Den ostoppbara issmältningen i Antarktis

glaciär

Håhåjaja. Vi har sett det åtskilliga gånger förut: alarmistiska formuleringar av författarna till en eller ett par nya vetenskapliga rapporter, okritiska journalister som återger de smaskigaste bitarna och ett allmänt hojtande på en hotande katastrof, och på mer forskningspengar. Och det är ingalunda den första gången. Här beskriver Lars Jonsson föredömligt ett snarlikt alarm från 2012 och går igenom varför det knappast föreligger någon överhängande fara.

Men det ger bra rubriker. Den här gången handlar det om Antarktis igen. Med en ny teknisk utrustning har man mätt issmältningen från glaciärer på Antarktis och kommit fram till att havsnivån kan komma att höjas enormt. De obligatoriska skräckreportagen i media har naturligtvis inte uteblivit. Här är några exempel från svenska storstadsmedia: Expressen, SvD, Sveriges Radio, SvT. ”Ohejdbar nedsmältning”, ”allt går dubbelt så fort”, ”fortare än vad vi tidigare trott”, ”1,2 meters havsnivåhöjning”, ”Jag är skakad”, är några citat från nyhetsflödet.

Men det rapporteringen i media missar är bl.a. följande, väl sammanfattat av Larry Hamlin på WUWT:

De alarmistiska nyhetsartiklarna om resultaten av denna senaste Antarktis studie hävdar felaktigt att graden av isförlust i Antarktis är den ”dubbla” mot tidigare uppskattningar, underlåter att tala om att studien tvärtom visar att graden av den totala uppmätta isförlusten var ”i linje” med tidigare uppskattningar av den totala isförlusten, misslyckades med att förmedla de betydande skillnader som föreligger mellan isförlust-beteendet i de instabila västra kontra de stabilare östra Antarktisregionerna, misslyckades med att tydligt förmedla att merparten av den uppmätta isförlusten kom från den instabila västra Antarktisregionen, misslyckades med att förmedla att det är den västra Antarktisregionen som hade upplevt en ökad isförlusttakt jämfört med tidigare studier och misslyckades med att redogöra för de skäl som anges i denna studie, som står för den ökade uppskattningen av havsnivån.

Det finns en del ytterligare saker som man bör ha i åtanke när man läser skrämselartiklar om att Antarktis förlorar is: De regioner som studien tittat på omfattar enbart 10% av Antarktis men står för hela 85% av den uppskattade totala issmältningen. I rapporten finns en siffra för issmältningen för de resterande 90% av ytan; -3 +/- 36 gigaton per år (alltså med en osäkerhetsmarginal på mer än 10 gånger det uppskattade värdet!).  – ”Förluster” förresten; i en annan artikel konstaterar man att mellan 2009 och 2011 så hade det snöat så mycket på Öst Antarktis att det motsvarade en ökning med 350 gigaton, eller en havsnivåminskning på 0,32 mm/år under dessa år. Man bör också vara medveten om att den globala havsnivån beräknas ha ökat i konstant takt med 2-3 mm/år sedan mitten på 1800-talet, dvs. ingen acceleration. Undersökningarna gäller såvitt jag förstår glaciärer, inte inlandsisen som ju utgör de stora ismassorna. Och avsmältningen som en del av dessa glaciärer genomgår går trots allt långsamt. En tidsperiod på 200 år har angetts, men det kan lika gärna handla om 500 eller 1000 år. Vem vet efter bara några få års observationer? Ofattbart också att forskarna tror att glaciärminskningen har med koldioxidutsläppen att göra eftersom studierna visar att glaciärerna huvudsakligen påverkas av havsströmmarna i sin närhet.

josh

Det finns naturligtvis åtskilligt mer som en ordentligt researchad tidningsartikel eller ett reportage i etermedia hade kunnat förmedla angående forskningen kring Antarktis och dess isar. Som det nu är så är det bloggarna som får göra det jobbet. Se exempelvis här, här, här, och här.

Det är minst sagt sorgligt att våra stormedia inte klarar av att förmedla, diskutera och sätta sådana här forskningsrapporter i ett perspektiv. Med en druckens envishet och blindhet vinglar de runt i den klimatvetenskapliga världen utan att begripa särskilt mycket av den.

Men jag vill inte lägga hela skulden på media. Den kanske största skulden måste nog ändå läggas på de försåtliga formuleringarna hos de forskare som författat de vetenskapliga rapporterna i fråga och gett underlaget till journalisternas artiklar. Så se upp med uttalanden från folk som exempelvis Eric Rignot (forskningsledare för en av studierna), Richard Alley, och Andrew Shepherd (forskningsledare för en snarlik studie).  De är smarta nog att inte direkt ljuga. De bara missleder och luras.

