En obekväm resa – del 3

Christmas at Rockefeller Center, 2008

Rockefeller Center

I slutet av februari 2012 befann jag mig i New York. Jag skulle presentera ett paper på en konferens för geografer. Jag bodde nära Times Square. Dagen efter min presentation tog jag en lång promenad. Jag gick förbi några centrala byggnader i min historia. Gick in i Rockefeller Center, tog hissen längst upp och blickade ut över staden. Skådade FN-skrapan som byggdes på mark donerad av samma familj. Ban Ki Moon prisade några månader senare familjen för deras bidrag till FN. Jag fortsatte sedan min promenad förbi Rockefeller och Ford Foundation innan jag kom fram till Dag Hammarskjöld Plaza framför FN (som barn minns jag hur jag gick förbi Hammarskjölds födelsehus i min dåvarande hemstad Jönköping). Bara några kvarter bort låg Council on Foreign Relations. Även denna institution var dominerad av den Rockefellerklan som 50 år tidigare hade börjat saluföra mänskliga koldioxidutsläpp som ett allvarligt hot mot mänskligheten. Två år efter mitt besök fyllde den stora klimatmarschen, med Al Gore i täten, New Yorks gator samtidigt som en av Rockefellerarvtagarna deklarerade ett slut på investeringar i den fossila energi som deras förmögenhet var grundad på.

Min egen resa kom snabbt att bli allt mörkare. Det skedde oerhört mycket under några få månader. Jag kom att bli fullkomligt dränerad. Jag visste dock en sak. Jag var tvungen att slutföra och få ut mitt arbete.

Hösten 2010 fick jag ett välbehövligt lugn efter att ha tagit svåra men viktiga beslut. Det blev en nystart där jag kastade mig in arbetet med ny och positiv energi. Jag omarbetade mitt avhandlingsupplägg till en kronologi och började skriva på allvar. Jag fick med detta ett annat självförtroende.

Nu skulle jag intervjua en av huvudpersonerna i den politiska process som jag följde. Han var högt omhuldad och stod i tätt samarbete med mitt universitet. Hedersdoktor. Som europaparlamentariker hade han varit djupt involverad i klimat- och energifrågor på EU-nivå. En ledande person. Jag hade noggrant studerat processen och kartlagt de nätverk och organisationer som han ingick i. Nu var jag redo att höra hans version och därtill ställa ett antal frågor. Han bekräftade en hel del av det jag hade fått fram. Däribland de kopplingar som fanns till Romklubbens agenda. Det var tydligt att det inte var partiet som han valts in för som han ytterst tjänade. Förutom Romklubben hade han varit ordförande för parlamentarikerorganisationen GLOBE EU. Moderorganisationen Global Legislators for a Balanced Environment grundades av Al Gore och utgjorde ett mäktigt verktyg för de elitgrupperingar som drev den. Här samlades parlamentariker från stora delar av det politiska spektrat för att genomföra målen för en hållbar utveckling och skapa lagar som kunde implementeras centralt från en global nivå. Det var en brokig blandning av politiker.

GLOBE2

GLOBEs agenda fastställdes bland annat tillsammans med multinationella bolag som i stort sett kunde beställa en lagstiftning som gynnade dem (genom think-do tankesmedjan Bee Group). Unilever (världens största tillverkare av dagligvaror) var en av finansiärerna. Allt gjordes i den heliga miljöns namn. Hållbar utveckling för företagen men knappast för konsumenterna. Samarbete skedde med större miljöorganisationer och FN-organ medan finansieringen kom från storföretagens stiftelser samt EU-kommissionen. I bakgrunden fanns även Romklubben, London School of Economics och Världsbanken. GLOBE stod även nära G8-gruppen och blev som enda NGO speciellt inbjudna till G20 Ministerial Gleneagles Dialogue 2005. Tony Blair hade sträckt ut handen. Det hela var bedrägligt uppbyggt och gav en odemokratiskt unken eftersmak. Miljöprofilen utgjorde ett perfekt alibi och kunde inte kritiseras. GLOBE var i stort sett en okänd organisation med futuristiska rötter. Den hade bildats som ett projekt till den amerikanska tankesmedjan Congressional Institute for the Future men huvudkontoret fanns i London (numera finns de i Bryssel). Det var Global Governance i praktiken. Top-down. GLOBE hade avdelningar på stort sett alla kontinenter. En riktig hydra. En varg i fårakläder.

Jag hade alltid varit kritisk mot hur EU fungerade men detta visade på än värre logiker och hur spelet var riggat för att gynna de starka. Huvudpersonen ville tona ned organisationens roll när jag påtalade deras inflytande. Det var dock högst tydligt att en större andel av de parlamentariker som ingick i klimat- och energifrågornas kärntrupp var medlemmar. De hade haft en ledande roll i de klimatpolitiska besluten. Den brittiska GLOBE-chefen Lord Oxbury hade även varit ordförande för utredningen om Climategate. GLOBEs roll var väldokumenterad. Senare skulle det visa sig att mitt grävande inte skulle komma att uppskattas.

