100 röda rosor till er alla!

100red roses

Uppdatering 23/3: Eftersom det kom många inlägg samtidigt finns det en risk att någon kan ha missat mitt tackinlägg. Er hjälp är oerhört viktig för mig. Tack än en gång!

Tack alla ni som har bidragit till TCS vårverksamhet! Ingen nämnd, ingen glömd. Tack för er enorma generositet! Den värmer verkligen i hjärtat.

För de bidrag som kommit in tänker jag delta i 4th International Conference on Climate Change, arrangerad av Heartland Institute i Chicago, 16-18 maj. Jag kommer att, i numera vanlig ordning, blogga direkt från konferensen och om tillfälle ges direktsända via Internet.

Dessutom blir det en slant över till att var med på årets Almedalsvecka på Gotland, där jag hoppas få till ett par föredrag.

Än en gång, stort tack, och hoppas att jag lyckas leva upp till era förväntningar. :)

Er röst i etern,

Maggie

Dela detta inlägg

13 reaktion på “100 röda rosor till er alla!

  1. 1
    Björn Ola

     En histora berättad av Jerome Ravetz från  University of Oxford

    I slutet av januari 2010 två framstående vetenskapliga institutioner delas rubriker med Tony Blair över anklagelser om oärliga och möjligen olaglig hantering av information. Vår ”Himalayas smältande glaciärer av 2035″ av den mellanstatliga panelen för klimatförändringar matchas av hans ”dodgy dossier” av Saddams fiktiva subversions. Vi hade kränkningarna av Freedom of Information Act vid University of East Anglia, han har den extra 70-åriga munkorgsregel om David Kelly självmord fil. Det var ”debatten är över” på ena sidan, och ”massförstörelsevapen bortom tvivel” på den andra. Parallellerna är betydande och oroväckande, för på båda sidor de innebär ett svek mot huvudman.

    Politik kommer utan tvivel att överleva, för det är inte en fiduciary institution, men för vetenskap farorna är verkliga. Climategate är särskilt betydelsefullt eftersom det inte kan skyllas på den välkända onda influenser utifrån vetenskap, vare sig de giriga företag eller en samvetslös stat. Denna skandal, och den krisen skapades av människor inom vetenskapen som kan anses ha agerat med de bästa avsikter. I händelse av en allvarlig misskreditering av den globala uppvärmningen påstår, så skulle allmänheten ilska därför riktas mot samfundet av vetenskapen själv, och (inifrån det samhället) vid dess ledare som antingen okunniga eller delaktig tills skandalen sprängdes öppen. Om vi ska förstå Climategate, och gå mot ett återställande av förtroendet, bör vi överväga de strukturella likheter med den situation som främjas och närt skadliga metoder. Jag tror att de idéer av Post-Normal Science (som utvecklats av Silvio Funtowicz och jag själv) kan bidra till vår förståelse.

    Det finns djupa problem i hanteringen av osäkerhet inom vetenskapen i ett politiskt område, som inte kommer att lösas med mer utarbetade kvantifiering. I klyftan mellan vetenskap och politik, språk, deras konventioner och deras följder effektivt ojämförbara. Det krävs beslutsamhet och skicklighet för en vetenskapsman som har åtagit sig att socialt ansvar, för att undvika att bli en ”stealth advokat” (i form av Roger Pielke Jr). När ett politiskt område verkar ovilliga eller oförmögna att erkänna slätt och brådskande sanningar om ett problem, motsägelserna mellan vetenskaplig redlighet och kampanjarbete nit bli akut. Det är ett ständigt återkommande problem för alla politiskt relevanta vetenskap, och det verkar ha skett i betydande omfattning när det gäller klimatforskning. Förvaltningen av osäkerhet och kvalitet i dessa allt vanligare situationer är nu en angelägen uppgift för styrning av vetenskap.

