Kris för forskning/forskare?

I detta inlägg kommer jag att ta en ”rönnbärsrisk”, dvs att framstå som en grinig kritiker av utvecklingen inom ett område som jag pensionerats från. Det handlar om förtroendet för forskning i allmänhet. Jag tar risken, för att få chansen att framföra några funderingar om vilka faktorer som styr detta förtroende.

Diagrammet nedan visar hur högt detta förtroende varit i Sverige under det senaste dryga decenniet. Organisationen Vetenskap & Allmänhet (VA) ser det som en av sina huvuduppgifter främja kontakter mellan forskare och allmänhet och gör dessutom denna enkät för att bevaka utvecklingen.

Fig forskning Figuren visar andelen som har ganska eller mycket stort förtroende för forskare. (Fyrgradig skala: Mycket stort, Ganska stort, Ganska litet, Mycket litet.) Resultat från telefonenkät med drygt 1000 deltagare på uppdrag av Vetenskap & Allmänhet.

Resultatet för 2014 visar att förtroendet sjunkit från den mycket höga nivån åren innan, till vad som fortfarande är höga värden, 78% resp 55%, för forskare vid universitet respektive företag. Det är möjligt att dessa olika opinionsmätningar av förtroende för yrkeskategorier, som utförs av SOM-institutet i Göteborg, inte är helt jämförbara. Likväl är jag övertygad om att mätningarna visar att forskare är bland de grupper som har högst förtroende av alla. Tveklöst högre än för t ex politiker och journalister, som ligger lågt i dessa mätningar.

Vid närmare eftertanke kan man finna det egendomligt att just förtroendet för forskare och forskning till alldeles övervägande del måste vara resultatet av mediarapporter. Endast en liten del av allmänheten har direkt, personlig insyn i forskningsverksamheten. Dessutom är möjligheten att värdera den begränsad. Det är aningen paradoxalt att journalister, för vilka vi allmänt sett har lågt förtroende, lyckas ge oss ett högt förtroende för forskare. Det framgår f ö av VAs resultat att förtroendet för forskningen ökar när mediainformationen om forskningen ökar, och vice versa. Min enkla förklaring är att journalister i allmänhet har ett högt förtroende för forskare, och därför förmedlar de en okritisk bild av deras verksamhet. Om de däremot får uppdraget att skildra politiker eller bankdirektörer är utgångspunkten en helt annan. Så selektivt utövas det ”journalistiska uppdraget” – och så orättvist blir därför förtroenderesultatet.

Det har skivits mycket här på KU om den extrema ensidigheten i svenska media när det gäller klimatfrågan. Det stämmer med ovanstående, men till detta kommer den välsignande FN-stämpeln och det olycksaliga Nobelpriset, som gjort just den IPCC-administrerade klimatforskningen nära nog immun mot saklig kritik i svenska media. Detta är ironiskt, eftersom just FN/IPCC-upplägget, med storskalig, tjänstemannastyrd forskning och rapportering, strider direkt mot idealet med oberoende och självständigt tänkande forskare. Kronan på verket sätts i samband med författandet av SPMna – för politiska beslutsfattare rapporteras endast godkända resultat.

Därmed lämnar jag specialfallet klimatjournalistik, som nära nog dagligen nagelfars här på KU. Istället övergår jag till vad jag tror vara ett extremfall av degeneration när det gäller vetenskapliga publikationer. Joanne Nova berättade för ett år sedan på sin blogg om en skandal (länk). 2005 utvecklades datorrutinen SCIgen för att slumpmässigt författa vetenskapliga uppsatser inom datorområdet av en grupp vid MIT. Den har därefter utvecklats för att också “författa” arbeten inom fysikområdet. En fransk datorvetare, Cyril Labbé, arbetade en tid med SCIgen, och utvecklade ett program som kunde identifiera dessa datorförfattade publikationer. Med hjälp av detta hittade han 120 redan publicerade artiklar. Inte endast i konferensproceedings, utan också i tidskrifter som säger sig vara “granskade”. Ett 100-tal var tryckta i IEEE-tidskrifter, som med en typisk journalistterm brukar benämnas “respekterade”. Dessa artiklar har nu diskret återtagits av IEEE. Man frestas säga ‘utan att ha vidrört en mänsklig hjärna’.

För att i någon mån mildra intrycket av att all vetenskaplig stollighet är modern, avslutar jag med några rader om den intressanta boken “Sanningens dödgrävare” av William Broad och Nicholas Wade. Den kom ut 1982 (på svenska 1983, Mannerheim & Mannerheim) inspirerad av några då färska vetenskapliga fuskaffärer. De ansågs vara så allvarliga att åtgärder övervägdes. Författarna var frusterade av vetenskapssamhället då syntes ta så lätt på att dessa kunde ske även på ansedda unversitetsinstitutioner. Åtgärder avvisades av högt ansedda forskare som olycksfall inom ett nästan säkert system, som inte krävde ingripanden. Författarna ansåg tvärtom att den konventionella ideologin bakom vetenskapen är sådan att den systematiskt underskattar risken för vetenskapsfusk.

