Världsnaturfondens mörka sidor

 

WWF-artikel

Att Världsnaturfonden (WWF) varit mycket aktiv under lång tid i klimatfrågan är väl känt för denna bloggs läsare. Organisationens engagemang och inflytande i IPCC har kartlagts av bl.a. Donna Laframboise (vars bok nu även finns på norska).

Under rubriken ”Världsnaturfonden synat inifrån och utifrån” redogör Svenolof Karlsson för WWFs ibland tvivelaktiga aktiviteter beskriven i två böcker: organisationens egen 50-årshistorik, Saving the World’s Wildlife. WWF – The First 50 Years, skriven av Alexis Schwarzenbach, samt Schwarzbuch WWF: Dunkle Geschäfte im Zeichen des Panda av Wilfried Huismann.

Artikeln finns på högra sidan i denna pdf

Dela detta inlägg

16 reaktion på “Världsnaturfondens mörka sidor

  1. 1
    bom

    Var det WWF eller Greenpeace som ströks som charity organization på Nya Zeeland? Vad var orsaken dvs vilket av alla bedrägeriena var det som avslöjades? När stryker vi SNF och deras konkurrenter här i landet?

  2. 3
    Pelle L

    Och det verkar ha vara att G. rent allmänt ägnade sig för mycket åt politisk aktivism för att kunna betraktas som en hjälporganisation.
     
    Man ”anar” en viss skadeglädje i kommentarerna till Watts artikel.

  3. 4
    rutger

    Om WWF och saigaantilopen.
    Efter den senaste istiden var saigan utbredd över stora delar av
    Centraleuropa och Centralasien. Hård jakt minskade utbredningen
    och population så mycket att den 1919 blev fridlyst i Sovjet, vilket
    gav mycket bra resultat. Antalet individer ökade från ca 1000 år
    1930 till 2,5miljoner år 1960.
    I Centralasien halverades populationen till 600 000 mellan 1993 och 1998. I början av millenniet var antalet nere på dryga 20 000.
    Anledningen till nedgången var jakten på hannarnas horn, något som bland annat WWF låg bakom (New Scientist 15 febr. 2003). I början av 90-talet uppmuntrades användare av kinesisk medicin, att använda saigans horn istället för noshörningens. Detta för att förhindra utrotning av noshörningen. Idag har populationen växt till sig till ca 81 000 (jan2010).
    Ur mina elevers arbete om utrotning. http://lagmansnatursida.se/Utrotning%20av%20djur.pdf
     

  4. 5
    Ann L-H

    Artikeln ”Världsnaturfonden synat inifrån och utifrån” är precis så kort, informativ och innehållsrik som man kan önska från en undersökande journalist med rejält på fötterna.
    Vilken ynnest att Finland och Katternö bjuder oss på svenskskrivande Svenolof Karlsson! Men varför i hela friden kan inte Sverige få fram en enda grävande miljöjournalist värd namnet?  
     

  5. 6
    Pelle L

    Ann L-H #5
     
    Riktigt så illa är det inte!
    I länklistan här till höger finns Elbranschen
    http://www.elbranschen.nu/
     
    Där har många duktiga skribenter skrivit artiklar som går på tvärs med klimathotet.
    Du känner säkert igen flera av namnen, både här ifrån TCS, från dagstidningarna och från forskarvärlden.
      
     Problemet är ju att en sådan branschtidning har alldeles för liten spridning, och läses av alldeles för få!

  6. 7
    Ingemar Nordin Inläggsförfattare

    rutger #4,

    Tack för din länk till det omfattande och fina arbete som dina elever arbetat med. Fantastiskt bra, och uppmuntrande.

