid, jag har följande synpunkter/erfarenheter.
    Om man diskuterar klimatfrågor med någon bekant gäller i de allra flesta fall att
    personen inte har någon aning om sakfrågan. De flesta människor har inte tid eller
    ork att skaffa information från nätet. För att väcka intresse tror jag det bästa är att
    man börjar med en nulägesanalys, vad har hänt hittills. Jag brukar ställa ett par enkla
    Frågor, ex vis:
    Hur mycket har temperaturen ökat sedan 1880?
    Hur mycket stiger haven?
    Hur mycket is har hittills smält bort?
    Har sk extremväder ökat?
    När det rätta svaret uteblir frågar jag:
    Läser du inte tidningar? Ser du aldrig på TV eller lyssnar på radio?
    Svaret blir: Jo, men detta visste jag inte.
    Jag säger, fråga dig då varför du inte fått denna enkla, tydliga och viktiga information
    via media.
    Jag tror att det är här man behöver börja, dvs informera om nuläget.
    Om personen är av typen som vågar och kan tänka själv blir detta väckarklockan.
    Egentligen tycker jag att det hade varit bra om ni haft en plats i Almedalen, med möjlighet att
    Informera politiker och allmänhet. På en banderoll:
    Har du klimatångest, välkommen in!
    Samt en kurva som visar temp utveckling och koldioxidökning fram till nu.
    Jag tror att de flesta journalister och politiker inte har en aning.

    Sven Dahlqvist

  26. 32
    Gustav

    Sven D:
    Utmärkt approach av dig! Kanske kan du nå ännu högre framgång genom ännu mer öppna frågor? Ex:

    Hur mycket har temperaturen ökat (låt dem själva sätta detta i perspektiv)?

    Det är relevant att fråga varför de inte fått informationen via media men kan det ge en antydning om att man är konspiratör? Kanske kan man fråga om vad media har för inställning i klimatvetenskapen i utlandet?

  27. 33
    Björn

    Sven Dahlqvist [31]; Det märkliga är att vi har haft CO2-skatter i många år, men hur många förstår varför vi har dem. Att ta skatt för någonting vi inte kan bevisa, är en märklig ordning och även en juridisk fråga. Drivmedelsskatten borde därför kunna ifrågasättas juridiskt genom olika bilisters intresseorganisationer. Varför inte också genom olika organisationer som företräder bönder? De betalar höga skatter för sina drivmedel till jordbruksmaskiner. Man kan fråga sig hur vi har hamnat här utan protester. Det är dags för uppvaknande!

  28. 34
    Gustav

    Björn:
    Det är väl inget konstigt att det kommer CO2 ur avgasröret när man förbränner ett kolväte? Sen är det en politisk fråga om vi ska beskatta CO2 eller inte.

  29. 35
    Björn

    Gustav [34]; Bara för att CO2 kommer ur avgasröret finns det väl ingen anledning att beskatta den? Är det rimligt att människor som åker till sina arbeten eller arbetar i jordbruket, skall beskattas extra? Det finns inga bevis för att CO2 har orsakat temperaturhöjningen under senare delen av 1900-talet. Tycker Du att det finns tillräckliga bevis för denna straffbeskattning?

  30. 36
    Gustav

    Björn:
    Som jag sa är det ett politiskt beslut om man vill ta ut CO2-skatt eller ej men du skrev:

    ”Att ta skatt för någonting vi inte kan bevisa, är en märklig ordning och även en juridisk fråga”

    Det råder ju inga tvivel om att det kommer CO2 ur avgasröret, alltså är det inte en märklig ordning.

  31. 37
    Ampersand

    Jag vore mycket intresserad av att komma i kontakt med dig, Jacob. För att diskutera en del idéer. Red har min mejladress.
    Vänliga hälsningar
    Ampersand

  32. 38
    Kenneth Mikaelsson

    Björn

    De intellektuella (inte aktuella) har alltid hatat bilen för den frihet den ger.. sen att korrelationen höjda transport kostnader=div skatter och skatter på skatten .. ger ett direkt utslag på lönsamheten allrahelst i glesbygd.. men som sagt inge vett och inge förstånd har de styrande… tycker väl att vi ska vandra samma väg som Grekland… ger mig på att inom denna valperiod så är vi snart världsledande på att betala skatt igen… med en genomsnittlig skattenivå på över 73%

  33. 39
    Sven Dahlqvist

    Svar till Gustav
    Om man kan visa att massmedia ljuger/alt. inte informerar korrekt
    är ju detta inte en konspirationsteori utan faktum som är ganska lätt
    för envar att själv kontrollera. Det blir svårare att ge sig in i en diskussion om
    ett eventuellt framtida klimat, därför menar jag att nulägesanalysen är viktigast.

    Sven Dahlqvist

  34. 40
    Lars Cornell

    Gustav #36
    Jo, det är en märklig ordning eftersom det inte finns några bevis för att den koldioxiden är skadlig.
    Däremot finns det en uppsjö med bevis på att den koldioxiden är nyttig för mänsklgheten och vår jord.

  35. 41
    Ingemar Nordin

    Gustav #34,

    ”Sen är det en politisk fråga om vi ska beskatta CO2 eller inte.”,

    Fega, eller lata, politiker som inte tar sitt förtroendeuppdrag på allvar anser inte det. De hänvisar bara till sådana som anser sig tala för IPCC, och menar att deras roll endast är att genomföra det som ”Vetenskapen” säger är nödvändigt. Särskilt rapporterna från WG II o III är fyllda med politiska utspel som kamouflerats som vetenskap.

  36. 42
    Gustav

    Lite OT men det finns en bra artikel i DN 28/6 som heter Sverige naivt inför riskerna med lobbying. Tar upp mycket av det Jacob pekat på i sin avhandling även om det såklart är skrivet frön den goda sidan.

  37. 43
    Åke Nordgren

    Sven Dahlqvist #31. Klimatupplysningen (eller som det hette vid den tidpunkten ”The Climate Scam”) var närvarande i Almedalen för några år sen. Jag var själv närvarande men intresset i övrigt var lågt. Men det är väl så att de flesta endast vill ha information som bekräftar deras åsikter.

  38. Pingback: Sommarlästips för hängmattan - Stockholmsinitiativet - Klimatupplysningen

Kommentarer inaktiverade.