    Vi kan börja se vad som gick galet när vi undersöker vad den ledande utövare av denna ”evangeliska vetenskap” av den globala uppvärmningen (tack till Angela Wilkinson) tog vara enkelt och snabbt sanning i deras fall. Detta var inte bara att det finns tecken på exceptionella störningar i ekosfär beror på mänsklig påverkan, eller ens att klimatet mycket väl kan förändras snabbare nu än under mycket lång tid. Snarare uppställt de, som ett bevisat faktum, Antropogena Kolbaserad Global Warming. Det finns lite utrymme för osäkerhet i denna avhandling, den effektivt behöver hockey-stick beteende i alla indikatorer på den globala temperaturen, så att det är på grund av industrialiseringen. Sin ikoniska bilden är stadigt stigande kurva av CO2-koncentrationen under de senaste femtio åren på Mauna Loa vulkanen i Hawaii (med det underförstådda antagandet att CO2 har alltid tidigare varit på eller under den nivån i början). Eftersom CO2 har länge varit känd som en växthusgas, med vetenskapliga teorier kvantifiera dess effekter, kan det vetenskapliga skäl för farlig trend tycks vara överväldigande enkel, direkt och övertygande.

    I efterhand kan man fråga sig varför just denna, ganska extrem syn på utsikterna, blev den officiella. Det verkar som om flera orsaker konspirerade. Första början motstånd mot varje anspråk av klimatförändringarna bara delvis vetenskapligt, taktik motståndarlaget speciella intressen såsom att få anhängarna att anta ett enkelt, kraftfullt hävdade position. Så snart den ståndpunkt antogs blev investerat sina förespråkare i det och fäst vid den, i alla möjliga sätt, institutionella och personliga. Och jag misstänker att en förenklad, även enkla krav, var mycket bekvämare för dessa forskare än en där komplexitet och osäkerhet erkändes. Det är inte bara en fråga om politiker och allmänheten behöver ett enkelt, entydigt budskap. Som Thomas Kuhn beskrev ”normal vetenskap”, som (vilket han sa) Nästan alla forskare gör hela tiden, är det pussellösande inom en otvivelaktig ram eller ”paradigm”. Frågor om osäkerhet och kvalitet är inte framträdande i ”normal” vetenskaplig utbildning, och så de är svårare att utformas och förvaltas av dess utövare.

    Nu liksom Kuhn såg, har denna ”normala” vetenskap varit oerhört framgångsrikt vad gäller att ge våra oöverträffad kunskap om och kontroll av världen omkring oss. Men hans analys i samband med vetenskap vid laboratoriet, och i förlängningen den teknik som skulle kunna återge stabil och kontrollerbar yttre förutsättningarna för sitt arbete. Om de system som undersöks är komplicerade, komplexa eller svår att förstå, att ”lärobok” stil av undersökningen blir mindre, ibland mycket mindre effektiv. Den nära härdsmälta av världens finansiella system kan delvis skyllas på naivt reduktionistisk ekonomi och tillämpning av förenklad statistik. Frestelsen bland ”normala” forskarna är att arbeta som om deras material är lika enkel som i labbet. Om inte annat, är att vägen till en stadig ström av publikationer, för vilka en vetenskaplig karriär nu så kritiskt beroende av. Den mest uppenbara effekten av denna stil är ökningen av datorsimuleringar, som ger intryck av löst pussel, även om varken data eller teori ger mycket stöd för precisionen i deras numeriska resultat. Under sådana omständigheter är en raffinerad uppskattning av osäkerhet i resultaten hämmas, och även medvetenheten om kvaliteten på yrkesskicklighet kan förtvinat.

