APS omprövning – en portöppnare?

Vi är flera KU-skribenter som med begränsad optimism skrivit om den omprövning som Amerikanska fysikersällskapet (APS) utlovat av sitt uttalande om klimatpolitiken. Redan 2007 publicerade APS ett mycket “IPCC-troget” yttrande med det famösa påståendet: “The evidence is incontrovertible: Global warming is occurring. If no mitigating actions are taken, significant disruptions in the Earth’s physical and ecological systems, social systems, security and human health are likely to occur. We must reduce emissions….” osv. Yttrandet var så ensidigt att åtskilliga medlemmar lämnade samfundet, andra organiserade ett medlemsuppror med namninsamling, som efter många turer ledde till att ledningen utlovade en omprövning.

Fig 1Omprövningens huvudevenemang var en workshop i januari -14 till vilken man formulerade en serie frågor med en viss kritisk udd mot IPCCs slutsatser. Till diskussionen inbjöds tre anhängare och tre kritiker av IPCCs slutsatser inom det klimatfysikaliska området att yttra sig. I februari -14 skrev Peter Stilbs ett KU-inlägg bl a om detta (länk). Det framgick där att han ingår i APS referensgrupp för detta arbete, men också att han var misstänksam mot hur genuin omprövningen skulle bli. Något senare välkomnade Ingemar Nordin APS omprövning (länk), men även han gjorde en reservation för utgången. I augusti skrev jag (länk) om hur den transienta klimatkänsligheten hade beskrivits i redogörelsen från mötet i januari.

Det finns alltså en omfattande och offentlig utskrift från diskussionen på januarimötet (länk) som fördes mellan ”försvararna” William Collins, Isaac Held, Benjamin Santer och “kritikerna” John Christy, Judith Curry, och Richard Lindzen. Ordförande och representant för APS ledning var Steven Koonin. Bland de många punkter som diskuterades var det s k signaturproblemet. Det består i att temperaturökningen som funktion av höjden över havet för området mellan vändkretsarna inte har det karaktäristiska maximum på 8-12 kms höjd som klimatmodellerna visar, men som mätningarna aldrig bekräftat. Den vanliga illustrationen brukar vara ett diagram med färg för oC/decennium, latituden på x-axeln och atmosfärstrycket/höjden över havet på y-axeln. John Christy visade ett tidupplöst diagram med löpande 5-årsmedelvärden för beräknade och mätta temperaturer enl nedan.

Figur 2x-axeln är detta fall tidpunkten, och y-axeln är temperaturen mitt i troposfären. ”Härvan” av de tunna linjerna är 24 grupperade beräkningar av de sammanlagt 102 CMIP-modellerna vars medelvärde är den tjocka röda linjen. Kvadraterna och de fyllda cirklarna är motsvarande mätningar med satellit- respektive ballong. Det är uppenbart att även nya CMIP-beräkningar sedan år 2000 tappat kontakten med den verkliga temperaturutvecklingen. Atmosfärens temperatur bör väga tungt när man värderar modellerna. Temperaturen vid jordytan har på ett eller annat sätt anpassats till temperaturen vid jordytan.

