Bensin ska vara dyrt!

Expressens Tommy Hammarström tankar glatt rekorddyr bensin på Statoil i Charlottenberg.

”Jag tankar för 13.99 på Statoil i Charlottenberg. Det är den dyraste bensin jag någonsin köpt. Det svider, och det är bra.”

Bensin ska vara dyrt, tycker Tommy Hammarström.

”Det är klart att det dämpar körglädjen. Jag måste lära mig att skriva upp ordentligt på en lapp vad som behöver handlas och ransonera resorna.”

I hela världen protesterar man mot de höga bensinpriserna. ”Ilskan över dyr bensin överskuggar helt klart rädslan för klimatförändringar”, skriver Tommy Hammarström. Tommys lösning är att dra ner på resandet eller byta till etanol. Varför inte lägga till vedeldning ? Det är miljövänligt det med.

Dela detta inlägg

11 reaktion på “Bensin ska vara dyrt!

  1. 1
    Lennart

    Man mår illa av att läsa sådana patetiska saker som ”Bensin ska vara dyrt”. Vad har hänt. inser inte mannen att det drabbar alla i slutändan på ett fördande sätt. HELP!!

  2. 2
    Peter Stilbs

    Jag har aldrig förstått logiken i att om man ger politikerna mer skattepengar så får man ett bättre/annorlunda klimat ?

  3. 3
    maggie Inläggsförfattare

    Peter S: Kanske borde vi ge bensinskatten till kyrkan. De har nog större chans att fixa ett bättre klimat.

  4. 4
    Sven

    ”Man mår illa av att läsa sådana patetiska saker som “Bensin ska vara dyrt”. Vad har hänt. inser inte mannen att det drabbar alla i slutändan på ett fördande sätt. HELP!!”

    Ah, en alarmist!
    Blir bensinen dyr går världen under. ;-)

  5. Pingback: Dagens citat « Förnuftets kalla och oresonliga röst

  6. 5
    Geoffrey Goines

    Så länge bensinen ger upphov till negativa externaliteter (bl a i form av trängsel och försämrad allmänhälsa) samtidigt som bensin har en låg priselasticitet så kommer det vara lockande för staten att hög-beskatta den.
    Samma sak kommer ske med skatt på etanol, när/om den bränsletypen blir tillräckligt vidspridd.

  7. 6
    fogge

    Håller med expressenreportern att det är upphetsande att tanka..
    Jag får ilningar i hela kroppen när krontalet bara ökar och ökar i räkneverket..
    När det närmar sej 500;- strecket är det riktigt nära…
    Är ajg på hugget passar jag på fylla reservdunken också.
    Ja, bara om jag inte räknar med hålla mej till nästa gång.
    Visst har ni väl hört talas om pumpar och njutning?
    Men för guds skull.. Nu finns det väl utrymme för nya skatter..
    Inte ska man kunna njuta och tanka helt utan att det kostar något.
    Bara det inte leder till någon slags utsläppsrätt…

  8. 7
    Skeptikern

    Tommy Hammarström är förmodligen en väldigt välbetald journalist på en stor kvällstidning. Inte fan bryr han sig om hur mycket han tankar för. Som jag har skrivit tidigare, det är främst välbeställda västerlänningar som oroas över klimatet. De har både pengar och tid att oroa sig.

    Men för en barnfamilj som bor i glesbygden blir det väldigt kännbart när bensinpriset stiger. De oroar sig garanterat inte för planetens klimat utan om vardagen ska gå ihop.

  9. 8
    Erik Thor

    Det jag mår illa över, det är hur alla andra länder ska bryta sig ur oljeberoendet. Liksom krisen under andra världskriget då alla länder utom sverige skadades, tycks vi återigen klara oss undan mer eller mindre utan problem, till skillnad från andra länder. I och för sig är etanol också ganska miljövådsligt, men mina föräldrar har äntligen lärt sig att istället för att ta bilen en kilometer till jobbet, att faktiskt unna sig en promenad. Finns nog ett samband mellan kondition och höjda bensinpriser.

    Jag skulle däremot gärna ge bidrag till familjer som bor i glesbygden, bensinpriset lär fortsätta få dem att fundera på att faktiskt inte ta bilen, men de kommer ändå ha råd när de måste. Vem ska finansiera deras bidrag? Jo, bensinskatten..

  10. 9
    Peter Stilbs

    Jag läste en gång till min förvåning att det åks mer bil i stor-Stockholm än på vischan. Låter konstigt först, men rimligt efter viss eftertanke.

  11. 10
    Håkan Stenberg

    Krönikören Jan-Olof Asp skriver i HD att tålamodet snart kan tryta, när det gäller skatter och pålagor på drivmedel och annan energi. Det är värre än så. Mycket värre. Eftersom transportkostnaderna – inte bara de privata – har en så enorm inverkan på slutpriset på allting, är energiskatter fel väg att gå, om man vill finansiera samhällets kostnader.
    När vår finansminister i en radiointervju i höstas säger att han inte vet om höjningen av koldioxidskatten med 5 – 6 miljarder (till ca 20 miljarder/år) verkligen förbättrar klimatet, men att han behöver pengarna till regeringens arbetsmarknadsåtgärder, ser han inte konsekvenserna av att alla transporter fördyras. Det är som sädeskornen på schackbrädet: Om man lägger ett korn på den första rutan på ett schackbräde, fördubblar antalet på nästa ruta och fortsätter så, når man inte den sista rutan förrän all säd i världen är slut. Den kung, som enligt legenden lovade att skänka säden, kunde inte föreställa sig konsekvenserna av sitt löfte.
    På samma sätt fungerar prishöjningar på drivmedel.
    En relativt blygsam höjning av energiskatten – vilket ökar effekten av ett högre oljepris – ger en samlad effekt som i led efter led efter led ger enorma prishöjningar på slutprodukten.
    Eftersom alla lever inom ramar med begränsade tillgångar, är konsekvenserna av de ökade transportkostnaderna återhållsamhet i konsumtionen och en minskning av tjänsteutbudet. Detta drabbar både privata konsumenter och offentlig förvaltning. Försvaret tvingas dra ner. Sjukvården ägnar sig mer åt besparingsåtgärder än åt vård. Skolan får leva under knappare förhållanden. Pensionerna urholkas. Räntorna går upp. Livsmedelskostnaderna stiger. Resandet upphör. Så småningom hamnar vi i en situation där samhället stannar av – eller helt enkelt imploderar.
    Argumenten för höjningarna av skatter och avgifter på drivmedel och energi bygger på en obevisad hypotes om att koldioxiden, i sin roll som växthusgas (där den uppgår till ca 1 %), kan påverka klimatet i negativ riktning. Hypotesen bygger på politiska beslut – där möjligheten att dra in pengar på människors oro spelar en viktig roll. Inte på forskning, eftersom auktoriteten IPCC (FNs klimatpanel) inte ägnar sig åt forskning.
    Det tragiska i hela denna situation, är att ett meningsfullt mål– att öka sysselsättningen – genom att finansieras med skatt på alla transporter leder till en utarmning av hela samhället och i förlängningen till minskad sysselsättning.

Kommentarer inaktiverade.