Karbonater, koldioxid och havens pH

Gösta skrev nedanstående för en tid sedan (10 december 2013), med anledning av ett vilseledande inslag i Vetenskapens Värld. Med hans godkännande vill vi härmed sprida detta till en bredare krets (bild från engelska Wikipedia).

800px-Wea00816

Några synpunkter på kolsystemet i havet och effekter av högre kolsyretryck i atmosfären.

Gösta Walin, professor emeritus i oceanografi vid Göteborgs universitet.

SAMMANFATTNING 

Undertecknad, som de senaste 40 åren varit knuten till Göteborgs Universitet som professor i oceanografi vill gärna medverka till att reda ut frågan om havsmiljöns påverkan av stigande koldioxidhalt i atmosfären. Efter att ha sett den ensidiga presentationen i Vetenskapens Värld i TV den 11 nov 2013 finns det anledning att ge litet bredare information i ämnet, vilket jag gör nedan.

Eftersom ämnet kan vara svårt att tillgodogöra sig för gemene man lämnar jag först mina sammanfattande slutsatser. För de som vill tränga djupare i ämnet rekommenderar jag, förutom mina synpunkter nedan, den fullödiga information som står att finna på http://co2science.org/

1.      Den ökande mängden koldioxid i atmosfären leder till en motsvarande ökning av koldioxidtrycket i havets ytskikt. Denna ökade mängd söker sig långsamt ner mot havsbotten där det finns överskott av kalk att reagera med.

2.      Haven är i grunden basiska med en pH-nivå mellan 8.0 och 8.3. En fördubbling av kolsyretrycket i atmosfären och därmed i havets ytskikt skulle medföra en minskning med ca 0.3 enheter och medan en fyrdubbling skulle sänka pH med c:a 0.6 enheter. Havet skulle fortfarande vara basiskt eftersom neutralt innebär pH = 7.0. Hittills har ökningen i atmosfären varit c:a 40% .

3.      Denna minskning av pH värdet i havets vatten kan förvisso leda till en viss  förändring av havets växt och djurliv, sannolikt mer till fördel än nackdel. 

Bakgrund om hur systemet funkar.

Havsvatten innehåller upplöst koldioxid och upplöst kalk i ungefär lika mängder. Koldioxid bildar kolsyra (H2CO3) med vatten och den upplösta kalken levererar Karbonatjoner (CO32- ). Huvuddelen av Karbonatjonerna och koldioxiden slår sig samman och bildar bikarbonatjoner. En koldioxid + en Karbonatjon bildar två bikarbonatjoner enligt formeln:

  CO32- + H2CO3 -> 2HCO3-

Huvuddelen av den upplösta koldioxiden liksom den upplösta kalken gömmer sig i form av bikarbonatjoner.

Eftersom havet innehåller något mer upplöst kalk än upplöst koldioxid kommer mängden överblivna karbonatjoner, CO32-att vara betydligt fler än de överblivna koldioxidmolekylerna, dock betydligt färre än bikarbonatjonerna , HCO3-.

Ungefär så här kan det se ut: 

[H2CO3] = 20 mikromol per liter

[HCO3- ] = 2000 mikromol per liter

[CO32-= 200 mikromol per liter

I detta exempel finner vi

Upplöst koldioxid 20 + 1000 = 1020 mikromol per liter

Upplöst kalk        200 + 1000 = 1200 mikromol per liter

Såväl koldioxid som kalk är relativt svårlösliga. Endast tack vare bildningen av bikarbonat och den samtidiga upplösningen av kalk och koldioxid kan havet härbärgera relativt stora mängder koldioxid.

Vi har alltså i havet

17000 Gigaton kol från upplöst koldioxid

19000 Gigaton kol från upplöst  kalk

och i atmosfären

830 Gigaton kol i form av koldioxidgas

Kolsyretrycket i havets ytskikt, och därmed i atmosfären, bestäms väsentligen av  skillnaden mellan upplöst kalk , 19000Gt,  och upplöst koldioxid, 17000 Gt.  Stor skillnad -lågt koldioxidtryck, liten skillnad – högre tryck.

