Kina och utsläppshandeln?

00123f3c47cb05a4594901

Den effte femårspalen antas under den kinesiska folkkongressen

Jag tänker idag referera till inehållet i en utredning som gjorts av Fores 2012 (Fores studies 2012:1) och sedan återtryckts eller publicerats gemensamt med SEI, dvs Stockholm Enviromental Institute (SE-FORES-2012-China-Carbon-Emission.pdf). Rapporten ser närmare på Kinas ambitioner att skapa en nationell handel med utsläppsrätter av koldioxid, dvs en motsvarighet till EU´s “Emission Trading System ETS. Anledningen till att jag uppmärksammade denna rapport var en sight wid namn Point Carbon som nyhetsbyrån Thomson Reuters numera driver. Jag tror att jag av en tillfällighet droppade in på den någon gång för ett par år sedan då den (numera insomnade) Europeiska marknaden för koldioxid diskuterades flitigt och jag sökte efter information. Internet och googlandet har ju egenheten att man allt som oftast hamnar av en tillfällighet på vissa sajter. Vi som var intresserade av att läsa om utsläpps-marknaden erbjöds att prenumerera på ”Point Carbon” under en månad utan kostnad. Vi får anta att idén var att jag skulle lockas att sedan betala en slant för att få fler nyheter och analyser. Nu får jag den i snålversion ändå trots att jag inte betalar, men enbart med rubriker och korta “teasers”. I ett sådant nyhetsbrev nyligeni behandlades en nyhet för utsläppshandeln för provinsen Guangdong. Jag blev nyfiken och sökte och som sagt var snubblade, över denna rapport. Den har titeln “China’s Carbon Emission Trading: An Overview of Current Development” och kan laddas hem på SEI´hemsida.

Det finns en mer lättläst sammanfattning av Kinas ambitioner och svårigheter som publicerades i NeyYork Times 2011 för den som inte orkar eller vill läsa den 48 sidiga rapporten från FORES, den är nämligen inget att rekommendera som underhållning, men den kan fungera väl som sömnpiller.

Jag var dock till helt nyligen ovetandes om Kinas planer för en nationell handel med utsläppsrätter. Generellt sätt har Kina naturligtvis uppmärksammat den internationella jakten på att minska på utsläppen av koldioxid. Kina har stora problem med luftfororeningar och i den tidigare femårsplanen fanns direkta mål för svaveldioxid och kväveoxider. Kinas engagemang kring denna fråga verkar dock ske mer utifrån ett nationellt behov av att dels säkra sin tillgång på energi, att av konkurrensskäl effektivisera energianvändningen och minska på kolandvändningen. I den förra planen var resultatet mestadels att ineffektiva och äldre industrier stängdes, och att man därigenom ökade energieffektiviteten. Jag är inte lika övertygade som en del andra att Kinas ambitioner är att minska på just koldioxiden, men att man är noga med att spela med i den internationella politiken. Det finns dock en uttalad plan att minska andelen utsläpp med 17% till år 2015 i förhållande till år 2010. Resan dit bygger på att andelen förbrukad energi per enhet GDP skall minska, något som anses ske när man lägger ner effektiva äldre industrianläggningar och samtidigt inför en större andel ickefossil energikonsumtion i form av mer kärn- och vattenkraft, samt till vissa delar sol och vindel. Den totala energimixen 2012 talar dock sitt tydliga språk. Några stora mängder vind och sol är svårt att hitta även om andelen av t.ex vindel i ny installerad kapacitet har ökat men fortfarande överskuggas helt av ny kolkraft.

7181641-1363022016981377-PatrickG24

Man har i alla händelser under den gångna femårsperioden skapat sju pilotområden för lokala utsläpps-marknader. Fores rapport konstaterar att Kinas försök till en fungerande utsläppsmarknad till dags dato är ytterst blygsam och knappast givit några märkbara resultat. Avsluten på dessa lokala marknaden är mest symbolhandlingar. Ambitionen sägs dock vara att Kina till år 2015 skulle ha en nationellt fungerande marknad för utsläpps-rätter. Rapporten meddelar att:

Kina genomför ett uppriktigt och ambitiöst försök att utveckla en inhemsk utsläppsmarknad. Men att redan år 2015 ha en fungerande marknad är ett djärvt mål och Kina står inför flera betydande utmaningar.

Rapporten staplar sedan upp ett otal stora strukturella problem som kommer att göra det svårt att få en fungerande marknad. Exempelvis:

Det råder  brist på tillförlitlig utsläppsdata, vilket kraftigt försvårar möjligheten att bestämma utsläppstak.

En uppfattning om hur dessa branta backar kan komma att te sig ger följande passus i rapporten:

Kina kommer att behöva omfattande kapacitetsbyggande, inte bara för att säkerställa tillgången till kvalificerad arbetskraft och för att övervaka marknaderna, men också för att förbereda de industrier som ska delta. Företagschefer och finansiärer har liten praktisk erfarenhet av att effektivt hantera exempelvis en utsläppsportfölj, eftersom de är vana att regeringen sätter priset. Även om en utsläppsmarknad skulle upprättas i Kina, skulle i nuläget företagens invanda beteende hindra alla meningsfull han­del. Att förändra finansiärers och arbetskraftens beteende kan ta åratal.