Jag påbörjade nu mitt egentliga skrivarbete med att sammanställa avhandlingen. Fick också tillfälle att träffa klimathotsskeptiska forskare på EIKEs konferens i Berlin samma år. Alltmer hamnade jag i dessa kretsar. Det blev allt svårare att vara kvar i den snäva åsiktskorridoren på universitetet. Kände mig isolerad men var glad att hitta människor som tänkte självständigt och kritiskt på andra håll. För det mesta fick jag dock stå helt ensam. Pressen var hård. Efter att mitt manus slutseminariebehandlades sommaren 2012 påbörjades de hårdare prövningarna.

a2969934797_10

Hösten blev händelserik. Jag arbetade hårt in i det sista för att hinna med allting. Disputationen bestämdes till 14 december 2012. Det hela blev ännu mer intensivt när jag fick en idé om att bifoga ett soundtrack till avhandlingen. Jag bestämde mig att parallellt spela in en promo med mitt band Wardenclyffe. Jag antog att det förmodligen aldrig gjorts tidigare och att en sådan chans aldrig skulle återvända. Samtidigt beställde jag ett omslag från den irländska konstnären Elaine NiCuana. Hennes målning kom att pryda både avhandling och skiva. Jag planerade också en disputationsfest där mina musikaliska och vetenskapliga sidor skulle sammanföras. Disputation och releasefest. Wardenclyffes texter tog upp det maktmissbruk som jag funnit bevis för och ett event av detta slag kändes som en passande final. Senare vidareutvecklade jag detta koncept.

Precis när jag skulle sätta igång med de sista förberedelserna innan manuset skulle lämnas till tryck inträffade dock en händelse som ändrade på allt. Min äldsta dotter hamnade på sjukhus med kraftig huvudvärk som inte gav med sig. Hon blev mer och mer okontaktbar och tappade balanssinnet. Efter en skallröntgen konstaterades att hon hade fått blodproppar i hjärnan. 16 år gammal hade hon fått en stroke. Det blev en iltransport till Akademiska sjukhuset i Uppsala för att rädda hennes liv. Det var djupt omskakande och en tillvaro följde där hennes tillstånd var mycket kritiskt. Vi visste inte om hon skulle överleva. Jag och hennes mamma vakade vid hennes sida i ett par veckor medan hon fick blodförtunnande. Det var en fruktansvärd situation där hon ständigt flyttades omkring på överbelamrade avdelningar med svårt plågade patienter.

Avhandlingen som jag hade sett som mitt livsverk var plötsligt ointressant. Efter drygt två veckor i mitten av november återhämtade sig min dotter dock mirakulöst och kunde efter några dagar slippa intensivvård. Blodet hade hittat en annan bana. Själv fick jag kasta mig in i förberedelsearbetet och samtidigt gå in i studio. Jag hade under tiden ett fantastiskt stöd från handledare och flera andra runt omkring mig för att kunna göra klart arbetet i tid. Jag tillägnade promon till min dotter som jag hade vunnit på två sätt. Hon överlevde samtidigt som vi kom närmare varandra.

Jag var helt dränerad på kraft efter upplevelserna men hade tidigare tackat ja till att hålla ett tal på EIKEs konferens i München. I ett läge där jag hade behövt flera veckors semester fick jag försöka frammana ny krafter. Jag såg det som ett lämpligt tillfälle att få ut mitt resultat. Under stark press skrev jag ett manus som jag kände skulle komma att skaka om. Jag tog upp de oväntade aktörer som medverkat i klimathotets uppbyggnad. Det var svårt för många att ta till sig. Mitt deltagande fick dock konsekvenser. Det gick inte ostraffat att delta på en klimathotsskeptisk konferens.

När jag var på väg genom tullen på Arlanda, tillsammans med en svensk polarforskare som jag haft sällskap med, kom nästa överraskning då en knarkhund plötsligt markerade mot mig. Jag blev mycket överrumplad och utbrast att jag bara var en forskare som hade varit på en konferens. De frågade om jag hade varit i Amsterdam och sa att det där här vi hört förut. Att vara forskare är inget alibi. Det var bara att klä av sig medan de gick igenom all min packning. Inga fynd gjordes dock så jag fick packa ihop allting igen. Förmodligen hade jag fått med mig dofter i mina kläder från något hak i München kvällen innan. Med tanke på allt som senare skedde tänkte jag dock en kort stund att jag själv hade blivit indragen i en komplott där någon ville lära mig en läxa.

På min födelsedag den femte december, några dagar efter hemkomsten från München, fick jag ett mail från universitets informationsavdelning. De hade fått min avhandling och önskade intervjua mig. Jag begav mig dit på måndagen samma vecka som disputationen. I ett längre samtal förklarade jag mina huvudpoänger och vad jag hade hittat. Att finansieringsmekanismerna gjorde att miljöorganisationerna som verkade på EU-nivå hade hamnat i beroendeställning till starka ekonomiska aktörer och politiska intressen. Att de drev helt andra agendor än vad man kunde vänta sig. Att klimathotets uppkomst hade tillkommit genom understöd från oväntat håll som amerikansk militär och den oljeindränkta maktfamiljen Rockefeller. Jag berättade samtidigt entusiastiskt om min dubbelrelease med mitt soundtrack. Journalisten var vänlig, ställde frågor, lyssnade och frågade när de ville att ett pressmeddelande skulle gå ut. Jag sa att jag ville ha det lugnt innan disputationen och att det bästa var att det gick ut när jag hade en något mindre stressig tillvaro. Kanske veckan efter. Det skulle dock inte bli som jag hade tänkt mig. Mina slutsatser gick inte i samklang med vissa intressen och välkomnades inte. Däribland fanns grupperingar som smög omkring i universitets korridorer. Bland annat på informationsavdelningen.

Två veckor senare var det dags för disputationen. Jag klädde upp mig i en kostym jag hade fått uppsydd i Thailand året innan. På morgonen hämtade jag promoskivorna som hade blivit färdiga precis i tid. Jag hade slutfört inspelningarna drygt två veckor innan och kunde nu bifoga skivorna till de avhandlingsexemplar som fanns tillgängliga.

