Hänt i veckan

Politiskt har veckan som gått haft sina poänger. Obama höll ett tal vid Georgetown-universitetet hemma i Washington, ett tal som milt uttryckt väckt debatt. Det var ett tal som välkomnades bland alla (tyvärr kanske alltför många) som tror på att det finns en allvarlig risk för att det på kort tid ska bli så mycket varmare att det blir skadligt, och som får oss som tycker oss se att det påstådda klimathotet är åtminstone kraftigt överdrivet att mistänka att han har valt fel rådgivare.

Det påminner mig, även om jämförelsen må vara långsökt, om att när Geoge W. Bush beslöt sig för att invadera Irak så hade han lyssnat på rådgivare som hävdade att de amerikanska trupperna skulle hälsas som befriare av jublande folkmassor. All nödvändig kunskap om Irak fanns i Förenta Staterna men väljer man fel rådgivare så blir besluten felaktiga. Den viktigaste skillnaden mellan Bush och Obama i detta sammanhang var att Bush hade de befogenheter som behövdes för att lyda sin rådgivares råd. Det är däremot tveksamt hur mycket av vad Obama sade i sitt tal som kommer att kunna genomföras.

I en annan del av världen har Julia Gillard tvingats avgå som premiärminister i Australien medan hennes företrädare som ledare för Laborpartiet Kevin Rudd återkommit. Innan Julia Gillard blev premiärminister hade hon lovat att inte införa någon koldioxidskatt i Australien – ett löfte som hon svek. Därigenom blev hon en hjälte för klimathotstroende världen runt, men blev för många i Australien först och f rämst en svikare. Under de tre år som gått sedan hon blev premiärminister har hon och hennes parti blivit allt impopulärare vilket gav hennes företrädare en chans att hämnas för det sätt på vilket han själv förlorade makten.

Vilken roll hennes klimatpolitik spelat för hennes och partiets impopularitet är inte något som jag kan bedöma – däremot förefaller många i omvärlden att tolka resultatet som en effekt av en utbredd australiensisk macho-kultur. Hur det ska gå med Australiens klimatpolitik efter det kommande valet i höst återstår att se – men en skeptiker kan ju åtminstone hoppas att det åtminstone inte blir värre.

På hemmaplan, d.v.s. här på bloggen har Pehr Björnboms förtjänstfulla arbete att presentera Gösta Petterssons och Murry Salbys arbeten givit upphov till en livlig debatt om såväl bombkurvan som kolcykeln mer allmänt.

Utan att ha försökt att räkna själv så vill även jag bidra till d iskussionen. En viktig punkt för många som inte tror att människans användning av fossila bränslen är huvudproblemet är konstaterandet att mängden koldioxid i atmosfären ”på lång sikt” är en fråga om fördelningen av det kol som finns i kretsloppet i olika depåer. Det är också klart att mängden fossilt kol som tillförts kretsloppet är av samma storleksordning som mängden i atmosfären eller i gröna växter på land. Skulle jämvikten kunna inställa sig omedelbart skulle c:a en femtiondel av detta kol befinna sig i atmosfären som koldioxid.

Ett problem i sammanhanget är nu att systemen inte omedelbart hamnar i jämvikt. Detta gäller såväl kolet som temperaturen. Medan alltså IPCC har utgått ifrån hypotesen att koldioxiden styr temperaturen så har Salby haft den omvända hypotesen, d.v.s. att temperaturen styr koldioxidhalten, men att trögheten i systemet går åt andra hållet. När temperaturen ändras följer koldioxiden efter – men med en fördröjning, som enklast kan beskrivas genom att anta att förändringen av koldioxidhalten i atmosfären proportionell mot skillnaden mellan den temperatur för vilken den aktuella fördelningen av kolet vore i ”jämvikt” och den aktuella medeltemperaturen. Därigenom kan han åtminstone ge en förklaring till varför koldioxidhalten fortsätter att stiga trots att temperaturen legat still. Jag skulle vilja tolka Salbys teori som att det är ythavet som bestämmer såväl koldioxidhalten i atmosfären som vädret på lite längre sikt.

Dela detta inlägg

25 reaktion på “Hänt i veckan

  1. 1
    Ingemar Nordin

    Tack Sten för din sammanfattning.

    När det gäller Salbys tes så fäste jag mig vid din beskrivning:

    ”När temperaturen ändras följer koldioxiden efter – men med en fördröjning, som enklast kan beskrivas genom att anta att förändringen av koldioxidhalten i atmosfären proportionell mot skillnaden mellan den temperatur för vilken den aktuella fördelningen av kolet vore i ”jämvikt” och den aktuella medeltemperaturen.”

    Den tål att suga på ett tag! Vid första läsningen lät det som en teleologisk förklaring (dvs att naturen strävar efter ett visst tillstånd). Men sedan insåg jag att obalanser måste rätas ut av rent termodynamiska skäl. Och ju större obalans, desto fortare går det. I det här fallet att förändringen av koldioxidhalten måste påverkas av obalansens storlek.

