Vindplaner, riksintressen och fågelliv – ett praktikfall

 

Skara kommuns översiktsplan, antagen 19 december 2005, innehöll en vindkraftspolicy för hela kommunen. Policyn utgår från att Skara kommun delas in geografiska områden där man när det gäller platåberget Billingen pekar på att berget och vissa kringliggande delar betraktas som värdefull landskapsbild.

Utdrag ur policyn:

”Område olämpligt för etablering av vindkraftverk på grund av värdefull landskapsbild. Detta område består av Hornborgabygden, Rösjö mosse, Billingen, Vallebygden, Våtmarker vid Flian samt Skånings-Åsakaåsen.

I maj 2007 överlämnade Länsstyrelsen i Västra Götaland ett förslag på områden av riksintresse för vindbruk till Energimyndigheten. Bakgrunden var att länsstyrelserna fått i uppdrag att se över befintliga områden samt ta fram förslag på nya områden som kan vara lämpliga som riksintresse för vindbruk enligt 3 kap 8 § Miljöbalken. Länsstyrelsens första förslag ledde till kraftig debatt och ifrågasättanden eftersom det bland annat omfattade Nord- och Sydbillingen, Brommö, Mösseberg och Halle- och Hunneberg. I mars 2008 presenterade Länsstyrelsen ett reviderat och ”slutligt” förslag där dessa känsliga områden utgått. Energimyndigheten har under maj 2008 pekat ut totalt 423 områden i Sverige som är av riksintresse för placering av vindkraftverk. Inget av dessa områden finns i den del av Västergötland som rymmer platåbergen.

Vallebygdens Vind AB (dåvarande Vallebygdens Energi) utarbetade under vintern 2008/09 trots detta ett förslag till vindkraftspark med ursprungligen tolv kraftverk på Nordbillingen. Mot bakgrund av detta beslutade samhällsbyggnadsnämnden i Skara den 26 januari 2009 ge samhällsbyggnadskontoret i uppdrag att utarbeta förslag till revidering av policyn. Planen innebär att ”intresset vindbruk” prioriteras inom det aktuella området, förutsatt att det tillgodoses i enlighet med det aktuella och i planen redovisade förslaget till vindkraftpark. Projektet innebär att man inom ett ca 6 km2 stort område bygger en vindkraftpark med sju vindkraftverk.

Skara kommuns agerande är ytterst märkligt. Märkligheterna accentueras genom den nya ”Fördjupade översiktsplanen för Vindkraftspark på Nordbillingen”. Trots en genomarbetad och tidigare fastställd vindkraftspolicy så krävs det alltså bara att ett enda vindkraftsföretag ansöker om förändringar av planen så är Skara kommun beredd att helt förändra tidigare gjorda ställningstaganden. Tidigare kloka resonemang om förändrad landskapsbild gäller inte längre trots att redan visualiseringarna i den nya fördjupade översiktsplanen pekar mot att vindindustriområden högt uppe på platåberget Billingen påverkar landskapsbilden i stora delar av västra Skaraborg och i hela Skara Kommun.

Kommunen pekar i den nya fördjupade översiktsplanen på att, citat: ”att kommunens restriktiva inställning till vindkraft på Nord- och Sydbillingen i övrigt består.” Men skriver samtidigt i underlaget att, citat: Nackdelen är att en helt ny översiktsplaneprocess krävs om och när man vill sätta upp ytterligare verk på Billingen.

Det hänger inte ihop.

I vilket skede av den kommunala beslutsprocessen kan medborgarna lita på att ett genomgripande och tidigare fastställt underlag är giltigt? Hur ska medborgare och fastighetsägare kunna förutse kommunal planering om förändringar av planeringsunderlag sker ”ad hoc” och genom icke spårbara incitament från enskilda och privata intressen, i detta fall i stark privatekonomisk kontext som inte ens är samhällsnyttig. Den öppning som Skara kommun nu lämnar vad gäller vindkraft på platåbergen är en eftergift till privata vinstintressen som öppnar upp för framtida omfattande exploatering såväl för vindkraft som för uranbrytning. En exploatering som bla omöjliggör strävanden att göra platåbergen till världsarv eller biosfärområde.

