Sommarrepris: 2013: Året då Merchants of Doom framträdde allt tydligare

Detta inlägg publicerades första gången 2014-01-03.

Merchants

Bilden skall symbolisera det som jag anser som den viktigaste utvecklingen i klimatfrågan under det gångna året. En ny historieskrivning har genom Jacob Nordangårds doktorsavhandling Ordo ab chao och boken Domedagsklockan kommit in i klimatdebatten. Dessa beskriver vad som jag vill kalla Merchants of Doom eftersom de är en komplettering av och en motvikt till Oreskes och Conways bok Merchants of doubt (2010).

Det började redan i slutet av 2012 då Jacob Nordangård 14 december disputerade på sin doktorsavhandling ORDO AB CHAO Den politiska historien om biodrivmedel i den Europeiska Unionen – Aktörer, nätverk och strategier. Därefter kom i november 2013 boken Domedagsklockan – och myten om jordens ständiga undergång av Svenolof Karlsson, Jacob Nordangård och Marian Radetzki. I samband med bokens utgivning skrev författarna en debattartikel i DN som ledde till flera repliker och artiklar på ledarsidorna av DN och SvD.

Läs mer: ”Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin”. Svenolof Karlsson, Jacob Nordangård och Marian Radetzki, DN Debatt 2013-12-02.

Läs mer: Klimathotet: Demokrati är inte problemet, Johannes Åman, DN.se 2013-12-03.

Läs mer: En powerpoint löser inte klimatfrågan, Maria Ludvigsson, SvD.se 2013-12-08.

Läs mer: Domedagsklockan och den livskraftiga hydran, Gästinlägg av Ann Löfving-Henriksson, Klimatupplysningen 2014-01-01.

Särintressen har stort inflytande i klimatfrågan

Både Nordangård och Oreskes och Conway har studerat hur särintressen påverkar hur klimathotet beskrivs. Det som skiljer deras studier är inriktningen. Den inriktning som Oreskes och Conway har ägnat sig åt beskrivs målande av deras boktitel Merchants of Doubt. Nordangård har däremot i sin doktorsavhandling Ordo ab chao kartlagt hur olika intressenter i arbetet med att förstå människans skadliga inverkan på klimatet hänger ihop i form av olika nätverk och finner tecken på särintressen som gynnas av ett överdrivet klimathot. Därför är det rimligt att säga att han studerat Merchants of Doom.

Jag har inte läst boken av Oreskes och Conway men har däremot sett på följande föredrag av Naomi Oreskes där hon berättar om dess innehåll:

Jacob Nordangård presenterar sin doktorsavhandling i följande föredrag:

Eftersom Jacob Nordangårds forskning har framlagts som en doktorsavhandling i Sverige så är den utomordentligt grundligt peer-reviewad. Detta garanteras av de procedurer som hör till den svenska doktorsdisputationen.

Oreskes och Conways bok har inte samma vetenskapliga tyngd. Den är en berättelse skriven för ett vanligt bokförlag där författarna också har ett intresse att göra sig själva kända och att tjäna pengar på sitt författarskap. Om och hur boken peer-reviewats är oklart, åtminstone för mig, och jag anser också på basis av videon att Oresekes är skicklig på att lägga fram sin berättelse på ett dramatiserat sätt som väcker intresse. Jacob Nordangård kan inte mäta sig med Naomi Oreskes i fråga om ett dramatiserat framställningssätt men han har en stor fördel i sin sakliga vetenskaplighet.

Ett exempel på felaktiga sakuppgifter av Naomi Oreskes

Jag såg på Naomi Oreskes föredrag och jämförde med vad jag läste i Domedagsklockan. Oreskes påstår att de hon kallar Merchants of Doubt har agerat mot bättre vetande. Men i fråga om den så kallade skogsdöden på grund av sura regn verkar hon själv agera på sådant sätt i föredraget.

Naomi Oreskes uppgifter om “acid rain”, som skulle leda till skogsdöd, motsägs av skogsprofessor Kari Mielikäinen som intervjuas i Domedagsklockan. Han är vid det finländska skogsforskningsinstitutet Metla, förr dess forskningschef och ledare för det samarbetsorgan om skogsforskningen som upprätthålls av Nordiska ministerrådet. Han menar att skogsforskningen har visat motsatsen till skogsdöd och om Finland skriver Svenolof Karlsson i Domedagsklockan:

”… det finns mer skog i Finland nu än någonsin förr i modern tid. Och skogen har aldrig mått bättre. Den stora tillväxten i skogarna tog fart på allvar omkring år 1970. Årstillväxten, som då var omkring 60 miljoner kubikmeter per år i Finland, har sedan dess stigit till 100 miljoner kubikmeter per år. Eftersom avverkningen inte har ökat, har Finland nu mer skog än någonsin.”