    Under utvecklingen av klimatfrågan vetenskap, alla typer av lösa trådar som inte löstes och ibland utan uppsikt. Även den mest grundläggande kvantitativa parametern av alla, tvingar faktor som rör den ökade medeltemperaturen till en fördubbling av CO2, ligger någonstans mellan 1 och 3 grader, och är därför osäkert att inom en faktor 3. Precisionen (cirka 2%) i uttalanden av ”säkra gränser” av CO2-koncentration, beroende på beräkningar med denna faktor, är inte svår att rättfärdiga. Även förmåga att förutspå den globala temperaturen modeller har visat sig bero mer på ”story line” än något annat, i slutet av århundradet ökade temperatur mellan olika sätt från en blygsam grad till en katastrofal sex. Och ”hockeyklubba” bild av det förflutna, så avgörande för en strikt version av klimatförändringarna historia, har stött på allt allvarligare problem. Som ett exempel, förlitade sig helt på en liten uppsättning djupt osäkra tree-ring data för medeltiden, vederlägga den historiska bevis för en uppvärmning sedan, men det behövs för att göra denna typ av uppgifter för de senaste årtiondena, som uppvisade en plötslig kyla från 1960-talet och framåt! I publikationen var de senaste uppgifterna från andra källor skickligt blandas i så att förändringen inte var självklart, det var det ökända ”Nature knep” av CRU e-post.

    Ännu värre, att för uppvärmningen fall har politisk verkan, var bara den globala genomsnittliga temperaturökningen inte övertygande nog. Så att människor kan uppskatta riskerna, det behövde förutsägelser om framtida klimat? eller till och med vädret? i olika regioner i världen. Med tanke på brutto osäkerhet i även den aggregerade modeller, regionala prognoser verkligen bortom gränserna för vetenskapen. Och ändå har de fått, med olika grad av precision. De som tillkännagavs av IPCC har blivit den mest explosiva.

    Eftersom alla dessa missförhållanden och olösta gåtor uppstått, blev orolig den nätta, övertygande bild och även förvirrad. I Kuhn analys, skulle detta vara början på en ”pre-revolutionära” fasen av normal vetenskap. Men politiska orsaken hade tagits upp av mäktiga förespråkare, som Al Gore. Vi befann oss i ett korståg ”krig”, som de om (alkoholfri) narkotika och ”Terror”. Detta nya krig, om Carbon, var lika naiv och lika utsatt för korruption och brott. Globala uppvärmningen vetenskap blev kärnan i denna stora världsomspännande kampanj för att rädda planeten. En försvagning av den vetenskapliga fall skulle ha uppgått till ett svek mot den goda saken, liksom en störning av den växande forskningsinsatser. Alla kritiker, även till dem som fullvärdiga medlemmar av den vetenskapliga peer samfundet, skulle förlöjligas och ogillas. Som vi lärde oss från CRU e-post, var de inte anses ha rätt till normal hövlighet vetenskapliga utbyte och debatt. Begäran om information har stagnerat, och som en kvick bloggare uttryckte det, ”peer review” ersattes med ”kompis review”.

    Redan nu visade katalog av ovetenskapliga metoder i konventionell media är mycket liten i jämförelse med vad som finns på bloggvärlden. Uppgifter om slarviga vetenskap och smutsiga tricks överflöd. Vid utgången var begåtts inre kärnan bekänna till varandra att den globala temperaturen sjönk, men det var alldeles för sent att ändra kurs. Slutskedet av korruption, mörkläggning, hade tagit tag. För de centrala forskarna och ledarna för de vetenskapliga samfunden, liksom för nästan alla de liberala medierna blev ”debatten”. Förneka klimatförändringar fått samma stämpel som att förneka förintelsen. Även den skarpa kritik av de mest flagranta fel i IPCC: s rapporter hölls ”konfidentiellt”. Och så kom e-post.

    Vi kan förstå orsaken till Climategate som ett fall av forskare tvungen att försöka göra normal vetenskap i en post-normal situation. Men klimatförändringarna aldrig hade varit en riktigt ”normal” vetenskap, eftersom de politiska konsekvenserna var alltid närvarande och stark, även överväldigande. Om vi tittar på definitionen av ”post-normal vetenskap”, ser vi hur bra det passar: fakta osäker, värden i tvisten insatserna hög, och beslut brådskande. I behöva behandla Planet Earth som en lärobok övning tvingades de klimatforskare att bryta mot reglerna för vetenskaplig etikett och etik, och att spela vetenskapliga power-politik på ett sätt som oundvikligen blev korrupta. Kombinationen av icke-kritiska ”normal vetenskap” med anti-kritiska ”evangeliska vetenskap” var dödlig. Liksom i andra ”gate” skandaler, en händelse bidrog till att dra en tråd på en vävnad av skyddande plausibilities och concealments, och så småningom ledde till en rivas upp. Vad var det i e-postmeddelanden kan till stor del förklaras i termer av kämpande forskare slåss mot skadlig störning, men det material redo och väntar på bloggosfären som en bakgrund, och det är det omvandlas en liten skandal till en katastrof.