    Jag måste bara citera lite ur förordet av Professor Eirik Granqvist:

    ”Domedagsprofetior körs ut i massmedia som
    modenycker, en propaganda som för det mesta ger en felaktig bild av verkligheten. Man
    utmålar gärna allt så svart som möjligt och tar därmed bort livsglädjen hos sina
    medmänniskor och då framför allt hos ungdomar och barn. …

    Man drar sig inte ens för att göra isbjörnen till ett utrotningshotat djur
    trots att antalet fyrdubblats sedan 1940. Det är lätt att få folk att tycka synd om isbjörnen,
    adoptera den och betala för skyddet av en isbjörn även om pengarna sedan används för helt
    och hållet andra ändamål. …

    När skolungdomar börjar undersöka sanningen kring denna
    propaganda om massutrotning är det en gärning som bör uppmuntras och understödjas.”

  7. 8
    Ann L-H

    Pelle L – Tack, jag tillhör det fåtal som får Elbranschen i min brevlåda. Lika uppskattad varje gång, många duktiga skribenter javisst men det kanske inte riktigt är samma sak som grävande miljöjournalister … 

  8. 9
    Svenolof Karlsson

    Tack Ann L-H #5 för de orden.  
     
    Jag uppfattar ämnet WWF som extra känsligt i journalistkretsar. Man vill granska makthavare och avslöja dålig moral och så vidare, och politiker och näringslivsfolk ger man sig normalt på utan större hämningar. Men nämn Världsnaturfonden och kritisk granskning, så backar de allra flesta. Journalister i chefsställning vågar inte och journalister som skulle våga får inte får cheferna.
     
    Finns det undantag bland er journalister som läser det är, så hör gärna av er.
     
    Jag har själv inget otalt med WWF eller kungen, som alltså leder WWF:s förtroenderåd i Sverige, men efter att ha läst de två böckerna, så tror jag att kungen i fallet WWF haft otur när han valt vilka rådgivare han skulle lyssna på.
     
    Jag vågar nämligen tro att om kungen gjorde en sådan undersökande resa som Wilfried Huismann gjort, för att på ort och ställe se hur WWF:s projekt verkligen fungerar, så skulle han tänka om.
     
    Nu får jag förstås göra förbehållet att jag inte på Huismanns sätt själv undersökt saken, så jag kan bara utgå från trovärdigheten i hans beskrivning. Jag uppfattar den som hög när det gäller vittnesmålen (däremot delar jag inte vissa av Huismanns värderingar – som att kärnkraft och genmodifiering skulle vara något negativt).
     
    Trovärdigheten förstärks av sådant som Alexis Schwarzenbach berättar i WWF:s officiella 50-årsbok. Där publiceras bilden av prins Philip som tigerdödare och där redovisas på ett öppet sätt mycket av den kritik som riktats mot WWF och de konflikter i värdefrågor man haft inom organisationen. Till exempel framgår att man fick tvinga bort prins Bernhard från ordförandeposten efter Lockheedskandalen. Prinsen lämnade allt annat, men just WWF-ordförandeskapet ville han ha kvar.
     
    Så vad gäller 50-årsboken ska WWF ha heder av den.
     
    WWF gör sannolikt en del bra saker, och säkert vill många som jobbar för WWF väl. Men när man ser WWF:s roll i alla dessa nätverk och WWF:s ogenerade sätt att vädja om bidrag för att räddar isbjörnar och dylikt, så ställer de kritiska frågorna sig själva. WWF har många beskyddare på hög nivå i samhället, inklusive näringslivet. Vet alla dessa människor verkligen vad de beskyddar?
     

  9. 10
    Lejeune

    Det lär dröja mycket läääänge innan vi får nöjet att läsa något liknande i svensk MSM!

  10. 11
    Ingemar Nordin Inläggsförfattare

    Svenolof #9,

    För stormedia så är organisationer som WWF och Greenpeace heliga. De granskas inte, de ifrågasätts aldrig. De är goda per definition och gör därför aldrig något fel. – Med ett sådant medieklimat så kan de naturligtvis lura skjortan av folk, hög som låg.

    En bok som Alexis Schwarzenbachs skulle aldrig ges ut i Sverige, och skulle något bokförlag vara djärv nog att göra det så hade den tigits ihjäl. Däremot säljer skvallerböcker om Kungen, upphaussade av pressen, väldigt bra har jag hört :-) Det är ju tämligen ofarligt.