Boken går långt tillbaka i en historik över belagdt och misstänktt forskningsfusk, och det är intressant att även etablerade “sanningar” har fastställts med felaktiga metoder. Mendel publicerade resultat av ärtstudierna, som modern statistisk metodik bestämt hävdar är för bra för att vara sanna. Millikans laboratorieranteckningar avslöjar att han var så övertygad om existensen av en elementarladdning, att han hämningslöst körsbärsplockade bland sina oljedroppar.

Det som saknas i denna exposé är något enda fall av vetenskaplig motsättning där en sida åberopat “konsensus” eller ens en majoritet. Detta förefaller vara en modern stollighet! Det man också kan konstatera är att de internt akademiska frestelserna till olika grader av forskningsfusk finns kvar, och inom klimatområdet har tillkommit en yttre politiserad ram som gör riskerna ännu mycket större.

Dela detta inlägg

33 reaktion på “Kris för forskning/forskare?

  1. 1
    Peter Stilbs

    Jag tror det mesta av det raserade förtroendet kommer från alla märkligt kontrasterande kost- och hälsoråd.

    Har också funderat över alla upphöjda nationalekonomer under åren, som haft käpprätt motsatta åsikter.

    Men ”klimatfrågan” och den ”globala uppvärmningen” har säkert också bidragit till nedgången

  2. 2
    Lasse

    För oss som läser väder/klimat så är detta inget ras. Det är för kort mät tid. Dessutom har säkert mätpunkten flyttats eller sker med andra mätare. ;-)
    Men visst är förtroende en färskvara och ett brutet sådant kan mycket väl hänga samman med olika uppmärksammade forskningsrön. Det som påverkar oss mest är väl alla mat och hälso alarm.
    Men klimatrapporterna granskas av skeptiker: http://wattsupwiththat.com/2015/02/16/new-paper-confirms-the-hiatus-is-not-occurring-at-the-poles-undermining-the-efforts-of-cowtan-and-way/

  3. 3
    C-G. Ribbing

    Peter S #1
    När det gäller kost och ekonomi så framgår det i media att olika forskare har olika uppfattningar.
    I klimatfrågan däremot så förtigs detta i huvudsak. Om kritiken överhuvd nämns så bortförklaras den.
    /C-G

  4. 4
    Sten Kaijser

    Vi lever i en osäker värld. Människor söker trygghet och då vill de ha auktoriteter. Det är lätt för de troende, om de inte bara tror utan också litar på att de som säger sig representera de högre makterna också gör det. I vår ganska sekulariserade del av världen så finns det inga självklara auktoriteter, så att de flesta har svårt att veta vem eller vilka de ska lita på.
    Eftersom allt fler upptäcker att de man tidigare litat på såsom public service-media eller stora ”vederhäftiga nyhetsrapportörer” inte heller är fullt så pålitliga och oberoende som de påstått sig vara, så griper man efter halmstrån.Det som delvis har uppstått är ju massor av pseudonyheter som sprids via sociala medier.

    Det är egentligen inte konstigt att ”forskare” länge haft ett högt anseende. Det har trots allt funnits en viss respekt för kunskap. Att sedan en del filosofer gjort sitt bästa för att rubba detta förtroende har ännu inte nått ut till alla. Man har heller inte förstått det som Peter tog upp igår, nämligen att det knappast finns någon ”fri forskning” längre. All forskning som kostar pengar (och inte bara tid för forskaren) är numera styrd via forskningsanslag.

    Men dessvärre har även jag precis som Peter och C-G en oro för att den ofria forskningen kommer att leda till att även förtroendet för forskare snart kommer att rasa.

    Då kommer det inte att finnas någon grupp kvar som människor obekymrat kan lita på.

  5. 5
    L

    Journalister använder ständigt uttrycket ”forskarna säger” som om det varje gång handlar om en ny sanning, allt vi tidigare trodde att vi visste, ska bytas ut mot vad forskarna nu kommit fram till. Sen spelar det ingen roll om forskarna är Nobelpristagare eller studenter, när ”forskarna” säger något tycker journalister att det är 100 procent trovärdigt. Samtidigt som nya rön ständigt visar att gamla rön var fel!

    När det gäller klimatforskning så är det däremot 100 procent politik. Det är uteslutande för att politiker och journalister använder klimatfrågan som ämnet existerar, ingen tror på allvar att vi ska kunna varken förutsäga eller styra klimatet. Vi kan bara anpassa oss och det har vi alltid gjort.