När det gäller återställning av mark påstås att ägaren av vindparken är ansvarig för avvecklingsprocessen. Detta är endast delvis riktigt och regleras i avtal mellan markägaren och projektören. Avtal som skrivs mellan vindkraftsföretag och markägare räknas som ett civilrättsligt avtal och gäller i 30 år. Miljöprövningen som görs i samband med bygglovet för vindkraftsanläggningen gäller lika länge.

Om projektören kommer obestånd och inte kan fullgöra sina ålägganden är det markägaren som är slutligt ansvarig. Betongfundamentet är miljöfarligt avfall, det skall tas bort och deponeras i särskild deponi, enligt Avfallsförordningen 2001:1063. Kostnaden bara för borttagandet av betongen kan uppgå till mellan 2 och 3 miljoner kronor per fundament. Därtill kommer rivningskostnaden för verket. Fundamentet får inte täckas över på platsen med fyllnadsmassor.

Landskapsbilden kommer att kraftigt förändras i Västra Skaraborg. Vindkraftverkens placering högt uppe på platåberget Billingen gör att de kommer att påverka horisonten på långa avstånd. Skara kommun har inte tagit hänsyn till att just Skaraborg med sina platåberg är extra känsligt för landskapspåverkan. Synbarheten och störningarna blir omfattande.

Det stora flyttfågelstråket från Hornborgasjön norrut mot sjön Östen går rakt över det område där man avser att tillåta vindkraftverk som är 150 meter höga. I detta hänseende kunde vindkraftsparken knappast ha placerats sämre. Fågellivet med Hornborgasjön som centrum är något som Skara kommun har all anledning att slå vakt om.

I MKB finns en redogörelse för ett samrådsmöte med representanter för Skövde fågelklubb där det framgår: ”Vindkraftparken bör inte placeras i sträckkorridoren”. Det är anmärkningsvärt att den meningen inte återfinns under kapitlet fåglar i MKB eller i den utsända remissen. Som kartan i inledningen till artikeln visar så ligger den planerade vindkraftsparken precis i sträckkorridoren

 

 I projektörens (Vallebygdens Vind) sammanfattning i remissen dras dock följande slutsats:

  

Vallebygdens Vinds slutsatser synes ytterst anmärkningsvärda med anledning av Skövde Fågelklubb och Västergötlands ornitologiska förenings skrivningar i bilagorna till MKB. Man får intrycket av att Vallebygdens Vind försöker föra Skara kommun samt Länsstyrelsen bakom ljuset.

Vindkraftparken planeras dessutom inom ett område som också är riksintresse för naturvård och friluftsliv. Kommunövergripande (vinter-)leder för friluftsliv finns inom området och sköts av Skövde Kommun. Sannolikt har markägarna i vindkraftparken trots detta meddelat att ”mycket ringa” friluftsliv förekommer i området. Detta är ett vanligt förfarande då markhyresintäkter från verken ger markägarna ca 150 000:- per år och verk. Förutom avverkning av skog för placering av vindkraftverken måste bärig långtradarväg utan skarpa kurvor anläggas till och i området. Ca 2000 lastbilstransporter med fyllnadsmassor krävs därför till området. Påverkan av riksintresset kommer att bli betydande. Var kommer fyllnadsmassorna att hämtas? Någon grus- eller bergtäkt finns inte angiven i underlaget. Varje vindkraftverk kräver ett betongfundament om ca 15 gånger 15 meter. Fundamentet väger mellan 1500 och 2000 ton. Sammanlagt måste man därför frakta 14000 ton betong till platsen förutom transporten av själva vindkraftverken. Till detta kommer anslutningen av vindkraftverken till det elektriska nätet. Hur den anslutningen kommer att se ut finns inte redovisat men ett ingrepp i naturen är ofrånkomligt. Grundläggningen av vindkraftverken kommer också att påverka grundvatten och vattenflödet i området mellan Sjömossen och Våtemossen. Avvattning och/eller uppdämning kan därför komma att ske i området. Att riksintresse för naturvård och friluftsliv inom området bedöms påverkas i ringa grad tycks vara slutsatsen i projektörens underlag. Slutsatserna ger dock vid handen att en yta av 6 kvadratkilometer på Nordbillingen blir ett regelrätt industriområde.

