Kriget om skiffergasen

aktivist

Gas som kan hämtas upp från djupt liggande skifferlager har vållat strid. Ny teknik som möjliggör borrning horisontellt i kombination med ”fracking” erbjuder en fantastisk ny energikälla för många europeiska stater. I USA så har skiffergasboomen redan inneburit att man kan minska sin import från det oroliga Mellanöstern, en radikal minskning av gaspriset, en minskning av koldioxidutsläppen och många tusen nya jobb. Vem kan vara emot det?

Jo de gröna rörelserna. Skälet är att man är livrädd för att skiffergasen skall kunna ersätta den, som man tror, sinande oljan och fördröja införandet av vind- och solenergi.

I Balcombe i västra Sussex har det under några dagar samlats ett antal gröna aktivister som vill hindra ett gasföretag för att göra provborrningar. De var inte särskilt populära bland lokalbefolkningen, och hade väl inte heller själva helt klart för sig vad de protesterade emot. De är nu avhysta från platsen av den lokala polisen.

Enligt Christopher Booker så sker det verkligt farliga motståndet inte alls där i Balcombe. Utan det sker inom EUs ledarskikt som infiltrerats av gröna aktivister:

Bredvid Bryssels miljökommissionär vid ändan av bordet satt Jeremy Wates från European Environmental Bureau (EEB), som fick lyssna till diskussionen där ministrar från varje land lade fram sin syn på fracking. …

Mot slutet av lunchen inbjöds dock Mr Wates att tala till dem alla och att gå till häftig attack mot fracking, där han lade fram alla de välkända gröna skräckhistorierna om hur det förorenar vattentäkter, utlöser farliga jordbävningar, skyndar på katastrofal global uppvärmning, och allt det andra.

Vem var denne man som tilläts att göra ett sådant partsinlägg i en politisk diskussion på toppnivå? Varför behandlades han så vördnadsfullt, samtidigt som ingen tilläts att påpeka att allt han sade var struntprat?

Herr Wates är en irländsk före detta grön aktivist, som har gjort sin karriär upp genom en rad välbetalda jobb med internationella organ som FN: s ekonomiska kommission för Europa, för att därefter bli generalsekreterare i EEB. Detta är en Bryssel-baserad lobbyistgrupp, som påstår sig representera ”140 miljöminriktade medborgarorganisationer”, och som finansieras inte bara av andra gröna aktivistgrupper som Greenpeace och WWF utan också av många europeiska regeringar, inklusive vår egen.

Det är tydligen sådana visa män som får vara med om att besluta om den europeiska energipolitiken nu för tiden. Kan det gå annat än åt helsike?

Ingemar Nordin

 

Dela detta inlägg

En reaktion på “Kriget om skiffergasen

  1. 1
    tty

    ”Skälet är att man är livrädd för att skiffergasen skall kunna ersätta den, som man tror, sinande oljan och fördröja införandet av vind- och solenergi.”
    Till råga på allt så fungerar den nya tekniken lika bra för olja som för gas. USA:s oljeproduktion har ökat kraftigt de senaste åren och numera kommer nästan 30% från skiffer. Tekniken innebär dessutom att i vissa fall mycket mera olja nu kan utvinnas ur ”tömda” oljefält. Det första ”nygamla” fältet blir tydligen ”The Permian Basin” i västra Texas. Där har ca 30 miljarder fat pumpats up sedan 1920, men med den nya tekniken kan troligen lika mycket till utvinnas, och en ny oljeboom har börjat i området.

Kommentarer inaktiverade.