Mängden upplöst kalk bestäms av kalkens löslighet i havsvatten genom ganska komplicerade processer med biologisk bildning av kalkskal som delvis löses upp och delvis deponeras på havsbotten. Dessa processer bestämmer koncentrationen [CO32-]. Man kan ganska enkelt visa att mängden [H2CO3är direkt kopplad till mängden [CO32-]. Ju mer [CO32-] desto mindre [H2CO3och därmed mindre koldioxid i atmosfären. Ytterst märkligt system där atmosfärens koldioxidhalt kontrolleras av lösligheten för kalk.

Dagsläget.

Nu fyller vi på samtliga reservoirer genom att koldioxid frigöres ur fossila bränslen. Primärt ökar atmosfärens innehåll, sedan flödar koldioxid ner i havet som ökar den upplösta mängden koldioxid (för närvarande c:a 17000 Gigaton), men även mängden upplöst kalk ökar. Detta sammanhänger med att den ökade mängden [H2CO3] till stor del slår sig samman med [CO32-] joner vilket leder till minskad koncentration av [CO32-] dvs lägre mättnadsgrad och mer upplösning av kalk bl. a. från havsbotten.

Den sistnämnda processen, som leder till upplösning av kalk, kommer i sinom tid att dra ner atmosfärens koldioxid till ganska nära den preindustriella nivån.

Vi kan konstatera att havens innehåll av upplöst koldioxid är mycket större än atmosfärens innehåll av koldioxid trots att drygt hälften av det kol vi finner i havet rätteligen bör ses som upplöst kalk och inte som upplöst koldioxid.

Nå vad händer då med havets pH eller surhetsgrad när koldioxidtrycket i atmosfären ökar? 

Den fysikalisk -kemiska delen av problemet är ganska enkel. Ytvattnet är ganska nära jämvikt med atmosfären. Detta innebär att kolsyretrycket, pCO2, i ytvattnet är ganska nära lika med trycket i atmosfären.  Från elementär lösningskemi vet vi att vätejonkoncentrationen, [H+], i stort sett följer pCO2. Om pCO2 fördubblas så kommer [H+] också att fördubblas.  På större djup kommer systemet att följa efter med större eller mindre eftersläpning.

Fördubbling av vätejonkoncentrationen, [H+], som med säkerhet kommer att inträffa kan kanske låta avskräckande, men hur är det egentligen. Till att börja med brukar [H+] anges som ett pH värde dvs. ”tiologaritmen för [H+] med ombytt tecken”.

I havet är pH vid pass 8.0 – 8.3, man brukar säga 8.2.

Detta innebär att [H+] = 10 upphöjt till – 8.2. Detta är ett mycket litet tal. En fördubbling [H+] innebär att pH minskar från 8.2 till 7.9. Koncentrationen [H+] förblir mycket liten.

pH = 7 anses vara neutralt. Högre pH värden innebär alkaliskt vatten. Havet är och kommer att förbli starkt alkaliskt även om pCO2 t ex skulle fyrdubblas dvs. sänka pH till c:a 7.6. Allt tal om försurning är grovt vilseledande eftersom havet är och förblir alkaliskt.

Men även om havet kommer att förbli alkaliskt dvs. inte alls surt så kan man väl tänka sig att det kan uppstå skadliga verkningar på ekosystemen som ju måhända är väldigt sårbara. Det har också växt upp en flodvåg av forskningsinsatser som baseras på antagandet om stora problem. Detta ventilerades i Vetenskapens värld 11 nov 2013 i ett charmfullt men dessvärre tendensiöst program.

Vi vet att [H+] kommer att stiga och att pH kommer att sjunka. Detta är egentligen inte av betydelse. Det viktiga är vad som händer med de biologiskt väsentliga koncentrationerna av kolsyra [H2CO3] och karbonatjoner [CO32-]. Det som nu händer är att [H2CO3] ökar medan [CO32-]minskar. Observera att dessa förändringar är ingenting att hymla om, det är oundvikliga konsekvenser av det ökande koldioxidtrycket i atmosfären och i havets ytskikt. Frågan är då: Är dessa förändringar av havets kemiska balans mycket skadliga, harmlösa eller kanske rentav fördelaktiga.

