Arktiskt déjà vu igen – för vilken gång ?

För ca 1.5 år sedan inledde jag med följande text ett inlägg här på Klimatupplysningen:

Senaste tiden syns det som om allting återupprepas i klimatsvängen – saker påstås – prövas – och begravs – bara för att dyka upp igen. Nu är det som de flesta märkt isläget i Arktis i September – o ja, tipping points, extremväder, låsta vädersituationer och jag vet inte vad.

Modellerna har inte förutsett… Värre än forskarna trott … Bojs, Rockström, Klum, Vetenskapens Värld, Pär Holmgren, Anders Wijkman etc, och nu också Azar och Tjernström. Suck.

Ingemar tog redan upp förra tisdagen att Antarktis is är rekordstor, och att en extrapolering av dess trend leder till en nedisning av Jorden, som inte klimatmodellerna förutspått och är mycket värre än man trott…”

Nu på morgonen i skrivande stund på onsdag denna vecka skummade jag som vanligt ett Webbutskick från Phys Org, som ofta innehåller tips och värdefull information i form av ”digests”. Där fanns nu referat av två vetenskapliga artiklar (Digest 1, Digest 2) med sammanfattande budskapet att när Arktis is smälter blir det mörkare och mer solljus absorberas, vilket leder till en uppvärmning etc.

Jaha, har vi inte hört det förut?

Själv trodde jag resonemanget hade förpassats till papegojfloskelbruk för av media utsedda ”klimatexperter”, men här dyker det upp igen.

Verklighet? Nej, åter lekande med datorer och modeller.

Inlägget ”Arktiskt déjà vu” för 1.5 år sedan var redan det ett återanvändande av ett nu 3 år gammalt inlägg på KU-bloggen:

Modeller igen – nu om Arktisk isbeläggning

Aprilnumret av Physics Today 2011 har två artiklar om isläget i Arktis – en större, av Kwok och Untersteiner (den finns att läsa som nr 3 i en lista på denna länk, tillsammans med andra PDF-dokument), samt en kortare redaktörskommentar av signaturen BMS, som behandlar denna artikel, samt en annan av Tietsche och medarbetare i Geophys. Res. Lett. Vol 38, Sid L02707, 2011 , ( DOI:10.1029/2010GL045698 ).

Om jag fattar andemeningen hos K & U så säger deras modellering att ca 1 W per kvadratmeter förändring i strålningsbalans skulle förklara de förändringar i utsträckning man tror sig ha observerat. Men samtidigt har jag svårt att förstå hur man då hanterar mycket mer massiva effekter som havsströmmar och vindmönster. Jag känner inte heller igen de ganska dramatiska förändringar i isbeläggning som de redovisar i sina figurer.

Tietsche’s artikel är också någon modellering, som motsäger idéerna om att en drastisk avsmältning av Arktis is någon gång på sommaren skulla trigga en tipping point via den albedoförändring man får när den reflekterande isen blir en mörkare vattenyta. Tidigare argument mot detta har baserats på att solen står så lågt även på sommaren (mellan höst- och vårdagjämning är det i stort kolmörkt) att sådana effekter skulle dämpas starkt.

Tietsche’s modellförsök redovisas i figuren ovan. Man antar en gradvis avsmältning av sommarisen till noll ca år 2060, pga en varmare värld. Sen gör man modellförsök vid olika årtal, där man låter isen vara noll 1 juli, och studerar återhämtningen, som i deras modell (blå kurvor) blir i stort fullständig inom några år – man ansluter sig åter till den svarta kurvan.

Deras förklaring – om jag förstår den rätt – att utan isolerande islager blir atmosfären i mörkret anomalt varm (dvs styrs av havsvattnets temperatur), och via utstrålning från den fuktiga atmosfären så kyls den så att inflöde av varm luft till Arktisområdet stoppar upp. Alltså en kraftig negativ feedback, och inga indikationer på en ”tipping point” från dessa modelleringar.

Det fanns också en del tänkvärda och relevanta kommentarer till ovanstående, bl.a. dessa:

Från Ingemar Nordin:

Peter, modeller är naturligtvis av begränsat intresse för att beskriva verkligheten. (Och ibland undrar jag hur referee-granskningen går till; särskilt bedömningen om just hur intressant en viss modellkörning är.) Inte desto mindre är modellerna ofta bra verktyg för att pröva en spekulation – vad händer om …

Det finns en intressant kommentar till Tietsche et. al. ovan på http://wattsupwiththat.com/2011/03/02/news-the-media-missed/

Att det inte finns några ”tipping-points” beträffande den Arktiska isen bekräftas ju också av den historiska studien som de danska forskarna kom med för några dagar sedan:

http://news.ku.dk/all_news/2011/2010.8/arctic_sea_ice/

Och av tty:

I det Nordatlantiska området där man har litet bättre historiska data kan man faktiskt se kraftiga förändringar av isomfattningen även i äldre tid:

http://acsys.npolar.no/ahica/quicklooks/looks.htm

På 1930-talet var det t ex lika litet is runt Spetsbergen som nu.

Ja, vad ska man säga egentligen – är modellerande av den typ som utövas i de ovan nämnda vetenskapliga artiklarna överhuvudtaget att betrakta som vetenskap?

Någonstans läste jag för några år sedan att för ca 50 år sedan var det uttryckligen stadgat på något Europeiskt universitet att ingen doktorsavhandling kunde tas upp till granskning och godkännande om den enbart baserades på beräkningar och modellerande – d.v.s. utan referens till och jämförande med testexperiment och observationer av Naturen. Jag minns bara inte var det var.

Dela detta inlägg

10 reaktion på “Arktiskt déjà vu igen – för vilken gång ?