Därefter var det dags för disputationen. Den skulle dock bli försenad genom att två av betygsnämndens medlemmar fastnade i en snöstorm och en viss kalabalik inträffade där reserver kanske behövde kallas in. Min huvudhandledare uttryckte en viss oro. Med en kortare försening kom de dock på plats och föreställningen kunde börja. Jag sa till min huvudhandledare att namnet på min avhandling verkligen hade ett träffande namn. Ordo Ab Chao. Ordning ur kaos. Hela avhandlingsprocessen hade haft med dessa element. Både privat och det jag hade sett i det politiska spelet.

Själva disputationen gick bra även om jag och flera andra upplevde det som ovanligt kritiska frågor. Opponenten spelade upp sin show med sin yvigt underhållande stil och berättade efter en stund att hans egen universitetsavdelning nyligen hade fått pengar från Rockefeller Foundation. Det var uppenbart att jag hade undersökt ett fält som i stort sett varenda svenskt universitet var djupt insyltade i. De aktörer jag berörde befann sig i samarbeten och projekt med täta band till den miljöinriktade universitetsmiljö som jag vistades i. Romklubbens tankar och ideologi var djupt förankrad på många håll. De jobbade aktivt med det som jag kritiskt hade granskat på djupet. Det fanns en värdegrund som ansågs vara självklar. De arbetade ju för “det goda”. Jag hade undersökt den “religion” som de bekände sig till och mitt resultat sågs därmed som kätterskt. Själv ville jag bara visa upp det jag hade funnit oberoende av ideologi. Jag hade ju själv fått utmana min världsbild. En gång hade jag själv befunnit mig där. Istället för att ta till sig budskapet kom vreden att riktas mot mig. Kanonerna riktades mot budbäraren.

Frågestunden efteråt var det som verkligen etsade sig fast. Förutom starka ord och ifrågasättanden från en före detta handledare yttrade sig en kvinna från den bakre raden. Jag hade kort innan disputationen fått veta från min huvudhandledare att en representant för en miljöorganisation kanske skulle dyka upp.

Högröd i ansiktet tog kvinnan fram min avhandling och sa att om mina slutsatser vore sanna skulle det vara en sak för Uppdrag Granskning. Hon sa dock att hon inte hade läst avhandlingen förutom slutkapitlet. Det som stod där var dock i hennes ögon högst upprörande. Det handlade om hur bland annat Greenpeace medverkat i allians med storföretag som Unilever och att miljöorganisationer på EU-nivå inte agerade självständigt utan var beroende av finansiering från EU-kommissionen och storföretagens stiftelser. Jag hade noterat att de mer ingick i EU:s strukturer än att vara någon egentlig gräsrotsrörelse och användes av de starkare aktörerna för att påverka opinion och driva policy. Dessutom så innebar det att de inte fick kritisera EU:s miljöpolitik.

Det utmanade uppenbarligen hennes världsbild och var inget som hon uppskattade. Därför ansåg hon att jag var en dålig forskare och hon gick ut på sin blogg och skämdes för att Linköpings Universitet hade släppt ut min avhandling. Bloggen låg under Linköpings Universitets paraply och kunde därför uppfattas som halvofficiell. Den lästes av många miljöintresserade studenter och forskare. Själv tänkte jag att det var bra att visa upp att ett antal miljöorganisationer hade omvandlats till något helt annat än de uppfattades som. Det borde vara bra för de som ingick i rörelsen att få vetskap om vilka intressen som hade påverkat och styrt miljöorganisationerna i denna riktning. Att den finansiella elit de själva ofta var mycket kritiska till utnyttjade dem. Det behövdes en självrannsakan.

Jag svarade henne att Greenpeace förvisso inte tog emot pengar från EU-kommissionen eller storföretag. Däremot så tog de emot bidrag från storföretagskopplade stiftelser. En av dessa var European Climate Foundation där både Hans Joachim Schellnhuber och Anders Wijkman hade agerat rådgivare. Internationellt har Greenpeace även accepterat stora bidrag från Rockefellers stiftelser.

Greenpeace partnerskap med företag som Unilever var också var väldokumenterat. Senare fick jag även vetskap om hur Greenpeace hade agerat i team med Philips när glödlampsförbudet genomdrevs. https://pielkeclimatesci.wordpress.com/2010/03/17/the-unholy-alliance-between-philips-and-the-greens-a-guest-weblog-by-joost-van-kasteren-and-henk-tennekes/

green-inc-environmentalism-for-profit2

Jag kunde konstatera att Greenpeace var långt ifrån den ädla aktivistorganisation som räddade världen från de skrupellösa kapitalisterna. Nu liknade det mest ett multinationellt bolag som sökte lukrativa uppdrag från den som kunde erbjuda det mest säljande miljöproblemet. Det hade dessutom kommit kritik från mer radikala miljöaktivister om att de ledande organisationerna sålt sig till företagsintressen (denna landade dock inte i någon kritik mot klimatlarmen utan menade istället att klimatarmageddon stod runt hörnet).

Efter den avslutande dramatiken var disputationen över och jag fick vänta på besked om jag var godkänd. Efter en stunds väntande fick jag sedan det positiva beskedet. Den var godkänd av en enhällig betygsnämnd. Jag var dock tagen av händelserna de senaste månaderna och hade svårt att på riktigt njuta av festen. Jag behövde en längre tids vila och lämnade hemstaden en vecka för rekreation.

När jag återkom frågade jag mig när intervju och pressrelease skulle komma ut om min avhandling. Inte ett ljud hade hörts. Fick då beskedet att avhandlingen var omdiskuterad internt och att de inte skulle uppmärksamma den på något sätt. Det var ett helt annat besked än innan. Det framgick sedan att kvinnan som kritiserat mig på disputationen och i sin blogg var en av universitetets informatörer.