På torra land är mer CO2 till mycket stor fördel för växtligheten och därmed för allt och alla. I havet är ökad koncentration av koldioxid/kolsyra, [H2CO3], inte lika självklart en fördel för växtlivet. Två skäl: För det första är växtplankton (havets växter) inte så starkt beroende av [H2CO3] eftersom de vanligtvis kan lirka ut [H2CO3] ur bikarbonatjoner. För det andra så begränsas produktionen som regel av tillgången på vissa näringsämnen dvs. framför allt fosfat. Lika fullt så har man registrerat ökad produktion vid högre [H2CO3] och då speciellt när fosfatet inte är helt begränsande.

Den förändring som engagerat miljörörelsen och många marinbiologer är den minskande koncentrationen av karbonatjoner [CO32-]. Havet är nästan alltid övermättat på [CO32-]. Trots detta sker ingen spontan kalkbildning. Produktionen av kalk i havet,som på lång sikt är helt nödvändig för att balansera tillförseln från kontinenterna, sker nästan enbart med hjälp av kalk-skals-bildande djur och växter. Den övermättnad som råder vid ytan är säkert till hjälp för dessa små kräk liksom för korallrev som bygger strukturer av kalk.

Det är nog ingen tvekan om att kalkbildare får en något sämre konkurrenssituation när [CO32-] minskar. Detta innebär en reaktion från ekosystemet en s k negativ feed-back som motverkar ökningen av kolsyretrycket  - dvs. drar ner extra koldioxid i havet. Sunt och normalt för alla naturliga system.

Det har gjorts massor av experiment för att utröna effekten av högre kolsyretryck dvs lägre [CO32-] och högre [H2CO3]. Givetvis varierar resultaten med typ av experiment, men genomgående så har man inte lyckats visa något som verkar alarmerande. Tvärtom såsom visades i Vetenskapens Världs program. Där berättade man om studier från ett område med kraftfullt läckage av koldioxid från botten i ett korallrev. Mitt i området med maximalt förhöjt kolsyretryck var revet förändrat, men redan i utkanten med sannolikt rejält förhöjt kolsyretryck verkade revet att blomstra alldeles speciellt. Tyvärr fick man inte veta hur mycket t ex pH hade påverkats i området.

Det man skulle kunna befara är dels att kalkbildare skulle minska kraftigt eller helt slås ut, dels att redan bildade kalkalger eller strukturer skulle lösas upp.  Våra kära blåmusslor skulle kunna förintas? Ingen av dessa farhågor verkar besannas på ett oroväckande sätt. Det finns nog många skäl. Här är några:

1. Även med mycket högre pCO2 t ex. tre gånger dagens förhöjda nivå så förblir ytvattnet övermättat i större delen av världshavet, speciellt i varma områden (varma vatten har alltid högre mättnadsgrad).

2. Kalkbildande alger verkar inte bry sig så värst mycket. Även om vattnet är undermättat på kalk så kan kalkbildning fortgå, möjligen lite långsammare. Detta sammanhänger kanske med att algen behöver både [H2CO3] och [CO32-] . Vid produktionen av organiskt material förbrukas [H2CO3]. Därvid skapas lokalt högre

[CO32-] dvs högre kalkmättnad vilket underlättar kalkbildning. Detta är dock mest bara spekulationer.

3. Redan bildade kalkskal t ex musselskal på levande musslor eller mikroskopiska plankton förser sig med en hinna av något organiskt segt plastaktigt material som skyddar åtminstone så länge algen eller musslan lever. Detta kan t ex förklara förekomsten av flodmusslor i sötvatten med mycket låga pH-värden.

4. Kemisk upplösning och bildning av kalk är extremt långsam. Detta innebär att plankton som bildar kalkskal knappast besväras av upplösning under sin livscykel. Upplösningen går för långsamt.

Några slutsatser.

Höjt koldioxidtryck och därmed upplösning av koldioxid i havet är sannolikt mer till fördel än nackdel för livet i havet. Allvarliga problem har inte framkommit trots betydande forskningsinsatser.  I TV-programmet Vetenskapens värld, 11 nov, pratades visserligen vitt och brett om att hela havet ”hotas av försurning” men inga substantiella problem demonstrerades trots den uppenbara ambitionen att göra just det.