    I mitt huvud hör jag därför numera ”fuskarna säger” när det handlar om klimatet…

  6. 6
    Mats Jangdal

    @ sten # 4
    Vill verkligen folk ha auktoriteter i osäkra tider?
    Min uppfattning är att folk vill ha respekt för sina egna val, sina egna liv, sina egenheter osv. Man vill inte bli skyfflade omkring av vare sig experter eller auktoriteter som inte begriper hur just JAG vill leva mitt liv.
    När forskarna blir maktens alibin, då sjunker förtroendet för forskarna.

  7. 7
    OR

    120 rapporter datorförfattade! För att inte ytterligare minska förtroendet för forskning vore det intressant med hur stor promilleandel av antalet utgivna forskningsrapporter under samma tid detta motsvarar. Jag misstänker att det rör sig om något i storleksordningen av andelen antropogen CO2 i atmosfären från fossil förbränning. Och det brukar ju ses som av-alarmerande här på bloggen.

  8. 8
    C-G Ribbing Inläggsförfattare

    Jo, det är naturligtvis en liten andel, men det är alarmerande att de hamnat i s k välrennomerade, granskade tidskrifter.
    Ibland ”skryter” de t o m med att de endast accepterar x %<<100 av alla inkommande manus.Tänk om det vore y ppm CO i atmosfären!
    /C-G

  9. 9
    Sten Kaijser

    Hej Mats,
    ”vi som känner oss välutbildade och kunniga” tror oss kunna styra våra egna liv – men jag tycker mig ana att det finns många som hellre väljer en enda auktoritet som de gärna lyder.

  10. 10
    Ingemar Nordin

    Nu vet jag inte hur dessa 120 rapporter var producerade. Men idag finns det programvara som avslöjar plagiat av olika slag. Seriösa tidskriftsredaktörer kör väl detta rutinmässigt och antalet retractions stiger exponentiellt. Det här avslöjar naturligtvis inte allt slags fusk (t.ex. med data), men om stora stycken i en uppsats är plagierade så kan det vara en indikation på att allt är fejk.

    Skickliga fuskare ser till att deras uppsatser inte sticker ut, bara säger sådant som alla förväntar sig etc. Då ökar chansen att ingen läser den med något större intresse. Men det ökar antalet publikationer på forskarens CV, vilket är viktigt i en byråkratiskt styrd forskningsvärld där bibliometri är ett viktigare verktyg för att värdera en forskare än en saklig granskning av vad de skriver.

  11. 12
    Guy

    Jag håller med dig Sten K. Många människor behöver en Mamma/pappa som är stark och som du kan lasta dina bekymmer på och som du tror att skyddar och sköter om dig.

    En diktator skulle inte klara sig länge om det inte funnes folk som ivrigt stöder dem. Somliga stöder av fast tro att han/hon är bra och andra för att dom är rädda. Diktatorn har dessutom propagandamaskinen till sitt förfogande. Stalin var ”pappa” Stalin för folket. Det tycker jag säger en hel del.

  12. 14
    Ulf L

    Jag har följt debatten om ekologisk odling i DN och SvD och det som slår mig är att man tycks ha olika uppfattning om vad vetenskap är. De fyra professorerna som är kritiska är ”old school” dvs begränsade och kontrollerade där man mäter vad som mätas kan. Deras motståndare pratar om pesticidfri odling som om det självklart vad en god sak och ekosystemtjänster som om det var klart definierat vad det är och som kronan på verket hävdas att dessa fyra inte förstått ”evidensbaserat arbetssätt”. Det ser lite ut som ett paradigmskifte där samhällsvetenskapliga metoder tränger in i agrarforskning där tidigare rent naturvetenskapliga metoder används. Om det är bra vet jag inte men eftersom samhällsvetenskapen är bra på att förklara varför saker hänt men urusla på att förutsäga framtiden tvivlar jag på nyttan av det tillvägagångssättet. Det som definitivt stör mig är att de de samhällsvetenskapligt inriktade forskarna lyser med lånta fjädrar. De rider på det förtroende som tidigare naturvetenskapligt orienterade forskarna byggt upp. Detta förtroende har vi inte för samhällsvetenskapliga forskare. Om en ekonom förutsäger någon utveckling 10 år fram i tiden så tar vi utsagan med en nypa salt. Både ekonomerna själva och vi lekmän vet vilka osäkerheter som måste hanteras och kan värdera robustheten i utsagorna (som oftast är låg). Nu kommer det forskare in från vänster (pun intended) med en naturvetenskaplig bakgrund och därmed ett förtroendekapital baserat på de naturvetenskapliga forskningsmetodernas framgång, men de använder samhällsvetenskapliga metoder som inte alls har den robustheten.
    Risken är att detta kommer att misskreditera även den naturvetenskapliga forskning när det uppdagas och det vore illa.