I september skrev ordföranden i APS arbetsgrupp, Steven Koonin, en lördagskrönika om denna verksamhet i Wall Street Journal (länk ). Den orsakade avsevärd uppmärksamhet bland AGW-anhängare i USA. Kanske var det rubriken ”Climate Science is not settled” som vållade upprördheten? Den kan vara WSJs formulering, men den har onekligen täckning i den mycket måttfulla kritik mot det gängse AGW-budskapet som framförs. De rättrogna krönikörerna i APS Physics Today tassade på tå kring den förargelseväckande krönikan. Den som däremot inte skrädde orden var den prominente värmestrålningsexperten, professor Raymond Pierrehumbert (länk). Jag har läst några av hans arbeten och hade intrycket han är en balanserad AGW-anhängare. Detta blogginlägg är tvärtom ett rasande personangrepp, i första hand på Steven Koonin, och i andra hand mot de tre AGW-kritikerna i APS arbetsgrupp. Den omsorgsfullt formulerade kritiken mot IPCCs slutsatser etiketteras som gammal, okunnig och falsifierad. Pierrehumbert hade t o m mage att förneka att kritikerna Christy, Curry och Lindzen är klimatforskare. Man kan undra om detta dåliga humör har något samband med att han blivit gästprofessor i Stockholm?Figur 3Andy May har däremot skrivit en optimistisk WUWT-kommentar (Vinjetten ovan + länk) om det som hitills ägt rum under omprövningen. Liksom Peter Stilbs häromdagen har han klart för sig att den blivit en långdragen process, och att vi ännu inte har fått svart på vitt att APS verkligen bytt fot till en mer kritisk ståndpunkt. Det han betonar är emellertid att redan utskriften från januarimötet innebär att katten släppts ur buren. Man ifrågasätter t ex att några av IPCCs slutsatser hävdar ökad säkerhet om den mänskliga inverkan. Detta samtidigt som t ex klimatkänsligheten fortfarande är försedd med lika stora felgränser som 1979. Kommittén verkar också vara enig om att de naturliga faktorernas felgränser, i W/m2, är klart större än det värde man räknat fram för den ökande koldioxidens strålningsvärmning. Man säger bl a: ”Flödet nedåt mot jorden uppskattas till 503 ± 7 W/m2, under det att den totala antropogena störningen av detta är 2.3 ± 1 W/m2, mindre än 0.5% av det totala flödet.” Mays avslutande mening är att “Sammanfattningsvis är denna utskrift en skattkammare. Den är lång, men väl värd att läsas.”

Min tolkning är att vi visserligen inte vet hur ett ev nytt klimatuttalande kommer att se ut, men det vore orimligt med en lika okritisk IPCC-vänlighet som i versionen från 2007. Den långa utskriften av diskussionen från januari är så kritisk – och AGW-försvaret så lamt – att en ev sammanfattning knappast kan bli ett stöd för IPCC att fortsätta som hittills. I detta sammanhang kan man också påminna om att det inte alls är självklart att ett ”lärt samfund” överhuvudtaget skall göra ett uttalande på ledamöternas vägnar. I varje fall inte om de politiska åtgärder som lurar bakom de skenbart vetenskapliga larmen om vådorna av fossilanvändning. Judith Curry uttalar sig mot att APS gör sådana uttalanden.

Mot denna bakgrund tycker jag att vi skall uppmärksamma Kungliga vetenskapsakademin på detta protokoll. KVA skall också ompröva sitt klimatuttalande från 2009, och har därför all anledning att noga studera vad APS har åstadkommit. Nu är jag inte alls lika optimistisk som Claes Johnson om att en sådan omprövning totalt skulle påverka den politiska opinionen i Sverige. Det krävs en lång prövning med horder av agerande – från generaldirektörer ner till kommunala klimathandläggare – för att svänga vår tunga skuta. Det är likafullt en lockande tanke att APS-dokumentet  skulle kunna påverka KVA till en mer kritisk hållning. APS är en av ”de stora”  bland världens akademier och sällskap, och när nu ett slarvigt hopkommet IPCC-stöd vållat missnöje i medlemskadern, liksom konvulsioner inom Royal Society, så kan det vara ett förebud om en världsvid omsvängning. Om vi KUare skickar APS-utskriften till rätt personer, så skulle det kunna ha en effekt. Jag har sökt på KVAs hemsida efter den grupp som skall skriva om utlåtandet, men inte hittat någon. Jag vill minnas att Henning Rodhe nämnts som sammankallande. Det finns inget hopp om ett tydligt IPCC-kritiskt uttalande. Men tänk om det skulle kunna leda till att KVA konstaterar, att på grund av den vetenskapliga utvecklingen så är osäkerheten om det antropogena bidraget till de naturliga klimatförändringarna så stor, att det inte är rimligt att uttala sig i denna fråga å alla ledamöters vägnar. Det vore det lärda sällskapets sätt att visa självdisciplin och respekt för föreningsdemokratiska fundamenta. En from förhoppning?Fig 4

Dela detta inlägg

20 reaktion på “APS omprövning – en portöppnare?

