De grönas förlust innebär att England får en chans att rädda sin framtida energiförsörjning

cameron

Så var valet i Storbritannien över. Till SVTs och SRs stora förvåning och besvikelse så behåller David Cameron sin premiärministerpost. Det som kanske är av störst intresse för denna blogg är dock vilka förändringar detta innebär beträffande landets klimat- och energipolitik.

Den viktigaste förändringen är nog att Torypartiet nu inte behöver regera med det gröna Liberaldemokratiska partiet. Inte för att det saknas rabiata klimathotstroende och vindkraftskramare inom det konservativa partiet. Men Cameron slipper i alla fall sådana ministrar som Nick Klegg och Ed Davey. Den senare var minister för departementet för Energi och Klimat och kunde genom sina många vansinniga beslut sätta käppar i hjulet för en sund energipolitik. Nu har Cameron möjlighet att leva upp till sitt löfte om att skippa nya subventioner till landbaserade vindkraftverk.

Storbritannien är illa ute när det gäller den egna försörjningen av energi. Satsningarna på vind- och sol, och underlåtenheten att underhålla och förnya fossila kraftverk, har skapat stor osäkerhet hos deras industri och stor energifattigdom bland landets mindre bemedlade.

De gröna i den förra regeringen har också gjort allt för att förhindra att Storbritannien skall kunna utnyttja sina mycket stora tillgångar på skiffergas. Cameron är däremot positiv till detta. I ett uttalande från 2014 lovade han att ‘go all out for shale gas‘.

Man får hoppas att han lever upp till det löftet.

Uppdatering: Owen Paterson, före detta miljöminister, kommenterar valets utgång här. Han instämmer i att Cameron nu när man blivit av med den destruktive Ed Davey och Liberaldemokraterna har chansen att avveckla dennes departement och inlemma klimatfrågan under andra departement. Jag har haft ett inlägg om Patersson tidigare här. Hur skulle det vara om David Cameron utsåg den förnuftige Paterson att ta hand om klimat- och energifrågan?

Ingemar Nordin

PS. Här är en kommentar från signaturen ”Sibbe” på gårdagens Öppen Tråd som berör Finland och som bekräftar att det händer intressanta saker nu med grön energipolitik i Europa:

Svenska utrikesminister ”beklagar” Camerons seger. Med fog: de grönliberala försvann i ett svart hål.
Hon har inte kommenterad ännu finska regeringsbildningen: Miljöministeriet försvinner i ett svart hål, utan att lämnar några spår. Det sammanslås med jordbruksministeriet : för att förstå innebörden av detta borde man veta att finska jordbruksministeriet är motsvarighet till USA:s pentagon. Oberörbart, med andra ord. De få miljöåtgärder som Niinistö, de grönas galjonsfigur, kunde genomföra blir utraderade med ett pennstreck.
Få se hur det går med vindkvarnarna. 2000 är planerade i Finland. En stor del av kostnader står ju EU:s landsbygdsfond för. Men om man inte lägger några cent ovanpå kW/h elpriset som förbrukarna ska betala så kan det bli besvärligt för vindkraftägarna att få fram kontanter till både arrende till bönderna och fastighetsskatt åt kommunerna. I synnerhet om staten slopar på direkta driftsubventioner, som utlovades för några år sedan!
För: som vi alla vet, så produceras inte en enda kW/h i någon av alla ”förnybara energier utan enorma subventioner i hela världen. Ju, förstås vattenkraften undantagen. Som står för närmare 50 % av Sveriges elproduktion.

Dela detta inlägg

17 reaktion på “De grönas förlust innebär att England får en chans att rädda sin framtida energiförsörjning

  1. 2
    Ingvar

    Det skall bli mycket spännande att följa vad Cameron gör nu och vilka konsekvenser det får. Ligger ju också en utlovad folkomröstning om EU i potten

  2. 4
    Ingemar Nordin Inläggsförfattare

    Ingvar #3,

    Det den australienske premiärministerns rådgivare, Maurice Newman, har sagt är ju bara att peka på vad företrädare för FN och klimatalarmismen har sagt i åratal. Det är knappast någon hemlighet att det pågår utredningar om ”global governance” och en avveckling av marknadsekonomin. Bara i Sverige har det spenderats miljoner på forskning om ”cirkulär ekonomi” och globalt styre.