  1. 1
    Helge

    Har inget till övers för Goebbels på minsta vis, men propaganda lär han ha varit bra på.
    Bl.a lär han ha sagt (översatt), ”Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning.”

    När det gäller klimatpolitiken tycks det stämma. Samma felaktiga påståenden upprepas år efter år och många tror de greppat ett komplext ämne fast de endast har lärt sig några fraser att upprepa. Det får dem att känna sig delaktiga och känna viss kontroll i en otrygg värld.

    Goebbels lär även ha sagt ”En propaganda som ljuger bevisar att den står för en dålig sak. Den kan inte bli lyckad i längden.”
    Han tycks ju få rätt där också, allt fler ifrågasätter överdrifterna inom klimatpolitiken.

  2. 3
    Lasse

    Havsströmmar spelar säkert stor roll även för Arktis isläge.
    http://www.woodfortrees.org/plot/esrl-amo/from:1900
    1940 och idag ligger denna kurva på samma nivå. Samtidigt som satelliterna började mäta så låg den på minimum. Isen är inte symmetrisk utan Golfströmmen tär på den vid Spetsbergen. Tror jag.
    Sen är det inte is minimum i juni utan i mitten av september. Vilket har betydelse för isläggningen!

  3. 4
    Bim

    Peter S
    ”Ja, vad ska man säga egentligen – är modellerande av den typ som utövas i de ovan nämnda vetenskapliga artiklarna överhuvudtaget att betrakta som vetenskap?”

    Svar nej! En extrapolering av data är samma sak som jag en gång gjorde när jag tillverkade en serie mät-pinnar som blev 5 hundradels mm större för varje mät-pinne som svarven spottade ur sig.
    Resulatet var ju känt i och med att programmet var gjort, det var helt enkelt en räkneoperation som utfördes. En trend om man så vill.
    Har inget med vetenskap att göra.

  4. 5
    Sören F

    ”är modellerande av den typ som utövas i de ovan nämnda vetenskapliga artiklarna överhuvudtaget att betrakta som vetenskap?”

    Nja, man behöver känna till olika fälts dokumentationsmönster, t ex att klimatområdet avföder en enorm mängd prövande simuleringsrelaterade arbeten vars enorma mängd arbetsmaterial och spekulation publiceras, men alltså ändå inte ska hanteras som data och rön.

    Dessutom, att där produceras direkt bedräglig pseudo (tänk Cook, Lewandowsky o l), som borde kasseras, men som istället sugs upp och skickas vidare av vissa politiker och viss media.

  5. 6
    Peter Stilbs Inläggsförfattare

    Kommentarsassociationerna för min del går till utsagor av Carl Wunsch i originalversionen av The Great Global Warming Swindle, och som han sen inte ville/vågade stå för – bl.a. att det görs en massa simuleringar i sammanhanget, och de som inte ger några ”intressanta” resultat tenderar att kastas i papperskorgen – de som ger något mer spektakulärt (kanske efter lite ”tuning” av simuleringsparametrarna) finner istället plats i den vetenskapliga litteraturen – eller media – eller företeelser som Nature och Science.

  6. 7
    Björn

    Om det blir varmare vid Arktis av någon anledning, då kan vi vara säkra på att det blir kallare någon annan stans. Det finns bara en total mängd energi per tidsenhet och det är den som verkar på det hydrologiska systemet. Utjämningen över jorden medför väder och klimat och den geologiska konfigurationen ger egenheterna i strömningarna av både vatten och vind. Arktis är ingen isolerad ”ö” från omvärlden och sker det förändringar där, kan vi vara säkra på att det sker förändringar på annat håll samtidigt. Vi vet ju att jetströmmarna närmast ekvatorn och polerna är beroende av vad som händer vid respektive poler och ekvator. Minskar solaktiviten över tiden, så får detta naturligtvis konsekvenser för både ekvatorn och polerna. Men nej, Arktis är ingen bortglömd ”ö” som har sina egna naturlagar och egen sol.

  7. 9
    sibbe

    # 1
    I fråga om nazisternas propagandaministerium: Göbbels huvudkvarter var placerat bara en stenkast ifrån PIK, klimatalarmisternas Vatikan i Potsdam, där Rahmstorff et all manipulerar fram sina fejkade modeller…

  8. 10
    Lasse Forss

    I dagens UNT finns ett tvåsidigt uppslag med Roland Johnsson, TT, som författare. ”Hela världens pingviner hotas av hettan”, lyder rubriken. ”Extrem värme, hällande regn, jättelika isberg. Pingvinerna i södra Sydamerika och Antarktis lider av allt mer påtagliga klimatförändringar.”
    När jag kollar temperaturen med rimfrost.no, så hittar jag ingenting anmärkningsvärt. Ushuaia, Patagonien har haft samma årsmedeltemperatur sedan 1931 (5,8 grader).
    När man kollar Antarktis, så hade man där en temperaturtopp 1991 på -13,5 grader (genomsnitt för samtliga stationer). 2013 har temperaturen sjunkit till -17,2 grader. Och de enskilda stationerna har haft lägre temperatur de senaste åren.
    När det gäller Antarktis is, så kommer årsminimum att uppnås vilken dag som helst. Snittet är 21 februari med 6:e som tidigaste och 6/3 som senaste datum. I förrgår var isytan 1,2 miljoner kvkm större än 2011 och de tre senaste årens snittvärde överstiger snittet sedan satellitmätningarnas start till 2011.
    Det är enkelt att konstatera att uppgifterna i UNT och i andra medier är rena lögnrepportage.
    Det verkar som att man spurtar med alarmartiklar i takt med att AGW-korthuset faller ihop.

Kommentarer inaktiverade.