Denna min optimistiska inställning beror inte på att jag förnekar att havets kemi påverkas.  Vi kommer med säkerhet att få lite lägre pH i havets ytskikt (en sänkning från c:a 8.2 till 7.9 eller möjligen 7.6 långt fram i tiden) och därmed en lägre övermättnad av kalk i ytskiktet. Detta synes dock inte innebära något problem – kanske tvärtom fördelar. 

För den som vill fördjupa sig rekommenderas siten http://co2science.org/ som sedan många år lagt ned ett jätte arbete på att dokumentera effekter av högre koldioxidhalt i atmosfär och hav. Sherwood Idso och hans båda söner Craig och Keith har gjort ett fantastiskt arbete under ständig smutskastning från etablerat håll. Mycket av det som Sherwood Idso sagt har nu motvilligt accepterats som sanning.

Dela detta inlägg

34 reaktion på “Karbonater, koldioxid och havens pH

  1. 1
    Lars Cornell

    Tack Gösta, det där är mycket intressant och användbar kunskap.
    Det man kan undra litet extra över är havets fotosyntes som väl är mer betydande än den på landbacken? Vad händer med fotosyntesen som jag antar konsumerar den koldioxid som kommer från atmosfären och gör om den till fiskmat och hur omfattande är den?

  2. 2
    tty

    Apropå effekten på koraller är det värt att notera att koraller innehåller symbiotiska fotosyntetiska alger som producerar en stor del av näringen åt korallen. Dessa är naturligtvis beroende av koldioxid, och förbrukar sådan så länge det är ljust. pH i vattnet runt ett korallrev kan därför bli så högt som 9.0 sent på eftermiddagen.
    Folk med saltvattensakvarier tillför därför extra CO2 för att få korallerna att växa bättre. Det är förmodligen det som är orsaken till att ”i utkanten med sannolikt rejält förhöjt kolsyretryck verkade revet att blomstra alldeles speciellt”.
    Apropå ”försurning” av haven så har en amerikansk oceanolog träffande beskrivit havet som ”en alkalisk vätska i en alkalisk behållare”.

  3. 4
    Rutger

    Från rapporten ”Ocean acidication in the Arabian Sea and the Red Sea – factors controlling pH” by Waleed M.M. Omer. ”A thesis submitted in partial fulllment for the degree of Master of Science.”
    sägs det att utanför Omans kust varierar pH-värdet stort mellan sommar och vinter. 8.07 vintertid och 7,9 sommartid. Det blir lägre på sommaren för att bottenvatten som är surare väller upp. Inte lika artrikt som I Röda havet “Of over 700 coral species identified for the Indo-Pacific region and over 200 for the Red Sea, only about 75 reef forming species inhabit in Oman waters.” Fast man har hitta några nya arter på senare tid.
    Varför är då artrikedomen lägre? Svar ”First, there is the lack of a suitable substratum along most of Oman’s coast. Most corals require a hard bottom for the settlement of their larval stage, called lanula, to begin the first stages of calcification and development of the adult coral.”
    Ej så lämplig botten, vidare sags det “Second, the coastline of Oman is geologically young, having resulted from rising sea levels in the last 8;000 years, which have flooded former coastal plains and moved the shoreline landward by up to 10 kilometers. Therefore, there has been only a limited time for coral migration, colonization, growth and reef development on the limited amount of suitable bottom.”

    För det tredje sägs det “Third, the physical environment of the Arabian Sea, and to a less extent, the Gulf of Oman, is highly variable and unstable, especially with respect to temperature. Because of the annual summer southeast monsoon and, the resulting upwelling of cold, deep water, the temperatures of the coral habitat fall to stressful levels, which may act to restrict the survival of many species and inhibit the growth rates of those species which do survive”. Kanske även pH-ändringar är stressande.