    Civilkurage är inte precis något som utmärker svenska media, tyvärr.

  11. 12
    Joakim

    Ingemar (11)
    Ni har så rätt och pga detta så tror dessa gröna terrororginisationer att dom står över allt och alla

  12. 13
    Slabadang

    Ingmar N!
    Man undrar ju vad de är för små ljus de vill släcka allra helst!
    WWF är misantropins vatikanstat och jag såg en hearing/debatt ifrån Australien där en WWF-höjdare fick frågan från publiken ” Men människan är väl en god varelse, människor är väl bra?” Han blev paff … ålade sig… tvekade och svarade sedan på allt utom frågan med ett ”goddag yxskaft”.
     

  13. 14
    Lasse Forss

    I början av januari 2012 hade tidningen Dagens Samhälle ett helt uppslag där man berättade hur kommunalrådet i Luleå lyckades rädda facebookinvesteringen. Sveriges ornitologiska förening hade nämligen överklagat beslutet, och kommunalrådet fick reda på att om det fanns ett överklagande, så skulle man välja en annan plats. Östersund låg närmast, tror jag. Nu gällde det alltså att få ornitologerna att dra tillbaka överklagandet. Och det lyckades genom att kommunen överförde den likvid som man fått för marken till Sveriges ornitologiska förening. Summan var 6 miljoner. Jag skrev en debattartikel till Dagens Samhälle. Den kom inte in. Så här löd debattartikeln. Den skickades 2012-01-16.
    Facebookinvesteringarna i Luleå kommer att uppgå till 3 miljarder kronor. 300 årsarbeten skapas under byggtiden och 50 till 70 ingenjörer kommer att sköta driften. Ett minst sagt imponerande affär för Luleå. Men så överklagar Sveriges ornitologiska förening. Den tretåiga hackspetten är hotad. Och den är tydligen värd hur mycket som helst. Några bekymmer för samhällets väl och ve hyses inte från det hållet. Men även fåglar kan köpas. Genom en muta på 6 miljoner kr som ornitologerna och Naturskyddsföreningen – hur kom den in – får dela på, så dras överklagandet tillbaka. Alltså. Ornitologerna och Naturskyddsföreningen är beredda att omintetgöra Luleås utvecklingsmöjligheter. Men 6 miljoner som man själva får disponera över ordnar det hela.
    Vad kommer att hända i framtiden? Ja, nu är det ju bara att överklaga samhällsviktiga investeringar så kan man förstärka kassan efter “förhandling”, dvs utpressning. Systemet är väl känt i Somalia men uppskattas inte av de som råkar illa ut där. Jag har svårt att se att förfarandet kommer att uppskattas i större utsträckning i Sverige heller.
    Och vad kommer Naturskyddsföreningen att göra med pengarna? Leverera utredningar där risken att äta fisk överdrivs via felräkningar? Över huvud taget har Naturskyddsföreningen övergått från att värna naturen till att bli en megafon riktat mot samhället och marknadsekonomin. På samma sätt som WWF, som på falska grunder lurar människor att bli fadder till isbjörnar eftersom isbjörnarna hade så lite is kvar att hanarna åt upp ungarna. Det borde WWF känna till att björnhannar vid brunsten kan bita ihjäl ungar för att komma åt honorna. Det gäller även grizzlybjörnar. Men WWF låter lurade medborgare betala 100 kr per månad per björn som man blir fadder till. Undrar hur många isbjörnar man matat.
    Det kan ju vara bra att känna till att istäcket vid Arktis passerade 14 miljoner km2 för några dagar sedan. Det är mer än någonsin de senast tio åren. Men det berättar varken Naturskyddsföreningen eller WWF om.
     

  14. 15
    Niklas L

    #14
    Facebook fick 105 mille av oss skattebetalare för att etablera sig i Luleå… Lika illa som den tomten till kommunalråd som tror han är envåldshärskare…

  15. 16
    Brady

    It seems like the WWF have stopped the video ”The Silence of the Pandas” worldwide :-(
    Is there still a functioning link to this video somewhere on the web?

Kommentarer inaktiverade.