De sura regnen ansågs vara ett stort hot mot skogen och man såg många reportage om detta stora miljöhot i media. Men forskarna fortsatte sina studier oförtrutet och nu beskriver professor Mielikäinen forskningsresultatet på följande sätt:

Vi kan med facit i hand konstatera att just då man talade som mest om skogsdöden, växte våra skogar bättre än någonsin förr.”

I föredraget ger Naomi Oreskes just de sura regnen (med början omkring 32 min) som ett exempel på hur vetenskapliga aktörer, som hon pekar ut som Merchants of Doubt, utan vetenskaplig grund bagatelliserar ett farligt miljöhot. En av dessa var Frederick Seitz inom bland annat något som heter Marschall Institute, en mycket framstående amerikansk fysikprofessor som lett USAs vetenskapsakademi. Enligt Domedagsklockans uppgifter har Naomi Oreskes alltså fel, dessa vetenskapliga aktörer med Seitz i spetsen hade rätt om att hotet från sura regn var en överdrift. Följaktligen skulle samma vetenskapliga aktörer lika gärna kunna ha rätt om att klimathotet överdrivs.

Efter diskussionen om skogsdöden fortsätter Svenolof Karlsson:

Så där kunde vi i den här boken beta av olika hot under de senaste decennierna och fråga vad som egentligen hände. Anders Bolling har de facto gjort just det i boken Apokalypsens gosiga mörker (2009): kärnvapenkriget, det eskalerande våldet, befolkningsexplosionen, massvälten, luftföreningarna, tungmetallerna, ozonhålet, sopberget, säldöden, havsdöden, skogsdöden, ökenutbredningen, utrotningen av arter, avverkningen av regnskogarna, pandemierna, klimathotet.

Anders Bolling: ”Nästan alla de här katastroferna har uteblivit. Många var hjärnspöken. Några kunde undvikas tack vare mänsklig klokhet.”

Ett exempel på tolkning av en händelse i klimatdebatten

Uppmärksammade händelser i klimatdebatten kan tolkas som uttryck för konkurrensen mellan Merhcants of Doom och Merchants of Doubt. Detta gäller även sådant som ytligt sett kan se ut som vetenskapliga konflikter mellan olika klimatforskare. Jag utgår här ifrån en uppmärksammad kontrovers 2011 som bland annat ledde till en infekterad debattartikel.

Trenberth, Abraham och Gleick skrev 2011 debattartikeln The damaging impact of Roy Spencer’s science med personangrepp på Roy Spencer och John Christy. Detta är ett mycket märkligt sätt att driva en vetenskaplig fråga, i själva verket kan den enligt Judith Curry betraktas mer som en belastning för artikelförfattarna själva än för Spencer och Christy. Men vad kan vara drivkrafterna bakom denna kontrovers mellan kända klimatforskare som Kevin Trenberth och Peter Gleick å ena sidan och Roy Spencer och John Christy å den andra?

Man kan se Kevin Trenberth som representant för ett särintresse genom hans tunga roll inom en organisation NCAR som är speciellt grundad för att arbeta med forskning om klimatförändringar. Den befarade mänskliga inverkan på klimatet har lett till ett enormt ökat samhällsintresse för sådan forskning. Klimathotet blir då själva grunden för att NCAR skall kunna framgångsrikt finansiera sin verksamhet, ju större klimathot desto villigare finansiärer.

I Peter Gleicks fall kan man se ett motsvarande sammanhang. Han representerar som grundare och ledare av Pacific Institute en organisation som bland annat har specialiserat sig på att lösa problem med vattenförsörjnningen som uppstår på grund av den globala uppvärmningen. Även här gynnas finansieringen av deras verksamhet ju större klimathotet är.

Roy Spencer och John Christy har inte någon tung roll inom sådana organisationer som NCAR eller Pacific Institute med särintressen. Men genom sina forskningsresultat och sina skeptiska åsikter inom klimatvetenskapen har de blivit intressanta för Heartland Institute som närmat sig dem och knutit dem till sig i en lös form av expertroll.