    Om påfrestningarna sägs det “A principal reason for this difference in corat reef development between the two areas is that corals and reefs along most of the Oman coast are exposed to one of the most unique temperature and nutrient environments of any coral growing area in the world. This is most pronounced in the Dhofar region where summer upwelling generated by the southwest monsoon’s winds from June through August reduces surface water temperatures to 16-19°C (61-66°F). This is approximately 10°C (18°F) lower than the temperatures that are considered optimal for coral growth and development. At the same time, the concentrations of dissolved phosphorus and nitrogen nutrients increase by as much as 100 times their normal values, causing dramatic elevations in plankton populations, decreases in water clarity and possibly, bloomsof toxic algal forms. These changes in temperature, nutrients and turbidity also produce rapid growth of brown macroalgae and kelps that may completely overgrow reef corals during the summer. Because the shallow water, benthic communities of temperate areas are usually dominated by macroalgae, and tropical areas are usually dominated by reef corals, this shift in community dominants during the summer has been termed a ‘pseudo-high latitude effect’. This occurs annually, despite the fact that coral growing areas in southern Oman are at about 17°N latitude, well within the normal tropical zone.”

    Koraller är kanske tåligare än vad vi tror.
    I rapporten visas ett diagram över temperatuvariationerna i vattnet. Temperaturen kan variera över 8 grader från en dag till en annan.
    “Along with these rapid summer temperature fluctuations Oman’s reef corals can experience maximum temperatures which are among the highest that have been measured in the world and which would normally be considered lethal to corals.”

  4. 6
    pekke

    Astrid Å

    Såg det första avsnittet på SVT när det sändes, lite ironiskt är att den svenska speakern vid ett tillfälle kallar koldioxid för ” den livgivande gasen ”, c:a 29 min in i programmet.

  5. 7
    ThomasJ

    Tack för denna ‘repris’. :-D

    ‘Försurningen’ av haven var huvudtema i ett P1-Natrumorgon-program den 15 mars. Ordet ‘försurning’ repeterades i vara och varannan mening av en forskare vid namn Anna-Sara Krång från Kristinebergs Havslab och tanken föll på vilken forskarkvalitet hon besitter som inte tycks ha en susning om att ‘försurning’ startar vid pH < 7,0. Hon (de) avsåg iaf att forska(???) kring hur 'försurningen' – asså den nonexistenta! – påverkar [primärt] havskräftor… Jeez, sicket snömos om en icke-fråga!

    Mvh/TJ

  6. 8
    Lasse

    Tack för lektionen och lugnande ord.
    Vi behöver mer av dessa som motvikt till alla alarm.
    Stora delar av jordens sedimentära geologi har mäktiga kalkavlagringar från perioder med andra livsmiljöer.
    Kalksten kan bildas på flera olika sätt, kalciumkarbonat kan fällas ut ur mättat havsvatten, eller på biologisk väg, genom att djur med kalkskal lämnar sina skal.
    Kanske kan vi bryta fossila avlagringar för att kompensera för fossil eldning ;-)

  7. 10
    Mats N

    Det var en fantastisk genomgång av alla dessa kemiska reaktioner, lite svårt för en lekman att ta till sig men det som slår mig är vilka otroligt kraftfulla regleringsmekanismer som finns i haven.

    Jag har aldrig begripit varför miljörörelsen inbillar sig att allting är så fruktansvärt känsligt och att minsta lilla förändring (iaf om den är människoskapad) automatiskt leder till katastrofala ”tippingpoints”. Eller är det bara oss de vill inbilla?

  8. 12
    Gunnar Juliusson

    Gösta, en viktig faktor för att bedöma den biologiska betydelsen av pH-förändringar är den naturliga variationen i havet, dels mellan olika platser, dels på enskilda platser över tid pga strömmar etc. Finns andra faktorer förutom kol- och kalkföreningarna som påverkar pH i haven?

  9. 13
    Bim

    Tack Gösta W
    Tack Gösta W
    Precis sådan här lättförstådda upplysning i ett i och för sig komplicerat system är vad som allra effektivast kan få upp ögonen på folk.
    Fakta är ju det effektivaste vapnet mot lögner. Det fordras ju andra fakta för att bestrida en sådan här artikel, nya lögner är ju knappast lösningen för alarmistsidan, så det gäller ju då att vara påläst för att bli trovärdig.

    Att ha olika uppfattning och diskutera sakernas tillstånd är ju inte fel men att censurera någon annans uppfattning leder inte till något vettigt.

  10. 15
    Ann L-H

    Stort tack till Gösta W som tagit sig tid att skriva ner de här komplicerade sammanhangen så att vi andra får en möjlighet att skrapa lite på insiktsytan utan att anstränga oss alltför mycket. Dessutom tack till Peter!