    Behandling av dessa skyddande plausibilities kan hjälpa till att förklara hur de illusioner som kunde överleva under så lång tid tills de plötsliga kollaps. Forskarna var alla välrenommerade, publicerades de i ledande vetenskapliga tidskrifter, och deras mål var själv mycket trovärdig och värdig på ett allmänt sätt. Enskilda kritik, för allmänheten och kanske även för den bredare vetenskapliga samfundet, som hålls isolerade och därmed dämpad och saknar systematisk betydelse. Och vem kunde ana att i sin kärna så mycket av den vetenskap var inkorrekt? Rimligheten i hela arbetet var så att säga, bootstrapped. Själv var jag varnas för brister i det enskilda fallet vissa fallgropar i Sir David King’s bok The Hot Topic, och jag hade hört talas om hockey-stick-affären. Men även jag har förts med bootstrapped rimlighet, tills skandalen uppdagades. (Jag har gynnats av det gemensamma projektet om rimligheten i vetenskapen kollegor i Oxford och vid Arizona State University).

    En del av den historiska betydelsen av Climategate är att skandalen var så effektivt och snabbt utsatta. Inom bara två månader efter den första rapporterna i de traditionella medierna, var misskrediterade nyckeln East Anglia forskare och den mellanstatliga panelen för klimatförändringar. Även om bara en bråkdel av deras vetenskapliga påståenden så småningom vederlagt, deras trovärdighet är tillförlitliga forskare var förlorad. Att förklara hur det hela gick så snabbt och beslutsamt, har vi sammanflödet av två saker, en social och andra tekniska. För de förstnämnda finns en läxa av Post-Normal Science, som vi kallar den utvidgade Peer gemenskapen. I traditionella ”normal” vetenskap, den inbördes gemenskapen för de funktioner för kvalitetssäkring och styrning, är strikt begränsad till de forskare som delar paradigmskifte. När det gäller ”professionell rådgivning”, kunderna och / eller sponsorer också delta i styret. Vi har hävdat att i fråga om Post-Normal Science, den ”utvidgade inbördes gemenskap”, inklusive påverkas alla av den politik som genomförs måste vara fullt delaktiga. Dess särskilda bidrag kommer att bero på vilken typ av grundläggande vetenskapliga problem, och även om den fas av utredningen. Detaljerat tekniskt arbete är en uppgift för experter, men kvalitetskontroll på även att arbetet kan utföras av personer med betydligt bredare kompetens. Och på frågor som definition av själva problemet, val av personal, och framför ägandet av resultaten, har den förlängda inbördes gemenskap fullständiga rättigheter att delta. Denna princip är faktiskt erkänns i många jurisdiktioner, och för många politiska problem. Teorin om Post-Normal Science går utöver de officiella konsensus att erkänna ”utvidgade fakta”, som kan vara lokala kunskaper och värderingar samt unoffficially fått information.