Någon konflikt med försvaret bör inte bli aktuell skriver kommunen i remissunderlaget. I Försvarsmaktens underlag i MKB framgår dock följande:

 

Ett allvarligt missförstånd synes föreligga mellan kommunen och Försvarsmakten

I aktuell MKB framgår att Vallebygdens Vind har genomfört ett antal ”samrådsmöten” i bygden. Inget av dessa möten uppfyller emellertid kraven på saklig och korrekt information. Tex har man vid samtliga möten utom ett underlåtit att informera om miljöpåverkan såsom buller och skuggbildning från verken. Simuleringar av buller och skuggor med programmet Windpro 2.7 ger dessutom vid handen att flera fastigheter utsätts för avsevärt mer skuggbildning än vad begränsningsvärdet tillåter (8 h per år)

Utdrag ur Windprosimuleringar:

 

Det ska bli intressant att följa ärendet genom Kommun, Länsstyrelser och andra instansser. Vår ambition är att pröva detta ärende till högsta ort.

 

Dela detta inlägg

8 reaktion på “Vindplaner, riksintressen och fågelliv – ett praktikfall

  1. 1
    Max

    Stockholmsinitiativet förvaltar arvet efter Maggie Thauersköld på ett utmärkt sätt. The Climate Scam har fått ökad relevans. Posterna innehåller fler fakta och går mer på djupet i enskilda ärenden.

    Att vi tills vidare kämpar Don Quixotes fåfänga kamp mot väderkvarnarna i vindkraftfrågan är en annan sak. Lustigt att en av våra allierade är Försvarsmakten. Möjligen svänger läget efter valet 2014 när/om medborgarnas leda vid s k miljöinsatser slår igenom i Riksdagen. Om Centerns omslagsflicka Annie Lööf försöker få till ”en grön omställning i Sverige och världen”(!) finns chansen att åtminstone C hamnar under fyraprocentspärren.

    Inte förrän de mest infantila påhitten ger utslag i minskade antal mandat ska man vänta sig förbättringar.
    /Max

  2. 2
    Mats

    Dessa MKB:er har många gånger låg kvalitet och tas fram på uppdrag av intressenten, intressenten kan påverka vad som ska tas med MKB:n.

    Det är uppenbart att regering och riksdag har gett Energimyndigheten ett otydligt budskap i denna fråga – risken är stor att vindkraftsparker kommer att ge stora sår i landskapet och skapa problem.

    Hållbar elproduktion behöver inte vara slopande av effektiv kärnkraft, hållbart borde tolkas som att produktionen är effektiv och lönsam och att detta ger tillväxt har råd med vår välfärd, de länder som väljer fel väg i denna fråga kan få problem med tillväxt etc – som i förlängningen drabbar medborgarna.    

  3. 3
    Björn

    Bra analys av hur det går till vid kommunalt beslutsfattande i en fråga som har riksintresse och därför inte borde handhas av alltför glupska kommunalpolitiker. De företräder snarare sina egna intressen i stället för att företräda invånarna i kommunen. Vindkraftverk i så vackra gamla kulturbygder, är ett förräderi mot hela nationen Sverige. Man kan ju undra om det inte i samband med projektering förkommer mutor och bestickning i samband med beslut. Kanske det är dags att undersöka ekonomiska transaktioner via konton hos inblandade parter. Det går ju alltid att föra grupptalan då advokater kan begära ut kontoutdrag från inblandade.
     
     
     

  4. 4
    Pia

    Det verkar finnas olika uppfattningar om behovet av borttagande av betongfundamenten.

    Naturvårdsverket bedömer, att det föreligger ringa föroreningsrisk att behålla betongen i marken. Det bör dock avgöras från fall till fall.
    Och helst bör den färdigblandade betongen kvalitetssäkras omfattande miljöparametrar och detta dokumenteras inför kommande återställning.

    http://www.naturvardsverket.se/en/Start/Verksamheter-med-miljopaverkan/Energi/Vindkraft/Planering-och-provning-av-vindkraft/Nedmontering-av-vindkraftverk-och-ansvar-for-aterstallande1/

    Naturvårdsverket säger ingenting om Avfallsförordningen, 2001.1063.
    Är det verkligen krav på att avlägsna armerad betong? I så fall finns det gott om gammal betong kvar från beredskapstiden för Försvarsmakten att bila bort. Jag tänker bl a på Kalix-linjen.