Förutom detta så fick jag vetskap om att mitt namn fanns på Desmogblogs lista över forskare som ingick i “The Global Warming Denial Industry”. Någon hade uppenbarligen skickat in ett tips om mig och min forskning. I min profil listades bland annat mitt deltagande på konferensen i München och Maggies omnämnande om mitt arbetsnotat på The Climate Scam.

Jag fick hjälp att reda ut i härvan efteråt och efter ett tag var blogginlägget borttaget. Skadan var dock skedd och lämnade en bitter eftersmak. Jag kände hur flera kollegor vände mig ryggen och slutade prata med mig. Samtidigt var jag så oerhört tacksam för att min dotter hade kommit hem välbehållen från sjukhuset och kunde vara med på min disputationsfest.

Jag fick dock ett avslöjande på festen som kom att skaka om mig… (fortsättning följer i del 4)


 

Jag bad i mitt förra inlägg om hjälp. Jag vill tacka alla som hittills har bidragit. Det behövs dock mer muskler och jag ber ödmjukt om fortsatta bidrag.

Desmogblog beskyller mig för att vara en desinformatör i  “the global warming denial industry”. En verksamhet som sägs vara välsignad och gödd av pengar från de skrupellösa industrialisternas kassakistor. Att gå ut i offentligheten med sin klimathotsskepticism är dock ingen kassako. Mitt arbete sker helt på ideell basis. Jag understöds inte av de gigantiska summor som Rockefellerbröderna ger Al Gore för att sprida sina falska förkunnelser om planetens undergång. Jag bjuds inte in till Prins Charles klimatväckelsemöten för storföretag eller har råd att betala avgift och helikopterresa till World Economic Forums klimathotsträffar. Det är förbehållet den elit som förleder massorna och korrumperar vetenskapen. Ett gäng hycklare med hybris som verkar ha tappat all mänsklig värme.

Inför Parismötet behövs det mer aktivitet. Jag önskar inget mer än att falskspelet ska få ett slut och vill arbeta för det. För det krävs dock resurser. Jag hoppas att flera av er är beredda att ge donationer (av valfri valör) för att ge mer muskler och förmåga till påverkan. Det är tänkt att gå till artiklar, översättningar, nätverksbyggande och informationsspridning. Kanske en biljett till Paris. En önskan finns också att, när så blir möjligt, kunna organisera en konferens där mer balanserade röster kan få komma till tals (inom flera vetenskapliga områden). I slutändan är min förhoppning att genom insamlade medel kunna skapa en stiftelse för att premiera oberoende forskning och sant genialiska förmågor. Det behövs en motvikt i detta samhälle.

Vi kommer förstås aldrig att kunna mäta oss med det klimatindustriella komplexet sett till pengar men vi har något mycket viktigare. En strävan efter sanning och vetenskaplig integritet. I slutändan kan det komma att stjälpa tuvan…

Hjälp till! Donera till föreningen Wardenclyffe. Plusgiro: 74 40 98-5

Dela detta inlägg

59 reaktion på “En obekväm resa – del 3

  1. 1
    Martin

    Fantastiskt intressant!
    En kortare debattversion om svårigheterna att vara motvalls i klimatfrågan skulle sannolikt tas emot av Dagens Samhälle, ett utmärkt och vida spritt debattforum.

  2. 3
    AG

    Jacob! Såg att din avhandling verkar enbart finnas på svenska? Du bör isåfall på något sätt få den översatt till engelska. Kanske kan vi samla ihop till en översättningsbyrå? Jag kan tänka mig flera internationellt kända skeptiker som skulle ta den till sig om de kunde läsa den. Bl.a Monckton (som också har rotat i de politiska domänerna).

  3. 5
    dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

    #3 AG
    Jag är billigare än en översättningsbyrå, och tillhör dessutom de stabila KU-anhängarna. Tips bara.

  4. 6
    Jan-Åke

    Såg att du har ett 33 minters anförande från EIKE konferensen i München, ska se det vid tillfälle !

  5. 7
    Jan-Åke

    Såg att du har ett 33 minters anförande på Youtube från EIKE konferensen i München, ska se det vid tillfälle !

  6. 8
    b-j-b

    Apropå översättning så var det ju just vad Mikael Nyberg gjorde med sin ”Det gröna kapitalet”, (finns på nätet som pdf) som i bokform finns på engelska som ”The green capitalists”. Jacobs avhandling bekräftar ju bara Mikaels resultat.

    Anika Agebjörn presenterar sig på följande sätt i en debattartikel i Metro:
    ”…65 år. Journalist och tidigare forskningsinformatör vid Linköpings universitet, mångårig rättvise- och miljöaktivist. Var med och arrangerade Klimatriksdag 2014, där en rad svenska forskare diskuterade hur vi ska avveckla vårt beroende av fossila bränslen och nå ett hållbart samhälle.”

    Kandiderade till kommunfullmäktige för Mp.

    Så sent som 27/5 hade hon en debattartikel ”Snart spricker fossilbubblan” i Gefle Dagblad.
    I Corren, 2008 uppmanade hon folk med ”för mycket pengar” att skänka pengar till bl. a. Greenpeace och Naturskyddsföreningen.
    Eftersom Nybergs bok gavs ut av Jordens vänner och det inte finns något som tyder på att Anika skulle ha något samband med Jordens vänner så finns det ingen anledning att tro att Anika känt till Mikaels text.

    Relaterat inlägg borde väl f.ö. också ”Klimatångestens profeter i DN” vara, som uppmärksammar Linnér.