    Uppgiften att skapa och som innebär utökade inbördes gemenskap (allmänt känd som ”delaktighet”) har erkänts som svårt, med sina egna motsägelser och fallgropar. Den har vuxit på måfå, med enstaka framgångar och misslyckanden. Hittills kritiker vetenskapliga frågor har degraderats till en sorts samizdat världen, utbyta privata brev eller skriva böcker som lätt kan ignoreras (som inte är peer-reviewed) av den styrande etablering. Detta har i allmänhet varit öde även de mest framstående och ansvarig klimatförändringar kritiker, fram till nu. En välkänd expert på osäkerhetsstyrning, Jeroen van der Sluijs, uttryckligen fördömt ”overselling av säkerhet” och förutspådde den hotande förstörelsen av förtroende, men han fick inte mer uppmärksamhet än gjorde Nikolas Taleb och varna för ”fett restfraktion i den sannolikhetsfördelningar av värdepapper som ledde till kreditåtstramning. En framstående klimat vetenskapsman, Mike Hulme, förutsatt en djupgående analys av varför vi är oense om klimatförändringar, i form av komplexitet och osäkerhet. Men eftersom legitima missnöje ansågs obefintlig, även han ignorerades.

    Att ha ett politiskt syfte har ”utvidgade peers” vetenskapens traditionellt behövs för att driva till stor del med hjälp av aktivist tryck-grupper med hjälp av media för att skapa allmän oro. I detta fall, eftersom den globala warmers hade tagit sitt moraliska marken, kritiken har varit splittrad och ineffektiv, utom på bloggvärlden. Placeringen av gröna aktivister är särskilt svårt, även tragiska, de har ”utökat peers” som var adjungerade till den härskande paradigmet, som i efterhand kan ses som ett lockbete eller avsteg från den verkliga, komplexa frågor om hållbarhet, framgår av Mike Hulme. Nu måste de göra en del mycket allvarliga nytänkande om deras ställning och deras roll.

    Vikten av nya medier för kommunikation i massa politik, som i de olika ”regnbågen revolutioner” är väl belagda. För att förstå hur makt-politik för vetenskap har förändrats när det gäller Climategate, kan vi ta en historia från boken Here Comes Everybody av Clay Shirkey. Det fanns två incidenter i Boston USA stiftet av den romersk-katolska kyrkan, som innebär släpande av paeodophile präster runt församlingar. Första gången var det ett åtal, med full exponering i pressen, och sedan ingenting hände. Den andra gången fick de upprörda föräldrarna på sina mobiltelefoner och organiserad, och slutligen ärkebiskop kardinal Bernard Francis Law (som hade börjat som en modig präst i 60-talet) var tvungen att resa till Rom i onåd. Den Climategate affären visar betydelsen av den nya IT för vetenskapen, eftersom ett ökat inflytande för den utvidgade inbördes gemenskap.

    Den välkända princip är ”kunskap makt” har sin framsidan, är okunskap impotent. Och okunnighet bibehålls, eller så småningom övervinna, av olika socio-tekniska hjälpmedel. Med uppfinningen av billiga tryck på papper, kan Bibeln vara mest lästa, och kättare blev reformatorerna. Den sociala verksamheten i vetenskapen som vi känner den expanderade och växte genom ålder tryckning. Men kunskap var aldrig helt fri, och power-politik vetenskaplig legitimitet varit relativt stabila under århundraden. Bruket att vetenskapen har i allmänhet varit begränsat till en social elit och dess tillfälliga rekryter, eftersom det kräver en tidigare akademisk utbildning och en tillräcklig fritid och materiella resurser. Med den nya informationstekniken, allt som förändras snabbt. Som vi ser från ”öppen källkod”-rörelsen, många människor spelar en aktiv roll i intressanta tekniska utvecklingen på fritiden att deras arbete tillåter eller till och med uppmuntrar. Dessutom har alla äldre Det finns bloggar som utövar kvalitetskontroll på industrins produktion. I denna nya kunskap industrin kan arbetarna vara behörig som tekniker och chefer. Den nya tekniken för information göra det möjligt för spridning av vetenskaplig kompetens och utbyte av inofficiella uppgifter, och därmed ge makten till peer gemenskaper som sträckte sig långt utanför de doktorer inom relevant ämnesområde-specialitet. Den mest skarpa och effektiva kritiker av ”hockeyklubba” statistik var ett universitet företagare ekonom och expert på datorer.