  11. 16
    bom

    Vilken proxy studeras för att följa vindstyrkan under tusen år? Nu hänvisar man bara till klimatmodellering vilket får mig att likt den herostratiske Refat El Sayeed ”ana en gravad hund” eller två. :-)

  12. 17
    bom

    Sorry riktigt OT. Schymanpartiet Fi har nu 306.332 svenskar som stöd. De ligger alltså väldigt nära fyraprocentsspärren. Skarp analys på Wilderängs blogg Cornucopia? som också plockats upp av Ipse Cogita. När Sverige skall gå åt helvete så skall det gå med besked! Varför köra litet lätt i diket när man kan drämma in i bergväggen med tusen blås som Herkulesplanet i Kebnekaise. Jag börjar frukta att vi behöver det påyrkade ”benevolent dictatorship-et” när allt kommer omkring. Släpp fram Rockström för Schyman är ändå tokigare! :-)

  13. 19
    Börje S.

    Instämmer med övriga: Tack till Gösta Wallin för denna snabbgenomgång om koldioxid, kolsyra, karbonater och bikarbonater i havsens oändliga djup.

  14. 20
    tty

    Rutger #4

    Jag har varit i Oman, och alla där vet mycket väl varför det nästan inte finns några korallrev. Vattnet är för kallt helt enkelt (ca 20-24 grader). Det är definitivt inte brist på hårdbottnar och havsnivåhöjningen efter istiden var inte annorlunda där än i Persiska Viken (som har ännu flackare stränder) eller Röda Havet.
    Och uppvällningsområdet utanför kusten som den här gossen får att låta som ett sorts katastrofområde innebär att vattnen utanför Oman är mycket rika biologiskt, med exceptionellt bra fiske och mycket rik förekomst av valar och havsfåglar. Bl. a. övervintrar nästan hela världspopulationen av smalnäbbad simsnäppa där.
    Åk gärna till Oman förresten – vattnet är trots allt badvarmt med svenska mått mätt och det är ett vackert och besöksvärt land, rejält annorlunda än andra länder i Mellanöstern.

  15. 21
    Gösta Walin

    #1 Lars Cornell
    Fotosyntesen i havet är väsentligen kontrollerad av tillgången på fosfat – ett oundgängligt näringsämne. I havets ytskikt konsumeras fosfat som blandas upp från djupare lager. Fosfatet binds tillsammans med organiskt kol, dvs konsumerad koldioxid, och trillar ned mot djupare lager. Resultatet är att det skapas ett ytskikt nästan utan fosfat och med lägre mängd upplöst koldioxid än typiskt för djupare vatten.

    Fotosyntesen skapar ett ytskikt med lägre halt upplöst koldioxid. Däremot kan man inte säga att fotosyntesen transporterar koldioxid nedåt. Den allra största delen blandas upp igen till ytskiktet efter att det organiska materialet brutits ner. Endast en mycket liten del försvinner för gott i sedimenten. Detta skall vi vara tacksamma för. En annan ordning hade snabbt gjort slut på atmosfärens koldioxid och därmed även gjort slut på livet på jorden. Koldioxid är nämligen livets gas, och mer koldioxid är en välsignelse för mänskligheten!
    #2 tty
    Du skriver: ”Folk med saltvattensakvarier tillför därför extra CO2 för att få korallerna att växa bättre. Det är förmodligen det som är orsaken till att ”i utkanten med sannolikt rejält förhöjt kolsyretryck verkade revet att blomstra alldeles speciellt”.
    Mycket intressant! Har du någon referens?
    #10 Mats N
    Du skriver: ”Jag har aldrig begripit varför miljörörelsen inbillar sig att allting är så fruktansvärt känsligt och att minsta lilla förändring….”.
    Med viss skam måste jag berätta att sådan föreställningar är vitt utbredda inom akademiska kretsar. Förståelse för att det i naturliga system alltid finns stabiliserande mekanismer verkar stendöd. Detta beror väl på den allmänna tendensen att man lever på problem, förmenta eller verkliga. Läser man äldre litteratur från 60 talet och bakåt så är inställningen annorlunda trots att man hade mycket mindre baskunskaper.
    #12 Gunnar Juliusson
    Du skriver: ” Finns andra faktorer förutom kol- och kalkföreningarna som påverkar pH i haven?”
    Nej inte så mycket. Det är just nu på modet att bekymra sig för utsläpp av svavel från fatygsmotorer. Detta ger den starka syran svavel syra i nederbörden, dvs detsamma som var upphovet till försurningsproblemen under 60 – 70 talen. Det hävdas att nedfall av denna syra skulle vara särskilt farligt för havet eftersom syran är ”stark”. Fel! Nedfall av en mol svavelsyra får nästa exakt samma effekt som en mol koldioxid. Svavel i bränslet är inget problem för havets pH. Däremot är de skärpta reglerna för svavelhalten i bränslet ett betydande problem för sjöfartens ekonomi. Dålig vetenskap håller på att pressa fram korkade krav. Observera att fartyg som ligger i hamn gott kan använda finare bränsle med låg svavelhalt för att inte förorena stadsluften.