  7. 9
    Thomas P

    ”Vi kommer förstås aldrig att kunna mäta oss med det klimatindustriella komplexet sett till pengar men vi har något mycket viktigare. En strävan efter sanning och vetenskaplig integritet. I slutändan kan det komma att stjälpa tuvan…”

    Ett påstående som med minimal förändring kan användas även av andra sidan:
    ”Vi kommer förstås aldrig att kunna mäta oss med fossilbränsleindustrin sett till pengar men vi har något mycket viktigare. En strävan efter sanning och vetenskaplig integritet. I slutändan kan det komma att stjälpa tuvan…”

  8. 10
    Mats G

    9
    Thomas P

    Skillnaden skulle väl kunna vara att Jacob har belägg för det han skriver.

  9. 11
    Jonas N

    Se där, Thomas P är alltså nere i konspirationsdiket om att fossilindustrin mha sina pengar och sin makt är vad som orsakar och står bakom skepticismen mot både CAGW, dålig AGW-forskning, och idiotisk sk ‘klimatpolitik’ …

  10. 12
    Lars Cornell

    Utmärkt Jacob. När man mobbas skall man skrika och berätta om det.
    Man skall också namnge mobbarna, men de känner nog igen sig ändå
    och namn på en mobbare har ju angetts i kommentarerna.

    Någon organisation borde väl kunna finansiera din resa till Paris.
    Hur är det med Naturskyddsföreningen och Naturvårdsverket.
    De utser ju representanter till IPCC.

  11. 13
    Daniel Wiklund

    Thomas P förnekar sig aldrig. Han är ju Romsons förlängda arm. Och det förpliktigar. Den uppgiften tar han på största allvar.

  12. 15
    Thomas P

    Även Jonas inlägg #11 passar fint att modifiera lite för andra sidan: ”Se där, Jacob är alltså nere i konspirationsdiket om att Rockefeller m fl mha sina pengar och sin makt är vad som orsakar och står bakom både CAGW, dålig AGW-forskning, och idiotisk sk ‘klimatpolitik’ …”

    Skillnaden är att Jonas saknar tillräcklig självinsikt för att inse sådant. Ilska är allt ni har. Jacob brer på friskt med uttryck som ”falska förkunnelser”, ”klimatväckelsemöten”, ”förleder massorna”,”korrumperar vetenskapen”, ”hycklare med hybris som verkar ha tappat all mänsklig värme”. Populistisk demagogi i full blom om det onda ”etablissemanget”.

  13. 16
    Bim

    Thomas P
    Om du har något intressant att berätta, så gör det. Annars kan du väl starta en egen blogg tillsammans med Gunnar Kjelldahl och Gunbo,
    Du är fruktansvärt tjatig. Du tillför inget annat än ännu mer misstro mot det du försöker försvara.

  14. 17
    Daniel Wiklund

    Om det är nån Thomas P som saknar självinsikt så är det du. Hade du det minsta självinsikt så hade du för länge sen slutat med dina meningslösa kommentarer här på bloggen. Jag håller helt med Bim, starta en egen blogg.

  15. 18
    Mats G

    16
    Bim

    Jag tror faktiskt Gunbo börjar se ljuset så jag vet inte om han skulle ha lust.
    Hans ögonöppnare var att datamodellerna inte tog hänsyn till bla PDO.

  16. 19
    Lasse

    #14 Ingvar
    Väder som förbryllar! Hänger samman med Grönlands kyla som håller i sig. Fast där är det inlandsisen som i år sannolik kommer att smälta mindre. SVT kunde ju uppmärksamma det oxå om de är alerta!
    #16,17 ,18 Tolerans och en öppen attityd är en förutsättning för en vettig debatt anser jag.
    (sänk aldrig argumentationen till en nivå där era motståndare är experter-typ)

  17. 20
    Mats G

    Ibland är jag lite förvånad att så många klimathotare hänger här. visst finns det trollen. De kan vara tröttsamma. Men de kan också pigga upp och bekräfta ens fördomar om inte annat.

    Men, som sagt, de mer vanliga klimathotarna. Varför hänger en del här så mycket. Det finns säkert många anledningar. En del kanske tror de kan omvända oss. För egen del så skulle jag tro att det är ganska hopplöst fall. Att omvända oss alla skulle behövas ett mirakel.

    För det mesta så blir de tystare och tystare för att sedan försvinna helt. Har de ändrat sig djupt där inne någonstans. Vi lär aldrig få veta. Förhoppningsvis har ett frö såtts och man vet aldrig vad som kommer av det.

    Sedan har vi några få fall där man faktiskt har fått så mycket insikt, mycket tackvare denna sida, att man ändrar position. De har en bit kvar att bli fullfjädrad skeptiker men de blir mer återhållsamma.

    Att vara skeptiker är något helt annat än vad de tror eller fått lära sig. Vi är inge grupp utan individer som självständigt kommit fram till mer eller mindre samma slutsats. Det är klimathotet som förenar oss här. I andra ämnen kan vi lika gärna slita strupen av varandra. Men med viss respekt. För vi förstår oss på skeptiker. Lika barn leka bäst.

    Om vi skall vända på det så har jag lika svårt att förstå auktoritetstro. För mig är det obegripligt förhållningssätt. visst du kan inte veta allt så ibland måste man bara positionera sig. Med det sagt så måste det ju bli besvärligt att argumentera. Vad finns bakom argumentationen. Blind tro lär vara svaret.

    huva…. jag skulle aldrig kunna leva så..

  18. 21
    Slabadang

    Thomas P och klimatalarmismen hör ihop!

    De grundlösa påståendena står likt spön o backen.