    Ursäkta det något ostrukturerade spånandet :-)

  2. 2
    Hans H

    Har det väl skapats ett mönster att stoppa in fakta i så syns fakta som är instoppningsbara i mönstret väldigt tydligt, medans fakta man inte kan stoppa in i mönstret tycks efemära.Således när man skall bryta ett felaktigt tänk så är inte ifrågasättandet av enskilda fakta det viktigaste, hur fel de än är, utan det är mönstret som skall angripas. Fakta kan bytas ut i mönstret men mönstret är kvar. Därför är kritik av Salbys kaliber härliga, de erbjuder ett nytt mönster, där fakta kan stoppas in i en ny helhet.Långt innan den gröna rörelsen uppstått, med sin tendens til förenklingar och underliga mönster sa Wittgenstein. Nån kan säga att en ros inte har tänder, men det beror på ett tankemönster, nån med ett annat tankemönster kan med rätta hävda att rosen har sina tänder i munnen på en ko.Just så är det med system och systemfunktioner.Ytvattnet kan mycket väl vara koldioxidens herre.Nuvarande mönster säger att det är människan.

  3. 3
    Jonas N

    Ytterligare en sak som hänt är att den sk ‘paleoklimatoligin’, hyllad över allt övrigt sedan Manns (in)famösa hockeklybba för 15 år sedan (kan man väl nästan säga) ‘startade’ hela klimathysterin som vi behövt leva med sedan IPCCs TAR 2001 ..
     
    .. den paleoklimatoliging har nu slutligen bitit sig själv (och Mann) i svansen så grundligt att man nog kan säga att trädringar och hockeklubbor numera bara har en praktisk användning som partyskämt.
     
     

  4. 4
    Slabadang

    Nationella avtal kontra internationella avtal!
    Fundera över det här!
    Vi är överösta med mantran om att det ”krävs” inernationella förhandlingar och internationella avtal. Jag ser numer detta som en konstruerad i sämsta fall ren medveten lögn och i bästa fall som en ren  illusion.
    Om vi inte slutar att mäta resultat effektivitet och resultat i förhållande till den förändrignsstrategi man har så är det övermogen tid att ställa sig frågan hur resultatet sett ut om vi istället hade som strategi att sätta upp nationella miljömål istället. Det kräver liksom inte och förvantas inte heller att ALLA ländr skriver på utan man tar istället den Japanska kaizensynen på utveckling steg för steg och där varje steg är ett steg framåt och varje nation som tar något steg i rätt rikning räknas som framgång ochj det är steget i sig och inte vem som fattat beslutet om det som får bli viktigast.
    Visst har vi en global miljö , men den består av totalen av alla lokala. FNstrategin och tillika EUs är därför befängd när vi med verige som ett exempel skall reducera sina co2 utsläpp som knappt har några i jämförelse med andras Elprduktion .vilintellektet tydligt säger att suman av nationella miljöpolicys måste hedras prioriteras och bästa verktyg för en bättre miljöpolicy nationellt världen över.
    Det är ju just tanken ”One size fits all” som ligger bakom de internationella förhandlingarna och som svar på varfrö de alltid skiter sig just på grund av den strategin och utgångspunkten. Varje land måste istället mätas efter sina egna meriter och förutsättningar där varje steg för sig räknas in in den globala totalen. För mkig är det obegripligt att mabn inte tänker om i FN och jag undrar om de ens är intresserade av resultat för miljön utan prioriterar till 100% istället sin egen maktposition främst.
    Varfrö inte släppa besluten ända ner till kommun/county nivå istället. Med lokal förankring för varje miljöpolicy så sökerställer man stös för policyn och eftersom all miljö är lokal så är det därifrån och ur det perspektivet en verkligt ”hållbar” miljöpolicy kan antas.
    Med nuvarande idiotiska strategi så blir det istället on/off som gäller och vi behöver knappast fler bevis på att det inte fungerar? Det öppnas samtidigt då också upp fler olika metoder och strategier att uppnå nya miljömålsättningar som då också kan föränkras lokalt och erfarenhetsutbytet kan bli väldigt intressant ich fruktfyllt. Det är ju inte så mycket ideerna om vad som behöver förbättras utan hur de kan gå till och dessa olika lokala förutsättningar måste få spela en dominerande roll.
     
    Så det är dags att tillsätta en haverikommissionj för FN/EUs Ngoers nuvarande strategier, för de funkar helt enkelt inte. Att alla länder skapar sina egna miljöpolicys är bästa start och därefter låta kaizenstartegin gälla för vart enskilt land och totalen blir det globala sammanräknat. Att låta olika målsättningar och strategier färdas mot samma gemensamma målsättning är rätt väg att gå. Nu kan istället havererade internationella förhandlingar bli ett alibi för att inte ha någon miljöpolicy alls! 
     

  5. 5
    Jonas N

    #3 Korrigering.
     
    Det är dendroklimatologi som nog gått i graven på riktigt (paleoklimatologi har sin plats i riktig vetenskap, dendro-
    versionen har alltid på sin höjd varit pseudovetenskap)

  6. 7
    Skogsmannen

    JonasN!
     