    Exempel. Nordisk Vindkraft har gjort en kalkyl som avser återställning av Ängersjökölens vindkraftsanläggning strax öster om Sveg.
    Vägar lämnas orörda, elkablar klipps på 30 cm djup och lämnas i marken, betongfundamenten bilas bort till 30 cm djup och resten lämnas eller så täcks bara betongklumpen med morän. En liten terränggående kran används.
    Kostnad per verk blir 217 000 kr.

    Jämförelse görs med ett alternativ, där hela fundamentet tas bort och all kabel plockas upp, vilket beräknats till 683 000 kr per verk.

    http://www.nordiskvindkraft.se/admin/bildbank/uploads/Dokument/Angersjokjolen/Ansokan
    _Bilaga_03_del_1_Rapport_avseende_kostnader_for_avetablering.pdf

    Enligt vindkraftsindustrin kan alltså verken avvecklas till rätt rimliga kostnader. Möjligen täcker skrotvärdet av verken dessa kostnader.

  5. 5
    ThomasJ

    Det är bra ‘märkligt’ hur ett utpräglat särintresse (vindkraften) har ‘lyckats’ få mer/mindre carte-blanche av inte minst lagstiftarna att implementera sina samhällsletala ‘affärsidéer’. Än mer ‘märkligt’ är att de s.k. styrande/kontrollerande/tillståndsgivande myndigheterna/förvaltningar oftast helt okritiskt kan tillåta rena bedrägerier i projektunderlagen och, måhända framförallt, hur det går till att ingen av de personer i dessa organ någonsin ställs till personliga ansvar för sitt handlande.

    I andra länder har delar av de i Sverige mörkade problemen, inte minst av hälsokaraktär, uppmärksammats och åtgärdats, som t.ex. i Australien (Victoria):

    http://www.theaustralian.com.au/national-affairs/carbon-plan/turbines-blown-away-as-winds-of-change-sweep-through-victorian-clean-energy-industry/story-fn99tjf2-1226124945902

    Undrar ngn över att förtroendet för politiker/politik är på lika snabb färd utför som den för AGW-ismen är…?

    Mvh/TJ

  6. 6
    Jan-Erik S.

    Jag tar mig för pannan!!!
    Nu har det lyckats med att påstå att betongfundament innebär en miljöfara!!!
    Allt är helt enkelt upp och ner.
    Påminner om att snö som skyfflas bort numera är betraktat som ett miljöhot!!!
    Kan ingen sätta stopp för galenskaperna???
    Världen skrattar åt oss… vi betalar…   

  7. 7
    Håkan R

    ==> Pia 4

    Om man googlar på ”abandoned windfarms” hittar man skräckexempel
    från 70 och 80 talet, eftersom dessa inte är nedtagna kan man förmoda
    att skrotvärdet är mindre än kostnaden för att plocka ned dessa.
    Men som vanligt gäller väl ”this time is different”

  8. 8
    Håkan R

    Tittar man på de MKB:er vilka ligger ute på länsstyrelsernas hemsidor kan man tex på de framtagna ljudutbredningskartorna se att man ofta lägger verken så att kringliggande bebyggelse hamnar på en ljudnivå  mellan  39DB(A) och 40 DB(A) där gränsvärdet alltså
    är 40 DB(A).

    En ljudutbredning vilken är teoretiskt beräknad med ett antal parametrar företaget ganska godtyckligt kan bestämma själv.

    Samma gäller de teoretiska värdena för skuggutbredning.  

    Projektörerna måste vara säkra på att de verkliga nivåerna aldrig kommer att kontrolleras på ett opartiskt sätt, annars har jag svårt att förstå att man vågar ha så små säkerhetsmarginaler.

    Verken stör heller aldrig det rörliga friluftslivet enligt MKB:erna, iskast och nedfallande delar måste alltså bedömas som en teoretiskt omöjlighet.

    Någon gång kommer säkert de kringboende att få ”upper hand” och då kan konsekvenserna bli stora för vindkraftsparker med ”friserade” miljökonsekvensbeskrivningar.

    Att tvingas stänga av verken eller köra dem i nedskruvat läge under vissa förhållanden, förbättrar inte den redan låga verkningsgraden.

Kommentarer inaktiverade.