  19. 22
    Mats G

    19
    Lasse
    ”Tolerans och en öppen attityd”

    Sant. En del måste också förstå vad det här är för site. Klimatupplysningen. Vi vill att förvirrade komma hit för att kunna upplysa sig. Att kunna ha en otvungen öppen debatt. Och det kan också vara en första kontakt med en riktig skeptiker. Kan vara lite spännande och otäckt på samma gång för en del.

    Som jag ser det är det inte en site för inbördes beundran och personligen vill jag definitivt inte att vi skall ha någon eget inhängn.

  20. 23
    Ingemar Nordin

    Thomas P ger prov på den typ av orwellsk propagandanivå som är så typisk för CAGW: Upprepa lögnerna ofta och högljutt, beskyll motståndarsidan för exakt det som du själv gör dig skyldig till. Det ger intryck av att det ändå finns ett korn av sanning för beskyllningarna. Exempel:

    Om det saknas hot spots – förneka det ihärdigt!
    Om forskningen visar på låg klimatkänslighet – påstå det motsatta!
    Om den globala temperaturen ligger stilla – påstå att ”forskarna” säger att värmen accelererar!
    Om havsnivåökningen är konstant – påstå att den accelererar!
    Om isbjörnarna ökar – påstå att de är en ”utrotningshotad” art!
    Om polarisen inte minskar – påstå att den snart är borta!
    Om det saknas bevis för AGW – påstå att det finns ”robusta” bevis!
    Om klimatmodellerna inte stämmer – påstå att klimatutvecklingen är ”kompatibel” med modellerna!

    Osv, osv.

  21. 26
    Jonas N

    Thomas,

    Jag förstår att det blir allt jobbigare för CAGW-anhängare som dig. Ergo ditt #9

    Du kan förstås hävda att det enbart var menat som trams. Men tyvärr är ni ju väldigt väldigt många som under många år har hävdat att det är fossilpengar som gör att ni har det så förbålt svårt. Även några av de klimathotsförhoppningsfulla ‘forskarna’ hos er.

    Och pratet om ‘självinsikt’, från dig av alla, är ju bara patetiskt. Du har ju helt slutat ens försöka komma med ngt vettigt, bara larviga ordlekar mest … Men du är ju inte den ende där som kastat in handduken, för att hemfalla åt fånigheter)

  22. 28
    Ingemar Nordin

    Jacob,

    Det är med stor sorg som man tvingas inse att universiteten idag spelar med i den klimatpolitiska komedin. De har sålt sin själ till denna hydra och slåss om att ”gå före”. Du var helt enkelt ett orosmoment som måste elimineras från utbildningarna inom miljö och tema Teknik och social förändring.

    Jag minns hur chockad jag blev när jag i början på 80-talet blev anställd som temporär forskare på tema T och fick reda på att det var det ”rödaste” temat. I ren protest publicerade jag ett par frihetligt sinnade forskningsrapporter och böcker. De ville inte veta av mig efter detta brott mot etiketten, och jag fick försöka överleva akademiskt på annat håll. Alla som inte delar deras ”paradigm” har flytt därifrån.

    Men som väntat är tema T en av de mest framgångsrika (tillsammans med tema Genus, att dra in forskningsmedel! De visste precis vad de gjorde när de sa tack och adjö till den kritiska forskningen och lade sig precis i mitten av den officiellt sanktionerade postmodernistiska åsiktskorridoren. Din första handledare är ett utmärkt exempel på denna feghetens och maktslickandets strategi.

    http://www.klimatupplysningen.se/2014/10/06/genusifieringen-av-klimatdebatten/

    Jag har fortfarande, efter åtskilliga påstötningar, inte fått det minsta svar på tal.

    Du hör inte hemma där Jacob.

  23. 30
    Peter Stilbs

    Du är beundransvärd , Jacob. Tack för denna reseskildring i den Kafka-värld svenska universitetsmijön utgör sedan några decennier.

    Man hade hoppats att vår Thomas P skulle ha tagit Ditt parti, men han visar tyvärr igen var han hör hemma

  24. 32
    Jarek Luberek

    En anledning till att klimathotare vistas här är de får väldigt mycket uppmärksamhet för väldigt lite kreativitet. De skulle kunna vara här för att få mothugg och diskussion men då tror jag man skulle komma med mer (eller rentav överhuvudtaget) substans.

  25. 33
    Thomas P

    Peter #30 ”Man hade hoppats att vår Thomas P skulle ha tagit Ditt parti, men han visar tyvärr igen var han hör hemma”

    Jag tycker mest det är Jacob som visar var han hör hemma med sitt inte speciellt akademiska språkbruk jag gav exempel på i #15.

  26. 34
    BoE

    33 TP

    Fel språkbruk att kalla en spade för en spade?

    jaha — Jo- – så är det kanske i de fis-förnämas akademiska värld.
    Innehållet skulle därför inte vara intressant att ta till sig?
    Mittåt !!

    Bidrag på väg.
    (fast jag inte disponerar några fossila tillgångar annat än den som rymmes i bensintanken)

  27. 36
    Daniel Wiklund

    Var Thomas P hör hemma råder det ingen tvekan om, i trollskogen.

  28. 37
    Gustav

    Thomas P:
    Jag brukar normalt uppskatta dig på denna blogg. Du bryter av och engagerar. I just detta ärende tycker jag du resonerar konstigt. Jacob har visat att fossilpengsr finansierar miljörörelsen vilket jag iofs inte tycker är graverande. I Sverige finansieras de gröna av petroleumindustrin men det verkar du inte ha problem med. Hjälp mig att förstå din linje i detta?

  29. 38
    Thomas P

    Bonusironi för hur Jacob som ägnat sig åt att kartlägga grupper som accepterar AGW blir så upprörd när han själv blir kartlagd av desmogblog, men den ironin lär ni knappast heller förstå er på.