Heartland Institute har bland annat specialiserat sig på ett klimatskeptiskt ifrågasättande av klimathotet och riktar sig till finansiärer med klimatskeptiska särintressen. Pacific Institute och NCAR å ena sidan och Heartland Institute å den andra är alltså organisationer med antagonistiska särintressen. Större klimathot gynnar den ena sidans finansiering, mindre klimathot gynnar den andra sidan. Här ser vi alltså en antagonism som kan beskrivas som konkurrens mellan Merhcants of Doom och Merchants of Doubt.

Någon tid efter den ovan kritiserade debattartikeln blev Peter Gleick avslöjad för att han spionerat på Heartland Intitutes företagshemligheter. Han hade skickat falska email och utgett sig för att vara en av Heartlands styrelseledamöter och på detta sätt fått tillgång till hemliga dokument. I Sverige förefaller ett sådant beteende vara olagligt enligt lagen om skydd för företagshemligheter men det verkar inte som Gleick har blivit åtalad i USA. Judith Curry har diskuterat hur man ser på Peter Gleicks affärsspioneri i USA.

Läs mer: Ordförande i USAs klimatvetenskapliga etikkommission avgår på grund av bedrägligt beteende, Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2012-02-22.

Jag tycker att denna affär med Peter Gleicks affärsspionage verkligen illustrerar hur vi har att göra med antagonistiska särintressen. Omsorgen om den egna sidans intresse i konflikten mellan Merhcants of Doom och Merchants of Doubt kan leda till att man går över gränsen för vad som är etiskt och juridiskt tillåtet.

Till sist

Merchants of Doubt och Merchants of Doom symboliserar olika särintressen som vill påverka oss för att sälja sin respektive syn på och sina förslag till åtgärder i klimatfrågan till oss. Jag gissar att sanningen om klimathotet finns hos den stora massan av klimatforskare som inte vill göra så mycket väsen av sig i klimatdebatten men att det egentligen inte finns någon som säkert vet hur det ligger till. Den långsamt fortskridande uppvärmning som vi hittills har sett med den senaste långa uppvärmningspausen tyder enligt min åsikt i dagsläget på att sanningen ligger betydligt närmare Merchants of Doubt än Merchants of Doom.

Referenser

Jacob Nordangård, ORDO AB CHAO Den politiska historien om biodrivmedel i den Europeiska Unionen – Aktörer, nätverk och strategier, Doktorsavhandling, Linköpings universitet, 2012.

Svenolof Karlsson, Jacob Nordangård och Marian Radetzki. Domedagsklockan – och myten om jordens ständiga undergång, Ekerlids förlag, 2013.

Naomi Oreskes och Eric Conway, Merchants of Doubt: How a Handful of Scientists Obscured the Truth on Issues from Tobacco Smoke to Global Warming, Bloomsbury press, New York, 2010.

Anders Bolling, Apokalypsens gosiga mörker, Bonniers, 2009. Se även http://apokalypsensgosigamorker.blogspot.se/

Dela detta inlägg

20 reaktion på “Sommarrepris: 2013: Året då Merchants of Doom framträdde allt tydligare

  1. 1
    Astrid Å

    Tack Pehr B! Bra att få denna sammanfattning.
    Fick mig att tänka på torskbeståndet som varit utsatt för diverse åtgärder. Som så ofta med olika åtgärder för att ”rädda något” har man inte förstått hur naturen fungerar. Torsken har visserligen ökat i antal men blivit mager och sårig.

    http://www.svt.se/nyheter/sverige/utmarglad-torsk-bekymrar

  2. 2
    Ann LH

    Stort TACK för denna välbehövliga repris med text och länkar. Utetemperaturen har även i Bohusläns skärgård nu passerat 30 grader vilket innebär kylning på luftvärmepumpen, innesittande och -läsande. Perfekt då med alla dessa återseenden!

  3. 3
    Lars Kamél

    Jag trodde att det var allmänt accepterat vid det här laget att surt regn inte alls skadade skogen? Men tydligen finns det fortfarande folk som tror att skogen dog på grund av surt regn?

    De klimathotstroende nämner gärna sambandet mellan tobaksrökning och cancer, och det motstånd som fanns från vissa forskare mot att sambandet finns. Då drar de fram det i stort sett enda miljö- och hälsolarm från de senaste årtiondena som har visat sig vara lika allvarligt som de ursprungliga larmarna påstod. Alla larm som har varit överdrivna eller helt fel ”glömmer” de.