    Liksom all annan teknik är det mångfacetterade. Det är lätt missbrukas och missbrukas, och mycket av innehållet i bloggvärlden är trivial eller sämre. Det högerextrema politiska dagordningen i vissa klimat skeptiker, deras bloggare och deras sympatisörer, är ganska väl kända. Men att använda sin bakgrund eller motiv som en ursäkt för att ignorera deras argument, är ett svek mot vetenskap. Bloggvärlden samverkar med andra medier för kommunikation, inom den offentliga och vetenskapliga områden. Vissa delar är ganska mainstream, andra inte. Den Climategate bloggvärlden är lika varierad kvalitet som alla andra. Vissa ledande forskare, som Roger Pielke, Jr har haft personliga bloggar för en lång tid. Några bloggar övervakas noggrant, har en stor läsekrets och samlas upp i traditionella media (exempelvis en som det postas, Wattsupwiththat.com). Andra är mindre stränga, men samma variation i kvalitet kan hittas i nominellt expertgranskade vetenskaplig litteratur. Hålla jämna steg med bloggvärlden kräver andra färdigheter än att följa med den traditionella litteraturen, det är mest användbart för att hitta en sammanfattande blogg som passar ens särintressen, såväl som en lojal korrespondent, som (i mitt fall) Roger ”tallbloke” Tattersall.

    Några av de allmänna publikationer nu säger snälla saker om bloggvärlden. Hade så varit känslor som uttrycks ett tag sedan, kan de kritiska rösterna har haft en offentlig utfrågning och Climategate skandal kan ha varit utsatta innan det blev befäst så katastrofalt. Och nu den kritiska bloggosfären inte behöver förmynderi. Liksom varje utvidgning av den politiska makten, vare sig det är rätt att tro, att protestera, att rösta för att bilda fackföreningar, eller att utbilda sig, kan det leda till instabilitet och missbruk. Men nu utvidgas inbördes gemenskap har en teknisk bas, och power-politik av vetenskap kommer att vara annorlunda. Jag kan inte förutsäga hur det kommer att lösa sig, men vi kan vara säkra på att korruptionen byggt på bootstrapped rimligheten kommer att vara mindre troligt i framtiden.

    Det finns en viktig filosofisk dimension Climategate, en fråga om förhållandet mellan personligt vetenskaplig etik objektiva vetenskapliga fakta. Problemet är skapad av den traditionella bilden av vetenskapen (som sänds i vetenskaplig utbildning) som ”värde-fri”. Den personliga åtaganden till integritet, som är nödvändiga för upprätthållande av vetenskaplig kvalitet, får inte nämns i dominerande vetenskapsteori. Kuhn’s desillusionerad bild av vetenskap var så oroande att de idealister (som Popper) eftersom det i sin ”normala” vetenskap kritik hade knappast någon roll. För Kuhn, var även Mertonian etiskt uppförande effektivt avfärdas som irrelevant. Var detta verkligen ”normalt”? mening antingen genomsnittlig eller (sämre) fall? De exempel på undermåliga vetenskapen exponeras genom Climategate förmedla ett oroväckande intryck. Från skivan, verkar det som i detta fall, kritik och en känsla av behov redlighet injiceras i systemet genom de utvidgade inbördes gemenskap från (främst) externa bloggvärlden.

    Den fullständig garanti för mainstream forskare i sina egna korrekta och i den intellektuella och moraliska brister i sina kritiker, finns nu i efterhand uppfattas som arrogans. För deras språkrör att fortsätta att bagatellisera skadorna på de vetenskapliga mål, och att ignorera de etiska aspekterna av Climategate, är att riskera allmänhetens upprördhet över en upplevd oreformerad arrogans. Om det finns en kontinuerlig ström av allt mer detaljerade avslöjanden, med ursprung i bloggvärlden men nu tas till en bredare allmänhet, då trovärdigheten hos de etablerade vetenskapliga myndigheterna kommer att fortsätta att erodera. Har vi står inför möjligheten av IPCC: s rapporter är helt avfärdas som bara mer tvivelaktiga ärenden, och hittills betrodda forskare anklagas för försumlighet eller sämre? Det kommer att vara de som med sina egna motiv kommer att främja en sådan bild. Hur kan det avvisas?