    Att skilja på dendrokronologi och dendroklimatologi är väl ungefär lika viktigt som att skilja på astronomi och astrologi.
     
    Ganska bra jämförelse, tycker jag.  :mrgreen:

  7. 8
    Slabadang

    Andrew Bolt om klimathotande poklitiker i Australien!
    Av sex toppolitiker inklusive Gillard som skapade Australiens ”klimatåpolicy” finns endast EN kvar!!
     
    Bolt summerar: Global warming isn’t a threat to the planet. It is a threat to politicians who fall for the scare.
     
    http://blogs.news.com.au/heraldsun/andrewbolt/

  8. 9
    Lejeune

    8
    Slabadang
    2013/06/29 kl. 14:05
     
    Visst är det uppfriskande att klimathotandet ibland har ett politiskt pris? På andra sida jordklotet förvisso, men ändå!

  9. 10
    Errbe

    Obama i kejsarens nya kläder
    http://www.vt.se/opinion/torget/?articleid=6878265
    Det perfekta bondfångeriet: Gigantiska summor pengar för att bekämpa något om inte finns, eller åtminstone inte kan märkas. Hur klantigt man än bär sig åt kommer man att ”lyckas” och stå som ”världens räddare”.
    Briljant !
     
     

  10. 13
    Olav Gjelten

    Det är nog bara en en dröm om vi föreställer oss att klimathotsteorin står och faller på frågan om vad som skapar vad, värmen eller koldioxiden. Inte föll väl kyrkan heller för 500 år sedan bara för att jorden, tvärt emot alla kyrkans läror, blev rund och att det var solen blev den lokala mittpunkten i universum i stället för jorden? 
    Sedan kan det vara svårt att bedöma  vem som bundit upp sig hårdast i sin tro, den gamla medeltida kristna kyrkan eller den mer ”moderna” klimathotskyrkan.

  11. 14
    Thomas P

    Olav #13 Jag retar mig varje gång på folk som tror att kyrkan ansåg att jorden var platt. Huruvida jorden eller solen var mittpunkt var en helt marginell fråga för kyrkan tills den kom att kopplas ihop med Brunos hädelser.

  12. 15
    PAB

    Thomas P 14
    Vilken/vilka av Brunos påståenden betraktades av kyrkan som hädelser? Måste ha varit allvarligt eftersom de brände upp honom.

  13. 18
    Sören G

    Kyrkan och medeltidens lärde visste att jorden var rund. Det var känt sedan antiken. Eratosthenes  (275-192) f.Kr. bestämde jordens omkrets m.h.a. vinkelskillnaden för solens middags höjd mellan Alexandria och Cyene
    . Han kom ganska nära. Dante Alighieri i Den gudomliga komedin beskrev tidskillnaden mellan Italien och Spanien när solen når sin middagsjöjd. Även i vikingarnas segelbeskrivningar måste man ha känt till jordens rundning. T.ex. skulla man vid segling från Norge till Island passera Färöarna på ett sådant avstån att man såg havet gå upp på halva bergen. – Däremot förfäktade kyrkan att solen var universums medelpunkt. Giordano Bruno hävdade förutom att Jorden kretsade runt Solen även att stjärnorna var andra solar med sina planetsystem.

  14. 19
    Sören G

    Rättelse:: Däremot förfäktade kyrkan att Jorden var universums medelpunkt. – Det var nog flera olika anklagelsepunkter mot Bruno.

  15. 20
    Olav Gjelten

    Thomas P 14. Jag har inte studerat teologi och borde kanske inte tagit den jämförelsen jag gjorde. Sedan tycker jag nog inte att du borde reta deg fullt så mycket på det jag skrev ändå. Jag bara sa det som du, jag och och alla andra fått lära oss från lågstadiet och framöver – och som jag trodde vilade på säkra forskningsresultat.
     

  16. 21
    Håkan Bergman

    Att bränna folk på bål, nåt som f.ö. vi och engelsmännen höll på med ända in på 1600-talet, var inte ett straff, tvärtom man hjälpte den förtappade själen genom eldens renande kraft. Själv vill jag verkligen inte bli bränd på bål, jag har gedigen praktik av eldning med diverse bränslen, svavel ska inte vara nåt problem, och räknar kallt med en bra befattning därnere. Alla politiker, advokater och ekonomer som halkat ner dit de senaste decennierna vet inte vad som väntar dom, dom kommer att få ett litet helvete när jag kommer.

  17. 22
    Hans H

    Bruno upplever en renässans bland moderna ufofolk..hans ideer om oändliga världar och Vatikanens (Balducci) deklarationer om att utomjordiskt liv inte strider mot deras uppfattning spär på. Vi kan enas att Bruno dog av värme. Där upphör hans relevans för klmatet. :-)

  18. 24
    ThomasJ

    Errbe #10: Tack för hänvisningen! I sanning ett väl skrivet inlägg av Sture Åström!  :-D
     
    Mvh/TJ

Kommentarer inaktiverade.