  4. 4
    pekke

    Sura regn.
    Visst finns det sura regn, framför allt vid vulkanutbrott.
    Det värsta ex. var väl det långvariga utbrottet på Island på 1700-talet (?, har inte kollat året) då en sur frätande dimma bildades som dödade människor över hela Europa.

    Men den typen av barrskog som vi har på Norra halvklotet har en naturligt sur jordmån som barrträden skapar själva, Podsol kallas den och pH-värdet är ner mot 4 i en sån jordmån.

    Podsol:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Podsol

    Har för mig att man gjorde ett experiment här i Sverige där man täckte över ett lämpligt skogsparti med barrträd så att inget regn skulle nå området och man bevattnade området med neutralt vatten under en längre tid, men jordmånen fortsatte att vara sur trots det.

  5. 5
    pekke

    Även Sverige har väl numera mer skog än för 100 år sedan, vi har väl snarare mindre öppna ytor som fanns för 50 – 100 år sedan p.g.a. större behov av virke, ved, m.m. och alla små jordbruk som fanns överallt då.
    Åker man utanför de stora riks- och Europavägarna så ser man nedlagda jordbruk där skogen tar över, man kan se ett å annat kalhygge, men f.ö. är det bara skog, skog och åter skog,

  6. 6
    Kenneth Mikaelsson

    Här uppe så kalkas sjöar fortfarande.. i hem sjön dog all stor brax när de började kalka fick väl en smärre chock.. undrar hur många miljoner som bokstavligt är kastade i sjön???

  7. 7
    Peter F

    Pekke #5

    Men vilken skog ? Monokulturer som visst är gröna, men inte ser man längre de stora granskogarna med rik flora och fauna. Norrlands inland är för mig en skoglig öken, men säkert ekonomiskt förvarbar.

    Om en vecka åker jag till Vindelfjällens stora reservat för att fiska. Känslan att gå i de orörda fjällnära tall- och granskogarna är allt annat än en ökenvandring. Den äldsta tallen vi hittat (och borrat) har samma födelsedata som Gustav Wasa. Överallt ligger fallna hjältar och sipprar ut livsgivande koldioxid till omgivningen.

    Vart köper man en koldioxidmätare ?

  8. 8
    pekke

    Peter F.
    Oroa dig inte, när skogskoncernerna har tvingats på knä och lagt ner verksamheten och glesbygdsbefolkningen tvingats in till städerna och skogarna fridlysts så kommer de bli vildvuxna som förr och bre ut sig över Svea Rike.

    Fast då kommer nog endast de med pengar ha råd att ta sig ut i vildmarken eftersom vägnätet kommer att förfalla i glesbygden när ingen använder det, syns redan nu där befolkningen minskar, och helikopter eller sjöflyg är ända chansen att ta sig ut.

    Överdrivet ? Kanske det, men risken finns att det blir så om man driver kraven på ” Biologisk mångfald ” och mer ” naturlig skog ” för långt.

  9. 9
    Peter F

    Pekke #8

    I Västerbotten har man redan börjat ta bort asfalten kring de mindre orterna då det saknas pengar att underhålla dessa vägar. Här backas det redan och vips är man 50 år tillbaka i tiden.

    I begynnelsen gick vi några mil till stugan i Reservatet, sedan byggdes en grusväg på 70-talet och nu snackas det om att sluta underhålla vägen. Någon har sagt att erövringen av Norrlands naturresurser är världens största misslyckade folkomflyttning.

  10. 10
    pekke

    Peter F. #9

    Tyvärr verkar den utvecklingen/avvecklingen finnas i alla de s.k. skogslänen.

  11. 11
    HenrikM

    Peter F #7

    Jag är starkt förundrar om det här med monokultur i skog. Stämmer verkligen det? Jag äkte själv idag genom massor av skogen ovanför Tiveden som verkar drivas av Svea Skog. Inte upplever jag på något sätt att det är monokultur. Det är djup gammel-granskog (som i mina ögon verkar mest mono av allt det jag ser från bilrutan), kalhyggen med kvarlämnade torrved, vägar som kantas av lövskog, sjöar etc omvartannat. Jag ser ”aldrig” monokultur förutom just i gammel-skog. Jag förstår verkligen inte det här med monokultur. Var kommer idén ifrån? Vi bedriver väl just kalhygge-konceptet för att det inte ska bli monokultur? (Efterlikna naturen själv med skogsbrand…)

  12. 12
    Håkan Bergman

    Ann LH #2
    Jotack, här i Stockholm och på Södertörn har vi haft 31° idag! Men vad är problemet, det går alldeles utmärkt att vistas utomhus såväl som inomhus? Självklart sätter man sig i skuggan en sån här dag, sen får man förstås se till att ha vatten att dricka, men över 30° ska inte vara nåt problem för oss människor, varför skulle det gå en skarp gräns just där?