Ingemar Nordin

Dela detta inlägg

11 reaktion på “Den ostoppbara issmältningen i Antarktis

  1. 1
    Rob

    WUWT är väl inte världens mest betrodda webbplats. Det vore bättre om ni silade dem och länkade till oberoende källor i stället, vilket vore bra för trovärdigheten.

  2. 4
    Ingemar Nordin Inläggsförfattare

    Rob #1,

    Det råkade vara på WUWT som den utmärkta sammanfattningen var gjord. (Men jag länkar till andra källor också som du kan se.) Och du måste förklara vad du menar att WUWT, till skillnad från andra ”oberoende” källor skulle vara beroende av. Har du något att gå på när du menar att WUWT är ”beroende”? Av vad i så fall?

  3. 5
    tty

    ” Och avsmältningen som en del av dessa glaciärer genomgår går trots allt långsamt. En tidsperiod på 200 år har angetts, men det kan lika gärna handla om 500 eller 1000 år.”

    Nu är du alarmistisk! Om du läser artikeln så sägs det faktiskt att den snabba avsmältningen kan komma att börja om 200 till 900 år, inte vara avslutad då.

    Ståhejet om isen i Västantarktis kommer sig av att berggrunden under isen delvis ligger långt under havsytan. En sådan is är potentiellt instabil och kan tänkas kalva ut snabbt (typ inom ett antal århundraden) om följande villkor är uppfyllda:

    1. Djupet till berggrund är >90 % av istjockleken
    2. Djupet till berggrund ökar snabbt inåt land.

    Siffran 200-900 år är en modellering av den tid det med den beräknade nuvarande reträtthastigheten tar innan glaciärfronten når en punkt där dessa villkor är uppfyllda, och en snabb utkalvning (kanske) börjar. Processen är alltså inte på något sätt ”oåterkallelig” idag, skulle kalvningshastigheten minska eller snöackumulationen öka så vänder naturligtvis isfrontens reträtt.
    Har en snabb utkalvning väl börjat så är den däremot sannolikt oåterkallelig så länge både (1) och (2) är uppfyllda.
    Havsnivåhöjningen om 1,2 meter gäller avsmältning av hela Thwaitesglaciärens upptagningsområde och är orealistisk eftersom avsevärda delar av den inte uppfyller (1) och (2), eller t o m har berggrund över havsytans nivå (faktiskt upp till 4000 meters höjd) .

    Sammanfattningsvis, vad som påstås i den beramade artikeln är alltså:

    Om Thwaitesglaciären fortsätter att retirera som nu i ytterligare 200-900 år så kommer troligen avsmältningen därefter att accelerera kraftigt, så att den leder till en kraftig havsnivåhöjning (>1 millimeter per år) under ett antal århundraden.

    Det kan också vara värt att påpeka att isavsmältning i Antarktis påverkar havsnivån i Sverige, i motsats till avsmältning på Grönland som av isostatiska skäl praktiskt taget inte har någon effekt alls här.

  4. 8
    LBt

    Snart kan tillväxt och utveckling drabbas av klimatförändringar på grund av att vi inte medvetet vågat satsa på begränsade utsläpp inom ramen för vad tillväxt och utveckling tål.

  5. 9
    Pelle L

    Hej Ingemar Nordin!
    Dina bloggartiklar är alltid lättlästa, klara och föredömligt korta.
    Ett rent nöje att läsa för en amatör inom klimatpolitiken :)

    En off topic-fråga: I din byline har det tidigare stått något om ”avdelningen för blabla och hälsa”.
    Nu är det lite torrare ”avdelningen för filosofi”.
    Har ni organiserat om på LIU eller vad har hänt?

  6. 10
    Ingemar Nordin Inläggsförfattare

    Pelle L #9,

    Tack för dina vänliga ord.

    Och, ja, det görs en omorganisation vid universitetet. Mig passar den rätt bra :-)

  7. 11
    Gunnar Strandell

    LBt #8
    Läs oljekommissionens rapport!
    Citat:
    ”Sveriges oljeberoende har skiftat över tid. Användningen av eldningsoljor för uppvärmning har
    t ex minskat dramatiskt från toppnivåerna på 1970-talet, medan bensinanvändningen legat stilla
    de senaste tio, femton åren.”

    Sverige harsatsat på att begränsa fossilanvändningen inom ramen för vad tillväxt och utveckling tål sedan 1960-talet och lyckats halvera förbrukningen. Så var än problemet ligger, så inte är det här!

    Men det finns förstås en risk att tillväxt och utveckling drabbas av klimatpolitik. ;-)

    länk:
    http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/62/80/bf5c673c.pdf

Kommentarer inaktiverade.