  30. 39
    Daniel Wiklund

    Det borde väl du Thomas P ha lärt dig vid det här laget, att på den här bloggen är det ju bara du som begriper nåt. Att du ändå år efter år uthärdar att vara här övergår dom flestas förstånd, förmodligen också ditt eget.

  31. 40
    Jonas N

    Bonusironi

    Thomas beskriver hur gigantiska världsomspännande organisationer med tentakler långt in i den politiska sfären, och bland andra eliter även betalar för underavdelningar, om än på behörigt avstånd, vilka ägnar sig åt att samla och kasta smuts av värsta art.

  32. 41
    Jacob Nordangård Inläggsförfattare

    Tvärtom Thomas P. Det är snarare en hedersbetygelse. Tänk att jag har gjort något som anses så farligt för allmänhetens ögon att jag måste sättas på en svart lista. Jag har dessutom fått ett eget hustroll som lusläser mina inlägg. Trevligt! ;-)

  33. 42
    Gustav

    Thomas P:
    Kanske kan du försöka besvara mitt inlägg #37? Sen undrar jag om du ser skillnad på individer och organisationer?

  34. 43
    Gustav

    Vill också tillägga att jag tror JN har rätt i att de som verkligen kunde tjäna på hans granskning är de som han granskar. Det är ofta hårt att få kritik men sålänge den är någorlunda saklig så gör den stor nytta.

  35. 44
    Pehr Björnbom

    Jacob, tack för att du söker sanningen om dessa frågor!

    Kvinnans som du berättar om, informatören vid universitetet, missbrukade alltså sin makt för att försöka komma åt dig. Hon reagerade precis som en person som fått sina djupt religiösa känslor kränkta. Detta bekräftar James Lovelocks ändrade åsikt om miljöfrågorna där han tar avstånd från de som företräder ”den gröna religionen”:
    http://www.klimatupplysningen.se/2014/05/09/klimatforandringar-klimatdebatten/

  36. 45
    Pehr Björnbom

    Thomas #38,

    Desmogblog är en politisk propagandablogg med syftet att sprida en hatstämning mot forskare och debattörer som skeptiskt, kritiskt granskar klimatvetenskap och klimatpolitik.

    Att man på detta fullständigt osakliga sätt har attackerat en doktorand vid ett svenskt universitet för att undergräva den akademiska forskningen om dessa frågor i Sverige tycker jag att man bör se allvarligt på. Jag anser att man från ansvarig svensk sida borde överväga motåtgärder.

    Detta är också ett stort missförhållande på grund av det lidande, bland annat i form av organiserad vuxenmobbning, som desmogblogs beteende har lett till för de drabbade, i detta fall Jacob och hans familj.

    Det finns ingen sådan ironi som du påstår, du ser ut att sakna moralisk kompass i detta fall. Det är naturligtvis helt ojämförbart det som desmogblog ägnar sig åt och Jacobs forskning. Jacob har genomfört ett seriöst forskningsprojekt, framlagt resultaten i sin doktorsavhandling och disputerat. Han har blivit vederbörligt godkänd av en enhällig betygsnämnd (som förmodligen struntat i vad den kränkta kvinnan som attackerade Jacob tyckte).

    Med tanke på alla extra svårigheter vissa har gjort för honom i sina försök att hindra hans arbete är detta särskilt beundransvärt. Nästan alla doktorander vid våra universitet slipper sådana trakasserier, jag inräknad, och jag gissar att detta gäller även dig, Thomas.

  37. 46
    Thomas P

    Pehr #45 Så Desmogblogg ägnar sig åt att sprida hatstämning tycker du, medan Jacob här bara ägnar sig åt seriöst akademiskt arbete när han vräker på med sina nedlåtande termer som ”falska förkunnelser”, ”klimatväckelsemöten”, ”förleder massorna”,”korrumperar vetenskapen”, ”hycklare med hybris som verkar ha tappat all mänsklig värme”. Du är precis lika enögd som vanligt, och liksom de andra här saknar du all självinsikt och kan inte förstå hur jag kan vara så fräck att jag byter ut ett par ord för att belysa hur fraser som används här låter om de istället används mot er egen sida.

    Visst kan jag tycka det är lite onödigt att desmogblog drar upp Jacob, men å andra sidan kan jag inte se att de skriver något direkt kontroversiellt. Vari ligger det hatiska menar du?
    http://www.desmogblog.com/jacob-nordangard

    Som du säger fick sen Jacob sin avhandling godkänd, allt tal om ”mobbning” tycks bestå i att det finns några som kritiserat hans arbete. Men snälla nån då, så är det i den akademiska världen. Skriv en avhandling om Karl XII och du kan ge dig sjutton på att du får några andra akademiker som spyr galla över dig för att de har gjort en något annorlunda analys. Jag blir bara trött på hur ”skeptiker” ständigt försöker skaffa sympatipoäng genom att beskriva sig själva som offer för mäktiga intressen.

    Ville Jacob få en lite större akademisk utmaning kunde han roa sig med att försöka hitta vilka som finansierar ”skeptikerna” i och med att de numera i allt större utsträckning gömmer sig bakom anonymiseringstjänster:
    http://www.theguardian.com/environment/2015/jun/09/secretive-donors-gave-us-climate-denial-groups-125m-over-three-years?CMP=ema_565

  38. 47
    Daniel Wiklund

    Du Thomas P skriver att du blir trött att ”skeptiker” försöker skaffa sympatipoäng, gissa om man blir trött på dina kommentarer här på bloggen. Du är ju störst bäst och vackrast, i varje fall i dina egna ögon. Och kanske i Romsons ögon.