    Men om någon håller upp detta faktum och är kritisk emot det så kallas det genast för ”konspirationsteori”. Vem försöker de förvilla? (svar: medborgarna i demokratiska länder)

    http://joannenova.com.au/2015/05/maurice-newman-triggers-the-rabid-conspiracy-theorist-smoke-bomb-is-he-teasing-the-hypocrites/

  3. 5
    sibbe

    En efter en av de älskade klimat-alarmistiska bastioner faller: Australien, som vågar trotsa UN:s order om att upphöra med kolgruv-hantering. Tyklands Greenpeace-tidningenDer Spiegel menar att man kan stänga alla brunkolkraftverk. Det kostar bar några obetydliga cent till i elräkningen. Det
    spelar ingen roll om att nästan 1 miljon tyskar redan nu inte har råd att betala redan nu sin el-räkning. Vem bryr sig om det fattiga patrasket.
    Vad händer i Storbritannien? Kommer Cameron att skrota vindkraftplanerna? Antagligen, men utan att någon lägger märke till det. Mera intressant är hur EU gestaltas efter en s.k. uppdatering tillsammans med UK. Får de övriga staterna följa med i ruljansen?
    Var inte svenska gröna förr emot EU? Blir de dom nu som försvarar EU:s riktlinjer? Upp till kamp på Londons gator – bästa – vad var det som svenska utrikesminister hette?
    Finland hör knappast till de stater som uppmärksammas särskilt mycket ute i världen. En annan stat jag tycker liknar oss, är Schweiz. Här har man en all-partiregering med de största partierna där till och med SVP, som är främlingsfientlig, de hatar rentav tyskarna, ryms med. Visserligen bara någon av deras mera moderata medlemmar.
    Schweiz har 7 ministrar i regeringen, Finland kommer att ha antagligen 13 ministrar, och i Sverige har man – var det 25? Ack, ja.
    I övrigt så tycks högervågen rusar över Europa. Trots mediernas förtryck, om jag får uttala det så, trots mediernas illamående så tycks högern skörda sina framgångar för tillfället inom EU.
    Inte för att jag gillar det… Jag tycker det är värst att vi klimatnormalister kopplas ihop med främlingsfiendlighet. Åtminstone undertecknat hör inte till det gänget…

  4. 7
    bom

    Tänk så lika! Om vi kunde få mp in i deras svarta hål dvs utslängda ur riksdagen så kanske även Sverige kunde räddas?

  5. 8
    Ingemar Nordin Inläggsförfattare

    Inlägget uppdaterat med Owen Patersons kommentar om det brittiska valet!

  6. 9
    Rosenhane

    Intressant.

    Klimatet kommer att vara en av punkterna i den stora partiledardebatten som börjar i tv2 om tio minuter.
    Blir spännande att se om Löfven upprepar sitt bevingade statsmannaord – Vi ska inte ha ett klimat som blir varmare än två grader!

  7. 10
    Gunnar Strandell

    Rosenhane #9
    Mitt intryck är att klimatfrågan som sådan avförts från den politiska dagordningen. Nu handlade det om ekonomi och om Sverige ska ha kärnkraft eller inte och nyckelordet är ”förnyelsebart”.

    Åsa Romson påstod att Miljöpartiet startades för att stoppa kärnkraften. Jag undrar om det betyder att partiet också har en plan för sin egen avveckling. ;-)

  8. 11
    Rosenhane

    Gunnar Strandell #10
    Åsa Romson har inte ens koll på Mp:s egen historia. Säldöden var det som triggade igång dåtidens elallergiker och andra evolutionära haverister.

  9. 12
    Gunnar Juliusson

    #10, 11
    Jag tror faktiskt det var kärnkraftsmotståndet som var klon vid uppstarten av Mp med Per Gahrton m fl som drivande, särskilt i samband med folkomröstningen 1980. Däremot var det säldöden som senare fick mycket stort genomslag i den allmänna politiska diskussionen och ledde till riksdagsplats. Således sa nog Romson ett sant ord i debatten, men mycket mer blev det inte. Kul gräl mellan Romson och Sjöstedt om Vattenfalls brunkolsgruvor.

  10. 13
    Christopher E

    Romson var den store förloraren i den debatten. Hon tvingades flera gånger in i hörn hon inte kunde komma ur annat än genom att vägra svara på frågor och byta ämne.

    Enligt min åsikt räcker det dock att det används idiotordet ”klimatutsläpp” för att jag ser en dumstrut på dennes huvud, och tar inget på allvar efter det.

  11. 14
    Jan-Åke

    MP fick väl drygt sex % i riksdagsvalet men i stormedia och allmänt i all politisk debatt verkar de ligga upp emot 50 ..!

Kommentarer inaktiverade.