  13. 16
    L

    #15, häromdagen var det älgarna i Skåne som skulle bli mindre, det är hela tiden SMHI som ligger bakom alla dessa klimatlarm…

  14. 17
    John Silver

    En doktorstitel får mig bara att associera till Doktor Göbbels och Doktor Mengele.

  15. 18
    Lennart Bengtsson

    Hej

    Intressant om datorgenererade artiklar! Det är kanske så AI ( Artificiell Intelligens) kommer att fungera. Däremot läser jag ständigt artiklar som faktiskt också är rent nonsens utan att ens vara datorgenererade. Flera av dessa är politiskt korrekta och försedda med lämplig genusstämpel med även motsatsen förekom och även på denna och liknande bloggar. Reagerar man för tokigheterna har man förstås fått fiender för livet eller i bästa fall bara drabbas av häggströmmeri. I sådana fall föredrar jag att ha en datorgenererad produkt som ”fiende” i alla fall tillsvidare – inget vet vad AI kan ta sig till i en framtid ( enligt Nick Boström).

  16. 20
    Bengt Abelsson

    # 17 a bit over the top, som min engelske vän säger när något är dåligt.

  17. 22
    Ingemar Nordin

    Lennar B #18,

    ”Däremot läser jag ständigt artiklar som faktiskt också är rent nonsens utan att ens vara datorgenererade.”

    Hear, hear! :-)

    Olle R #21,

    OT, apropå Turing så passa på att se filmen ”The Imitation Game” http://www.imdb.com/title/tt2084970/ . Jag går sällan på bio och har läst en del böcker om Turing så mina förväntningar var lågt ställda. Men jag blev glatt överraskad. Bra rollprestationer. Matematiken (och vilken betydelse exempelvis Gödels teorem hade för Turings tänkande) var naturligtvis nedtonad. Men filmen lyckades bra med att få fram konflikten mellan ”samhällets” syn på normalitet och geniets, och den i detta fall den homosexuelles, syn. Den gav mig en tankeställare.

  18. 23
    Slabadang

    EU spelar bort inte bara sitt förtroende utan även andras!

    Greklands överläge i sina förhandlingar med EU framgår allt tydligare. Talesättet ”Det går inte att lugga en flintskallig” får sin bekräftelse. Vad som är mer intressant är att se Ryssland och Kina som ny potentiell finansiell part till Grekland. Putins skattekista är stor, en rysare för EU att brottas med när de inser att spelplanen för kreditmarknaden är större än EU-territoriet. Jag lovar att LP-skivorna under armhålorna syns på ECB Merkel och Junker i dessa dagar. Med hela Medelhavsregionen i liknande situation som Grekerna med gigantiska lån så är det lite svårt att tycka synd om EU-trojkan. Vi får ett utmärkt bevis på att strategin att ”kissa i byxan” alltid slutar med att det blir kallt och kladdigt. Vi ser EU i ett mycket tydligt moment 22.

  19. 25
    OR

    Vad är det som mäts med en sådan här undersökning? Själv kommer jag alltid på fler frågor än svar om jag blir utsatt för en enkät. Hur vet dom att dom kan likställa mitt ”ganska litet” med någon annans? Hur skiljer man på om den enes svar är en reaktion på något som just varit på nyheterna och den andres är ett uttryck för tillit till att forskare tillämpar den vetenskapliga metoden, och vet vad den innebär? – Nå, med statistik kan man ändå få fram en kurva och kanske anta att alla svarande skiljer sig på samma sätt genom åren.

    I mitt inlägg på, Politisk styrning av universitetsvärlden, menar jag att forskare bärs av en vetenskapstro, vilket möjligen kan vara stötande, men en sån här undersökning kan inte ge besked om något annat än vetenskapstro i betydelsen oinformerad tillit.

  20. 26
    Ingemar Nordin

    Idag såg jag på nyheterna att WWF rödlistat våra svenska räkor. En fiskare menade att det var ett tokigt beslut eftersom räkorna redan var på god väg att återhämta sig efter en naturlig cykel. Men när WWF säger något så var han ju tvungen att efterleva påbudet menade han.

    Någon som vet när WWF övertog makten här i landet? Och vilket mandat har de?

  21. 27
    Rosenhane

    Ingemar och andra.

    Aktuellts WWF-propaganda indikerar att det klokaste och mest miljövänliga räkköpet för närvarande är västkusträkor en masse.
    Bon appétit!

  22. 28
    Rosenhane

    Sviniös behandling av Yngve Björkman av aktuellts MP-polis. Fy fan!

Kommentarer inaktiverade.