Mest centralt är dock huruvida ett markadsstyrt system kan fungera i en planekonomi? Förutsättningarna och därmed oddsen för en fungerande ustläppshandel i Kina tycks för mig ringa, men det finns ändå ett hopp hos utredarna, eller snarare en naiv förhoppning. Sammanfattningen avslutas med orden (först på engelska):

Still, despite all the reasons for concern, we must note that China’s determination has served it remarkably well in many other ways in the past decades. That same “crossing the river by feeling the stones” spirit could well enable China to build a unique, innovative carbon market that effectively curbs its now-soaring emissions

I den något kantiga svenska översättningen lyder frasen:

Mot de många utmaningarna och skälen till skepsis kan ställas den beslutsamhet med vilken Kina genomfört andra åtgärder under de senaste årtiondena. Samma ”gå över floden genom att känna stenarna”- mentalitet kan nu möjliggöra för Kina att bygga en unik, innovativ utsläppshandel som effektivt tyglar de nu sti­gande utsläppen.

Att utredarna noterat att Kinas beslutsamhet tjänat dem påfallande väl under senare decennier är på svenska kanske lite kontroversiellt, dvs hur beslutsamt som regimprotester och försök till demokratisering slagits ner. Denna positiva värdering har på svenska fallit bort. Uttrycket att “crossing the river by feeling the stones” borde väl vara ett uttryck för försikthet, dvs att nogsamt känna att varje sten bär innan man tar nästa steg genom forsen, så skulle jag tolka det. I svensk översättning blir den oförståelig, och inte minst som bakgrund till tron på att Kina skall “bygga en unik, innovativ utsläppshandel som effektivt tyglar de nu stigande utsläppen”. Men hur det ursprungliga kinesiska ordstävet lyder eller syftar till kan jag enbart spekulera om, kanske någon sinolog i läsekretsen kan kommentera.

Jag kan dock ur dessa avlutande rader utläsa en naiv tro på att Kinas i grunden toppstyrda diktatur skall lösa de grönas våta dröm om en internationell handel med koldioxid som styr mänsklighetens konsumtionsmönster. Jag tror personligen att Kinas styrande elit vet att enbart en fortsatt ekonomisk utveckling och en växande BNP kan hålla dem kvar vid makten. De inser att de kan tjäna på ett mer diversifierat energiutbud där delar av kolet kan ersättas av kärnkraft, vattenkraft, vind och solkraft. Det är bara ganska nyligen som det importerades mer kol till Kina än det exporterades, och i grunden så handlar det om att säkerställa landets växande behov av energi. Däremot tror jag att de uppmärksammat sina nationella miljöproplem både vad gäller verkligt hälsofarliga föroreningar i luft, vatten och i marken. När man skummar officiella sidor eller texter från “government china” läser man dock sällan om några verkliga åtgärder för “klimatet” eller om koldioxid. Det handlar nästan uteslutande om energieffektivitet och om andra föroreningar.

 

Dela detta inlägg

14 reaktion på “Kina och utsläppshandeln?

  1. 1
    Olav Gjelten

    ”Jag tror personligen att Kinas styrande elit vet att enbart en fortsatt ekonomisk utvekling och växande BNP kan hånna dem kvar vid makten”.
    Vilket fantastisk folk kineserna är som driver på Makten så att de hela tiden får det bättre.
    Hos oss röstas det för att folk är ipräntade att det ska röstas, oavsett vilka alternativ vi får till buds. Om vi bara slutade med det skulle säkert mycket bli annorlunda.

  2. 3
    Ann LH

    Lars! Bra att få lite info från stora världen, tack.
    (Du har fått svar på Dina frågor kring hållbar utv. på den länken.)

  3. 4
    bom

    #2 Aftonbluddret släpper fram sanningen – det måste vara ett absolut F F G! Har mp-kramarna på mellre Sveavägen vaknat ur narkosen?

  4. 5
    Mats G

    Kina.
    Ett totalitärt marknadsstyrd planekonomi. Eller är det planen som styr marknaden. lite oklart. Kanske en mix. Som vi har sett så är det producenternas drömland. Arbetare utan rättigheter och rentav mänskliga rättigheter.

    I ett sådant system så kan miljöproblemen hopas som vi har sett. Så vad kan vi dra för slutsats av det. Demokrati är bra för miljön. Samma demokrati som en del miljömuppar vill avskaffa för att rädda miljön. En del får det mesta om bakfoten.

    Ett sätt att få ordning på det istf koldioxidskatt är rättvise tullar. Ett land får tullar beroende på olika kriterier. Demokrati, mänskliga rättigheter, miljö. Lista kan göras oändlig.

    Det blir då incitament för länder att ändra i viss riktning. Så vi förbättrar värden genom handel. Mycket bättre än ex koldioxidskatter. Genomförbart? Knappast.