    Tack för era positiva kommentarer! Jag försökte få dessa synpunkter publicerade i FoF. Denna förr i världen fina tidskrift vill inte veta av mina synpunkter – konstigt att den politiska kontrollen har fått en sådan heltäckning.

  16. 22
    tty

    Gösta Wallin #21

    ”Mycket intressant! Har du någon referens?”

    Googla ”CO2 reactor” så får du se.

    Beträffande koldioxidproduktion i havet så pågår den ständigt på större djup (under den fotiska zonen) Allt levande där konsumerar organiskt material (som ursprungligen kommer från den fotiska zonen) och syre och producerar koldioxid, men ingen fotosyntes är möjlig. Därför sjunker syrehalen och ökar koldioxidhalten successivt i djupvattnet under de ca 1000 år som den termohalina cirkulationen tar, och det vatten som kommer upp i uppvällningsområden är följaktligt syrefattigt och koldioxidrikt (samt näringsrikt med bl a en hög fosfathalt). I själva verket är fosfathalten i bland så hög att fosfat sedimenterar på bottnen – huvuddelen av världens tillgångar på fosfatsten har en gång sedimenterat under ett uppvällningsområde.

  17. 23
    Thomas P

    tty #22 Vad jag kan se är det vanligare med CO2-reaktorer i sötvattensakvarier än i saltvattensakvarier med rev. Akvarier är inte utsatta för vind, strömmar och vågor på samma sätt som öppet vatten så atmosfäriskt CO2 har svårare att nå ned och reaktorerna är till för att ersätta det. Läser man bruksanvisningar hittar man även instruktioner om hur man måste se till att stabilisera pH om man skall tillsätta CO2. Ser vi bara till att tillsätta tillräckligt med kalk i haven kan vi nog hindra dem också från att försuras med mer CO2…

    Gösta #21 ”Det hävdas att nedfall av denna syra skulle vara särskilt farligt för havet eftersom syran är ”stark”. ”

    Argumentet jag sett är att svavlet tyvärr inte stannar över havet utan blåser in över land där det ger samma problem som gjort att vi under decennier försökt minska svavelutsläpp från fabriker och kraftverk:
    http://ec.europa.eu/environment/air/transport/ships.htm

  18. 24
    Gunbo

    Gösta Walin #21,

    ”Läser man äldre litteratur från 60 talet och bakåt så är inställningen annorlunda trots att man hade mycket mindre baskunskaper.”

    Du har inte tänkt på att inställningen var annorlunda på 60-talet PÅ GRUND AV att man hade mycket mindre baskunskaper?