  13. 13
    Rosenhane

    I en lite halvmärklig(antikärnkrafts)artkel i Svenska Dagbladet idag http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varmen-kan-stanga-svenska-karnkraftreaktorer_3777018.svd görs gällande att dom allt varmare haven runt Sverige ställer till problem för kärnkraftverken.
    En enhetschef för strålskyddsmyndigheten, Leif Karlsson säger:

    ”Dessutom visar klimatdata att antalet dagar per år då vattentemperaturen ligger över 20 grader i Sverige kommer att öka.”

    Någon som vet vad är det för klimatdata Karlsson talar om eller är det bara hittepå?

  14. 14
    Slabadang

    Mycket bra sammanfattning Pehr B!

    Allt fler lär sig och inser hur korrumperad vår journalistkår är och hur centralstyrt den fungerar. Den ickgrävandejornalistiken är vad som dominerar MSM. Här läser vi nu innantill och i ,mycket väl sammanställd fakta om klimathotandet och vilka som driver den och skapat den. De feta rubriker dessa fakta förtjänar är istället förtiget förljuget och undanstoppat genom nåns dj….la kommunistiska antijornalistiska redaktionspolicy. MSM är lögnens främsta bundsförvant och det största konkreta hot vi har emot demokratins funktioner och tryggheter. Allt fler ser och förstår att sanningen hittar du på nätet och lögnerna får du från MSM och politiker.

    Inför flytten så sålde jag båten och en vecka som denna saknar jag den grymt men inder nästan hela Juni … inte alls … svinkallt!

  15. 15
    Ann LH

    Pekke #4 – det forskningsprojekt Du tänker på är förmodligen det sk Gårdsjöprojektet i Bohuslän. Det finns en liten behändig rapport från detta i mina gömmor. Vid lämpligt tillfälle kan jag göra mig besväret att leta upp den, men inte nu i värmen. Det Är varmt!
    HenrikM – Gubben min fick rel. ung och fräsch, totalt oväntat ett rejäl hjärtinfarkt för några år sedan och mår sedan dess inte bra i värmen, därav en viss försiktighet i fam.
    Sedan var det inte aktiv rökning och cancer som debatterades utan passiv rökning och dess ev. konsekvenser.

  16. 16
    Ann LH

    Henrik M. ursäkta det var Håkan B. Som hade synpunkter på värmen.

  17. 17
    Håkan Bergman

    Ann LH #15
    Tillhör man en riskgrupp som din make så ska man självklart vara försiktig, men jag börjar faktiskt tycka att det här med värmen börjar bli väl alarmistiskt, i synnerhet att just vi äldre skulle vara så utsatta rent generellt, själv, 68 år ingen ålder egentligen, så tycker jag att jag klarar värmen bättre idag än för 10-30 år sen, sannolikt har jag blivit lite klokare, vilket väl inte var så svårt. För länge sen jobbade jag som eldare på ångkraftverk några år, då var man glad om man fick jobba i värme över 70°, då fick man nämligen 50% värmetillägg på lönen. Ibland fick man läsa av termometern själv, men risken var ju rätt liten att nån chef skulle kolla om den verkligen var över 70°. Vi hade ett brusande saltpulver vi drack utöver rent vatten, ibland undrar jag om inte många idag dricker för mycket vatten, man förlorar faktiskt en hel del salt också i värmen, sportdrycker kanske vore ett alternativ att komplettera med.

  18. 18
    Håkan Bergman

    Rosenhane #13
    Det kom snabbt en artikel till i Svenskan på ämnet.
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/minskad-elproduktion-i-forsmark-och-oskarshamns-karnkraftverk-pa-grund-av-hoga-havstemperaturer_3777412.svd

    Nu är det ju sommar och vi behöver faktiskt inte den där energin, maneter har väl f.ö. varit ett större problem när dom sätter igen kylvattenintagen.
    Varför inte en artikel på temat att kärnkraften går bättre under vintern, kallare kylvatten då, när vi verkligen behöver energin.

Kommentarer inaktiverade.