  39. 48
    Christopher E

    #46 Thomas P

    Din sista länk är typisk; en artikel som använder ordet ”denial” och som utgår från att det handlar om ”disinformation” utan att troligen satt sig in i sakfrågan en enda gnutta.

    Sedan är ju listan över pengar helfestlig i vanlig ordning. Det är ju kaffepengar i sammanhanget, och en ynka liten bråkdel av de summor som öses över alarmistindustrin.

    En given miss i resonemanget är ju också att de olika organisationer som listas arbetar med mängder av näringslivsvänliga frågor som inte har med klimat att göra. Ändå sätter artikeln fokus på ”klimatförnekeri”* som om alla pengar går till det.

    Att donatorer är anonyma behöver inte vara det minsta skumt och är det troligen inte heller. Det är ju ni alarmister som är orsaken, genom att demonisera alla som direkt eller indirekt uttryckt tvivel på att det finns överhängande klimathot.

  40. 49
    Gustav

    Pehr B:
    Jag tycker inte du betraktar detta helt opartiskt. Du har själv framfört omfattande kritik emot Mann som inte är olik den som framförts mot JN. Jag kan inte se att det är annat än din värdering som avgör varför det är rätt att attackera den ena men inte den andra? Jag har varit tydlig med att man bör akta sig för att jaga individer och bör endast ägna sig åt att kritisera forskning. Ville bara ha det sagt.

    Sen är TP fullständigt inkonsekvent men bara därför är det extra viktigt att du håller kursen i detta.

  41. 50
    Gustav

    Thomas P:
    Du är långt mer enögd än PB. Vaddå roa sig med att undersöka hur skeptiker får sin finansiering? Nu har han undersökt hur miljöorganisationerna blir finansierade, dra nytta av hans arbete här istället! Det kan ju bara komma något gott av en sådan självransakan.

    Och sen handlar inte detta alls om akademiska mothugg mot JN. Håller du inte med om att han verkar ha klarat den akademiska kritiken bra? Mig veterligen finns ingen peerad litteratur som emotsäger Ordo ab Chao, alltså borde vi utgå ifrån att den gäller tills vidare?

  42. 51
    Jonas N

    Thomas #46, jag öppnade inte ens länken, men i dess namn stod det ngt om ‘climate denial groups’
    Du verkar i extremt stor omfattning vilja luta dig mot den sortens källor där man ständigt varnar för spöken som ingen nånsin har sett. Tror du verkligen att det är en så bra strategi?

  43. 52
    Gustav

    Thomas P:
    Din länk hade kunnat vara intressant om den varit något mer uttömmande. Undrar också hur de slagit fast att grupperna ägnade sig åt att sprida desinformation i klimatfrågan? Stod det så på deras hemsida? Vilka organisationer rörde det sig om? Hur stor är utlysningen inom Horizon 2020 för att sprida information om klimatförändringar?

  44. 53
    Thomas P

    Gustav #52 Vilka organisationer det rörde sig om stod i artikeln, och i övrigt gav jag bara länken som ett tips för något Jacob kunde forska i. Han verkar ju road av att analysera finansiering och beskriva det som stora konspirationer, men kanske inte den sidans finansiering.

  45. 54
    Jonas N

    Thomas P

    I 20 år (eller kanske mer) har stolleaktivistsidan försökt få till det där med ‘oljepengar och tobakslobby’ etc.
    Och en del av stolleföljet på er sidan har förstås gått på och svalt detta.

    Men i sak har där inte kommit något alls av någon substans. något som ens kan misstänkliggöras för att ‘betala för osanningar’

    Men jag förstår att du inte vill att strålkastarna skall riktas mot den mångahundramiljarddollarindustri med klimathotet som förevändning.

    Riktiga pengar och ffa andras som förslösas har ju aldrig varit någon prioritet för aktivistsidan.

  46. 55
    Gustav

    Thomas P:
    Oj jag missade större delen av artikeln. Tyckte den verkade lite kort. My bad.
    Har artikeln genomgått peer review? Hittar inget om det och eftersom Jacobs arbete har genomgått peer review känns det som att 100 % av vetenskapen är enig i denna fråga?

  47. 56
    Thomas P

    Gustav #55 Nu trollar du bara. Är du verkligen så desperat att få svar från mig att du skriver medvetet dumma inlägg?

  48. 57
    Gustav

    Thomas P:
    Visst var mitt senaste överdrivet men eftersom du ändå aldrig svarar mig längre blev jag provocerad. Det känns verkligen inget bra att du klassat mig som en av de övriga sjuka här på bloggen. Jag anstränger mig verkligen för att ha ett neutralt angreppssätt och vara saklig och ändå får jag aldrig svar från dig? Jag har fortfarande föreställningen att du söker någon form av tvåvägskommunikation med din närvaro här. Det är ju trots allt en blogg. Men ibland undrar jag eftersom du aldrig aldrig svarar Jonas trots att han uppför sig korrekt.

  49. 58
    Daniel Wiklund

    Mästertrollaren själv Thomas P gör en klockren projektion i # 56.

  50. 59
    Peter lindkvist

    Intet nytt under solen. Bloggdeltagare som uppträder irrationellt på nätet är ett ganska vanligt fenomen. Ungdomarna kallar dem attension whores (min blygsamhet förbjuder naturligtvis översättning). Som regel inleds deras deltagande med ett äkta intresse i den aktuella sakfrågan, men med tiden märker man att uppmärksamheten i sig blivit viktigare än debatten. Vem vet om inte Thomas P redan insett sakernas tillstånd men tvingas agera djävulens advokat för att inte bli osynlig.

Kommentarer inaktiverade.