  19. 25
    Gösta Walin

    #24 Gunbo
    Mitt intryck är att man då tänkte mer dynamiskt. Nu är tänkandet mer i termer av extrapolation av observerade trender. Kanske är jag påverkad av att jag gillar det dynamiska tänkandet och ser trendframskrivandet som meningslöst harvande.
    Hållbart är numera att få till en trend som inte går åt h-e. En omöjlig uppgift. Å andra sidan, ett dynamiskt synsätt öppnar för möjligheter hela tiden. Det kan verka fantasifullt men om du ser på historien så är det så det har fungerat. Jämför Julian Simon och Paul Ehrlich den förste är mänsklighetens vän den andre dess fiende.
    Om vi strävar efter ett stationärt samhälle så går det med säkerhet åt pipan.
    Gösta

  20. 26
    John

    Ang försuring och pH skala: Det är helt ok att säga att en vätska blir surare (eller mindre basisk) ifall pH sjunker från 4 till 3 eller från 10 till 9. Som de flesta av oss vet så definieras pH skalan som ”sur” först under ph = 7 (även om inget magiskt händer när man går från pH 7,00001 till 6,99999). Men det är inte det man menar då man säger att haven försuras, att pH skulle gå under 7,0, utan man menar att surheten ökar, vilket den gör redan från tex 12,1 –> 12,0. Så i sammanhanget så kan man strunta i detta o spara sin kommentarsenergi till nåt annat. I sammanhanget så är det ju inte så att man nån förväntar sig ”frätande” effekter ifalll pH sjunker från 8,2 till tex 7,9, utan det är de biogeokemiska effekterna man spekulerar om. Så på så vis olyckligt för en lekam med ”surare” då man egentligen är ute efter kedje effekter.

  21. 28
    Börje S.

    #26 John

    Så när en vätska går från PH3 till PH3,1 så blir den basiskare?

    Jag tycker att om man nu fasställt en termonologi där PH7 är gränsen mellan surt och basist så borde en minskning av ph från PH8,3 till PH8 benämnas mindra basist. Men det låter väl för snällt.

    Ordet försurning ger just den rätta negativa klangen som klimathotare vill uppnå, surt, sur lukt t ex från den ålderssjukas bädd, surt ansiktsuttryck, försurat, fuktskadat, sur mjölk, sur mat.

  22. 29
    Börje S.

    Man måste hålla ett öga på stavningsautomatiken!
    Basist heter…nej basist…öhh!… basist sa ja ju… det var väl själva…BASISKT!!! heter det.

  23. 30
    Ingemar Nordin

    Gösta #25

    ”Mitt intryck är att man då tänkte mer dynamiskt. Nu är tänkandet mer i termer av extrapolation av observerade trender.”

    Mitt intryck är att ”vi” övergått till den postmoderna fasen där vetenskap ses som leverantör av lämpliga ”berättelser” och där sanningsbegreppet förlorat sin mening. Kriterierna för ”bra” forskning har blivit hur bra du är på att leverera passande berättelser. Ditt inlägg här om havens ”försurning” passar sig inte alls.

  24. 31
    Thomas P

    Gösta #25 ”Mitt intryck är att man då tänkte mer dynamiskt. Nu är tänkandet mer i termer av extrapolation av observerade trender. ”

    Mitt intryck är å andra sidan att man då levde i uppfattningen att jorden var i det närmaste oändligt stor i förhållande till människan. Vi kunde inte orsaka annat än möjligen lokala förändringar, hällde man ut föroreningar i havet eller grävde ned dem i marken var de borta. I övrigt så gällde fortfarande samma gradualism som tidigare, med samma långsamma naturliga förändringar som vi inte kunde förändra eller påverka. Det är först senare man börjat inse att människan blivit en kraft av geologiska proportioner.

  25. 32
    Pehr Björnbom

    Thomas #31,

    Mitt intryck är att du har missförstått vad Gösta talar om.

    För övrigt verkar din uppfattning om miljötänkandet vara bristfällig. Avloppsverket i Henriksdal i Stockholm invigdes till exempel år 1941. Dessförinnan hade man byggt reningsverk i Åkeshov 1934. 1969 kommer det första regelverket för miljön, Miljöskyddslagen. Denna lag reglerar bland annat utsläpp av avloppsvatten i vattendrag, sjö eller annat vattenområde.
    http://www.stockholmvatten.se/commondata/images/Avloppshistoria/SV_Historik.pdf

  26. 33
    JMH

    Börje S #28

    Men sur kål (som BjörnT skulle sagt), det är fint det… tycker iaf jag…

  27. 34
    tty

    JMH #33

    Faktum är att vi tolererar starkt sura ämnen mycket bättre än starkt alkaliska. Många livsmedel ligger på pH 2-4 men däremot inga på pH 10-12.

Kommentarer inaktiverade.