    Och hur är det med själva frågan? Är vi verkligen upplever Antropogena Kolbaserad Global Warming? Om allmänheten förlorar tron på detta påstående, då situationen för vetenskap i vårt samhälle kommer att ändras till det sämre. Det är mycket osannolikt att en avgörande upplevelse som antingen bekräftar eller vederlägger påståendet, efter normala situationen är alldeles för komplicerat. Den allmänna meningen är sannolikt att bero på hur mycket förtroende kan fortfarande gå i vetenskapen. Hela stora konstruktionen av politiska åtagandena för minskade koldioxidutsläpp, med sina många politiska åtgärder och ganska totalitära moraliska uppmaningar, kommer vara i riskzonen för allmänheten avstötning. Vilken slags kaos skulle då resultatet? Konsekvenserna för vetenskap i vår civilisation skulle vara särskilt allvarlig.

    I den mån som en bättre förvaltning av osäkerhet och okunskap kan förbättra situationen, några användbara verktyg till hands. I Nederländerna har forskare och vetenskapsmän utvecklade ”Knowledge Quality Assessment” metoder för karakterisering av osäkerhet på ett sätt som förmedlar rikedom av fenomenet och ändå göra bra ifrån sig kraftfullt verktyg för analys och kommunikation. På andra håll är forskare undersöker metoder för att hantera oenighet bland forskare, så att dessa efter normal frågor inte behöver bli så katastrofalt polariserad. En framstående forskare, Sheila Jasanoff, har uppmanat till en kultur av ödmjukhet bland vetenskapsmän, i sig en radikal riktning mot en vision av en icke-våldsam vetenskap. Forskare som har varit tvungna att arbeta på bloggvärlden har fått ovärderlig erfarenhet av utanförskap och förtryck, som skulle göra det lättare för dem att acceptera att något är allvarligt fel och sedan engagera sig i det utmanande moraliska äventyr för att hantera osäkerhet och okunskap. Den nya tekniken för kommunikation håller på att revolutionera kunskap och makt på många områden. Den utökade inbördes gemenskap vetenskapen om bloggvärlden kommer att spela sin roll i den processen. Låt dialog börja!

    Tack för en jätte fin blogg. M.V.H Björn Ola

  2. 2
    Börje S

    Den översättningsprogrammen tendens har att mig göra vimmelkantigt.

  3. 3
    Dan

    Väl bekomme, känns betydligt bätre än att bidra till t.ex. Bengt Westerbergs miljoner.

  4. 4
    Ingemar

    Björn Ola, varför lägger du in den där dåligt översatta och långa filosofiska harangen här? (Dessutom tycker jag att Ravetz fått det hela om bakfoten – men jag vill inte diskutera det i denna tråd).

     

    Maggie, när du åker till det stora landet i väster så skulle åtminstone jag uppskatta väldigt mycket om du lyckas få till en exklusiv intervju med någon av klimatforskarna som är där.

  5. 6
    Björn Ola

    Sorry för ett dåligt försök ville bara visa hur viktig denna bloggen är.

  6. 8
    Erik

    Jag hann inte lämna något bidrag den här gången. Men jag kan kanske bjuda på en drink eller två i Almedalen istället?

  7. 11
    Jonas B

    Maggie
    Kanske vore det en idé om du lade ut en länk ”Stöd TCS” under Navigation här ovan till vänster. Din önskan om ett bidrag försvann ju ganska snabbt och det är inte helt säkert att man råkar ha pengar på kontot just när du frågar. För stödja det vill man ju. Du gör ett jättejobb!

  8. 13
    Jonas B

    … och du, Maggie, är inte bara klok utan snabb och handlingskraftig också. Länken redan på plats, ser jag. En slant kommer så snart jag fått lite påfylling på kontot.

Kommentarer inaktiverade.