  1. 1
    Peter Stilbs

    Tack, C-G – ja Du refererar en del till vad jag tidigare skrivit – min uppfattning är att initiativet att ompröva APS’ ”statement” har kidnappats av krafter som vill förhala processen i all oändlighet – med sken av att vilja göra en egen separat granskning av sakfrågan. Detta tar givetvis oändlig tid, och är säkert en för saken ideal taktik.

    Häromveckan fick jag tillsammans med valutfallet om nästa ordförande och vice ordförande också en länk till APS ”Topical Group of Climate Change” Nyhetsbrev – det kommer ett om året. Det verkar som allt är fritt läsbart – och kanske någon av läsarna kan bilda sig en bild av ”diskussionsläget” – kolla ”Februari 2015″ speciellt

    http://www.aps.org/units/gpc/newsletters/index.cfm

  2. 2
    C-G Ribbing Inläggsförfattare

    Peter #1
    Ja, som du säger det kan dra ut mycket långt på tiden. Det som gör mig en nyans mer optimistisk
    är att redan detta är ett fall framtåt. Det kan läsas som ”Science is not settled”.
    /C-G

  3. 3
    Ann LH

    C-G Ribbing, om jag förstår Dig rätt skulle KVA i så fall med all rätt kunna återanvända det kända uttalandet från 1992 ”Look before you Leap” (Singer&Revelle). Särskilt viktigt inför COP 21.

  4. 4
    C-G. Ribbing

    Ann #3
    Javisst, alldeles utmärkt och dessutom hänvisa till att APS’ bryderi
    visar att APG-hypotesen och dess ev betydelse är tveksam.

  5. 5
    Lasse

    Uttrycket Settled har en översättning i betongsammanhang där det betyder stelnad.
    Det är väl den betydelsen jag befarar att forskningen hamnat i.
    En öppen forskning där osäkerheten lockar fram nya tankar är något jag vill se.
    Willis E hade i helgen en studie där han karterade torra områden med hjälp av skillnader i strålningsmätningar (WUWT) där soleffekten varierade mellan -50 och plus 125 w/kvm.
    CO2 handlar om 2,3 w/kvm. Vatten är mer betydelsefullt för växthuseffekten!

  6. 6
    Björn

    Även för kvalificerade lekmän utanför klimatforskningen, måste ett diagram som här precenteras, väcka frågor. Hur kan man utan kritik påstå att de 24 modellberäkningarna, visar på en mycket sannolik temperaturutveckling, när man samtidigt kan jämföra vilka värden som satellit- och ballongmätningar uppvisar. Dessa resultat borde vara en väckarklocka för alla akademier och inte bar exempelvis APS och KVA. Divergensen mellan beräknade värden och de empiriska, är så iögonfallande, att denna anomali inte längre stillatigande kan viftas bort. Antropgen CO2 som drivande av klimatutvecklingen borde naturligtvis starkt ifrågasättas eller förklaras falsifierad.

  7. 7
    Ann lh

    OT, Sigvard Eriksson har ett intressant debattinlägg i Norrtälje tidning idag.

  8. 9
    Ingemar Nordin

    Utmärkt C-G!

    Noterar med visst intresse att enligt satellitmätningarna så började temperaturplatån (mid-troposfär) redan omkring 95/96, medan ballongerna visar att den startade 02/03. Någon kommentar kring diskrepansen 95-00? Var de inte kalibrerade mot varandra?

  9. 10
    Mats G

    Nu går inläggen lite hand i hand så jag hoppas på KU sedvanliga generositet när det gäller kommentarer.

    Det är väldigt svårt att förstå att ett vetenskapligt organ som detta kan komma med ett oreserverat stöd för klimathotet. Låter som en statskupp. Och nu försöker de stoppa eller fördröja en ny utgåva.

    Eftersom jag är i det andra sidan av spektrat så är det svårt att förstå varför man kan göra så här.
    Ingår man i ett vetenskapligt organ så utgår man ifrån att man vet åtminstone en gnutta om hur vetenskap går till.

    Den här postmodern relativ sanning är helt obegriplig om man börjar tänka på det.

    Hela tanken verkar vara att alla har rätt – utom skeptiker.
    Hela tanken verkar vara att det är ok att alla har sin egen sanning – utom när vi har en konsensus.