  5. 6
    pekke

    Allt Kina gör brukar gynna dem själva i första hand, vilket inte är fel eftersom man bör se om sitt egna hus i första hand innan man hjälper andra med deras hus annars så förfaller det när man bara hjälper andra.

    Om Kina inför en egen utsläppshandel så är det nog enbart för att man sett nån form av vinst för sig själva, Kina har för övrigt varit den största mottagaren( över 50% ) av FN:s utsläppspengar, The Clean Development Mechanism (CDM), jämfört med resten av Världen.

    Man kommer säkerligen lägga ner gamla, ineffektiva och miljöförstörande kolkraftverk och slå sig för bröstet över hur duktiga de är, men de kommer att ersätta dessa med ännu större ( visserligen effektivare och med bättre rening ) kolkraftverk, så de kommer att bränna än mer kol i framtiden för att kunna öka sin elproduktion

    Dagens elproduktion i Kina från olika energikällor.
    http://www.eia.gov/countries/analysisbriefs/China/images/electrcity_capacity_fuel.png

    Elproduktionen 2040 är dubblerad, men kol är fortfarande dominerande.
    http://www.eia.gov/countries/analysisbriefs/China/images/electrcity_generation_fuel_forecast.png

    Kina ser alltid till att deras eget hus är stabilt och säkert innan de hjälper andra.

  6. 7
    Lennart bengtsson

    *6

    I detta fall måste man tyvärr konstatera att det är bara Sverige som sätter sitt eget hus i sista rummet liksom vår svenska historia. Att jag var fanbärare för Västgöta nation i Uppsala ( för länge sedan) vid firandet av Karl XII dödsdag den 30 november ( ”han som fick en alltför tidig julklapp i form av en kulknapp” som det hette i Uppsalaspexet G3) vågar jag knappast nämna i dag om man har vänsteraktivister i närheten. Då kan man råka riktigt illa ut.

    Det tjänar ingen att hela tiden sätta vad Sverige gör och har gjort under” ena skäppo” och inte heller se ned på sin historia. Detta gör definitivt inte Kina och inte USA ochStorbritannien.

  7. 8
    pekke

    Det ” gröna ” solkraftverket Ivanpah i Mojaveöknen är inte så grönt som kan tro.

    Förutom att de grillar en massa fåglar ( hur mycket fåglar kan det finnas i ett ökenområde jämfört med mer bevuxna områden ? ) så behöver de en massa gas varje dag för att få i gång grillen, alltså VARJE DAG !

    http://hockeyschtick.blogspot.se/2014/08/worlds-largest-solar-energy-plant-wants.html

    http://www.kcet.org/news/rewire/solar/concentrating-solar/ivanpah-solar-plant-owners-want-to-burn-a-lot-more-natural-gas.html

    Vilken ironi, de behöver öka sina koldioxidutsläpp för att den gröna energin skall bli tillräckligt effektiv / lönsam.

  8. 9
    pekke

    #8
    Skall rätta mig själv !
    Gasen behövs INTE varje dag men så fort förångaren inte värms upp tillräckligt sätter man in gas för att få fart på kraftverket, mängden gas som används motsvarar användning hos 35 000 Amerikanska hushåll och verkets totala kapacitet är till 100 000 hushåll enligt dem själva, så 35 % av hushållen får egentligen gaseldad energi.

  9. 10
    Ingemar Nordin

    Tack Lars,

    Det är värdefullt att på detta sätt få en närmare inblick i Kinas klimat- och energipolitik. Alla de förhoppningar, alla de tvärsäkra och överdrivna proklamationer som de gröna alarmisterna gjort om Kina faller ju helt platt till marken i och med ”Figure 1″. Den ger inte bara info om läget idag, utan också om den totala lögnen kring detta.

    Vi kan ju sedan tidigare ha anat att riksdagsmännen/kvinnorna tillhör den okunnigaste delen av Sveriges befolkning. Men att de dessutom inte ens verkar ha någon insikt om andra länders energisituation är faktiskt skrämmande.

    Varför skriver inte MSM om detta?

  10. 11
    bom

    #10 De skriver inte om det för det passar inte deras narrativ! Den bild de beordrats förmedla.

  11. 13
    Andreas

    Hur går det med Kinas storsatsning på LFTR då?
    De har ju tusentalet forskare och ingenjörer på området med en ansenlig budget dessutom.

  12. 14
    Lars Kamél

    …en sight vid namn…? Det ska väl vara ”en site vid namn”? Eller ”en sajt vid namn”, om man väljer svengelska.

    Jag har sett flera debattörer, till exempel Åsa Moberg i sin antikärnkraftsbok, hävda att vindkraft i Kina har större produktion än kärnkraft. Jag har inte kunnat hitta något stöd för det påståendet. En webbplats som verkar innehålla ett pressmeddelande på engelska från kinesiska statistikbyrån nämner kärnkraft som ett av de energislag som användes för elproduktion, men nämner inte vindkraft. Jag får det till att kärnkraften stod för 2 % av elproduktionen, och att det finns 2,6 % som inte är specificerat. I dessa 2,6 % borde då vindkraft finnas med något bidrag.

Kommentarer inaktiverade.