    Allt är ett enda virrvarr. Det enda fungerande, enligt min mening, är att bygga idéer och tankar på fakta. Fakta framtagna på vedertagna sätt. Så kan man bygga konsensus. Konsensus blir svårt att diktera uppifrån.

    Verklighetsvrålet verka komma från Norrland. Eller Piteå tidning. All heder och respekt till dem.
    Kan Köpenhamnsmötet vara sista spiken i kistan. Jag tror det.

  10. 11
    Mats G

    Köpenhamnsmötet, eh.. Paris är det väl. eller var nu nästa stora klimatmöte skall hållas. Platsen är mindre viktig för att spika kistor.

  11. 12
    C-G Ribbing Inläggsförfattare

    Ingemar #9
    Jag tror det är en poäng att ballong- och satellitmätningar är oberoende av varandra, och jag undrar om det inte är olika mätmetoder? Satelliterna mäter mikrovågsemission från syre och det blir ofrånkomligen över ett visst ”atmosfärsdjup”.
    Jag har läst någonstans att satellitmätningarna hade kalibreringsproblen under en period, men jag minns inte när – förmodligen < 1990.
    /C-G

  12. 13
    tty

    #12

    Det är riktigt att på 1990-talet hände det en gång att det var mycket kort överlappning mellan två satelliter så att man inte fick en tillfredsställande kalibrering mellan deras radiometrar. Något olika hantering av den kalibreringen är troligen en viktig anledning till skillnaden mellan UAH och RSS.

    Markmätningar med tusentals termometrar av skilda slag och inga speciella krav på överlappning mellan ”sammanfogade” serier är givetvis inte berörda av sådana problem….

  13. 14
    Peter Stilbs

    tty #13 – någon gång i början av mitt intresse för klimatfrågan såg jag en uppgift att man i Finland ändrat mätrutiner för termometeravläsningar långt över 10 ggr sedan tidiga 1800-talet. Det är säkert liknande problem överallt.

  14. 18
    Jonas N

    OT

    Det är nästan så man tycker synd om dom stackars själv-inhägnade typerna som så gärna vill intala sig lite präktighet och tro sig sitta på högre moraliska trähästar …

    Senaste inlägget är en TEDx-föredrag av ngn klimatkommunikatör, som försöker entusiasmera klimathotsengagemanget mha mer positivt laddade ord.

    Totalt substansbefriat, bara upprepat mässande om att ‘problemet är verkligt, och vi måste göra ngt åt det. nu’, och med lite Oreskes inslängt för att peka ut dom ‘onda krafterna’ också.

    Snacka om att vara ‘behind the curve’ …

  15. 19
    Ingemar Nordin

    Lars R Karlsson #17,

    Javisst så har det sett ut år från år. Men på något sätt så tror många skolor, kommuner och ämbetsverk att Earth Hour står för en massmobilisering av ”folket”. Makthavarna lever som vanligt i en bubbla där man ersatt folket med olika gröna organisationer som till stora delar lever på bidrag från politikerna. Man ser samma mönster över allt, inom EU och inom FN där man ersatt folkopinion med olika aktivistorganisationer. Det är därför som politiker, journalister och andra makthavare ofta blir så överraskande när folkomröstningar inte ger det förväntade resultatet.

    Jacob Nordangård har skrivit mycket om hur detta fungerar inom EU i sin avhandling.

    Det enda botemedlet är att vi inför fler folkomröstningar a la Schweiz för att blåsa liv i demokratin. 98% av Schweizarna röstade emot förslaget om att införa en koldioxidskatt. Jag skulle gissa att resultatet hade varit liknande om vi vanliga medborgare hade fått lov att rösta om frågan innan Sveriges regering och riksdag körde över oss när det begav sig. Nu har vi världens högsta koldioxidskatt.

  16. 20
    Peter Stilbs

    Jag fick just APS utkast till nytt ”statement” – det är mycket värre än man trott – håller med alarmismen helt i sak – men binder sig inte till några siffror eller konkreta saker

    Jag får dock inte avslöja texten här

Kommentarer inaktiverade.